Franska subjektspronomen

Kort sagt

Franska subjektspronomen visar vem eller vad som utför handlingen: je, tu, il, elle, on, nous, vous, ils, elles. De står normalt tillsammans med ett böjt verb, och verbformen måste passa pronomenet. Särskilt viktiga är vous, som betyder både ”ni” och artigt ”du”, samt on, som ofta motsvarar både svenska ”man” och vardagligt ”vi”.

Översikt

Ett subjekt är den person eller sak som gör något eller befinner sig i ett visst tillstånd. I Marie travaille är Marie subjektet: Marie arbetar. Ett subjektspronomen är ett litet ord som kan stå i subjektets ställe. I nästa mening kan man därför säga Elle travaille – ”Hon arbetar” – i stället för att upprepa namnet.

Det här hör till det första man lär sig på A1-nivå, eftersom franska verb böjs efter person (jag, du, han och så vidare) och numerus (singular eller plural). Man lär sig alltså inte bara parler, ”att tala”, utan en följd som je parle, tu parles, il parle, nous parlons, vous parlez, ils parlent.

Svenskan har en liknande grundregel: både svenska och franska brukar uttrycka subjektet. Men systemen motsvarar inte varandra ord för ord. Franskans on används mycket oftare än svenskans ”man”, vous fyller två olika funktioner, och valet mellan il och elle beror ibland på ett substantivs grammatiska genus snarare än på biologiskt kön.

Så fungerar det

Hela grunduppsättningen

Person	Singular	Plural	Vanlig svensk motsvarighet
första person	je	nous	jag, vi
andra person	tu	vous	du, ni; vous även artigt du
tredje person	il, elle, on	ils, elles	han/den/det, hon/den, man/vi; de

”Första person” betyder den som talar, ”andra person” den som blir tilltalad och ”tredje person” den eller det man talar om. Singular är en person eller sak; plural är flera.

Pronomenet och verbet hör ihop

Subjektspronomenet bestämmer vilken verbform som används. Med parler ser sambandet ut så här i presens:

Pronomen	Verbform	Svensk betydelse
je	parle	jag talar
tu	parles	du talar
il, elle, on	parle	han/hon/man talar
nous	parlons	vi talar
vous	parlez	ni talar eller du talar artigt
ils, elles	parlent	de talar

Ändelserna ser olika ut i skrift, men flera former låter likadant. Je parle, tu parles, il parle och ils parlent har i normal franska samma uttal på själva verbet. Därför är pronomenet inte överflödigt: det visar ofta vem man menar.

Till skillnad från språk där verbändelsen ensam räcker utelämnar franskan normalt inte subjektspronomenet:

• Je travaille demain. – Jag arbetar i morgon.
• Nous habitons à Malmö. – Vi bor i Malmö.
• Ils arrivent à huit heures. – De kommer klockan åtta.

I uppmaningar används däremot inget uttalat subjekt: Écoute ! – ”Lyssna!” Detta är imperativ, alltså den verbform som används för uppmaningar.

Je blir j’ framför vokalljud

Je förkortas till j’ framför en vokal eller ett stumt h:

• j’aime – jag tycker om
• j’habite – jag bor
• j’ai – jag har

Det är obligatoriskt i normal skrift. Skriv alltså inte je aime. Framför ett så kallat aspirerat h, som hindrar sammandragning, behålls däremot je: je hais – ”jag hatar”. Sådana ord lärs bäst in tillsammans med sitt uttal.

Tu och vous: två sätt att tilltala någon

Tu används till en person i en informell relation, till exempel en vän, familjemedlem eller ofta en jämnårig kollega. Vous används dels till flera personer, dels till en enda person när tilltalet är artigt eller formellt.

Situation	Pronomen	Exempel
en vän	tu	Tu viens ce soir ?
flera vänner	vous	Vous venez ce soir ?
en kund eller okänd vuxen	vous	Vous désirez autre chose ?
flera kunder	vous	Vous désirez autre chose ?

Svenskt ”ni” är ingen säker vägledning. Artigt vous är en levande och vanlig del av franskan, medan svenskan ofta använder ”du” även i service och yrkesliv. Om relationen är oklar är vous vanligen det säkra valet. Att börja använda tu kallas tutoyer; att använda vous kallas vouvoyer.

Verbet avslöjar inte om vous syftar på en eller flera: vous êtes används i båda fallen. Adjektiv kan däremot göra det tydligt:

• Madame, vous êtes prête ? – Är ni redo? (en kvinna)
• Vous êtes prêts ? – Är ni redo? (flera personer, minst en man eller blandad grupp)
• Vous êtes prêtes ? – Är ni redo? (flera kvinnor)

Il och elle: personer, saker och grammatiskt genus

Om pronomenet syftar på en person betyder il normalt ”han” och elle ”hon”. Men franska substantiv har grammatiskt genus, det vill säga att varje substantiv behandlas som maskulint eller feminint. När en sak ersätts med ett pronomen följer pronomenet substantivets genus:

• Le livre est nouveau. Il est intéressant. – Boken är ny. Den är intressant.
• La voiture est neuve. Elle est électrique. – Bilen är ny. Den är eldriven.

