Subjektspronomen i italienska

Kort sagt

Italienskans subjektspronomen är io, tu, lui, lei, noi, voi och loro: jag, du, han, hon, vi, ni och de. De talar om vem meningen handlar om, men utelämnas ofta eftersom verbformen och sammanhanget redan visar vem som avses: Parlo italiano betyder ”Jag talar italienska”. Vid artigt tilltal till en person används Lei, med samma verbform som ”han” och ”hon”: Lei parla inglese? betyder ”Talar ni engelska?” till en person.

Översikt

Ett pronomen är ett ord som kan stå i stället för exempelvis ett namn: ”Anna kommer” blir ”Hon kommer”. Ett subjekt är den eller det som meningen säger något om, ofta den som gör något. I ”Jag arbetar” är ”jag” subjekt. På italienska heter motsvarande ord io, och ett subjektspronomen kallas pronome soggetto.

Det här hör till grunderna på A1-nivå, men skillnaden mot svenska märks långt efter nybörjarstadiet. På svenska säger vi normalt ”jag bor”, ”du bor” och ”vi bor”. Verbformen bor ändras inte. Italienskan har däremot abito, abiti och abitiamo, där formen redan hjälper oss att förstå vem som bor någonstans. Därför blir det ofta onödigt att också säga ”jag”, ”du” eller ”vi”.

Målet är alltså inte bara att lära sig en ordlista. Du behöver kunna välja rätt verbform, förstå när pronomenet kan lämnas bort och höra vad som händer när det faktiskt sägs. Ett uttryckligt io är inte fel, men kan göra ”jag” mer framträdande än i en neutral svensk mening.

Så fungerar det

Former och betydelser

Singular betyder att man talar om en person eller sak; plural betyder flera. Med person menas här om det handlar om den som talar, den som blir tilltalad eller någon annan.

Person och antal	Italienska	Svenska
Den som talar, singular	io	jag
Den som tilltalas, singular	tu	du
Någon annan, singular	lui	han
Någon annan, singular	lei	hon
Artigt tilltal till en person	Lei	ni, som artigt tilltal till en person
De som talar, plural	noi	vi
De som tilltalas, plural	voi	ni, till flera personer
Andra, plural	loro	de

Io skrivs med liten bokstav inne i en mening, precis som svenskans ”jag”. Lui används normalt om en man eller pojke och lei om en kvinna eller flicka. Loro används om flera personer oavsett kön: en grupp kvinnor, en grupp män eller en blandad grupp.

Det artiga Lei är särskilt viktigt: ordet kan riktas till både en man och en kvinna. Det betyder då inte ”hon”. Stor bokstav kan visa att det är ett artigt tilltal, men även liten bokstav förekommer. I början av en mening blir både ”hon” och det artiga tilltalet Lei, så du måste också se till sammanhanget.

Pronomenet hör ihop med en bestämd verbform

Ett verb är ett ord som uttrycker exempelvis en handling eller ett tillstånd, som ”tala” eller ”vara”. Att böja ett verb innebär att ändra dess form. Italienska verb böjs bland annat efter vem som gör något.

Här ser du hela mönstret i presens, alltså den form som bland annat används om det som sker nu och om vanor. Parlare betyder ”tala” och essere betyder ”vara”.

Pronomen	Parlare	Svenska	Essere	Svenska
io	parlo	jag talar	sono	jag är
tu	parli	du talar	sei	du är
lui / lei	parla	han/hon talar	è	han/hon är
Lei	parla	ni talar, till en person	è	ni är, till en person
noi	parliamo	vi talar	siamo	vi är
voi	parlate	ni talar, till flera	siete	ni är, till flera
loro	parlano	de talar	sono	de är

Lägg särskilt märke till att tu hör ihop med parli, medan Lei hör ihop med parla. Det artiga tilltalet använder alltså tredje person singular, samma form som används om ”han” och ”hon”, trots att du talar direkt till någon.

Tabellen visar också varför regeln om att verbet avslöjar personen inte ska tas alltför bokstavligt. Sono kan betyda både ”jag är” och ”de är”. Ofta räcker sammanhanget ändå. Om det inte gör det, lägger du till pronomenet eller personens namn.

När kan pronomenet utelämnas?

När det redan är klart vem som avses är en mening utan subjektspronomen ofta det naturligaste valet:

• Abito a Göteborg. – Jag bor i Göteborg.
• Siamo in ritardo. – Vi är sena.
• Avete fame? – Är ni hungriga?

