Plus-que-parfait i franskan

Kort sagt

Plus-que-parfait uttrycker att något redan hade hänt före en annan tidpunkt eller händelse i det förflutna. Tempuset bildas med imperfekt av avoir eller être plus perfektparticip: J'avais mangé quand elle est arrivée – ”Jag hade ätit när hon kom.” Valet av hjälpverb följer samma regler som i passé composé.

Översikt

Franskans plus-que-parfait motsvarar oftast svenskans pluskvamperfekt: hade gjort, hade sett, hade gått. Det är ett sammansatt tempus, alltså en verbform med två delar. Den första delen är ett hjälpverb (ett verb som hjälper till att bilda tempus), och den andra är ett perfektparticip (den franska verbform som används efter avoir eller être, till exempel mangé, fini eller pris).

Tempuset blir viktigt på B1-nivå, när man börjar berätta mer sammanhängande om det förflutna. I en berättelse behöver man ofta skilja mellan vad som hände då och vad som hade hänt ännu tidigare. I Quand je suis arrivé, Paul était déjà parti är je suis arrivé den senare händelsen, medan était parti visar att Pauls avfärd redan var avslutad.

För svensktalande är grundbetydelsen ganska lätt, eftersom svenskan också använder pluskvamperfekt. Den viktiga skillnaden ligger i formen: svenska har alltid hade, men franskan väljer mellan avoir och être. Dessutom kan det franska perfektparticipet behöva böjas efter kön och antal.

Så fungerar det

Grundformeln

Formeln är:

subjekt + imperfekt av avoir/être + perfektparticip

Subjektet är den eller det som utför handlingen eller befinner sig i tillståndet, till exempel je, Marie eller les enfants.

Del	Exempel med manger	Exempel med partir
Subjekt	j'	elle
Hjälpverb i imperfekt	avais	était
Perfektparticip	mangé	partie
Hel form	j'avais mangé	elle était partie

Det är alltså hjälpverbet som står i imperfekt. Perfektparticipet bildas på samma sätt som i passé composé:

• verb på -er får oftast -é: parler → parlé
• verb på -ir av typen finir får oftast -i: finir → fini
• verb på -re får ofta -u: vendre → vendu

Många vanliga verb har oregelbundna particip: avoir → eu, être → été, faire → fait, prendre → pris, voir → vu, lire → lu, écrire → écrit, dire → dit, venir → venu och naître → né.

Avoir i imperfekt

De flesta verb bildar plus-que-parfait med avoir.

Person	Hjälpverb	Exempel med finir	Svensk betydelse
j'	avais	j'avais fini	jag hade slutat/blivit färdig
tu	avais	tu avais fini	du hade slutat/blivit färdig
il/elle/on	avait	il avait fini	han hade slutat/blivit färdig
nous	avions	nous avions fini	vi hade slutat/blivit färdiga
vous	aviez	vous aviez fini	ni hade slutat/blivit färdiga
ils/elles	avaient	elles avaient fini	de hade slutat/blivit färdiga

Lägg märke till att avais, avait och avaient uttalas likadant i normal franska. I skrift måste ändelserna ändå vara rätt.

Être i imperfekt

Vissa verb använder être, framför allt flera vanliga rörelse- och förändringsverb samt alla pronominella verb (verb med ett reflexivt pronomen som se, till exempel se lever). Det är samma hjälpverbsval som i passé composé.

Person	Hjälpverb	Exempel med partir
je	étais	j'étais parti(e)
tu	étais	tu étais parti(e)
il/elle/on	était	il était parti / elle était partie
nous	étions	nous étions parti(e)s
vous	étiez	vous étiez parti(e)(s)
ils/elles	étaient	ils étaient partis / elles étaient parties

Vanliga verb med être är bland andra aller, arriver, entrer, partir, rester, tomber, venir, naître och mourir. Lär helst in hjälpverbet tillsammans med varje verb, eftersom betydelse och konstruktion ibland påverkar valet: elle était sortie men elle avait sorti son téléphone.

