spanskagrammatik

Spanska subjektspronomen visar vem som gör något: yo, tú, él, ella, usted, nosotros/as, vosotros/as, ellos, ellas och ustedes. Till skillnad från svenskan utelämnar spanskan ofta pronomenet, eftersom verbformen redan visar personen: Hablo español betyder ”Jag talar spanska”. Usted och ustedes tilltalas med verb i tredje person, och valet mellan vosotros och ustedes varierar regionalt.

Alla spanska substantiv har maskulint eller feminint genus. Ändelsen ger ofta en ledtråd: ord på -o är vanligen maskulina och ord på -a vanligen feminina, men genus behöver ändå läras tillsammans med artikeln: el libro, la casa, el problema, la mano.

Spanska substantiv får oftast -s efter vokal och -es efter konsonant: libro → libros och ciudad → ciudades. Ett avslutande -z ändras till -ces: pez → peces. Artiklar och adjektiv måste också stå i plural: el libro rojo → los libros rojos.

Spanskans bestämda artiklar är el, la, los och las. Formen rättar sig efter substantivets grammatiska genus och antal: el libro, la casa, los libros, las casas. Ett viktigt undantag är feminina ord som börjar med betonat a- eller ha-; i singular får de ofta el, som i el agua fría, men ordet är fortfarande feminint.

Spanskans obestämda artiklar är un, una, unos och unas. De måste följa substantivets genus och antal: un libro (en bok), una casa (ett hus), unos amigos (några vänner) och unas preguntas (några frågor). Efter ser utelämnas artikeln ofta vid yrke, nationalitet och liknande tillhörighet: Soy médico (Jag är läkare).

Ser är ett av spanskans två vanliga verb för svenskans vara. I presens böjs det oregelbundet: soy, eres, es, somos, sois, son. Använd framför allt ser när du identifierar eller beskriver någon eller något, anger ursprung och yrke, talar om klockslag och datum eller berättar vem något tillhör.

Spanska estar motsvarar ofta svenskans vara, men används framför allt för plats och för hur någon eller något befinner sig eller är just nu: Estoy en casa (Jag är hemma) och Estamos cansados (Vi är trötta). Presensformerna är estoy, estás, está, estamos, estáis, están. Spanskan har också verbet ser för bland annat identitet och klassificering, så svenskans enda verb vara måste ofta delas upp mellan två spanska verb.

Spanskans ser och estar betyder båda ofta vara på svenska, men de används på olika sätt. Använd i första hand ser för identitet, klassificering och kännetecken, och estar för tillstånd och var någon eller något befinner sig. Händelser är ett viktigt undantag från platsregeln: La fiesta es en mi casa — festen är hemma hos mig.

Tener betyder ofta ”ha”, men används också där svenskan säger att man är hungrig, törstig, rädd eller en viss ålder. Presensformerna är tengo, tienes, tiene, tenemos, tenéis, tienen. Konstruktionen tener que + infinitiv uttrycker att någon måste göra något: Tenemos que irnos betyder ”Vi måste gå”.

Ta bort -ar från infinitiven (verbets grundform) och lägg till -o, -as, -a, -amos, -áis eller -an. Av hablar får man alltså hablo, hablas, habla, hablamos, habláis, hablan. Ändelsen visar vem som gör något, så spanska utelämnar ofta subjektet: Hablamos español betyder ”Vi talar spanska”.

Ta bort -er från verbets grundform och lägg till -o, -es, -e, -emos, -éis, -en: comer blir como, comes, come, comemos, coméis, comen. Till skillnad från svenska ändras alltså verbet efter vem som utför handlingen. Eftersom ändelsen oftast visar personen kan det spanska subjektspronomenet ofta utelämnas: Comemos ahora betyder ”Vi äter nu”.

För att böja ett regelbundet spanskt -ir-verb i presens tar du bort -ir från infinitiven och lägger till -o, -es, -e, -imos, -ís, -en. Vivir blir alltså vivo, vives, vive, vivimos, vivís, viven. Ändelsen visar vem som utför handlingen, så subjektpronomenet kan ofta utelämnas.

Ir betyder att förflytta sig någonstans och motsvarar ofta svenskans gå, åka eller resa. I presens heter det voy, vas, va, vamos, vais, van, och ett mål föregås normalt av a: Voy al trabajo (Jag åker till jobbet). Konstruktionen ir a + infinitiv uttrycker en avsikt eller något som kommer att hända: Voy a comer (Jag ska äta).