Du behöver inte ersätta det borttagna pronomenet med något annat. Abito är en färdig verbform för ”jag bor”; den saknar inte ett ord som måste fyllas i.

När samma person fortsätter att vara ämnet behöver pronomenet normalt inte upprepas: Mi chiamo Sara. Abito a Lund e lavoro a Malmö. – ”Jag heter Sara. Jag bor i Lund och arbetar i Malmö.” Den svenska översättningen behöver ”jag”, men det gör inte italienskan.

När är pronomenet användbart eller nödvändigt?

Säg ut pronomenet när du vill kontrastera, alltså ställa personer mot varandra, eller göra det tydligt vem du menar:

• Io prendo il tè, tu prendi il caffè. – Jag tar te, du tar kaffe.
• Lei lavora a Roma, lui a Milano. – Hon arbetar i Rom, han i Milano.

Här bidrar pronomenen till själva budskapet. De är inte bara stöd för verbet. Detsamma gäller ett svar som Io! – ”Jag!” – när någon frågar vem som vill följa med.

Använd också pronomen när samtalet annars skulle bli oklart. Om ni talar om både dig själv och flera andra kan io sono respektive loro sono lösa en verklig oklarhet. Grundregeln är inte ”stryk alltid pronomenet”, utan ”säg det när det tillför något”.

Frågor kräver inte omvänd ordföljd

På svenska byter vi ofta plats på subjekt och verb: ”Du talar italienska” blir ”Talar du italienska?”. Italienskan fungerar inte på samma sätt. Parli italiano? betyder ”Talar du italienska?”, och Lei parla inglese? betyder ”Talar ni engelska?” med artigt tilltal.

Frågetecknet i skrift och tonfallet i tal gör mycket av arbetet. Pronomen kan stå efter verbet, men det är inte en obligatorisk frågeregel. Vieni tu? betyder ungefär ”Är det du som kommer?” och riktar uppmärksamheten mot personen.

Exempel i sitt sammanhang

I tabellen finns både utsatta och utelämnade pronomen. De svenska översättningarna återger betydelsen, inte ord för ord hur italienskan är uppbyggd.

Italienska	Svenska	Att lägga märke till
Io sono italiano.	Jag är italienare.	Talaren är en man; pronomenet är utsatt.
Tu sei americana.	Du är amerikanska.	Tilltal till en kvinna med du-form.
Lei parla inglese?	Talar ni engelska?	Artigt tilltal till en person i den här situationen.
Loro abitano a Milano.	De bor i Milano.	Samma pronomen oavsett gruppens kön.
Abito qui vicino.	Jag bor här i närheten.	Jag-formen räcker utan io.
Siamo pronti.	Vi är redo.	Noi behövs inte när sammanhanget är klart.
Avete un tavolo per due?	Har ni ett bord för två?	Voi-form riktad till flera, exempelvis restaurangpersonalen.
Io cucino, tu apparecchi.	Jag lagar maten, du dukar.	Tydlig fördelning mellan två personer.
Lui prende il treno, lei viene in macchina.	Han tar tåget, hon kommer med bil.	Personerna ställs mot varandra.
Signor Rossi, Lei è di Roma?	Herr Rossi, är ni från Rom?	Lei kan riktas till en man.
Voi andate avanti, noi aspettiamo qui.	Ni går vidare, vi väntar här.	Två grupper får var sin roll.
Chi paga? — Pago io.	Vem betalar? — Jag betalar.	Pronomenet efter verbet lyfter fram vem som betalar.
Anche loro vengono a cena.	De kommer också på middag.	Loro är en del av uttrycket för att just de också kommer.

Vanliga misstag

1. Att blanda ihop tu och Lei

• Fel: Tu parla inglese? när du vill säga ”Talar du engelska?”.
• Rätt: Tu parli inglese? – Talar du engelska?
• Artigt alternativ: Lei parla inglese? – Talar ni engelska?

Tilltalsordet och verbformen måste passa ihop. Det räcker inte att byta tu mot Lei och behålla samma verbform. Lär dig gärna paret tu parli – Lei parla tillsammans.

2. Att använda voi till en enda person av ren artighet

• Fel i vanligt nutida standardtilltal: Signor Rossi, voi siete italiano?
• Rätt: Signor Rossi, Lei è italiano? – Herr Rossi, är ni italienare?

Svenskans ”ni” kan syfta på både en person och flera. Det gör inte italienskans voi och Lei utbytbara. Använd Lei till en person som du tilltalar formellt och voi till flera. Det finns regionala och äldre bruk av artigt voi, men de är inte en lämplig grundregel för nybörjare.

