Presens konjunktiv i italienska

I korthet

Congiuntivo presente, presens konjunktiv, används ofta efter uttryck för åsikter, önskemål, tvivel och känslor: Penso che sia una buona idea betyder ”Jag tycker att det är en bra idé”. Formen visar hur någon förhåller sig till innehållet, inte bara när något händer. Lär dig därför hela mönster som penso che + konjunktiv och voglio che + konjunktiv, inte bara enskilda böjningar.

Översikt

Konjunktiv är ett modus, alltså en verbform som visar hur det som sägs framställs: exempelvis som en önskan, en bedömning eller något osäkert. Det skiljer sig från indikativ, de vanliga verbformerna som används för att berätta och konstatera. Jämför So che è qui (”Jag vet att hon är här”) med Spero che sia qui (”Jag hoppas att hon är här”). Bytet från è till sia hör ihop med uttrycket före che.

För en svenskspråkig är det här ovant. Svenskan har kvar konjunktiv i uttryck som ”Leve friheten!” och ”Om det vore så”, men använder i regel samma verbform i ”Jag vet att hon kommer” och ”Jag hoppas att hon kommer”. Italienskan skiljer normalt mellan So che viene och Spero che venga. Försök alltså inte hitta ett särskilt svenskt ord som motsvarar konjunktiven varje gång.

På B1-nivå behöver du framför allt kunna vanliga former och konstruktioner i nutid. Längre fram blir valet mellan olika konjunktivformer viktigt. Här får du först grundmönstren och sedan de viktigaste fördjupningarna, så att du också kan förstå sådant du möter i tidningar, samtal och mer formella texter.

Så fungerar det

Två delar i meningen

En vanlig konstruktion består av en huvudsats, den del som kan stå som en egen mening, och en bisats, en del som är beroende av resten:

Voglio che tu venga. — Jag vill att du kommer.

• Voglio är huvudsatsen: ”Jag vill”.
• Che tu venga är bisatsen: ”att du kommer”.
• Che binder ihop delarna och motsvarar här svenska ”att”.
• Tu är bisatsens subjekt, den som gör eller är något; venga är verbet i konjunktiv.

Det är inte ordet che ensamt som kräver konjunktiv. Efter So che… (”Jag vet att…”) används normalt indikativ. Se efter vad hela uttrycket betyder och vilken konstruktion det brukar ha.

Regelbunden böjning

Utgå från verbets infinitiv, grundformen som motsvarar svenska ”att tala”, ”att ta” eller ”att sova”. Ta bort -are, -ere eller -ire och lägg till ändelserna nedan. Den del som blir kvar kallas stam.

Person	parlare — tala	prendere — ta	dormire — sova	capire — förstå
Jag	parli	prenda	dorma	capisca
Du	parli	prenda	dorma	capisca
Han/hon; ni vid artigt tilltal till en person	parli	prenda	dorma	capisca
Vi	parliamo	prendiamo	dormiamo	capiamo
Ni, flera personer	parliate	prendiate	dormiate	capiate
De	parlino	prendano	dormano	capiscano

I tabellen betyder grundformerna parlare ”tala”, prendere ”ta”, dormire ”sova” och capire ”förstå”. Capire representerar de -ire-verb som får inskottet -isc- i vissa former, precis som i vanlig presens: capisco → capisca. Även exempelvis finire (”avsluta”) följer detta mönster.

Lägg särskilt märke till tre saker:

1. Jag, du och han/hon har samma form. Che parli kan alltså handla om olika personer. Sätt gärna ut io, tu eller lui/lei när sammanhanget annars blir oklart.
2. Vi-formen är densamma som i presens indikativ: parliamo, prendiamo, dormiamo. I È importante che studiamo är studiamo konjunktiv trots att formen ser bekant ut.
3. Ni-formen slutar på -iate. Jämför indikativ parlate (ni talar) med konjunktiv parliate.

För regelbundna verb är ändelserna alltså -i, -i, -i, -iamo, -iate, -ino för -are och -a, -a, -a, -iamo, -iate, -ano för -ere och -ire.

Stavning som bevarar uttalet

Verb på -care och -gare får h framför i för att behålla det hårda ljudet: cercare (söka) ger cerchi, cerchiamo, cerchiate, cerchino; pagare (betala) ger paghi, paghiamo, paghiate, paghino.

Efter -ciare och -giare skriver man inte ett extra i framför ändelsens i: cominciare (börja) ger cominci, och mangiare (äta) ger mangi. Förväxla inte detta med studiare (studera), där två i faktiskt behövs i vissa former: studi, studiamo, studiate, studino.

