Congiuntivo passato – perfekt konjunktiv i italienska

Kortfattat

Congiuntivo passato bildas med avere eller essere i presens konjunktiv + perfekt particip: abbia capito, sia partita. Formen används i sammanhang som kräver konjunktiv och visar att något redan har hänt eller ska vara avslutat vid en viss tidpunkt. Spero che abbiate capito betyder ”Jag hoppas att ni har förstått”.

Översikt

På svenska säger vi ”Jag tror att hon har kommit” och ”Jag vet att hon har kommit” med samma verbform efter att. Italienskan skiljer ofta mellan dessa sätt att presentera information: Credo che sia arrivata respektive So che è arrivata. Konjunktiv är ett modus, alltså en verbform som visar hur talaren presenterar en uppgift. Den används bland annat efter uttryck för tro, tvivel, önskan och känslor. Den betyder inte automatiskt att något är osant eller osäkert.

Congiuntivo passato är den sammansatta formen för något som ses som avslutat. Den kombinerar det du redan känner från congiuntivo presente, presens konjunktiv, med den uppbyggnad som används i passato prossimo, italienskans vanliga sammansatta dåtidsform. På B2-nivå behöver du kunna hålla isär två frågor: Varför behövs konjunktiv? Och när händer det som beskrivs?

Formen förekommer både i vardagliga samtal och i saklig skrift: när någon hoppas att ett mejl har kommit fram, beklagar att en resa blev inställd eller undrar om en kollega redan har gått. För en svenskspråkig är den största omställningen inte själva dåtiden, utan att italienskan markerar skillnaden mellan att exempelvis tro och veta även i den följande satsens verb.

Så fungerar formen

Två delar med varsin uppgift

Grundmönstret är:

uttryck som styr konjunktiv + che + abbia/sia … + perfekt particip

Ett hjälpverb är ett verb som hjälper till att bilda en annan verbform. Här är hjälpverbet avere eller essere. Perfekt particip är den form som uttrycker själva handlingen, till exempel parlato (talat), finito (avslutat) eller partito (rest). Tillsammans bildar de en sammansatt tempusform, det vill säga en tidsform med flera verbdelar.

• Penso che Marco abbia telefonato. – Jag tror att Marco har ringt.
• Penso che Giulia sia partita. – Jag tror att Giulia har rest.

Penso står i huvudsatsen, den del som kan stå själv. Delen som börjar med che är en bisats, en sats som är underordnad en annan sats. Che motsvarar här svenskans att. Det är inte ordet che i sig som kräver konjunktiv, utan uttrycket och betydelsen i sammanhanget.

Hela böjningen av hjälpverben

Subjektet, den eller det som satsen handlar om, avgör vilken hjälpverbsform du väljer. De italienska orden för jag, du och så vidare är med för tydlighet; de kan ofta utelämnas i riktiga meningar.

Personord	Svenska	Avere i presens konjunktiv	Essere i presens konjunktiv
io	jag	abbia	sia
tu	du	abbia	sia
lui / lei / Lei	han / hon / Ni, artigt till en person	abbia	sia
noi	vi	abbiamo	siamo
voi	ni	abbiate	siate
loro	de	abbiano	siano

Lägg särskilt märke till abbiamo och siamo: dessa former ser likadana ut som i vanligt presens. Sammanhanget visar om de fungerar som konjunktiv. Abbiate och siate är däremot inte samma former som avete och siete.

Här är två fullständiga mönster med capire (förstå) och partire (resa, ge sig av):

Person	Capire	Partire
io	abbia capito	sia partito / partita
tu	abbia capito	sia partito / partita
lui / lei	abbia capito	sia partito / partita
noi	abbiamo capito	siamo partiti / partite
voi	abbiate capito	siate partiti / partite
loro	abbiano capito	siano partiti / partite

Former med partito betyder här ”har rest” och former med capito ”har förstått”, när de sätts in efter ett lämpligt inledande uttryck.

Välj samma hjälpverb som i passato prossimo

Du byter hjälpverbets böjning, inte reglerna för vilket hjälpverb som hör till verbet.

• Hai mangiato blir che tu abbia mangiato – att du har ätit.
• È arrivata blir che sia arrivata – att hon har kommit.
• Si sono svegliati blir che si siano svegliati – att de har vaknat.

Många verb har avere. Essere används bland annat med andare, venire, arrivare, partire och rimanere. Alla rörelseverb har dock inte essere: camminare har normalt avere. Lär därför in varje verb tillsammans med dess hjälpverb.