3. Att låta varje svenskt ”jag” bli io

• Onödigt tungt i en neutral presentation: Io sono Anna. Io abito a Uppsala. Io lavoro in banca.
• Naturligare: Sono Anna. Abito a Uppsala e lavoro in banca. – Jag är Anna. Jag bor i Uppsala och arbetar på bank.

Den första versionen är grammatiskt möjlig, inte ett böjningsfel. Men upprepningen kan låta som om du hela tiden betonar dig själv eller jämför dig med andra. Svenskans krav på ett utsatt subjekt ska inte automatiskt följa med till italienskan.

4. Att tro att loro visar gruppens kön

• Fel: Vedo lui e lei. Loro sono mie amiche. om du menar en man och en kvinna.
• Rätt: Vedo lui e lei. Loro sono miei amici. – Jag ser honom och henne. De är mina vänner.

Loro ändras inte med kön, men andra ord i meningen kan göra det. I en blandad grupp används här amici, inte amiche. Pronomenet loro säger alltså inget om gruppen bara består av kvinnor eller inte.

På svenska är ”de” subjektsform och ”dem” objektsform, alltså formen för den som exempelvis blir sedd. Italienskans loro förekommer även i andra roller. Avgör därför vilken funktion ordet har i meningen, inte bara vilket svenskt ord som ligger närmast.

5. Att lägga till ett pronomen för svenskans opersonliga ”det”

• Fel: Lui piove. för ”Det regnar”.
• Rätt: Piove. – Det regnar.

Svenska behöver ofta ett ”det” som inte syftar på någon bestämd sak. Italienskan använder inte lui eller lei som ett sådant utfyllnadsord. Även È tardi betyder helt enkelt ”Det är sent”, utan något extra pronomen.

Tilltal och språkbruk

Lei är inte bara ett italienskt ”ni”

I dagens svenska är ”du” normalt i många situationer där italienska kan använda Lei. Svenskt niande kan dessutom uppfattas olika av olika personer. Se därför översättningen ”ni” som ett sätt att visa italiensk artighet, inte som en regel om hur samma möte bör låta på svenska.

Tu är vanligt inom familjen, bland vänner, mellan barn och i många informella miljöer. Lei är ofta ett tryggt val när du som vuxen möter en obekant vuxen i ett formellt sammanhang. Arbetsplats, ålder, relation och situation spelar in; det finns ingen enkel regel där alla över en viss ålder alltid får Lei.

Det går att fråga Possiamo darci del tu? – ”Kan vi säga du till varandra?” När ni väl går över till tu behöver verbformerna följa med.

Flera personer tilltalas normalt med voi

Voi används till flera personer även när du bemöter dem artigt. Signori, siete pronti? betyder ”Mina herrar, är ni redo?”. Att tilltalet är hövligt gör inte att du automatiskt byter till ett särskilt pluralpronomen.

Stor bokstav är ett skrivval, inte ett hörbart kännetecken

I brev och andra artiga texter ser du ofta Lei med stor bokstav. Liten bokstav är också möjlig och vanlig i många texter. I tal låter artigt Lei exakt likadant som lei i betydelsen ”hon”. Vem man talar med eller om avgör tolkningen.

Parla inglese? kan därför betyda ”Talar ni engelska?”, ”Talar hon engelska?” eller ”Talar han engelska?”, beroende på samtalet. Ett utsatt Lei kan hjälpa i vissa sammanhang, men tar inte bort all möjlig tvetydighet.

Fördjupning – sådant du möter längre fram

Du behöver inte behärska allt nedan på A1-nivå. Först räcker det att känna igen formerna, välja rätt verb och våga lämna bort pronomenet när det inte behövs.

Samma verbform kan tillhöra flera personer

I vissa böjningsmönster blir det särskilt viktigt att förstå sammanhanget. Ett exempel är konjunktiv, en verbform som bland annat används i uttryck för önskemål och osäkerhet. Sia kan höra ihop med io, tu eller lui/lei.

Penso che tu sia stanco betyder ”Jag tror att du är trött”. Här kan tu tydliggöra vem som avses. Längre fram handlar valet att sätta ut pronomen alltså inte bara om betoning, utan också om att skilja mellan personer som har samma verbform.

Placeringen påverkar vad som framhävs

Jämför Io pago och Pago io, som båda kan översättas med ”Jag betalar”. Det första kan ställa ”jag” mot någon annan: jag betalar, men du gör något annat. Det andra är vanligt när du erbjuder dig eller svarar på frågan vem som betalar: ”Jag tar det.” Tonfall och sammanhang påverkar nyansen.