Kongruens: när participet ändras

Kongruens betyder att en form anpassas efter kön och antal. Med être anpassas perfektparticipet normalt efter subjektet:

• Il était arrivé. – Han hade kommit.
• Elle était arrivée. – Hon hade kommit.
• Ils étaient arrivés. – De hade kommit.
• Elles étaient arrivées. – De hade kommit.

Med avoir ändras participet normalt inte: Elle avait mangé, Ils avaient mangé. Ett viktigt undantag behandlas längre ned: ett föregående direkt objekt kan utlösa kongruens.

Nekande satser och pronomen

I en nekande sats placeras ne ... pas runt hjälpverbet, inte runt hela verbformen:

• Je n'avais pas compris. – Jag hade inte förstått.
• Ils n'étaient jamais venus ici. – De hade aldrig kommit hit.

Obetonade objektpronomen står också före hjälpverbet:

• Je l'avais déjà vu. – Jag hade redan sett den/honom.
• Elle ne m'avait rien dit. – Hon hade inte sagt något till mig.
• Nous nous étions levés tôt. – Vi hade stigit upp tidigt.

Korta adverb som déjà, bien, mal, beaucoup och jamais står ofta mellan hjälpverbet och participet: avait déjà commencé, avait bien compris, n'avait jamais voyagé.

Två tider i samma berättelse

Det centrala är inte bara att handlingen ligger långt tillbaka i tiden, utan att den ligger före en annan förfluten referenspunkt.

Franska	Svenska	Funktion
Quand je suis arrivé, Léa était partie.	När jag kom hade Léa gått.	Plus-que-parfait anger den tidigare händelsen.
À huit heures, Léa est partie.	Klockan åtta gick Léa.	Passé composé berättar vad som hände.
Quand je suis arrivé, il pleuvait.	När jag kom regnade det.	Imperfekt beskriver en pågående bakgrund.

Tänk på en enkel tidslinje: Léa går → jag kommer → jag berättar nu. Händelsen längst till vänster får plus-que-parfait när man utgår från min ankomst.

Exempel i sammanhang

Franska	Svenska	Kommentar
J'avais déjà mangé quand tu as téléphoné.	Jag hade redan ätit när du ringde.	Måltiden var avslutad före samtalet.
Elle était partie quand j'ai appelé.	Hon hade gått när jag ringde.	Partir tar être; partie syftar på ett feminint subjekt.
Nous avions fini avant lui.	Vi hade blivit färdiga före honom.	Tidsordet avant tydliggör ordningen.
Il avait dit qu'il viendrait.	Han hade sagt att han skulle komma.	Ett tidigare yttrande återges från en senare dåtidspunkt.
Quand nous sommes arrivés, le film avait déjà commencé.	När vi kom hade filmen redan börjat.	Filmen började först, ankomsten kom sedan.
Je n'avais jamais vu la mer avant ce voyage.	Jag hade aldrig sett havet före den resan.	En erfarenhet som saknades fram till en tidpunkt i dåtid.
Comme j'avais oublié mes clés, j'ai dû attendre dehors.	Eftersom jag hade glömt mina nycklar fick jag vänta utanför.	Den tidigare handlingen förklarar följden.
Tu avais réservé une table, n'est-ce pas ?	Du hade bokat ett bord, eller hur?	Fråga om något som skulle vara ordnat i förväg.
Ils s'étaient couchés avant minuit.	De hade lagt sig före midnatt.	Det pronominella verbet se coucher tar être.
Elle ne m'avait rien expliqué.	Hon hade inte förklarat något för mig.	Nekningen omsluter avait.
J'ai retrouvé le livre que j'avais perdu.	Jag hittade boken som jag hade tappat bort.	Förlusten inträffade före återfinnandet.
C'était le plus beau paysage que j'avais jamais vu.	Det var det vackraste landskap jag någonsin hade sett.	Sammanfattar erfarenheten fram till en dåtidspunkt.
Les lettres qu'elle avait écrites étaient sur la table.	Breven som hon hade skrivit låg på bordet.	Lettres står före verbet, därför får écrites kongruens.
Si j'avais su, je serais venu plus tôt.	Om jag hade vetat det, skulle jag ha kommit tidigare.	Overkligt villkor i det förflutna.

