Regelbundna verb på -are i italienskan

Kort sagt

För att böja ett regelbundet italienskt verb på -are i presens (nutidsform) tar du bort -are och lägger till -o, -i, -a, -iamo, -ate, -ano. Av parlare, ”att tala”, får du alltså parlo, parli, parla, parliamo, parlate, parlano. Till skillnad från svenskans ”jag talar, du talar, vi talar” visar den italienska verbändelsen vem som gör något, så ord som io (jag) och noi (vi) kan ofta utelämnas.

Översikt

Verb är ord som beskriver vad någon gör eller vad som händer, till exempel ”tala”, ”äta” och ”bo”. Italienskans största verbgrupp har grundformer som slutar på -are. Här finns många ord du behöver redan på A1-nivå: parlare (tala), mangiare (äta), abitare (bo), lavorare (arbeta) och guardare (titta på). När du kan mönstret kan du använda det med ett stort antal nya verb.

Det viktigaste för en svenskspråkig är att inte nöja sig med en enda nutidsform. På svenska ändrar vi inte ”arbetar” efter personen: jag arbetar, hon arbetar, de arbetar. På italienska måste du däremot välja mellan exempelvis lavoro (jag arbetar), lavora (han eller hon arbetar) och lavorano (de arbetar). Ändelsen är en del av betydelsen, inte bara en stavningsdetalj.

Börja med de sex ändelserna och enkla meningar. Därefter kan du lägga till stavningsregler för bland annat mangiare och cercare. Fördjupningen längre ned visar hur presens används mer flexibelt och varför vissa verb som slutar på -are ändå måste läras separat.

Så fungerar böjningen

Från grundform till färdigt verb

Infinitiv är verbets grundform, alltså den form som på svenska kan stå efter ”att”. Italienskans parlare motsvarar ”att tala”. Stammen är den del som blir kvar när du tar bort infinitivändelsen:

• parlare → parl-
• abitare → abit-
• lavorare → lavor-
• guardare → guard-

Lägg sedan till den ändelse som passar subjektet (den som gör något i meningen). Pronomen är ord som ersätter namn eller andra beteckningar, till exempel ”jag”, ”hon” och ”vi”. Här används de för att göra böjningen tydlig.

Person	Pronomen	Form av parlare	Svenska
Jag	io	parlo	jag talar
Du	tu	parli	du talar
Han, hon; artigt tilltal till en person	lui, lei; Lei	parla	han talar, hon talar; ni talar
Vi	noi	parliamo	vi talar
Ni, flera personer	voi	parlate	ni talar
De	loro	parlano	de talar

Singular betyder att det handlar om en person; plural att det handlar om flera. Io, tu och lui/lei hör till singular, medan noi, voi och loro hör till plural. Artigt Lei syftar också på en enda person och får samma verbform som ”han” och ”hon”.

Läs ändelserna som en sammanhängande följd: -o, -i, -a, -iamo, -ate, -ano. Ändelsen -iamo betyder alltså ”vi”, inte ”de”, och -ano betyder ”de”, inte ”ni”.

Fem användbara verb i alla sex former

Här ser du hur samma mönster återkommer. Mangiare har en särskild stavningsdetalj som förklaras direkt efter tabellen.

Person	parlare – tala	mangiare – äta	abitare – bo	lavorare – arbeta	guardare – titta på
Jag	parlo	mangio	abito	lavoro	guardo
Du	parli	mangi	abiti	lavori	guardi
Han/hon; artigt ni	parla	mangia	abita	lavora	guarda
Vi	parliamo	mangiamo	abitiamo	lavoriamo	guardiamo
Ni, flera	parlate	mangiate	abitate	lavorate	guardate
De	parlano	mangiano	abitano	lavorano	guardano

Det spelar ingen roll om den som talar är man eller kvinna: parlo betyder ”jag talar” i båda fallen. Verbformen styrs här av person och antal, inte av kön.

Stavning med -care och -gare

I cercare (leta efter) har c ett k-ljud, och i pagare (betala) har g ett hårt g-ljud. Framför i behövs ett h för att behålla dessa ljud. Därför skriver man cerchi (du letar) och paghi (du betalar), liksom cerchiamo (vi letar) och paghiamo (vi betalar).