Hacer betyder oftast ”göra”, ”tillverka” eller ”laga”. I presens böjs det hago, haces, hace, hacemos, hacéis, hacen; bara hago avviker tydligt från de vanliga ändelserna för verb på -er. Verbet används också opersonligt om väder: Hace calor betyder ”Det är varmt”.

Poder motsvarar oftast svenska kan, kunna eller får. Verbet böjs efter personen och följs normalt av en infinitiv, alltså verbets grundform: puedo nadar (jag kan simma), ¿podemos entrar? (får vi komma in?). I presens ändras stammen från o till ue i alla former utom nosotros och vosotros: puedo, puedes, puede, podemos, podéis, pueden.

Querer betyder oftast ”vilja”: Quiero un café betyder ”Jag vill ha en kaffe”, och Quiero salir betyder ”Jag vill gå ut”. I presens ändras stammen från e till ie i alla former utom nosotros och vosotros: quiero, quieres, quiere, queremos, queréis, quieren. Med en person som objekt kan verbet också uttrycka kärlek eller stark tillgivenhet: Te quiero.

I många vanliga spanska verb ändras e i stammen till ie när stavelsen betonas: pensar blir pienso, piensas, piensa, pensamos, pensáis, piensan. I presens indikativ behåller nosotros och vosotros det ursprungliga e: pensamos, pensáis. Ändelserna är i övrigt desamma som hos regelbundna verb.

I många vanliga spanska verb blir o i stammen ue när den stavelsen är betonad: dormir → duermo och volver → vuelves. I presens sker växlingen i alla personer utom nosotros och vosotros: dormimos, dormís. Ändelserna är fortfarande de vanliga presensändelserna.

Spanska reflexiva verb används med ett reflexivt pronomen som följer subjektet: me, te, se, nos, os, se. I Me levanto a las siete betyder me att verbets handling hör tillbaka till ”jag”, men svenskan uttrycker ofta samma sak utan något pronomen: ”Jag stiger upp klockan sju.” Grundregeln är därför att både verbet och det reflexiva pronomenet måste passa ihop med den person som utför handlingen.

Hay betyder ”det finns” och har samma form oavsett om det som finns är en sak eller flera: Hay un problema och Hay muchos problemas. Sätt no framför för att neka (No hay café) och använd samma ordföljd i en fråga: ¿Hay café?

På spanska sätter man normalt no framför det böjda verbet: No entiendo betyder ”Jag förstår inte”. Ord som nada, nadie och nunca kan stå efter verbet tillsammans med no: No veo a nadie (”Jag ser ingen”). Denna dubbla negation är korrekt standardspanska och gör inte meningen positiv.

Ett spanskt adjektiv rättar sig efter substantivets genus (maskulinum eller femininum) och antal (singular eller plural). Därför heter det un chico alto, una chica alta, chicos altos och chicas altas. Adjektiv på -e och många adjektiv på konsonant har däremot samma form för båda genusen: una ciudad grande, un coche grande.

På spanska står ett beskrivande adjektiv oftast efter substantivet: una casa blanca (ett vitt hus). Ett adjektiv före substantivet framhäver ofta talarens värdering eller en egenskap som redan ses som självklar: una hermosa casa (ett vackert hus). Några vanliga adjektiv byter betydelse eller nyans beroende på plats, som un hombre pobre (en fattig man) och un pobre hombre (en stackars man).

De korta spanska possessiva adjektiven står framför ett substantiv (ett ord för en person, sak eller företeelse): mi libro, tu casa, sus amigos. Formen väljs efter vem som äger, men böjs efter det som ägs: mi libro – mis libros, nuestra casa – nuestras casas. Bara nuestro och vuestro visar både genus och antal.

Spanskan har tre serier för att peka ut något: este för något nära talaren, ese för något längre bort eller nära den man talar med och aquel för något långt bort från båda. Formen måste anpassas efter substantivets genus och numerus: este libro, esta casa, estos libros, estas casas. Till skillnad från svenskan sätter man normalt ingen artikel framför: este libro, inte el este libro.

Spanskan använder oftast en för både ”i”, ”på” och ”vid”: Estoy en casa betyder ”Jag är hemma”. Vid rörelse mot ett mål används vanligen a, medan de anger ursprung: Voy al cine (Jag går på bio) och Vengo del cine (Jag kommer från bion). Mer exakta lägen uttrycks ofta med fraser som debajo de (under), delante de (framför) och detrás de (bakom).