Vanliga misstag

1. Att sätta huvudverbet i infinitiv

• Fel: J'avais manger avant de partir.
• Rätt: J'avais mangé avant de partir.
• Varför: Efter hjälpverbet behövs perfektparticipet mangé, inte infinitiven manger. På svenska hörs skillnaden i ”hade ätit”, men de franska formerna kan se snarlika ut.

2. Att välja avoir när verbet kräver être

• Fel: Elle avait partie quand je suis arrivé.
• Rätt: Elle était partie quand je suis arrivé.
• Varför: Partir bildar sammansatta tempus med être. Samma val gäller i passé composé: elle est partie blir elle était partie.

3. Att glömma skillnaden mellan de två dåtidshändelserna

• Fel: Quand j'avais ouvert la porte, le chien avait couru dehors.
• Rätt i en vanlig händelsekedja: Quand j'ai ouvert la porte, le chien a couru dehors.
• Varför: Om händelserna följer på varandra i berättelsen används normalt passé composé för båda. Plus-que-parfait behövs när man blickar tillbaka från en redan etablerad dåtidspunkt. Den felaktiga meningen kan bara fungera i ett större sammanhang där båda händelserna ligger före ytterligare en förfluten tidpunkt.

4. Att placera pas efter participet

• Fel: Je n'avais compris pas la question.
• Rätt: Je n'avais pas compris la question.
• Varför: Ne ... pas omsluter det böjda hjälpverbet: n'avais pas. Samma mönster gäller ne ... jamais, ne ... rien och ne ... plus.

5. Att glömma kongruensen med être

• Fel: Elles étaient arrivé tôt.
• Rätt: Elles étaient arrivées tôt.
• Varför: Med être anpassas participet normalt efter subjektets kön och antal. Här kräver feminin plural ändelsen -ées.

6. Att använda plus-que-parfait utan en dåtida referenspunkt

• Mindre naturligt utan sammanhang: Hier, j'avais acheté du pain.
• Naturligt: Hier, j'ai acheté du pain.
• Också naturligt: Quand tu es rentré hier, j'avais déjà acheté du pain.
• Varför: Hier räcker inte i sig för att kräva plus-que-parfait. Tempuset visar något som redan var avslutat vid en annan tidpunkt i det förflutna.

Bruk och nyanser

Före betyder inte alltid plus-que-parfait

Tidsord som avant, déjà och jamais förekommer ofta med plus-que-parfait, men de bestämmer inte tempuset på egen hand. Perspektivet är viktigare. J'ai fermé la fenêtre avant de sortir berättar två händelser i kronologisk ordning och behöver inget plus-que-parfait. I La fenêtre était déjà fermée quand je suis entré betraktas stängningen däremot bakåt från min ankomst.

Bakgrund, orsak och förklaring

I berättande språk används tempuset ofta för att förklara ett tillstånd eller en reaktion:

Paul était fatigué parce qu'il avait mal dormi. – Paul var trött eftersom han hade sovit dåligt.

Imperfektformen était beskriver tillståndet då, medan avait mal dormi anger den tidigare orsaken. Den här kombinationen är vanlig både i samtal och i skriven berättande text.

När sammanhanget redan visar ordningen

Franskan behöver inte markera varje tidigare handling med plus-que-parfait. När tillbakablicken väl är tydlig kan en berättare ibland gå över till andra dåtidsformer för att skildra händelseförloppet. För en inlärare är det ändå säkrast att använda plus-que-parfait när en tidigare avslutad handling behöver skiljas tydligt från berättelsens huvudsakliga dåtid.

