Presens konjunktiv i franska

Kort sagt

Fransk presens konjunktiv används framför allt i en bisats med que när huvudsatsen uttrycker vilja, känsla, tvivel, bedömning eller nödvändighet: Il faut que tu viennes – ”Du måste komma.” För de flesta verb utgår man från presensformen med ils/elles, tar bort -ent och lägger till -e, -es, -e, -ions, -iez, -ent. Formerna être, avoir, aller, faire, pouvoir och savoir måste läras in särskilt.

Översikt

Konjunktiv är ett modus (ett sätt att forma verbet efter hur talaren förhåller sig till det som sägs). Indikativ presenterar oftast något som ett faktum: Je sais qu’il vient – ”Jag vet att han kommer.” Konjunktiv presenterar i stället handlingen genom exempelvis ett önskemål, en känsla, en osäkerhet eller ett krav: Je veux qu’il vienne – ”Jag vill att han ska komma.”

På svenska har vi nästan ingen levande konjunktiv kvar, bortsett från former och uttryck som vore och leve. Vi använder i stället ofta hjälpverb som ”ska” och ”må”, vanlig presens eller en infinitiv. Därför är det lätt för en svensktalande att förstå innebörden i en fransk mening men ändå missa att själva verbformen måste ändras.

Det här är ett centralt område på B1-nivå. Det viktiga är att lära sig två saker var för sig: vilka uttryck som utlöser konjunktiv och hur formen bildas. Den här artikeln koncentrerar sig på presensformen men visar också de vanligaste miljöerna där den förekommer.

Så fungerar det

Grundmönstret: huvudsats + que + konjunktiv

Konjunktiven står vanligen i en bisats (en sats som är beroende av en annan sats):

huvudsats + que/qu’ + subjekt + verb i konjunktiv

• Je veux que tu viennes. – Jag vill att du ska komma.
• Il faut qu’on parte. – Vi/man måste ge sig av.
• Nous sommes ravis que vous soyez ici. – Vi är glada att ni är här.

Ordet que betyder ofta ”att”, men que i sig kräver inte konjunktiv. Det är betydelsen i uttrycket före eller omkring bisatsen som avgör: Je sais qu’il est là har indikativ eftersom je sais uttrycker visshet.

Regelbundna ändelser

För de flesta verb gör man så här:

1. Ta tredje person plural i presens indikativ, alltså formen med ils eller elles: ils parlent, ils finissent, ils attendent.
2. Ta bort ändelsen -ent: parl-, finiss-, attend-.
3. Lägg till konjunktivens ändelser.

Person	Ändelse	parler	finir	attendre
que je	-e	parle	finisse	attende
que tu	-es	parles	finisses	attendes
qu’il/elle/on	-e	parle	finisse	attende
que nous	-ions	parlions	finissions	attendions
que vous	-iez	parliez	finissiez	attendiez
qu’ils/elles	-ent	parlent	finissent	attendent

För nous och vous är en säkrare regel att utgå från motsvarande presensform och ta bort -ons respektive -ez: nous venons → que nous venions, vous buvez → que vous buviez. Det spelar stor roll för verb som har två olika stammar.

Ändelserna ser olika ut i skrift, men flera former låter likadant. I que je parle, que tu parles, qu’il parle och qu’ils parlent uttalas verbet på samma sätt. Nous och vous har däremot hörbara ändelser: parlions, parliez.

Verb med två stammar

Många vanliga verb använder stammen från ils/elles för je, tu, il/elle/on och ils/elles, men stammen från nous/vous för just nous och vous.

Indikativ som ger stammen	Konjunktiv med yttre former	Konjunktiv med nous/vous
ils viennent / nous venons	que je vienne, qu’ils viennent	que nous venions, que vous veniez
ils prennent / nous prenons	que tu prennes, qu’elles prennent	que nous prenions, que vous preniez
ils boivent / nous buvons	qu’il boive, qu’ils boivent	que nous buvions, que vous buviez
ils doivent / nous devons	que je doive, qu’ils doivent	que nous devions, que vous deviez

Detta är inte två olika tempus utan två stammar inom samma presens konjunktiv.

