Konjunktiv i svenska

Kort sagt

Konjunktiv är en verbform som främst uttrycker en önskan, något tänkt eller något som inte presenteras som ett faktum. I modern svenska är den ovanlig och lever framför allt kvar i fasta uttryck som Leve kungen!, vare sig och Må så vara, men formen vore används fortfarande ganska naturligt i tänkta situationer.

Översikt

Konjunktiv är ett modus (ett sätt att forma verbet efter hur talaren ser på innehållet). Indikativ används när något framställs som ett faktum, till exempel det regnar. Konjunktiv har traditionellt använts för önskningar, uppmaningar, möjligheter och situationer som bara är tänkta: Leve friheten! eller Om jag vore ledig ....

För den som lär sig svenska på B2-nivå handlar konjunktiv därför mindre om att lära sig ett helt nytt böjningssystem och mer om att känna igen ett litet antal former och förstå deras stilvärde. Några uttryck är helt vardagliga, särskilt vare sig ... eller och det vore bra. Andra låter högtidliga, ålderdomliga, skämtsamma eller avsiktligt dramatiska.

Svenskan uttrycker numera oftast samma betydelser med vanliga verbformer och hjälpverb. Man säger vanligen Jag hoppas att det går bra, Låt honom tala eller Om jag hade mer tid skulle jag läsa mer. Konjunktiv behövs alltså sällan för att bilda en korrekt mening, men den är viktig för att förstå litteratur, tal, sånger, högtidliga formuleringar och flera mycket vanliga fasta uttryck.

Så fungerar det

Konjunktivens viktigaste funktioner

Det är lättare att lära sig formerna om man kopplar dem till deras funktion.

Funktion	Typiskt uttryck	Vanligare neutral motsvarighet
Önskan eller hyllning	Leve brudparet!	Vi önskar brudparet allt gott!
Högtidlig vädjan eller önskan	Gud bevare oss.	Må Gud skydda oss.
Medgivande	Må så vara.	Det kan vara så.
Två alternativ som inte påverkar resultatet	vare sig ... eller ...	oavsett om ... eller ...
Tänkt eller osannolik situation	Om jag vore rik ...	Om jag var rik ...
Försiktigt förslag	Det vore bättre att vänta.	Det skulle vara bättre att vänta.

Presensformer på -e

Den äldre presens konjunktiv känns ofta igen på ändelsen -e. Leve hör ihop med leva, vare med vara och bevare med bevara. Man kan också möta förbjude, som i Gud förbjude!. Formen ändras inte efter person eller antal.

Infinitiv	Vanligt presens	Konjunktivform	Vanligt sammanhang
leva	lever	leve	Leve demokratin!
vara	är	vare	Vare sig du vill eller inte
bevara	bevarar	bevare	Gud bevare dig
förbjuda	förbjuder	förbjude	Gud förbjude

Detta är inte ett produktivt mönster i dagens neutrala svenska. Det betyder att man inte fritt bör ta vilket verb som helst, lägga till -e och räkna med att resultatet låter naturligt. Former som redan ingår i etablerade uttryck är säkra; nybildade former blir lätt skämtsamma eller gammaldags.

I Leve kungen! står personen eller saken som hyllas efter verbet. Meningen är inte ett konstaterande om att kungen lever. Den uttrycker i stället önskan ”må kungen leva länge”. Samma mönster används om idéer och grupper: Leve freden!, Leve kärleken! och Leve laget!

Det fasta uttrycket vare sig ... eller

I konstruktionen vare sig A eller B betyder vare sig ungefär ”oavsett om”. Uttrycket anger två möjligheter och säger att resultatet blir detsamma i båda fallen.

• Vare sig det regnar eller inte går vi ut.
• Hon hjälper till, vare sig hon får betalt eller inte.
• Vare sig du tar tåget eller bussen kommer resan att ta tid.

Här uppfattar de flesta talare inte längre vare som en särskild verbform som de själva böjer. Hela vare sig fungerar som en fast förbindelse. Ordet sig byts inte mot mig, dig eller något annat reflexivt pronomen (ett ord som syftar tillbaka på samma person). Det heter alltså vare sig jag vill eller inte, inte vare mig jag vill eller inte.

Må och måtte i önskningar

Må kan inleda en högtidlig eller stark önskan och följs då av infinitiv (verbets grundform) utan att:

• Må allt gå väl.
• Må hon vila i frid.
• Må det nya året bli bättre.

Må så vara är ett fast medgivande. Talaren accepterar tills vidare att något kan vara sant, ofta innan en invändning kommer: Må så vara, men problemet är fortfarande inte löst. Uttrycket är mer formellt än det kan stämma eller okej, så är det kanske.