När ett direkt objekt är en bestämd eller tydligt identifierad person sätter spanskan normalt a framför personen: Veo a María (Jag ser María). Framför saker används inte detta a, och en ännu okänd eller valfri person står ofta utan a: Busco un médico (Jag söker en läkare, vilken som helst).

När prepositionen a eller de står direkt före den maskulina singularartikeln el, måste orden dras ihop: a + el = al och de + el = del. Man säger alltså Voy al cine och Vengo del trabajo, inte a el cine eller de el trabajo. Sammandragningen görs däremot inte med la, los eller las, och inte heller när él är pronomenet ”han”.

Spanska frågeord skrivs med accent i frågor: quién, qué, dónde, cuándo, cómo och por qué. En direkt fråga omges av både ett inledande ¿ och ett avslutande ?: ¿Dónde vives? Ja- och nej-frågor behöver inget motsvarande svenskt omslag av ordföljden; ofta räcker verbformen och frågeintonationen: ¿Trabajas mañana?

Använd cuánto, cuánta, cuántos och cuántas när du frågar om mängd eller antal: ¿Cuánto cuesta? och ¿Cuántas personas vienen? Formen anpassas efter substantivets genus och numerus när ett substantiv följer. Använd cuál eller cuáles när frågan gäller vilket alternativ eller vilken identitet: ¿Cuál prefieres?

De spanska grundtalen från noll till femton har egna former. Talen 16–29 skrivs som ett ord, medan 31–99 byggs med tiotal + y + ental: treinta y dos. Exakt 100 heter cien, men i högre sammansatta tal används ciento: ciento uno.

Spanska ordningstal från första till tionde är primero, segundo, tercero, cuarto, quinto, sexto, séptimo, octavo, noveno och décimo. De fungerar oftast som adjektiv och rättar sig därför efter substantivets genus och antal: el segundo día, la segunda semana, los segundos intentos. Före ett maskulint substantiv i singular förkortas primero och tercero till primer och tercer: el primer día, el tercer intento.

Frågan ¿Qué hora es? besvaras med Es la una vid klockan ett, men med Son las... vid alla andra hela timmar: Son las dos. Ett klockslag efter a blir a la una eller a las dos, och datum anges vanligen med ett grundtal: el 15 de agosto. Veckodagar och månader skrivs med liten bokstav på spanska.

Frekvensadverb berättar hur ofta något händer: siempre (alltid), a veces (ibland) och nunca (aldrig). Tidsadverb berättar när eller i vilken ordning något händer: hoy (i dag), mañana (i morgon), ahora (nu), primero (först) och después (sedan/efteråt). På spanska kan placeringen variera, men siempre och nunca står ofta före det böjda verbet, medan många andra adverb också passar naturligt i början eller slutet av satsen.

Spanska rumsadverb svarar på frågor som var?, vart? och ibland varifrån?: aquí (här), ahí (där), allí (där borta), cerca (nära) och lejos (långt bort). De böjs inte efter kön eller antal. När du anger vad något ligger nära, långt från, inuti eller utanför behövs oftast de: cerca de la estación, dentro de la caja.

Framför ett substantiv böjs mucho och poco efter substantivets genus och antal: mucha agua, muchos libros, pocas horas. När ordet beskriver ett verb är formen däremot oböjlig: Trabajo mucho och Duermo poco. Framför ett vanligt adjektiv eller adverb använder man muy: muy cansado, muy bien.

Ett direkt objektspronomen ersätter den person eller sak som handlingen riktas mot: Veo a Ana blir La veo (”Jag ser henne”). De spanska formerna är me, te, lo, la, nos, os, los och las. Framför ett böjt verb står pronomenet normalt före verbet: Lo compro (”Jag köper den/det”).

De spanska indirekta objektspronomenen me, te, le, nos, os, les visar vem som tar emot något eller vem en handling är riktad till: Te escribo una carta betyder ”Jag skriver ett brev till dig”. Framför ett böjt verb står pronomenet normalt före verbet. Le och les kan förtydligas med a + person: Le doy el libro a María.

Med gustar är det som uppskattas grammatiskt subjekt (det som styr verbets form), medan personen uttrycks med me, te, le, nos, os eller les. Använd gusta framför ett substantiv i singular eller en infinitiv: Me gusta el café och Me gusta bailar. Använd gustan framför ett substantiv i plural: Me gustan estas canciones.