Tal och skrift

Plus-que-parfait är helt normalt i både tal och skrift. I vardagligt tal kan tidsord och sammanhang ibland göra ordningen tillräckligt tydlig, men formen utelämnas inte systematiskt. I litterär text kan den senare händelsen stå i passé simple i stället för passé composé: Quand il arriva, elle était déjà partie. Betydelsen och bildningen av plus-que-parfait är desamma.

Fördjupning

Kongruens med ett föregående direkt objekt

Med avoir är participet vanligen oföränderligt. Men om det direkta objektet (den person eller sak som handlingen direkt riktas mot) står före verbet, anpassas participet i vårdad skrift efter objektets kön och antal:

• les lettres qu'elle avait écrites – breven som hon hade skrivit
• la robe que j'avais choisie – klänningen som jag hade valt
• Je les avais vus. – Jag hade sett dem. (om les syftar på maskulin plural)

Om objektet står efter verbet blir det ingen kongruens: Elle avait écrit les lettres. Regeln är särskilt viktig i skrift; vissa ändelser hörs inte i uttalet.

Pronominella verb är mer komplicerade än grundregeln

Pronominella verb använder être, men kongruensen beror i mer avancerad grammatik på pronomenets funktion:

• Elle s'était lavée. – Hon hade tvättat sig.
• Elle s'était lavé les mains. – Hon hade tvättat händerna.
• Ils s'étaient parlé. – De hade talat med varandra.

I den första meningen är se direkt objekt och participet kongruerar. I den andra står det direkta objektet les mains efter verbet. I den tredje konstrueras parler med indirekt objekt (parler à quelqu'un), så parlé böjs inte. På B1-nivå räcker det långt att kunna grundmönstret, men dessa former är bra att känna igen.

Indirekt tal sett från det förflutna

I indirekt tal kan plus-que-parfait markera att något inträffade före ett yttrande eller en tanke i dåtid:

• Direkt: Elle a dit : « J'ai perdu mes clés. »
• Indirekt: Elle a dit qu'elle avait perdu ses clés.

På svenska gör man ofta samma förskjutning: ”Hon sa att hon hade tappat sina nycklar.” Formen används inte bara efter dire utan också efter verb som penser, croire, comprendre och expliquer när perspektivet ligger i det förflutna.

Overkliga villkor i det förflutna

I en si-sats om något som inte hände används plus-que-parfait i villkoret och conditionnel passé i följden:

• Si j'avais su, je ne serais pas venu. – Om jag hade vetat det, skulle jag inte ha kommit.
• Si nous étions partis plus tôt, nous aurions eu le train. – Om vi hade åkt tidigare, skulle vi ha hunnit med tåget.

Sätt inte konditionalis direkt efter si: det heter si j'avais su, inte si j'aurais su. Detta är ett vanligt och viktigt nästa steg efter den grundläggande användningen av plus-que-parfait.

Övningstips

1. Rita små tidslinjer. Skriv två dåtidshändelser, till exempel ”tåget avgick” och ”vi kom till stationen”. Markera vilken som inträffade först och skriv sedan: Le train était parti quand nous sommes arrivés à la gare.
2. Bygg om meningar från passé composé. Ta fem former du redan kan, exempelvis elle est sortie och nous avons compris. Byt bara hjälpverbet till imperfekt: elle était sortie, nous avions compris. Kontrollera samtidigt hjälpverbsval och kongruens.
3. Berätta orsaken bakom en situation. Börja med ett tillstånd i imperfekt och lägg till en tidigare orsak: J'étais stressé parce que j'avais oublié mon passeport. Den övningen tränar skillnaden mellan bakgrund och det som hade hänt dessförinnan.

Relaterade grammatikområden

• Förkunskap: Passé composé – samma perfektparticip och samma val mellan avoir och être används när plus-que-parfait bildas.