Måtte används också i önskningar: Måtte bussen komma snart! Formen kan uttrycka både hopp och oro, beroende på sammanhanget: Måtte ingen ha skadat sig. Den känns mer uttrycksfull än jag hoppas att och förekommer ofta när talaren är otålig, lättad, orolig eller dramatisk.

Vore i tänkta situationer

Vore är den konjunktivform som en modern inlärare har störst nytta av att själv kunna använda. Den hör ihop med vara. Jämför:

Form	Exempel	Hur meningen uppfattas
var	Om hon var hemma ringde hon alltid.	Kan beskriva ett verkligt återkommande förhållande i dåtid.
var	Om hon var här nu kunde hon hjälpa oss.	Vanligt i modernt tal även om situationen är tänkt.
vore	Om hon vore här nu kunde hon hjälpa oss.	Markerar tydligt att situationen är tänkt eller strider mot verkligheten.
skulle vara	Det skulle vara bra med en paus.	Neutral modern formulering av möjlighet eller försiktigt önskemål.
vore	Det vore bra med en paus.	Kort och idiomatiskt; ofta ett försiktigt förslag.

Vore förekommer ofta efter om, men också i självständiga uttryck som Det vore synd, Det vore roligt att ses och Det bästa vore att vänta. Formen kan låta vårdad eller något formell, men den är inte begränsad till gammal litteratur.

Exempel i sammanhang

Svenskt exempel	Betydelse med andra ord	Kommentar
Leve kungen!	Vi önskar att kungen får leva länge.	Högtidlig hyllning.
Leve kärleken!	Låt oss hylla kärleken.	Kan vara högtidligt eller lekfullt.
Vare sig det regnar eller inte går matchen som planerat.	Matchen genomförs oavsett väder.	Fast konstruktion med två möjligheter.
Du är välkommen, vare sig du kommer ensam eller med familjen.	Båda alternativen är möjliga och välkomna.	Vare sig kan stå mitt i meningen.
Må så vara, men vi behöver ändå kontrollera uppgifterna.	Det kan stämma, men jag har en invändning.	Formellt medgivande.
Må allt gå väl på resan.	Jag hoppas att resan går bra.	Högtidlig önskan.
Må hon vila i frid.	Vi önskar henne evig ro.	Etablerad minnesfras.
Gud bevare dig.	Må Gud skydda dig.	Högtidligt eller religiöst.
Gud förbjude att det händer igen.	Jag hoppas verkligen att det inte händer igen.	Ofta starkt eller dramatiskt.
Om jag vore du skulle jag tacka ja.	Mitt råd till dig är att tacka ja.	Mycket vanligt rådgivningsmönster.
Det vore trevligt att ses snart.	Jag skulle gärna vilja att vi ses snart.	Artigt och försiktigt förslag.
Det bästa vore att börja om från början.	Att börja om är troligen den bästa lösningen.	Vanlig modern användning av vore.
Måtte tåget vara i tid i dag!	Jag hoppas verkligen att tåget är i tid.	Uttrycker starkt hopp eller otålighet.
Komme vad som komma vill.	Jag accepterar vad som än händer.	Fast, ålderdomligt och dramatiskt.

Vanliga misstag

Att göra vare sig personligt

• Fel: Vare mig jag vill eller inte måste jag svara.
• Rätt: Vare sig jag vill eller inte måste jag svara.
• Varför: Vare sig är en fast förbindelse. Sig ändras inte efter den person som följer.

Att blanda ihop vare sig och varken

• Fel: Jag äter vare sig kött eller fisk när avsikten är att säga att inget av dem äts.
• Rätt: Jag äter varken kött eller fisk.
• Rätt med annan betydelse: Jag lagar middag, vare sig du vill ha kött eller fisk.
• Varför: Varken ... eller nekar båda alternativen. Vare sig ... eller betyder att valet mellan alternativen inte påverkar det som sägs.

Att behandla konjunktiv som ett vanligt presens

• Fel: Han leve i Stockholm.
• Rätt: Han lever i Stockholm.
• Varför: Leve uttrycker en önskan eller hyllning; det beskriver inte ett vanligt faktum. Använd indikativformen lever för sakuppgifter.

Att använda att efter önskeordet må

• Fel: Må hon att lyckas.
• Rätt: Må hon lyckas.
• Varför: I denna konstruktion följs må direkt av infinitiv utan infinitivmärket att.

Att tro att alla tänkta villkor kräver vore

• Onaturligt: Om jag finge tid i morgon, ringde jag dig i ett vanligt vardagssamtal.
• Naturligt: Om jag får tid i morgon ringer jag dig.
• Naturligt, tänkt situation: Om jag hade mer tid skulle jag ringa oftare.
• Varför: Modern svenska bygger normalt villkor med presens eller preteritum (dåtidsform) och ofta skulle. Äldre konjunktivformer behövs inte.