Spanska y/e betyder ”och”, o/u betyder ”eller”, pero betyder ”men”, sino rättar ett nekat alternativ, porque anger orsaken och así que anger följden. Normalt använder du y och o, men före vissa ljud byter de form: español e inglés och siete u ocho.

Pretérito indefinido används när en handling eller händelse betraktas som avslutad inom en avgränsad tid i det förflutna: Ayer comí pizza (I går åt jag pizza). Regelbundna -ar-verb får ändelserna -é, -aste, -ó, -amos, -asteis, -aron, medan -er- och -ir-verb får -í, -iste, -ió, -imos, -isteis, -ieron. Tänk i första hand på en hel, avslutad händelse; tidsord som ayer hjälper, men avgör inte ensamma vilket tempus som behövs.

Några av spanskans vanligaste verb har egna stammar i pretérito indefinido, den preteritumform som berättar om avslutade händelser: tener → tuve, hacer → hice och decir → dije. De flesta delar samma ändelser — -e, -iste, -o, -imos, -isteis, -ieron — utan accenttecken. Ser och ir har däremot samma helt oregelbundna former: fui, fuiste, fue, fuimos, fuisteis, fueron.

Spanskt perfekt, pretérito perfecto, bildas med presens av hjälpverbet haber + ett perfektparticip: he comido (jag har ätit), has visto (du har sett). Formen används framför allt om något avslutat som fortfarande hör ihop med nuet, men valet mellan perfekt och enkelt preteritum varierar tydligt mellan Spanien och Latinamerika.

I spanskan bildas perfekt normalt med en form av haber och ett particip: he hecho, has visto, han dicho. De vanligaste oregelbundna participen måste läras in som egna former, men efter haber ändras de aldrig efter person, kön eller antal: ella ha escrito och ellos han escrito.

Pretérito imperfecto används när man ser en situation i det förflutna inifrån: något brukade hända, pågick eller utgjorde bakgrunden. Regelbundna verb får ändelserna -aba efter -ar och -ía efter -er/-ir: hablaba, comía, vivía. Det finns bara tre oregelbundna verb: ser → era, ir → iba och ver → veía.

Spanska uttrycker ofta planer och sådant som snart väntas hända med presens av ir + a + infinitiv: Voy a comer betyder ”Jag ska äta”. Det är bara ir som böjs; huvudverbet står alltid i infinitiv, alltså i sin grundform: voy a comer, vas a estudiar, van a salir.

Spanska uttrycker en handling som pågår med presens av estar plus en verbform på -ando eller -iendo: estoy comiendo betyder ”jag äter” eller mer uttryckligt ”jag håller på att äta”. Det är estar som böjs efter personen; formen comiendo ändras inte. Konstruktionen används när själva förloppet är viktigt, men den behövs inte varje gång svenskan använder presens.

Både por och para kan motsvara svenska för, men de visar olika perspektiv. Använd para när något har ett mål: en mottagare, destination, avsikt eller tidsgräns. Använd por när du anger en bakgrund eller väg: orsak, varaktighet, utbyte, färd genom en plats eller sättet något görs på.

Använd más ... que för ”mer ... än” och menos ... que för ”mindre ... än”: Ana es más alta que Luis. När två saker är lika används tan ... como framför adjektiv och adverb, men tanto/a/os/as ... como framför substantiv: tan rápido como, tantos libros como. Vanliga oregelbundna former är mejor, peor, mayor och menor.

Spanska har olika uppmaningsformer beroende på vem du talar till: habla för informellt singular, hable för formellt singular, hablad för informellt plural och hablen för formellt plural. Vid jakande uppmaningar sätts objektspronomen och reflexiva pronomen sist i samma ord: escribe → escríbeme, sienta → siéntese. Någon motsvarande yo-form finns inte, eftersom man normalt inte ger en uppmaning till sig själv.

Que är det vanliga valet och kan syfta på både personer och saker: el hombre que habla och el libro que leo. Quien och pluralformen quienes syftar på personer och används framför allt efter en preposition: la chica con quien hablé. Till skillnad från svenskans som får spanskans relativa pronomen normalt inte utelämnas.

När spanskan ersätter både mottagaren och saken med pronomen står det indirekta objektpronomenet först och det direkta sedan: Te lo doy betyder ”Jag ger det till dig”. Framför lo, la, los eller las ändras le och les till se: Se lo dije, aldrig le lo dije. Pronomenparet placeras tillsammans före ett böjt verb eller fogas tillsammans till en infinitiv, gerundium eller jakande uppmaning.