Reflexiva verb, verb med ett litet ord som syftar tillbaka på subjektet, har essere: lavarsi (tvätta sig), alzarsi (stiga upp). Det lilla ordet står före hjälpverbet:

• Spero che ti sia riposata. – Jag hoppas att du har vilat dig. Sagt till en kvinna.
• Credo che si siano alzati presto. – Jag tror att de steg upp tidigt.

Participets form

Många regelbundna particip har ändelserna -ato, -uto och -ito: parlare → parlato (tala), credere → creduto (tro), finire → finito (avsluta). Vanliga oregelbundna former behöver läras in separat: fare → fatto (göra), dire → detto (säga), vedere → visto (se), scrivere → scritto (skriva), prendere → preso (ta).

Med essere rättar sig participet efter subjektets genus och numerus, alltså grammatisk könskategori och antal:

Italienska	Svenska	Form
Credo che Luca sia arrivato.	Jag tror att Luca har kommit.	En man: -o
Credo che Anna sia arrivata.	Jag tror att Anna har kommit.	En kvinna: -a
Credo che Luca e Anna siano arrivati.	Jag tror att Luca och Anna har kommit.	Blandad grupp: -i
Credo che Anna e Sara siano arrivate.	Jag tror att Anna och Sara har kommit.	Enbart kvinnor: -e

Med avere står participet normalt i grundformen på -o: Anna abbia mangiato, le ragazze abbiano mangiato. Undantaget med framförställda objektsord behandlas längre ner.

När väljer man passato i stället för presente?

Congiuntivo presente beskriver ofta något samtidigt med huvudsatsen eller något som ligger framåt i tiden. Congiuntivo passato beskriver något som är avslutat före den tidpunkt man utgår från.

Italienska	Svenska	Tidsperspektiv
Penso che lavori da casa.	Jag tror att hon arbetar hemifrån.	Arbetet pågår eller är en vana.
Penso che abbia lavorato da casa.	Jag tror att hon har arbetat hemifrån.	Arbetet ses som avslutat.
Spero che arrivino presto.	Jag hoppas att de kommer snart.	Ankomsten ligger framför oss.
Spero che siano già arrivati.	Jag hoppas att de redan har kommit.	Ankomsten ska redan ha skett.

Svenskans ”Jag tror att hon jobbade hemma i går” får alltså också congiuntivo passato: Penso che ieri abbia lavorato da casa. Du behöver inte kunna använda ”har” i den svenska översättningen för att den italienska formen ska vara rätt.

Exempel i sammanhang

Följande exempel visar både vanliga inledningar och olika typer av avslutade handlingar. Ett konstaterat faktum kan också stå i konjunktiv, exempelvis efter ett uttryck för glädje.

Italienska	Svenska	Att lägga märke till
Penso che sia già partito.	Jag tror att han redan har gett sig av.	Avresan ligger före tanken nu.
Spero che abbiate capito.	Jag hoppas att ni har förstått.	Till flera personer: abbiate.
È possibile che l'abbia dimenticato.	Det är möjligt att han har glömt det.	L' står för något som glömts.
Non credo che sia arrivata.	Jag tror inte att hon har kommit.	Negationen står i huvudsatsen.
Mi dispiace che tu abbia perso il treno.	Jag är ledsen att du missade tåget.	En känsla inför en avslutad händelse.
Siamo contenti che abbiate trovato casa.	Vi är glada att ni har hittat en bostad.	Glädjen innebär inte osäkerhet.
Dubito che abbiano letto tutto il contratto.	Jag tvivlar på att de har läst hela avtalet.	Tvivel och en avslutad läsning.
È strano che nessuno abbia risposto.	Det är konstigt att ingen har svarat.	En värdering av det som hänt.
Temo che ci siamo sbagliati.	Jag är rädd att vi har misstagit oss.	Sbagliarsi har essere.
Pare che il negozio abbia chiuso prima del solito.	Det verkar som om butiken stängde tidigare än vanligt.	Uppgiften presenteras som ett intryck.
Benché abbia dormito poco, mi sento bene.	Trots att jag har sovit lite mår jag bra.	Benché följs av konjunktiv.
Ti chiamo dopo che avrò controllato, a meno che tu non abbia già risolto il problema.	Jag ringer dig när jag har kontrollerat, om du inte redan har löst problemet.	Non efter a meno che förklaras nedan.