Viktiga oregelbundna verb

De här sex verben hör till de första som bör sitta automatiskt:

Person	être	avoir	aller	faire	pouvoir	savoir
que je	sois	aie	aille	fasse	puisse	sache
que tu	sois	aies	ailles	fasses	puisses	saches
qu’il/elle/on	soit	ait	aille	fasse	puisse	sache
que nous	soyons	ayons	allions	fassions	puissions	sachions
que vous	soyez	ayez	alliez	fassiez	puissiez	sachiez
qu’ils/elles	soient	aient	aillent	fassent	puissent	sachent

Lägg särskilt märke till que nous allions och que vous alliez. De ser likadana ut som imperfekt indikativ; sammanhanget visar vilken form det är.

Ytterligare vanliga former är que je veuille (vouloir), qu’il faille (falloir) och que cela vaille (valoir). De är värda att känna igen även om de kan läras in senare.

När presens konjunktiv används

Vilja, önskan och krav

Efter bland annat vouloir que, souhaiter que, demander que och exiger que står normalt konjunktiv:

• Je veux que tu sois prudent. – Jag vill att du ska vara försiktig.
• Elle exige que nous répondions aujourd’hui. – Hon kräver att vi svarar i dag.

Om samma person utför båda handlingarna används i regel infinitiv (verbets grundform) utan que: Je veux partir, inte Je veux que je parte. Olika subjekt kräver däremot ofta que: Je veux que tu partes.

Nödvändighet, möjlighet och bedömning

Opersonliga uttryck som il faut que, il est nécessaire que, il est possible que och il vaut mieux que följs av konjunktiv:

• Il faut que vous ayez un billet. – Ni måste ha en biljett.
• Il est possible qu’elle soit déjà partie. – Det är möjligt att hon redan har gått.

Observera skillnaden mellan Il faut partir – ”Man måste gå” – och Il faut que tu partes – ”Du måste gå”. Infinitiven passar när inget särskilt subjekt behöver nämnas.

Känslor och personliga reaktioner

Glädje, sorg, rädsla, förvåning och beklagande leder ofta till konjunktiv: être content que, être triste que, avoir peur que, être surpris que, regretter que.

• Je suis content qu’il aille mieux. – Jag är glad att han mår bättre.
• Nous regrettons que vous ne puissiez pas venir. – Vi beklagar att ni inte kan komma.

På svenska låter innehållet efter ”att” ofta som ett konstaterat faktum. Franskan använder ändå konjunktiv eftersom huvudsatsen uttrycker talarens känslomässiga hållning till faktumet.

Tvivel, osäkerhet och förnekande

Douter que tar konjunktiv. Penser que och croire que tar däremot vanligtvis indikativ i jakande påståenden, men kan ta konjunktiv när de nekas eller används som en osäker fråga.

• Je doute qu’il comprenne. – Jag tvivlar på att han förstår.
• Je crois qu’il comprend. – Jag tror att han förstår.
• Je ne crois pas qu’il comprenne. – Jag tror inte att han förstår.

Konjunktiven efter nekad croire eller penser är vanlig men hänger också ihop med hur starkt talaren markerar osäkerhet. I vardagligt språk kan man därför höra viss variation.

Konjunktioner

Flera fasta konjunktioner (ord eller fraser som binder ihop satser) kräver konjunktiv, bland annat:

• bien que – fastän, trots att
• pour que och afin que – för att
• avant que – innan
• sans que – utan att
• à condition que – under förutsättning att
• à moins que – om inte

Bien qu’il fasse froid, nous sortons. – ”Trots att det är kallt går vi ut.” Däremot följs après que enligt vårdad standardfranska av indikativ, eftersom handlingen framställs som fullbordad eller faktisk.