Vanliga oregelbundna verb

Många vanliga verb följer inte hela det regelbundna mönstret. Lär dig särskilt essere, avere, andare och venire: de behövs i vardagliga meningar från första början.

Person	essere — vara	avere — ha	andare — gå/åka	venire — komma
Jag	sia	abbia	vada	venga
Du	sia	abbia	vada	venga
Han/hon; artigt ni till en person	sia	abbia	vada	venga
Vi	siamo	abbiamo	andiamo	veniamo
Ni, flera personer	siate	abbiate	andiate	veniate
De	siano	abbiano	vadano	vengano

Här är ytterligare sex användbara verb med hela böjningen:

Verbets betydelse	io	tu	lui/lei/Lei	noi	voi	loro
Göra, fare	faccia	faccia	faccia	facciamo	facciate	facciano
Säga, dire	dica	dica	dica	diciamo	diciate	dicano
Kunna, potere	possa	possa	possa	possiamo	possiate	possano
Vilja, volere	voglia	voglia	voglia	vogliamo	vogliate	vogliano
Veta/kunna, sapere	sappia	sappia	sappia	sappiamo	sappiate	sappiano
Behöva/måste, dovere	debba	debba	debba	dobbiamo	dobbiate	debbano

För dovere förekommer också deva, deva, deva, dobbiamo, dobbiate, devano. Du kan börja med serien debba och lära dig känna igen alternativet.

Som minneshjälp bygger många former på jag-formen i indikativ: vengo → venga, faccio → faccia, posso → possa. Men detta är ingen regel utan undantag: sono blir sia och so blir sappia. Kontrollera också alltid vi- och ni-formerna.

Uttrycken som styr valet

Lär dig följande som färdiga inledningar. De följs normalt av konjunktiv i vårdad italienska.

Betydelse	Vanliga inledningar
Åsikt eller bedömning	penso che, credo che, ritengo che
Tvivel eller osäkerhet	dubito che, non sono sicuro che
Önskan eller hopp	voglio che, desidero che, spero che
Rädsla eller känsla	temo che, mi dispiace che, sono contento che
Opersonlig bedömning	è importante che, è necessario che, è possibile che, è meglio che

Inledningarna betyder bland annat ”jag tror/tycker att”, ”jag tvivlar på att”, ”jag hoppas att”, ”jag är rädd att” och ”det är viktigt att”. De opersonliga uttrycken anger ingen bestämd person som bedömare: det står exempelvis ”det är nödvändigt”, inte ”jag vill”.

Konjunktiv betyder inte automatiskt att något är osant eller osäkert. Sono contenta che tu sia qui betyder ”Jag är glad att du är här”; din närvaro kan vara ett helt säkert faktum. Här är det känslan och konstruktionen som motiverar formen.

Samma person: ofta infinitiv

När samma person står för båda handlingarna används ofta infinitiv i stället för en bisats:

• Voglio partire. — Jag vill åka.
• Voglio che tu parta. — Jag vill att du åker.
• Penso di avere ragione. — Jag tror att jag har rätt.
• Penso che tu abbia ragione. — Jag tror att du har rätt.

Lägg märke till att verbet avgör om infinitiven står direkt efter eller med di: voglio partire, men penso di partire (jag tänker åka). Det är ingen mekanisk regel som passar alla meningar med samma subjekt, men det är ett mycket användbart grundmönster.

Exempel i sitt sammanhang

Här syns både vardagliga önskemål och bedömningar. De svenska översättningarna använder vanliga svenska verbformer även när italienskan har konjunktiv.

Italienska	Svenska	Att lägga märke till
Penso che sia una buona idea.	Jag tycker att det är en bra idé.	En bedömning följs av sia.
Voglio che tu venga.	Jag vill att du kommer.	Tu visar vem som ska komma.
Spero che tutto vada bene.	Jag hoppas att allt går bra.	Andare har den oregelbundna formen vada.
È importante che studiamo.	Det är viktigt att vi studerar.	Vi-formen ser likadan ut som i indikativ.
Credo che il negozio chiuda alle sette.	Jag tror att affären stänger klockan sju.	Chiudere får ändelsen -a.
Dubito che abbiano abbastanza tempo.	Jag tvivlar på att de har tillräckligt med tid.	Abbiano är de-formen av avere.
Mi dispiace che tu debba lavorare domenica.	Det är tråkigt att du måste arbeta på söndag.	En känsla kan gälla en verklig situation.
Sono contenta che vi troviate bene qui.	Jag är glad att ni trivs här.	Trovate blir troviate; vi hör till uttrycket trovarsi bene.
È meglio che prendiate il treno.	Det är bättre att ni tar tåget.	Ni-formen slutar på -iate.
Non sono sicuro che questa chiave funzioni.	Jag är inte säker på att den här nyckeln fungerar.	Osäkerhet, med konjunktiv av funzionare.
Spero che i bambini dormano bene.	Jag hoppas att barnen sover gott.	De-formen av dormire är dormano.
Preferisco che tu me lo dica subito.	Jag föredrar att du säger det till mig direkt.	Dica kommer från dire.
È possibile che domani piova.	Det är möjligt att det regnar i morgon.	Presens konjunktiv kan syfta framåt i tiden.