Vanliga misstag

1. Att behålla den vanliga dåtidsformen

• Fel i neutral standardskrift: Non credo che hanno capito.
• Rätt: Non credo che abbiano capito. – Jag tror inte att de har förstått.
• Varför: Efter non credo che används normalt konjunktiv. Svenskan har ingen motsvarande växling här, så en direkt överföring från ”har förstått” räcker inte.

2. Att låta sia följa med till alla verb

• Fel: Spero che siano mangiato.
• Rätt: Spero che abbiano mangiato. – Jag hoppas att de har ätit.
• Varför: Mangiare har avere. Att satsen kräver konjunktiv ändrar inte valet av hjälpverb.

3. Att glömma participets ändelse med essere

• Fel, om Anna: Credo che Anna sia tornato.
• Rätt: Credo che Anna sia tornata. – Jag tror att Anna har kommit tillbaka.
• Varför: Med essere följer participet subjektet. Om det handlar om Anna behövs formen på -a.

4. Att använda passato för något som ännu ska börja

• Fel för betydelsen ”Jag hoppas att du kommer i morgon”: Spero che tu sia venuto domani.
• Rätt: Spero che tu venga domani. – Jag hoppas att du kommer i morgon.
• Varför: Här hoppas du på själva den kommande ankomsten, inte på att den ska vara avslutad vid en senare kontrollpunkt.

5. Att automatiskt använda passato efter en huvudsats i dåtid

• Fel i en vanlig återblick på dåtiden: Pensavo che siano già partiti.
• Rätt: Pensavo che fossero già partiti. – Jag trodde att de redan hade åkt.
• Varför: När både tanken och den tidigare avresan placeras i det förflutna används normalt congiuntivo trapassato. Det är en annan form än congiuntivo passato; se tidsföljden nedan.

Att tänka på i användningen

Konjunktiv är inte bara ett tecken på tvivel

I Sono felice che tu sia venuta – ”Jag är glad att du kom” – kan talaren se personen framför sig. Ankomsten är ett faktum. Ändå står verbet i konjunktiv eftersom det är talarens känsla inför händelsen som uttrycks.

Jämför indikativ, verbformer som bland annat används för vanliga konstateranden, med konjunktiv:

• So che ha finito. – Jag vet att han är klar.
• Spero che abbia finito. – Jag hoppas att han är klar.

Utgå alltså från konstruktionen, inte från en tumregel om att allt osäkert måste ha konjunktiv och allt säkert indikativ.

Tal och skrift

I ledigt tal kan du höra indikativ efter exempelvis penso che. Bruket varierar med talare och situation. Konjunktiv är ändå det säkraste valet i neutral standardskrift efter sådana uttryck, och viktigt att behärska i formella samtal, studier och arbete. Det är inte en rent litterär form.

När samma person gör båda sakerna

Om samma person står för både tanken och handlingen används ofta infinitiv, verbets oböjda grundform. För en tidigare handling används då ofta di + avere/essere + particip:

• Credo di aver capito. – Jag tror att jag har förstått.
• Penso di essere arrivata troppo presto. – Jag tror att jag har kommit för tidigt. Sagt av en kvinna.

Aver är en förkortad form av avere. Jämför Credo che tu abbia capito – ”Jag tror att du har förstått”. Där handlar det om två olika personer, och konstruktionen med che behövs. Samma subjekt gör inte en che-sats omöjlig i alla sammanhang, men infinitiv är ofta det naturliga valet efter credere, pensare och sperare.

Fördjupning

Tidsföljd med andra konjunktivformer

Tidsföljd betyder här hur bisatsens tid förhåller sig till huvudsatsens. Följande mönster ger en användbar utgångspunkt:

Italienska	Svenska	Förhållande mellan tiderna
Penso che sia a casa.	Jag tror att hon är hemma.	Nutida tanke, samtidig situation.
Penso che sia tornata a casa.	Jag tror att hon har kommit hem.	Nutida tanke, tidigare händelse.
Pensavo che fosse a casa.	Jag trodde att hon var hemma.	Dåtidstanke, samtidig situation.
Pensavo che fosse tornata a casa.	Jag trodde att hon hade kommit hem.	Dåtidstanke, ännu tidigare händelse.

Fosse hör till congiuntivo imperfetto. Fosse tornata hör till congiuntivo trapassato, som bildas med hjälpverbet i imperfekt konjunktiv och ett particip. Det är därför inte ordet ”dåtid” ensamt som avgör vilken konjunktivform du behöver.

Med vorrei, ”jag skulle vilja”, används normalt imperfekt konjunktiv för en önskad situation: Vorrei che tu fossi qui – ”Jag skulle vilja att du var här”. För en önskan om ett annat förflutet kan trapassato användas: Vorrei che tu fossi venuto – ”Jag önskar att du hade kommit”. Välj alltså inte automatiskt sia eller abbia bara för att önskan uttrycks nu.