Person	cercare – leta efter	pagare – betala
Jag	cerco	pago
Du	cerchi	paghi
Han/hon	cerca	paga
Vi	cerchiamo	paghiamo
Ni	cercate	pagate
De	cercano	pagano

Bokstaven h uttalas inte som ett eget ljud. Den talar om hur bokstaven före ska läsas. Ändelserna är fortfarande regelbundna; det är stavningen som anpassas.

Stavning med -ciare och -giare

I verb som mangiare (äta) och cominciare (börja) behövs normalt inte två i när ändelsen börjar på i. Du skriver därför:

• tu mangi – du äter; noi mangiamo – vi äter
• tu cominci – du börjar; noi cominciamo – vi börjar

Skriv alltså inte mangii eller mangiiamo. I former som mangio (jag äter) och mangia (han eller hon äter) hjälper i till att visa g-ljudets uttal; det läses normalt inte som en separat vokal. Alla verb på -iare fungerar dock inte exakt likadant i stavningen. Några viktiga skillnader tas upp i fördjupningen.

Påståenden, frågor och nekande meningar

Italienska frågor behöver inte svenskans omvända ordföljd. Jämför ”du arbetar” med ”arbetar du?”. På italienska kan samma ord stå i samma ordning:

• Lavori oggi. – Du arbetar i dag.
• Lavori oggi? – Arbetar du i dag?

Frågetecknet visar skillnaden i skrift; i tal hörs den på tonfallet. Frågeord kan sättas framför: Dove lavori? betyder ”Var arbetar du?”.

För att säga ”inte” sätter du non före verbet:

• Non lavoro oggi. – Jag arbetar inte i dag.
• Non mangiamo carne. – Vi äter inte kött.
• Non abitate qui? – Bor ni inte här?

Med de här enkla verben behöver du inget extra hjälpverb, alltså inget ytterligare verb som hjälper till att bilda frågan eller nekandet.

Exempel i sammanhang

Tabellen visar både meningar med utsatt pronomen och meningar där verbändelsen räcker. Läs gärna den svenska meningen först och försök sedan formulera den på italienska.

Italienska	Svenska	Att lägga märke till
Io parlo italiano.	Jag talar italienska.	Ändelsen visar ”jag”; pronomenet kan ge betoning.
Tu mangi la pizza.	Du äter pizza.	Bara ett i i mangi.
Noi abitiamo a Roma.	Vi bor i Rom.	Vi-formen slutar på -iamo.
Loro lavorano in banca.	De arbetar på bank.	De-formen slutar på -ano.
Guardiamo un film stasera.	Vi tittar på en film i kväll.	Presens kan beskriva en plan.
Dove abiti?	Var bor du?	Ingen svensk omvänd ordföljd behövs.
Non lavoro il sabato.	Jag arbetar inte på lördagar.	Non står före verbet; meningen beskriver en vana.
Cercate la stazione?	Letar ni efter stationen?	Tilltal till flera personer.
Cerchiamo un tavolo per due.	Vi letar efter ett bord för två.	H bevarar k-ljudet framför i.
Paghi tu o pago io?	Betalar du eller betalar jag?	Pronomenen betonar vem som betalar.
A che ora cominciate?	Vilken tid börjar ni?	Ni-formen slutar på -ate.
Lei parla svedese?	Talar ni svenska?	Artigt tilltal till en person med formen parla.
Mia sorella lavora a casa.	Min syster arbetar hemma.	Ett namn eller en beteckning kan stå i stället för pronomen.
Domani mangiamo insieme.	I morgon äter vi tillsammans.	Tidsordet visar att handlingen ligger i framtiden.

Vanliga misstag

1. Att använda grundformen som svensk nutidsform

• Fel: Io parlare italiano.
• Rätt: Io parlo italiano. – Jag talar italienska.
• Varför: Parlare betyder ”att tala”. När verbet ensamt säger vad jag gör behöver det formen parlo. Samma skillnad finns mellan svenskans ”att tala” och ”talar”, men italienskan har dessutom olika former för olika personer.