I både preteritum och perfekt står det reflexiva pronomenet normalt framför det böjda verbet: me levanté och me he levantado. I perfekt bildas verbet med haber + particip, och participet ändras inte efter person eller kön: ella se ha levantado, inte se ha levantada.

Spanskans futuro simple bildas genom att lägga ändelserna -é, -ás, -á, -emos, -éis, -án till hela infinitiven: hablaré, comerás, vivirán. Samma ändelser används för alla verbgrupper, men några vanliga verb har en oregelbunden stam, till exempel tener → tendré och hacer → haré. Formen uttrycker framtid men också antaganden om nutiden: Estará en casa kan betyda ”Han eller hon är nog hemma”.

Spanskans condicional simple motsvarar ofta svenskans skulle + infinitiv: viajaría betyder ”jag skulle resa”. Formen byggs med verbets hela infinitiv och ändelserna -ía, -ías, -ía, -íamos, -íais, -ían. Den används bland annat för tänkta följder, artiga frågor, önskemål, råd och framtid sedd från en tidpunkt i det förflutna.

Använd indefinido när du framställer något som en avslutad händelse eller en avgränsad helhet i det förflutna: Ayer terminé el informe. Använd imperfecto för bakgrund, beskrivningar, vanor och sådant som var på gång: Hacía frío y llovía. I berättelser står formerna ofta tillsammans: Llovía cuando salí – det regnade när jag gick ut.

Spansk presens konjunktiv (subjuntivo presente) används när talaren inte bara konstaterar ett faktum, utan uttrycker till exempel en önskan, känsla, värdering, uppmaning eller ett tvivel: Quiero que vengas – ”Jag vill att du kommer.” Formen bildas oftast från verbets yo-form i presens: ta bort slutets -o och lägg till -e-ändelser för -ar-verb eller -a-ändelser för -er- och -ir-verb.

Spansk konjunktiv används när en sats inte bara presenterar något som ett konstaterat faktum, utan uttrycker exempelvis vilja, känsla, tvivel, möjlighet, syfte eller en ännu inte inträffad händelse. Vanliga signaler är querer que, es posible que, ojalá, para que, antes de que och framtidsinriktat cuando. Det är ändå betydelsen och talarens syn på händelsen – inte ordet que i sig – som avgör.

Spanskt pluskvamperfekt, pluscuamperfecto, uttrycker något som redan hade hänt före en annan tidpunkt i det förflutna. Formen består av imperfekt av haber — había, habías, había, habíamos, habíais, habían — och ett perfektparticip: Cuando llegué, Ana ya había salido (När jag kom hade Ana redan gått).

När du jämför någon eller något med en hel grupp använder spanskan oftast bestämd artikel + más/menos + adjektiv: Ana es la más alta de la clase (Ana är längst i klassen). Några vanliga adjektiv har särskilda former, framför allt mejor, peor, mayor och menor. Formen på -ísimo/-ísima betyder däremot ”mycket” eller ”ytterst” och gör ingen jämförelse: Es altísimo (Han är väldigt lång).

Donde knyter en plats till en beskrivning: la ciudad donde vivo (staden där jag bor). Former med el cual används framför allt efter prepositioner och i formell stil, medan lo que betyder ”det som” eller ”vad” utan ett uttalat substantiv. Lo cual syftar oftast tillbaka på ett helt påstående: Perdimos el tren, lo cual fue un problema (Vi missade tåget, vilket var ett problem).

Spanskt passiv kan bildas med ser + perfektparticip: La casa fue vendida (Huset såldes). Participet böjs efter satsens subjekt, och den som utför handlingen kan anges med por. I vardaglig spanska är se + verb eller en aktiv sats ofta naturligare: Se venden coches (Bilar säljs).

En nekande uppmaning på spanska byggs med no + presens konjunktiv: No hables (prata inte), No coma (ät inte) och No salgamos (låt oss inte gå ut). Objektspronomen står före verbet: No lo hagas (gör det inte). Samma grundregel gäller för tú, usted, nosotros, vosotros och ustedes.

I indirekt tal återger man vad någon har sagt utan att citera orden exakt. På spanska inleds påståenden vanligen med que, ja/nej-frågor med si och andra frågor med ett frågeord: Dice que viene, Preguntó si podía ir och Preguntó cuándo salíamos. När anföringsverbet står i dåtid flyttas tempus ofta ett steg bakåt: «Vendré» blir Dijo que vendría.