Även ord som anche och solo gör ett utsatt pronomen viktigt:

• Anche io vengo. – Jag kommer också.
• Solo tu conosci la risposta. – Bara du vet svaret.

I det första fallet förekommer också sammandragningen anch'io, med samma betydelse. Pronomenet hör här nära ihop med ”också” eller ”bara”; det kan inte bara strykas utan att uttrycket ändras.

Artigt Lei och ord som beskriver personen

Adjektiv är ord som beskriver någon eller något, till exempel ”trött”. Många italienska adjektiv har olika former beroende på vem de beskriver. Vid artigt Lei använder verbet fortfarande tredje person singular, men beskrivande ord följer normalt den tilltalade personens kön:

• Signor Bianchi, Lei è stanco? – Herr Bianchi, är ni trött?
• Signora Bianchi, Lei è stanca? – Fru Bianchi, är ni trött?

Det artiga pronomenets form betyder alltså inte att en man ska beskrivas med en feminin form. Feminin betyder här den grammatiska form som normalt används om kvinnor; maskulin är motsvarande form som normalt används om män.

Egli, ella, esso, essa, essi och esse

Äldre texter och mer formellt skriftspråk kan använda andra subjektspronomen än de vanligaste samtalsformerna. Egli betyder ”han” och ella ”hon”, men båda är ovanliga i vardagliga samtal. Esso och essa kan syfta på djur eller saker; pluralformerna är essi och esse, som även förekommer med andra syftningar i formell text.

Som nybörjare bör du främst känna igen dem, inte försöka ersätta vardagligt lui, lei och loro med dem. Om du talar om en sak är det ofta naturligare att upprepa sakens namn eller lämna subjektet underförstått än att leta efter en direkt motsvarighet till svenskt ”den” eller ”det”.

Regionala och mycket formella tilltalsformer

Artigt voi till en enda person lever kvar i vissa regionala bruk och förekommer i äldre texter. Artigt Loro till flera personer kan dyka upp i mycket formella eller äldre sammanhang, men är sällsynt i vanligt nutida tal. För aktivt bruk är tu – Lei – voi den viktigaste skillnaden att kunna.

Subjektsform och andra pronomenformer

Italienskan skiljer också mellan exempelvis io och me, eller tu och te. Efter en preposition, ett relationsord som ”med” eller ”för”, används normalt me och te: con me betyder ”med mig” och con te ”med dig”. Det är alltså inte samma konstruktion som när pronomenet är subjekt till ett verb.

Du kan höra te som subjekt i vissa vardagliga eller regionala uttryck. I neutral standarditalienska är tu den säkra grundformen. Lär dig först tu parli – ”du talar” – och con te – ”med dig” – som två olika mönster.

Tips för att öva

1. Träna verbformen utan stödhjulet. Skriv hela serien io parlo, tu parli, lui parla, noi parliamo, voi parlate, loro parlano. Stryk sedan pronomenen och säg bara verbformerna medan du tänker ”jag, du, han, vi, ni, de”. Gör samma sak med essere. Målet är att känna personen i verbet, inte bara i ordet framför.
2. Gör två versioner av samma budskap. Skriv först Abito a Lund – ”Jag bor i Lund”. Lägg sedan till en tydlig jämförelse: Io abito a Lund, lei abita a Malmö – ”Jag bor i Lund, hon bor i Malmö”. Fråga dig vad pronomenet tillför i den andra versionen. Öva på skillnaden, inte på att alltid ta bort eller alltid lägga till pronomen.
3. Byt mottagare i korta samtal. Börja med Sei di qui? – ”Är du härifrån?” Byt till artigt È di qui? – ”Är ni härifrån?” till en person, och sedan Siete di qui? till flera. Kontrollera verbet varje gång. Lyssna därefter efter samma växling i italienska samtal eller dialoger.

Relaterade begrepp

• Essere – att vara – lär dig formerna som används för identitet, egenskaper och tillstånd.
• Avere – att ha – koppla varje person till vanliga uttryck med ”ha”.
• Regelbundna verb på -are – bygg vidare på mönstret parlo, parli, parla.
• Regelbundna verb på -ere – använd samma pronomen med en annan grupp verbändelser.
• Regelbundna verb på -ire – träna ytterligare vanliga böjningsmönster.
• Direkta objektspronomen – lär dig former för den som handlingen direkt riktas mot, som ”mig” i ”hon ser mig”.
• Indirekta objektspronomen – lär dig hur man uttrycker bland annat mottagaren, som ”mig” i ”hon ger mig boken”.