Avslutat vid en framtida tidpunkt

Namnet passato kan vilseleda. Formen kan även ange att något ska vara klart när en framtida tidpunkt nås:

• Spero che per domani abbiate finito il lavoro. – Jag hoppas att ni är klara med arbetet till i morgon.

Det behöver inte vara färdigt nu. Det viktiga är att arbetet ses som avslutat vid kontrollpunkten per domani. Italienskan har ingen särskild futurumform av konjunktiv, och sammanhanget anger tiden.

Små objektsord och particip med avere

Ett direkt objekt är den eller det som handlingen riktas mot: i ”läsa brevet” är brevet objekt. Pronomen är ord som ersätter exempelvis ett namn eller ett föremål. När objektet uttrycks med lo, la, li eller le före avere, följer participet objektets genus och antal:

• La mail? Credo che l'abbia letta. – Mejlet? Jag tror att han har läst det.
• I documenti? Spero che li abbiate ricevuti. – Handlingarna? Jag hoppas att ni har fått dem.
• Le chiavi? È possibile che le abbia dimenticate. – Nycklarna? Det är möjligt att hon har glömt dem.

Mail behandlas här som ett feminint ord i italienskan, trots att svenska ”mejl” är ett ett-ord. Låt den italienska grammatiken styra ändelsen, inte den svenska översättningen.

Med mi, ti, ci och vi som direkta objekt är överensstämmelsen ofta valfri: Spero che ci abbiano visto och Spero che ci abbiano visti kan båda betyda ”Jag hoppas att de har sett oss”. Detta påverkar inte den fasta regeln för subjektet med essere.

Konjunktiv efter bindeord

Vissa bindeord kräver konjunktiv även utan ett uttryck som ”jag tror”. Till exempel betyder benché, sebbene och nonostante ”fastän” eller ”trots att” när de inleder en sats:

• Sebbene abbia studiato molto, non ha superato l'esame. – Trots att hon studerade mycket klarade hon inte provet.

A meno che betyder ”om inte” eller ”såvida inte”:

• Partiamo alle otto, a meno che qualcuno non abbia cambiato programma. – Vi åker klockan åtta, om inte någon har ändrat planerna.

Non efter a meno che är ofta ett så kallat överflödigt non: det lägger inte till en egen negation, alltså en betydelse av ”inte”, utöver den som redan ingår i uttrycket. Översätt därför inte orden ett och ett.

Att känna igen passiv form

Passiv betyder att subjektet tar emot handlingen i stället för att utföra den. Congiuntivo passato kan kombineras med passiv:

• È possibile che la riunione sia stata annullata. – Det är möjligt att mötet har ställts in.
• Credo che i documenti siano stati firmati. – Jag tror att handlingarna har undertecknats.

Här finns tre verbdelar: sia stata annullata eller siano stati firmati. Både stato och det avslutande participet anpassas efter subjektet. Jämför den aktiva meningen Credo che abbiano firmato i documenti – ”Jag tror att de har undertecknat handlingarna”.

Tips för att öva

1. Byt bara hjälpverbets form först. Utgå från ha scritto (har skrivit), sono partite (har rest, om kvinnor) och vi siete svegliati (ni har vaknat). Sätt in dem efter Credo che: abbia scritto, siano partite, vi siate svegliati. Kontrollera att hjälpverbet är detsamma och att eventuella ändelser finns kvar.

2. Skriv par med olika tidsperspektiv. Använd samma personer och samma verb: Spero che arrivino – ”Jag hoppas att de kommer”, och Spero che siano arrivati – ”Jag hoppas att de har kommit”. Lägg sedan till già (redan), ieri (i går) eller entro domani (senast i morgon). Förklara för dig själv varför händelsen ses som avslutad eller inte.

3. Utgå från sådant du faktiskt kan behöva säga. Skriv tre meningar efter ett möte eller ett telefonsamtal: vad du tror har hänt, vad du hoppas har blivit gjort och vad du är glad över. Granska i ordningen: uttrycket som styr konjunktiv, tidsförhållandet, hjälpverbet och sist participets ändelse. Då tränar du betydelse och form tillsammans.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Presens konjunktiv i italienska – hjälpverbens former och grunderna i när italienskan använder konjunktiv. När du behärskar dem blir congiuntivo passato främst en fråga om hjälpverb, particip och tidsförhållande.