2. Att behålla hela -are framför ändelsen

• Fel: Noi parlareiamo.
• Rätt: Noi parliamo. – Vi talar.
• Varför: Ta först bort hela -are. Lägg sedan -iamo till stammen parl-. Du ska inte lägga ändelsen efter hela grundformen.

3. Att blanda ihop ni och de

• Fel: Loro lavorate in banca.
• Rätt: Loro lavorano in banca. – De arbetar på bank.
• Varför: -ate hör ihop med voi, ”ni”, medan -ano hör ihop med loro, ”de”. Lär gärna in kontrasten som ett par: voi lavorate – ni arbetar; loro lavorano – de arbetar.

4. Att glömma stavnings-h

• Fel: Tu cerci un bar.
• Rätt: Tu cerchi un bar. – Du letar efter ett kafé.
• Varför: Utan h skulle c framför i läsas med ett annat ljud. Samma princip ger paghi, ”du betalar”, inte pagi.

5. Att dubbla i i mangiare

• Fel: Noi mangiiamo qui.
• Rätt: Noi mangiamo qui. – Vi äter här.
• Varför: I det här verbet skrivs bara ett i i vi-formen. Detsamma gäller du-formen mangi, ”du äter”.

6. Att placera non som svenskans inte

• Fel: Lavoro non oggi.
• Rätt: Non lavoro oggi. – Jag arbetar inte i dag.
• Varför: Vid ett vanligt nekande påstående står non före verbet. Svenskans ”jag arbetar inte” ger därför fel ordning om du följer den ord för ord.

Att tänka på i praktiken

Pronomen behövs för tydlighet eller kontrast, inte i varje mening

Abito a Roma betyder ”Jag bor i Rom”, även utan io. Att alltid säga io är inte grammatiskt fel, men kan låta mer betonat än det svenska ”jag”. Vid en kontrast är pronomenet naturligt: Io lavoro, tu guardi la TV – ”Jag arbetar, du tittar på tv”.

Ändelsen löser däremot inte allt. Parla italiano kan betyda ”han talar italienska”, ”hon talar italienska” eller, vid artigt tilltal, ”ni talar italienska”. Sammanhanget eller ett utsatt namn visar vem som avses.

Italienskt Lei är inte en direkt motsvarighet till svenskt ni

Svenskt ”ni” används framför allt till flera personer, och artigt niande varierar mellan situationer och talare. Italienskt Lei är ett etablerat artigt tilltal till en person, exempelvis i ett formellt första möte. Det får formen parla, inte parlate. När du talar till flera använder du normalt voi och parlate, även i många artiga situationer.

Lei skrivs ibland med stor bokstav för att skilja tilltalet från lei, ”hon”, särskilt i skriftlig korrespondens. Stor bokstav är inte ett krav i all modern italienska.

Lyssna efter betoningen

Betoning betyder vilken stavelse som får mest tryck. Den kan flytta sig mellan formerna: parlàre, pàrlo, parliàmo, parlàte, pàrlano. Accenterna här är bara uttalsstöd; i vanlig text skrivs formerna parlare, parlo, parliamo, parlate, parlano.

Lär särskilt in de-formen som ett helt ord. I pàrlano ligger trycket tidigt, medan det i parliàmo ligger på a i ändelsen. Lyssna också på enskilda verb: i abito, ”jag bor”, ligger trycket på första stavelsen. Du kan inte bestämma alla verbs betoning enbart från ändelsen.

Fördjupning – när grunden sitter

Du behöver inte behärska allt här för att börja använda verben. Avsnittet hjälper dig däremot att förstå former och betydelser som du snart möter i texter och samtal.

Presens beskriver mer än det som sker just nu

Italienskt presens kan uttrycka både vanor och en pågående handling. Mangio una mela betyder ”Jag äter ett äpple” och kan beskriva vad du gör just nu. Du behöver inte lägga till något bara för att handlingen pågår.

Det finns också en särskild konstruktion, stare + gerundio. Gerundio är en verbform som här används för att beskriva något pågående, till exempel mangiando. Sto mangiando una mela betyder ungefär ”Jag håller på att äta ett äpple”. Den konstruktionen framhäver pågåendet; den ersätter inte vanligt presens överallt.