Spanskan använder flera olika konstruktioner där ingen bestämd person står som subjekt. Hay que + infinitiv uttrycker en allmän skyldighet, se + verb i tredje person beskriver vad man gör eller vad som är möjligt, och es + adjektiv + infinitiv/que + konjunktiv uttrycker en bedömning. Svenskans man och det har alltså inte en enda spansk motsvarighet: välj konstruktion efter betydelsen.

För ett verkligt eller möjligt villkor används normalt si + presens indikativ: Si vienes, estaré contento (Om du kommer blir jag glad). För ett tänkt eller osannolikt villkor används si + imperfekt konjunktiv, följt av konditionalis: Si tuviera dinero, viajaría (Om jag hade pengar skulle jag resa). Sätt inte futurum eller konditionalis direkt efter villkorsordet si.

Valet mellan ser och estar handlar inte bara om permanent eller tillfälligt. Ser beskriver ofta identitet, klassificering eller en egenskap, medan estar visar ett tillstånd, ett resultat eller hur någon eller något ter sig i en viss situation. Vissa adjektiv byter dessutom betydelse helt: es listo betyder att någon är intelligent, men está listo att personen är redo.

Spanskt gerundio uttrycker hur en handling pågår, fortsätter eller utvecklas: sigo trabajando betyder ”jag fortsätter att arbeta”, llevo dos horas esperando ”jag har väntat i två timmar” och va mejorando ”det blir gradvis bättre”. Formen kan också beskriva hur något sker, som i vino corriendo (”han kom springande”), men den används normalt inte som substantiv; då använder spanskan infinitiv.

Spansk imperfekt konjunktiv bildas från tredje person plural i preteritum: hablaron → hablara, tuvieron → tuviera. Formen används bland annat efter ett verb i dåtid (Quería que vinieras), i hypotetiska villkor (Si pudiera, lo haría) och efter como si. Ändelserna på -ra och -se har i de flesta sammanhang samma betydelse, men formerna på -ra är vanligast.

Spansk perfekt konjunktiv, pretérito perfecto de subjuntivo, bildas med haya, hayas, haya, hayamos, hayáis, hayan + perfektparticip: Espero que haya llegado (Jag hoppas att hon har kommit). Formen används när en handling är eller ska vara avslutad, men står i ett sammanhang som kräver konjunktiv, till exempel tvivel, känsla, möjlighet eller en ännu inte uppfylld framtida förutsättning.

Spansk konditionalis perfekt bildas med konditionalis av haber + perfektparticip: habría hablado, habrías comido, habrían salido. Formen motsvarar ofta svenskans skulle ha gjort och används framför allt om en möjlig eller tänkt följd i det förflutna: Habría ido, pero estaba enfermo — ”Jag skulle ha gått, men jag var sjuk.”

När du föreställer dig ett annat förlopp i det förflutna använder spanskan normalt si + pluskvamperfekt konjunktiv i villkoret och perfekt konditionalis i följden: Si hubiera sabido, habría venido – ”Om jag hade vetat, skulle jag ha kommit.” Konstruktionen visar vanligen att villkoret inte uppfylldes och att följden därför inte heller blev verklighet.

Spanskans pluskvamperfekt konjunktiv bildas med hubiera eller hubiese i rätt person plus ett perfektparticip: hubieras venido, ”du hade kommit”. Formen används när en redan avslutad händelse ses genom en önskan, ett tvivel, en känsla, ett villkor eller någon annan ram som kräver konjunktiv: Ojalá hubieras venido betyder ungefär ”Om du ändå hade kommit”.

Por pekar ofta bakåt mot en orsak, en drivkraft, en förmedlande väg eller något som byts mot något annat. Para pekar oftare framåt mot ett mål eller utåt mot en mottagare, en bedömningsgrund eller ett perspektiv. På B2-nivå blir detta särskilt viktigt i passiv, jämförelser och uttryck som estar por och estar para, där en svensk översättning med ”för” sällan räcker som vägledning.

Cuyo, cuya, cuyos och cuyas motsvarar oftast svenskans vars och binder ihop en ägare med något som ägaren har eller hör ihop med: la autora cuyo libro leí – ”författaren vars bok jag läste”. Formen rättar sig efter substantivet efter cuyo, inte efter personen eller saken före det: libro ger cuyo, medan obras ger cuyas.