Vanliga misstag

1. Att låta svenskan bestämma verbformen

• Fel i vårdad standardskrift: Spero che tu vieni domani.
• Rätt: Spero che tu venga domani. — Jag hoppas att du kommer i morgon.
• Varför: Svenskans ”kommer” avslöjar inte vilken italiensk form som behövs. Lär in spero che tillsammans med konjunktiv.

2. Att använda konjunktiv efter varje che

• Fel i betydelsen ”jag vet”: So che Marta sia a casa.
• Rätt: So che Marta è a casa. — Jag vet att Marta är hemma.
• Varför: Sapere används här för att konstatera något känt och följs normalt av indikativ. Che är inte en signal som fungerar på egen hand.

3. Att böja efter personen i huvudsatsen

• Fel: Voglio che voi venga.
• Rätt: Voglio che voi veniate. — Jag vill att ni kommer.
• Varför: Bisatsens verb hör ihop med voi, inte med det underförstådda io i voglio. Kontrollera vem varje verb syftar på.

4. Att behålla indikativens ni-form

• Fel i vårdad standardskrift: È importante che parlate piano.
• Rätt: È importante che parliate piano. — Det är viktigt att ni talar tyst.
• Varför: Parlate är indikativ; konjunktivens ni-form har -iate. Att vi-formen parliamo är oförändrad kan lätt leda tanken fel.

5. Att bygga en onödigt tung bisats

• Onaturligt som neutralt önskemål om sig själv: Voglio che io parta presto.
• Naturligt: Voglio partire presto. — Jag vill åka tidigt.
• Varför: När den som vill också ska åka används normalt infinitiv. En uttrycklig konstruktion med io kan förekomma vid särskild kontrast, men är inte grundmönstret.

6. Att använda presens konjunktiv för en redan avslutad handling

• Fel om ankomsten redan har skett: Sono contenta che tu arrivi ieri.
• Rätt: Sono contenta che tu sia arrivato ieri. — Jag är glad att du kom i går.
• Varför: En avslutad tidigare handling kräver en annan tidsform, här congiuntivo passato. Om du talar till en kvinna blir formen arrivata.

Att tänka på i bruket

Talspråk och vårdad skrift

I informella samtal hörs ibland indikativ där skriftspråksnormen föredrar konjunktiv, exempelvis efter penso che. Det betyder inte att konjunktiven har försvunnit. Den är vanlig både i tal och skrift, särskilt i etablerade uttryck som spero che vada bene (jag hoppas att det går bra).

Som inlärare har du störst nytta av att aktivt använda standardmönstren. De fungerar i samtal, mejl och formella texter. När andra väljer annorlunda kan det bero på talspråk, stil eller hur de vill framställa innehållet. Alla sådana skillnader är inte likvärdiga i en skoluppgift eller en formell text.

Presens kan handla om framtiden

Namnet ”presens” betyder inte att handlingen måste ske just nu. Spero che tu venga domani (”Jag hoppas att du kommer i morgon”) syftar framåt. Italienskan har ingen särskild futurumform av konjunktiv; presens konjunktiv kan användas för både nutid och framtid i dessa konstruktioner.

Artigt tilltal

Till en person som du tilltalar med Lei, det artiga ”ni”, används samma form som för han/hon: Spero che Lei stia bene (”Jag hoppas att ni mår bra”). Till flera personer används voi-formen: Spero che stiate bene (”Jag hoppas att ni mår bra”). Stare, här ”må”, böjs stia, stia, stia, stiamo, stiate, stiano.

Fördjupning: fler användningar och viktiga gränser

Konjunktiv efter bindeord

Konjunktiv används inte bara efter che. Vissa bindeord, ord som kopplar ihop satser, följs normalt av konjunktiv:

Italienska	Svenska	Konstruktion
Ti mando l'indirizzo affinché tu possa trovarci.	Jag skickar adressen så att du kan hitta till oss.	Affinché anger ett syfte.
Esco prima che faccia buio.	Jag går ut innan det blir mörkt.	Prima che betyder innan.
Sebbene sia stanco, continua a lavorare.	Trots att han är trött fortsätter han att arbeta.	Sebbene betyder trots att.
Puoi prendere la bici, purché tu torni presto.	Du får ta cykeln, bara du kommer tillbaka tidigt.	Purché anger ett villkor.
Non parto senza che tu lo sappia.	Jag åker inte utan att du vet om det.	Senza che betyder utan att.