Att använda både vore och skulle vara i samma verbfras

• Fel: Det skulle vore bättre att vänta.
• Rätt: Det vore bättre att vänta.
• Också rätt: Det skulle vara bättre att vänta.
• Varför: Vore och skulle vara är två alternativa sätt att uttrycka den tänkta bedömningen. De staplas inte på varandra.

Bruk och stil

Konjunktivformerna hör till olika stilnivåer. Vare sig ... eller är neutralt och vanligt i både tal och skrift. Vore är också levande, särskilt i artiga förslag, råd och tänkta jämförelser. Det vore bra om du svarade i dag kan låta mjukare än den direkta uppmaningen Svara i dag.

Leve ...! används vid firanden, i tal, i slagord och ibland skämtsamt: Leve fredagen! Konstruktionen är tydligt uttrycksfull men behöver inte vara ålderdomlig. Må ... hör oftare hemma i högtidliga lyckönskningar, ceremonier, religiöst språk och medvetet upphöjd stil. Må så vara förekommer även i argumenterande sakprosa och debatt.

Uttryck som Gud bevare, Gud förbjude och komme vad som komma vill kan vara religiösa, men används också bildligt eller ironiskt. Tonfallet och sammanhanget avgör. En ovanlig konjunktivform i ett vardagligt samtal kan låta humoristisk just därför att den för tankarna till äldre eller högtidligt språk.

I neutral nutida svenska är omskrivningar ofta säkrast:

• önskan: Jag hoppas att ...
• uppmaning: Låt ... eller imperativ, alltså verbets uppmaningsform
• möjlighet: kan, kanske eller möjligen
• tänkt villkor: om + preteritum, ofta tillsammans med skulle
• oberoende av alternativ: oavsett om ... eller ...

Fördjupning

Äldre imperfekt konjunktiv

I äldre svenska var konjunktiv ett större system. Imperfekt konjunktiv (en särskild form för tänkta, önskade eller osäkra situationer) hade former som vore, finge, ginge, komme och bleve. I dag är vore klart mest användbar. De andra möts främst i äldre litteratur, historiskt färgad stil och några fasta formuleringar.

Äldre form	Vanlig modern formulering	Exempel på möjlig miljö
vore	var / skulle vara	Om det vore möjligt ...
finge	fick / skulle få	Om jag finge välja ...
ginge	gick / skulle gå	Om allt ginge väl ...
komme	kom / skulle komma	Komme han bara i tid ...
bleve	blev / skulle bli	Om det bleve nödvändigt ...

Man behöver sällan producera finge, ginge, komme eller bleve själv. Däremot är det värdefullt att kunna tolka dem: de signalerar vanligen att situationen inte framställs som ett enkelt faktum.

Konjunktiv eller vanlig dåtid?

En form som ser ut som preteritum kan i modern svenska användas för att skapa avstånd till verkligheten eller göra ett förslag försiktigare:

• Om jag hade pengar skulle jag resa.
• Det var bra om du kunde svara före fredag.
• Jag önskar att jag hade mer tid.

Funktionen liknar äldre konjunktiv, men verben hade och kunde har här samma form som vanligt preteritum. Det är därför klokt att skilja mellan betydelsen – situationen är tänkt eller önskad – och en särskild konjunktivform som vore. Alla meningar om något overkligt innehåller inte en synlig konjunktiv.

Avsiktlig stil

Skribenter kan använda en sällsynt form för att skapa en biblisk, sagolik, juridisk eller ironisk ton. Ske din vilja och därmed vare hur som helst känns annorlunda än neutrala vardagsmeningar. Det är ett stilgrepp, inte ett mönster som måste kopieras i vanligt språk.

Var också försiktig när du analyserar varje ord som slutar på -e. Ändelsen är inte automatiskt konjunktiv. Formen måste förstås utifrån verbets historia, uttryckets betydelse och sammanhanget. För praktisk språkanvändning är det bättre att lära sig hela uttryck än att försöka skapa former med en enkel ändelseregel.

Övningstips

1. Lär in hela fraser. Gör kort med vare sig ... eller, må så vara, om jag vore du och det vore bra. Skriv en egen naturlig mening till varje fras.
2. Sortera efter stil. När du möter en konjunktivform, märk den som neutral, högtidlig, ålderdomlig eller skämtsam. Då lär du dig inte bara betydelsen utan också när formen passar.
3. Skriv om meningen. Byt Må allt gå väl mot Jag hoppas att allt går bra och Om jag vore du mot Mitt råd är att .... Om du kan göra en neutral omskrivning har du förstått funktionen.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Presens — ger grunden för att jämföra vanliga presensformer som lever och är med formerna leve och vare.