Spanskt futuro perfecto bildas med futurum av haber plus perfekt particip: habré terminado betyder ”jag kommer att ha avslutat”. Formen används dels om något som ska vara klart före en framtida tidpunkt, dels om ett antagande om något som redan har hänt: Habrá olvidado betyder ungefär ”han eller hon har nog glömt”.

I spanska styr tidsbetydelsen ofta verbformen i en tidsbisats. Vid fakta, vanor och avslutade händelser används normalt indikativ: Cuando llegó, cenamos. När händelsen ännu inte har inträffat eller betraktas som väntad används ofta konjunktiv: Cuando llegue, cenaremos. Efter antes de que används i normalfallet alltid konjunktiv.

Spanska adverb på -mente bildas av adjektivets feminina singularform: lento → lenta → lentamente och rápido → rápida → rápidamente. Adverbet böjs sedan inte efter person, kön eller antal. När flera sådana adverb samordnas får normalt bara det sista ändelsen: lenta y cuidadosamente.

Svenskans bli motsvaras inte av ett enda spanskt verb. Spanskan väljer verb efter vilken sorts förändring det gäller: ponerse för ett nytt tillstånd, volverse för en förändrad egenskap, hacerse för utveckling eller aktivt val, convertirse en för omvandling, quedarse för det tillstånd som blir kvar och llegar a ser för ett slutresultat efter en process.

Pretérito anterior bildas med haber i pretérito indefinido — hube, hubiste, hubo, hubimos, hubisteis, hubieron — och ett perfekt particip: hubo llegado. Formen beskriver något som blev helt avslutat omedelbart före en annan händelse i det förflutna. Den förekommer främst i äldre eller litterärt berättande språk efter uttryck som apenas, cuando och no bien; i modern spanska används oftast pretérito indefinido eller pluscuamperfecto i stället.

Spanskt futurum konjunktiv är en ålderdomlig verbform som uttrycker en möjlig eller ännu inte förverkligad handling i framtiden. I modern spanska används den nästan aldrig i vanligt samtal: former som fuere, hiciere och viniere lever främst kvar i lagtext, ordspråk och fasta uttryck. För de flesta inlärare är det viktigare att kunna känna igen formen än att själv använda den.

När en spansk huvudsats står i nutid eller framtid följs den normalt av presens konjunktiv för något samtidigt eller senare: Quiero que vengas. Med en huvudsats i dåtid eller konditionalis används vanligen imperfekt konjunktiv: Quería que vinieras. Om bisatsens handling redan var avslutad väljer man i stället perfekt respektive pluskvamperfekt konjunktiv: Espero que haya llegado men Esperaba que hubiera llegado.

I neutral standardspanska används lo, la, los, las för direkt objekt och le, les för indirekt objekt. Leísmo innebär att le eller les tar en direkt objektsplats, medan laísmo och loísmo innebär att la/las respektive lo/los tar en indirekt objektsplats. Leísmo med le om en manlig person i singular, som i Le vi ayer, är accepterat i standardnormen, men laísmo och loísmo räknas normalt som regionalt bruk utanför denna norm.

En spansk verbal perifras består här av ett böjt verb, ibland en preposition, och en infinitiv (verbets oböjda grundform): volvió a llamar, dejó de fumar, debe de estar. Hela kedjan beskriver inte två skilda handlingar, utan ger en handling en särskild betydelse, till exempel ”göra igen”, ”sluta göra”, ”just ha gjort”, ”börja plötsligt”, ”förmodligen vara” eller ”till slut lyckas”. Det första verbet böjs; infinitiven förblir oförändrad.

Formell spanska bygger inte bara på högtidliga ord, utan på precisa samband, artiga avståndsmarkörer och etablerade textmönster. Uttryck som mediante, no obstante, en virtud de, a tenor de och en aras de anger metod, kontrast, grund eller syfte, medan önskemål ofta uttrycks med le ruego que eller le agradecería que följt av konjunktiv. Målet är saklighet och respekt — inte att göra varje mening så lång som möjligt.

Vid nominalisering uttrycks en handling, egenskap eller process med ett substantiv i stället för med ett verb eller adjektiv: La economía se desarrolló blir el desarrollo de la economía. På spanska är detta särskilt vanligt i sakprosa, nyheter och myndighetsspråk. Vanliga ändelser är -ción, -miento, -dad och -ncia, men många former måste läras som egna ord.