Detta skiljer sig från svenskans uppdelning mellan ”den” och ”det”. Franskans genus måste läras tillsammans med substantivet. Det säger inte att saken i verkligheten har ett kön.

Il används också som formellt subjekt i opersonliga uttryck där svenskan ofta har ”det”:

• Il pleut. – Det regnar.
• Il est tard. – Det är sent.
• Il faut partir. – Man måste gå / Det är dags att gå.

On: man, folk och vardagligt vi

On böjs alltid med verbets tredje person singular, samma form som il och elle:

• On parle français ici. – Här talar man franska.
• On arrive à six heures. – Vi kommer klockan sex.

Pronomenet kan ha flera betydelser:

1. människor i allmänhet: En France, on dîne souvent plus tard. – I Frankrike äter man ofta middag senare.
2. någon, utan att personen anges: On frappe à la porte. – Någon knackar på dörren.
3. vi i vardagligt tal: On va au cinéma ? – Ska vi gå på bio?

Det tredje bruket är mycket vanligt i tal. Nous är fortfarande korrekt och används ofta i skrift, i formell stil och när talaren vill vara tydlig. Men en svensk som alltid väljer nous kan låta mer formell än avsett i ett ledigt samtal.

Ils och elles

Ils används om flera män, om en blandad grupp och om flera maskulina substantiv. Elles används bara om gruppen består av kvinnor eller om alla substantiv som ersätts är feminina.

• Paul et Marc arrivent. Ils sont en avance. – Paul och Marc kommer. De är tidiga.
• Léa et Anna arrivent. Elles sont en avance. – Léa och Anna kommer. De är tidiga.
• Léa et Marc arrivent. Ils sont en avance. – Léa och Marc kommer. De är tidiga.
• Les tables sont lourdes. Elles sont en bois. – Borden är tunga. De är av trä.

Det svenska ”de” delas alltså upp i ils och elles. Även här styr franskans grammatiska genus när pronomenen syftar på saker.

Exempel i sammanhang

Franska	Svenska	Kommentar
Je suis français.	Jag är fransman.	Je är första person singular.
J’habite à Uppsala.	Jag bor i Uppsala.	Je blir j’ framför vokalljud.
Tu parles anglais ?	Talar du engelska?	Tu till en person i informell relation.
Il cherche ses clés.	Han letar efter sina nycklar.	Il syftar här på en man.
Elle est sur la table.	Den ligger på bordet.	Elle kan syfta på ett feminint substantiv, exempelvis la clé.
On va au cinéma ce soir.	Vi går på bio i kväll.	Vardagligt on med betydelsen ”vi”.
On ne sait jamais.	Man vet aldrig.	On syftar på människor i allmänhet.
Nous travaillons ensemble.	Vi arbetar tillsammans.	Nous är vanligt i neutral eller formell skrift.
Vous êtes américain, monsieur ?	Är ni amerikan?	Artigt vous till en man.
Vous avez vos billets ?	Har ni era biljetter?	Vous kan också tilltala flera.
Ils prennent le train.	De tar tåget.	Ils för män eller en blandad grupp.
Elles finissent à dix-sept heures.	De slutar klockan sjutton.	Elles för en grupp kvinnor.
Il pleut depuis ce matin.	Det har regnat sedan i morse.	Opersonligt il.
Parlez-vous français ?	Talar ni franska?	Formell fråga med omvänd ordföljd.

Vanliga misstag

Att utelämna pronomenet

• Fel: Suis fatigué.
• Rätt: Je suis fatigué.
• Varför: Ett böjt franskt verb behöver normalt ett uttalat subjekt. Svenskans ”är trött” är också ofullständigt som neutral hel mening; samma vana hjälper här.

Att använda fel verbform efter on

• Fel: On allons au cinéma.
• Rätt: On va au cinéma.
• Varför: Även när on betyder ”vi” står verbet alltid i tredje person singular: on va, on est, on a.

Att översätta svenskt vi automatiskt med nous

• Mindre naturligt i ett ledigt samtal: Nous allons prendre un café ?
• Ofta naturligare: On va prendre un café ?
• Varför: Båda är grammatiskt riktiga, men on är mycket vanligt för ”vi” i vardagligt tal. Nous passar särskilt bra som subjekt i mer formell eller skriven stil.

Att använda tu till alla

• Olämpligt i en formell situation: Tu pouvez m’aider ?
• Rätt: Vous pouvez m’aider ?
• Varför: Här har dessutom pronomen och verb blandats. Tu kräver peux, medan artigt vous kräver pouvez. Till en okänd person är Vous pouvez m’aider ? det säkra valet.

Att välja il eller elle efter svenskans den och det

• Fel: La maison est grande. Il est ancien.
• Rätt: La maison est grande. Elle est ancienne.
• Varför: Maison är feminint. Både pronomenet elle och adjektivet ancienne följer detta genus.