Även benché betyder ”trots att” och följs normalt av konjunktiv. Däremot följs anche se, som också kan betyda ”även om/trots att”, ofta av indikativ när det gäller ett verkligt förhållande: Anche se è stanco, continua — ”Trots att han är trött fortsätter han”. Lär in konstruktionerna var för sig i stället för att utgå enbart från den svenska översättningen.

När du söker någon med en viss egenskap

En relativsats, en sats som beskriver någon eller något och ofta motsvarar svenska ”som”, kan ha konjunktiv när det sökta inte är identifierat eller när det är oklart om det finns:

• Cerco una persona che parli svedese. — Jag söker en person som talar svenska.
• Conosco una persona che parla svedese. — Jag känner en person som talar svenska.

I det första exemplet anger parli ett krav på personen du söker. I det andra berättar parla om en person du redan känner. Det handlar inte om att svenska språket är osäkert, utan om hur personen och egenskapen presenteras.

Negation kan ändra perspektivet

Negation, ett nekande ord som non, kan göra att konjunktiv ligger närmare till hands även efter uttryck som annars ofta har indikativ:

• Sono sicuro che è aperto. — Jag är säker på att det är öppet.
• Non sono sicuro che sia aperto. — Jag är inte säker på att det är öppet.

Samtidigt går det inte att göra en universell regel av att non alltid kräver konjunktiv. Verbets betydelse, graden av säkerhet och sammanhanget spelar fortfarande roll.

Förhållandet till andra konjunktivformer

Presens konjunktiv passar ofta när huvudsatsen står i nutid och bisatsen gäller något samtidigt eller senare. Men valet ändras när tidsförhållandet ändras:

Italienska	Svenska	Tidsförhållande
Penso che sia a casa.	Jag tror att hon är hemma.	En bedömning nu av en situation nu.
Penso che sia arrivata.	Jag tror att hon har kommit fram.	En bedömning nu av en tidigare handling.
Pensavo che fosse a casa.	Jag trodde att hon var hemma.	En bedömning i dåtid av en samtidig situation.
Vorrei che tu venissi.	Jag skulle vilja att du kom.	Ett önskemål med vorrei följs normalt av imperfekt konjunktiv.

Sia arrivata är perfekt konjunktiv, som här visar något tidigare och avslutat. Fosse och venissi är imperfekt konjunktiv, en annan konjunktivform som bland annat används efter en huvudsats i dåtid och i önskemål som det sista exemplet. Detta kallas ofta tempusföljd, hur verbens tidsformer anpassas till varandra. Lägg särskilt märke till skillnaden mellan Voglio che tu venga och Vorrei che tu venissi: det senare är ett mjukare önskemål, men kräver normalt en annan form.

Konjunktiv utan inledande huvudsats

Du kan också möta självständiga önskningar som Che tutto vada bene! — ”Må allt gå bra!” Här finns ingen utskriven huvudsats. Sådana uttryck ligger utanför grundmönstret, men visar varför konjunktiv inte kan beskrivas enbart som ”formen efter che”.

Så kan du öva

1. Bygg små kontraster. Skriv par som So che è qui (jag vet att hon är här) och Spero che sia qui (jag hoppas att hon är här). Stryk under uttrycket som påverkar valet. Det tränar kopplingen mellan betydelse och form, inte bara böjningen.
2. Byt person i samma vardagsmening. Börja med Spero che tu venga (jag hoppas att du kommer), byt till veniate för ”ni” och vengano för ”de”. Gör samma sak med avere, parlare och capire. Säg meningarna högt och kontrollera särskilt ni- och de-formerna.
3. Skriv tre meningar om din egen dag. Använd ett hopp, en åsikt och något viktigt: spero che, penso che, è importante che. Kontrollera sedan vem som gör vad, om infinitiv är naturligare och om handlingen gäller nutid, framtid eller något redan avslutat.

Relaterade begrepp

• Regelbundna verb på -are — grunden för stammar och personändelser.
• Perfekt konjunktiv — när innehållet i bisatsen gäller en tidigare, avslutad handling.
• Imperfekt konjunktiv — former som behövs efter många huvudsatser i dåtid och efter önskemål med exempelvis vorrei.
• Självständig konjunktiv — önskningar och andra användningar utan en styrande huvudsats.
• Tempusföljd — hur huvud- och bisatsens tidsformer samspelar.