I pasiva refleja står se tillsammans med ett verb i tredje person, medan det som utsätts för handlingen fungerar som grammatiskt subjekt: Se vende la casa men Se venden las casas. Konstruktionen motsvarar ofta svensk s-passiv, till exempel ”huset säljs”. Den måste skiljas från opersonligt se, som alltid har verbet i tredje person singular: Aquí se vive bien – ”Här lever man gott”.

Spanskan kan framhäva en viss del av ett budskap genom att bygga om satsen: Es María quien lo hizo pekar ut María, medan Lo que quiero es paz presenterar det önskade resultatet sist. Sí que understryker att något verkligen stämmer, ni siquiera betyder ”inte ens”, och en fras kan sättas först som samtalsämne: A María, la vi ayer. Konstruktionerna är inte bara extra starka versioner av neutrala meningar; de visar vad talaren ställer mot ett alternativ eller vill att lyssnaren särskilt ska lägga märke till.

Spanska ändelser som -ito/-ita och -illo/-illa kan ange litenhet, men också ömhet, artighet eller kritik. -ón/-ona, -azo/-aza och -ote/-ota förstärker ofta betydelsen eller anger storlek, men tonen avgör om resultatet låter uppskattande, skämtsamt eller nedsättande. Man kan därför sällan översätta dem mekaniskt med svenska liten eller stor.

Spanskan väljer inte alltid modus enbart efter hur sann en uppgift är. Indikativ presenterar ofta innehållet som ett påstående, medan konjunktiv kan markera att innehållet inte hävdas, är hypotetiskt eller bara utgör bakgrund för en bedömning. Därför heter det normalt No creo que venga, men Creo que no viene; på samma sätt skiljer man mellan aunque llueve och aunque llueva.

Spanska har ingen enda regional norm som gäller överallt. En talare kan säga vos tenés, tú tienes, vosotros tenéis eller ustedes tienen beroende på region, antal och social relation, och vardagsord som coche, carro och auto kan beteckna samma sak. Målet på C2-nivå är inte att efterlikna alla varieteter, utan att förstå dem, välja en konsekvent egen norm och anpassa ordval och tilltal efter mottagaren.

Vardaglig spanska är inte bara formell spanska med slangord insprängda. Småord som pues, bueno och o sea, utrop som ¡venga! och kortformer som profe hjälper talaren att reagera, vinna tid, mildra ett besked och skapa närhet. Orden är starkt situations- och regionbundna: målet på C2-nivå är därför att kunna tolka tonen och välja uttryck efter samtalspartner, inte att använda så många slangord som möjligt.

En komplex spansk mening blir tydlig när varje sats har en bestämd uppgift och delar som hör ihop får samma form. På C2-nivå handlar det därför inte främst om att göra meningar långa, utan om att styra flera nivåer av underordning, uttryckspar som no solo… sino también och inskott utan att läsaren tappar huvudlinjen.

Retoriska grepp förändrar inte bara vad en mening säger utan också hur den låter och verkar på mottagaren. På spanska kan man bland annat tona ned med litotes (No está nada mal), överdriva med hyperbol (Me muero de hambre), upprepa en inledning med anafor eller bygga en mening kring kontrast, omkastning och avsiktliga fragment. På C2-nivå handlar det lika mycket om att känna igen ton och avsikt som om att själv kunna skapa effekten.

Spanska diskursmarkörer visar hur en tanke förhåller sig till det som nyss sagts: sin embargo invänder, en cambio jämför två kontraster, por consiguiente anger en följd och a fin de cuentas leder fram till en slutlig bedömning. På avancerad nivå räcker det inte att uttrycken är ungefär synonyma; valet måste passa både den logiska relationen och textens stil.

Spansk myndighets- och juridikprosa bygger ofta på opersonliga uttryck, passiva konstruktioner, nominaliseringar och fasta fraser som de conformidad con och se pone en su conocimiento. Målet är att ange rättslig grund, beslut, skyldigheter och tidsfrister exakt, men en avancerad skribent behöver också kunna skilja nödvändig juridisk precision från onödigt tung kanslistil. Särskilt viktigt är att inte använda gerundium för en senare, fristående handling.

Ett idiom är ett mer eller mindre fast uttryck vars betydelse inte kan räknas ut ord för ord. I Vamos al grano betyder orden inte att man går till ett sädeskorn, utan att man går rakt på sak. Lär därför in varje uttryck som en helhet, men lägg samtidigt märke till vilken del som böjs: voy al grano, fuimos al grano, ve al grano.