Exempel i sammanhang

Franska	Svenska	Kommentar
Il faut que tu viennes avant huit heures.	Du måste komma före klockan åtta.	Nödvändighet med il faut que
Je veux que tu sois heureux.	Jag vill att du ska vara lycklig.	Vilja; être är oregelbundet
Je suis contente qu’il aille mieux.	Jag är glad att han mår bättre.	Känsla; aller är oregelbundet
Bien qu’il fasse froid, ils mangent dehors.	Trots att det är kallt äter de utomhus.	bien que kräver konjunktiv
Nous souhaitons que vous passiez de bonnes vacances.	Vi hoppas att ni får en fin semester.	Önskan riktad till någon annan
Il est possible que le train ait du retard.	Det är möjligt att tåget är försenat.	Möjlighet; avoir blir ait
Je doute qu’elle connaisse la réponse.	Jag tvivlar på att hon kan svaret.	Tvivel
Ferme la fenêtre pour que le bébé puisse dormir.	Stäng fönstret så att barnet kan sova.	Syfte med pour que
Attendez ici jusqu’à ce que le médecin vous appelle.	Vänta här tills läkaren ropar upp er.	jusqu’à ce que kräver konjunktiv
Elle partira avant que nous arrivions.	Hon kommer att ge sig av innan vi kommer fram.	Framtida handling efter avant que
Je ne pense pas que ce soit une bonne idée.	Jag tror inte att det är en bra idé.	Nekad åsikt
Ils cherchent quelqu’un qui sache réparer ce modèle.	De söker någon som kan reparera den här modellen.	Personen är ännu inte identifierad
Quoi que tu fasses, reste calme.	Vad du än gör, behåll lugnet.	Obestämd eftergift

Presens konjunktiv behöver alltså inte syfta på nutid. I Elle partira avant que nous arrivions ligger båda handlingarna i framtiden. Namnet beskriver verbformen, inte alltid tidpunkten.

Vanliga misstag

Att använda vanlig presens efter en tydlig utlösare

• Fel: Il faut que tu viens demain.
• Rätt: Il faut que tu viennes demain.
• Varför: Il faut que uttrycker nödvändighet och kräver konjunktiv. Formen kommer från ils viennent: vienn- + -es.

Att tro att varje que kräver konjunktiv

• Fel: Je sais qu’elle soit à Paris.
• Rätt: Je sais qu’elle est à Paris.
• Varför: Savoir uttrycker här säker kunskap, så bisatsen står i indikativ. Det är betydelsen, inte bara ordet que, som styr.

Att använda que när subjektet är detsamma

• Fel: Je souhaite que je parte tôt.
• Rätt: Je souhaite partir tôt.
• Varför: När samma person både önskar och ska gå väljer franskan normalt infinitiv. Jämför Je souhaite que tu partes tôt, där subjekten är olika.

Att bygga alla former på ils-stammen

• Fel: Il faut que nous viennions.
• Rätt: Il faut que nous venions.
• Varför: Venir har två stammar: vienn- i bland annat que je vienne, men ven- i que nous venions och que vous veniez.

Att förväxla aie, sois och aille

• Fel: Je veux que tu es patient.
• Rätt: Je veux que tu sois patient.
• Varför: Es är indikativ av être; konjunktivformen är sois. Lär in de oregelbundna verben som hela korta fraser: que tu sois, que tu aies, que tu ailles.

Att sätta konjunktiv efter espérer que

• Fel i neutral standardfranska: J’espère qu’il vienne.
• Rätt: J’espère qu’il viendra.
• Varför: Jakande espérer que följs normalt av indikativ, ofta futurum när det gäller framtiden. Det skiljer sig från souhaiter que, som tar konjunktiv.

Användningsnoter

Konjunktiv är inte särskilt högtidlig i franska. Former som il faut que tu fasses och je veux que tu viennes hör till helt vanligt vardagsspråk. Att undvika konjunktiv där den behövs låter därför inte bara informellt utan ofta grammatiskt fel.

I tal går skillnaden ibland inte att höra. Tu parles och que tu parles uttalas likadant, och för många regelbundna -er-verb sammanfaller flera konjunktivformer med indikativ. Vid oregelbundna verb blir skillnaden tydligare: il vient men il faut qu’il vienne, vous êtes men bien que vous soyez.

Objektspronomen och negation står på samma plats som kring andra finita verb: Je veux que tu le lui donnes och Je regrette qu’elle ne puisse pas venir. Konjunktiven förändrar verbformen, inte den grundläggande placeringen av ne ... pas eller pronomenen.