Med tydlig tidsangivelse kan presens också syfta framåt: Domani lavoro a casa – ”I morgon arbetar jag hemma”. Det liknar svenskan. Senare kan du möta historiskt presens, alltså nutidsformer som gör en berättelse om det förflutna mer levande. Själva böjningen ändras inte; tidsbetydelsen kommer från sammanhanget.

Alla verb på -iare har inte samma i-regel

För studiare (studera) skriver du studi – ”du studerar” – och studiamo – ”vi studerar”, med ett i. Men om i är betonat i du-formen kan två i behövas: inviare (skicka) ger invii, ”du skickar”. Vi-formen är ändå inviamo, ”vi skickar”.

Utgå alltså inte från en allmän regel att ”två i aldrig förekommer”. För en nybörjare räcker det att kunna de vanliga formerna mangi, mangiamo, studi, studiamo och slå upp nya verb när stavningen är osäker.

Några vanliga -are-verb är oregelbundna

Oregelbunden betyder att ett verb inte följer hela det vanliga böjningsmönstret. Slutet -are är därför en ledtråd till verbgruppen, inte en garanti för att varje form går att räkna ut.

Grundform	Betydelse	Jag-form	Svenska
andare	gå, åka	vado	jag går, jag åker
fare	göra	faccio	jag gör
dare	ge	do	jag ger
stare	vara, befinna sig, stanna	sto	jag är, jag befinner mig, jag stannar

Lär dessa vanliga verb separat i stället för att försöka pressa in dem i parlare-tabellen. I synnerhet fare ska inte behandlas som ett vanligt regelbundet -are-verb bara för att bokstäverna råkar stå där.

Efter kan, vill och måste står ofta grundformen

Modalverb är verb som uttrycker exempelvis möjlighet, vilja eller nödvändighet. Italienskans potere (kunna), volere (vilja) och dovere (måste, behöva) följs direkt av infinitiv när de kombineras med ett annat verb:

• Posso parlare? – Får jag prata?
• Voglio mangiare. – Jag vill äta.
• Dobbiamo lavorare. – Vi måste arbeta.

Det är då det första verbet som böjs efter personen. Mangiare står kvar i grundform, precis som ”äta” efter ”vill” på svenska. Säg inte voglio mangio.

Samma form kan ha en annan funktion

I en tydlig uppmaning kan parla! betyda ”tala!” snarare än ”han eller hon talar”. Imperativ är namnet på verbformer som används för uppmaningar. För regelbundna -are-verb sammanfaller du-uppmaningen med formen på -a. Den formella uppmaningen har ett annat mönster: Parli, per favore – ”Tala, är ni snäll”. Lär dessa som ett separat steg; tabellen över presens är inte en tabell över alla slags uppmaningar.

Tips för att öva

1. Växla person med samma handling. Utgå från lavorare och säg ”jag arbetar”, ”vi arbetar”, ”de arbetar”: lavoro, lavoriamo, lavorano. Byt ordning varje gång så att du faktiskt väljer ändelse i stället för att bara rabbla en lista. Kontrollera sedan mot tabellen.
2. Gör tre meningar av en. Skriv Abiti qui – ”Du bor här”. Gör sedan frågan Abiti qui? – ”Bor du här?” och nekandet Non abiti qui – ”Du bor inte här”. Läs högt och ändra tonfallet i frågan utan att flytta runt orden efter svensk modell.
3. Träna stavning genom kontraster. Skriv och säg cerco–cerchi (jag letar–du letar), pago–paghi (jag betalar–du betalar) och mangio–mangi (jag äter–du äter). Avsluta med en egen vardagsmening för varje verb, så att stavningsregeln kopplas till något du vill säga.

Relaterade begrepp

• Bra att kunna först: Subjektspronomen – vem io, tu, lui, lei, noi, voi och loro syftar på, och när de kan utelämnas.
• Bygg längre meningar: Potere – kunna, volere – vilja och dovere – måste – kombinera ett böjt verb med en grundform som parlare eller lavorare.
• Viktiga oregelbundna verb: Andare och venire – gå, åka och komma och fare – göra – vanliga former som inte kan bildas med det regelbundna mönstret.
• Fler vanliga undantag: Stare – vara, befinna sig och stanna och dare – ge – egna böjningsmönster att lära in steg för steg.