Att använda subjektsformen efter en preposition

• Fel: C’est pour je.
• Rätt: C’est pour moi.
• Varför: Efter en preposition som pour används ett betonat pronomen, här moi, inte subjektspronomenet je.

Bruk och stil

I vanlig fransk påståendesats står pronomenet före verbet: Elle travaille. I en nekad sats står ne och pas runt det böjda verbet, medan pronomenet står kvar framför: Elle ne travaille pas aujourd’hui. I vardagligt tal faller ne ofta bort, men subjektet finns kvar: Elle travaille pas aujourd’hui.

I formella frågor kan pronomenet flyttas efter verbet med bindestreck: Parlez-vous français ? Om verbet slutar på vokal och pronomenet är il, elle eller on, kan ett -t- läggas in för uttalets skull: A-t-elle le temps ? och Va-t-on partir ? Detta t har ingen egen betydelse.

När ett substantiv redan är subjekt behövs normalt inget extra personligt pronomen i neutral standardspråk: Marie arrive, inte Marie elle arrive. I tal kan man däremot lyfta fram ett samtalsämne och sedan återuppta det med pronomen: Marie, elle arrive demain. Konstruktionen ger eftertryck och motsvarar ungefär ”Marie, hon kommer i morgon”.

Fördjupning

Det här behöver du inte behärska på A1-nivå, men formerna dyker upp tidigt i verklig franska.

Överensstämmelse när on betyder vi

Verbet efter on är alltid singular, men adjektiv och particip kan följa de personer som on faktiskt syftar på. Ett particip är här en verbform som bland annat används i sammansatta tempus.

• två eller flera män, eller blandad grupp: On est contents.
• två eller flera kvinnor: On est contentes.
• en obestämd person: On est toujours content de recevoir une bonne nouvelle.

I tal hörs skillnaden inte alltid, men den syns i skrift. Grundregeln för nybörjaren är ändå enkel: verbet förblir singular, som i on est och on va.

L’on i vårdad stil

I vissa skrivna eller vårdade sammanhang förekommer l’on i stället för on, särskilt efter ord som que, si, et och où: Il faut savoir où l’on va. Betydelsen ändras inte. Formen kan göra rytmen smidigare eller undvika en ljudföljd som skribenten tycker låter mindre elegant. I normalt samtal räcker on.

Uttal, liaison och stumma ändelser

Ändelsen -ent i tredje person plural uttalas normalt inte: ils parlent låter inte som om ordet slutade med ett tydligt ”ent”. Framför ett ord som börjar med vokalljud uppstår ofta liaison, alltså att en annars stum slutkonsonant binds till nästa ord:

• ils ont uttalas med ett hörbart z-ljud mellan orden
• elles arrivent uttalas också med ett z-ljud i övergången

Det gör det lättare att höra plural i vissa meningar, men pronomenet är fortfarande centralt.

Pronomen för könsidentitet

Iel används av vissa som ett könsneutralt pronomen för personer. Bruket utvecklas och är inte enhetligt standardiserat; dessutom varierar sättet att hantera adjektivens genus i skrift. Det är bra att känna igen formen, men på nybörjarnivå bör du först lära dig kärnsystemet il/elle och följa den benämning en person själv använder.

Subjektspronomen är inte betonade pronomen

Former som moi, toi, lui, elle, nous, vous, eux, elles används bland annat fristående, efter prepositioner och för eftertryck. Därför heter det:

• Moi, je préfère le thé. – Jag föredrar te, för min del.
• Elle vient avec nous. – Hon kommer med oss.
• Qui veut commencer ? — Moi. – Vem vill börja? – Jag.

Det är alltså je som står direkt som subjekt framför verbet, men moi som kan stå ensamt eller förstärka subjektet.

Övningstips

1. Bygg verbkedjor högt. Ta ett vanligt verb och säg alla sex mönstren: je parle, tu parles, il/elle/on parle, nous parlons, vous parlez, ils/elles parlent. Byt sedan till être och avoir.
2. Sortera on efter betydelse. När du hör eller läser on, märk meningen med ”man”, ”någon” eller ”vi”. Det tränar bort vanan att alltid ge ordet samma svenska översättning.
3. Skapa två minidialoger. Skriv samma fråga först till en vän med tu och sedan till en okänd person med vous. Kontrollera att även verbformen ändras: Tu as… ? men Vous avez… ?

Närliggande grammatik

• Nästa steg: Verbet être – träna je suis, tu es, il est, nous sommes, vous êtes, ils sont.
• Nästa steg: Verbet avoir – lär dig de grundläggande formerna av ”ha”.
• Nästa steg: Regelbundna verb på -ER – se hur pronomenen styr den vanligaste verbgruppen.
• Fördjupning: Betonade pronomen – lär dig moi, toi, lui, elle, nous, vous, eux, elles.
• Fördjupning: Direkta objektspronomen – skilj den som utför handlingen från den som eller det som handlingen riktas mot.
• Fördjupning: Indirekta objektspronomen – lär dig former som lui och leur framför verbet.