Efter uttryck som kan signalera olika grader av säkerhet finns det ibland verklig variation. En fråga som Penses-tu qu’il soit prêt ? framhäver osäkerheten. Est-ce que tu penses qu’il est prêt ? kan låta mer som en neutral fråga om en bedömning. För en inlärare är det klokt att först behärska de tydliga fallen: douter que med konjunktiv och jakande savoir que med indikativ.

Fördjupning

Relativa satser och något som kanske inte finns

Konjunktiv kan stå i en relativsats när man söker eller beskriver något vars existens är osäker:

• Je cherche un appartement qui ait un balcon. – Jag söker en lägenhet som har balkong.
• J’ai trouvé un appartement qui a un balcon. – Jag har hittat en lägenhet som har balkong.

I det första exemplet är lägenheten ännu bara ett önskemål; i det andra är den identifierad och beskrivs som ett faktum. Efter superlativer och ord som le seul förekommer också ofta konjunktiv när värderingen betonas: C’est le meilleur film que j’aie vu cette année – ”Det är den bästa film jag har sett i år.”

Presensformen kan avse framtid

Franskan har inget särskilt futurum konjunktiv i modernt språk. Presens konjunktiv används därför även efter en framtida huvudsats:

• Je t’appellerai avant que tu partes. – Jag ringer dig innan du går.
• Nous attendrons jusqu’à ce qu’elle revienne. – Vi väntar tills hon kommer tillbaka.

Det svenska hjälpordet ”ska” ska alltså inte locka fram franskt futurum efter en konjunktivutlösare.

Presens eller perfekt konjunktiv

Presens konjunktiv används när bisatsens handling är samtidig med eller senare än huvudsatsens handling: Je suis ravi que tu viennes – ”Jag är glad att du kommer.” Om handlingen redan är avslutad används ofta perfekt konjunktiv, som byggs med konjunktiv av avoir eller être och ett particip (en verbform som bland annat används i sammansatta tempus): Je suis ravi que tu sois venu – ”Jag är glad att du kom/har kommit.” Det behandlas närmare under perfekt konjunktiv.

Så kallat explikativt ne

Efter bland annat avant que, à moins que och uttryck för rädsla kan vårdad franska ha ett ne utan att meningen blir nekad:

• Partons avant qu’il ne pleuve. – Låt oss gå innan det börjar regna.

Detta ne explétif betyder inte ”inte” och används främst i formell skrift eller vårdat språk. Jämför verklig negation: avant qu’il ne pleuve pas skulle, i ett lämpligt sammanhang, innehålla pas och ha en annan betydelse. I vardagligt tal utelämnas det explikativa ne ofta.

Fasta självständiga uttryck

Konjunktiv kan ibland stå utan en vanlig styrande huvudsats i önskningar och uppmaningar:

• Vive la France ! – Leve Frankrike!
• Qu’il entre ! – Låt honom komma in!
• Ainsi soit-il. – Må så ske.

Här ligger svenskan faktiskt ganska nära med ”leve” och ”må”, två av de få miljöer där en konjunktivliknande ton fortfarande känns naturlig.

Övningstips

1. Lär in hela startfraser. Gör två listor: il faut que, je veux que, je doute que, bien que och je sais que, je pense que, j’espère que. Skriv en egen mening till varje fras och markera vilket modus som följer.
2. Träna stammar i par. Säg ils viennent → que je vienne och nous venons → que nous venions. Gör samma sak med prendre, boire och devoir. Då blir tvåstamsmönstret tydligare än om varje form lärs isolerat.
3. Byt subjekt i korta meningar. Börja med Je veux partir, byt sedan person och skapa Je veux que tu partes. Öva därefter med nous och vous, eftersom ändelserna -ions och -iez lätt glöms bort.

Relaterade grammatikområden

• Förkunskap: Regelbundna verb på -ER – ger grunden för fransk verbböjning och personändelser.
• Fortsättning: Uttryck som utlöser konjunktiv – fördjupar valet mellan konjunktiv och indikativ.
• Nästa tempus: Perfekt konjunktiv – används när bisatsens handling redan har avslutats.
• Avancerad och litterär form: Imperfekt konjunktiv – förekommer främst i äldre eller mycket formell skriven franska.