Personliga pronomen i nominativ i tyskan

I korthet

Tyskans subjektspronomen är ich, du, er, sie, es, wir, ihr, sie och Sie. De står i nominativ, den kasusform som används för subjektet – den eller det som meningen säger något om: Wir lernen Deutsch betyder ”Vi lär oss tyska”. Pronomenet hör ihop med en bestämd verbform, och sie kan betyda både ”hon” och ”de”, medan Sie med stor bokstav används vid artigt tilltal till en eller flera personer.

Överblick

Ett pronomen är ett ord som kan stå i stället för exempelvis ett namn eller en sakbeteckning. I stället för att upprepa Anna kan du säga sie, ”hon”. Ett personligt pronomen visar vem som talar, vem man talar till eller vem eller vad man talar om. De här orden hör till det första du behöver på A1-nivå: för att presentera dig, fråga var någon bor och berätta om andra.

Ett subjekt är den del av meningen som anger vem eller vad som gör något, är något eller befinner sig i ett visst tillstånd. I Ich bin müde – ”Jag är trött” – är ich subjekt. Kasus betyder att ett ord får en viss form beroende på sin uppgift i meningen. Här lär du dig nominativ, alltså subjektets form. Jämför svenskans ”jag” och ”mig”: ”jag kommer”, men ”hon ser mig”.

Mycket känns bekant från svenskan. Vi säger vanligtvis ut subjektet, och vi skiljer mellan ”jag”, ”du” och ”vi”. Två skillnader kräver däremot särskild uppmärksamhet: tyska verb ändrar form efter subjektet, och pronomen för saker följer ofta det tyska ordets grammatiska kön. Svenskans ”den” och ”det” går därför inte att översätta mekaniskt.

Så fungerar det

Alla former på ett ställe

Singular betyder ental, alltså en person eller sak. Plural betyder flertal. Med första person menas den som talar, med andra person den som tilltalas och med tredje person den eller det man talar om.

Person och användning	Tyska	Svenska
Första person singular	ich	jag
Andra person singular, förtroligt tilltal	du	du
Tredje person singular, maskulin form	er	han; den om vissa saker
Tredje person singular, feminin form	sie	hon; den om vissa saker
Tredje person singular, neutral form	es	det
Första person plural	wir	vi
Andra person plural, förtroligt tilltal	ihr	ni
Tredje person plural	sie	de
Artigt tilltal, en eller flera personer	Sie	du eller ni vid artigt tilltal

Tyska ich skrivs med liten bokstav inne i en mening: Heute arbeite ich – ”I dag arbetar jag”. I början av en mening får det förstås stor bokstav, precis som andra ord. Artigt Sie har däremot alltid stor begynnelsebokstav.

Pronomenet och verbet bildar ett par

Ett verb är ett ord som uttrycker till exempel en handling eller ett tillstånd: ”lära”, ”komma”, ”vara”. I svenskan har vi samma form i ”jag lär”, ”du lär” och ”vi lär”. I tyskan måste du välja verbform efter subjektet. Det kallas personböjning.

Tabellen visar hela mönstret med lernen, ”lära sig”, och sein, ”vara”. Formen lernen är också verbets infinitiv, den grundform som du slår upp i en ordbok.

Pronomen	Med lernen	Svenska	Med sein	Svenska
ich	ich lerne	jag lär mig	ich bin	jag är
du	du lernst	du lär dig	du bist	du är
er / sie / es	er / sie / es lernt	han / hon / det lär sig	er / sie / es ist	han / hon / det är
wir	wir lernen	vi lär oss	wir sind	vi är
ihr	ihr lernt	ni lär er	ihr seid	ni är
sie	sie lernen	de lär sig	sie sind	de är
Sie	Sie lernen	du / ni lär dig / er, artigt	Sie sind	du / ni är, artigt

Lär helst in hela små par, till exempel du bist och ihr seid, inte pronomenen och verben som två helt skilda listor. Er, sie och es tar samma verbform. Artigt Sie tar samma verbform som sie i betydelsen ”de”, även när du bara talar till en person.

Subjektet behöver inte stå först

I ett vanligt påstående står det böjda verbet på andra plats. Om meningen börjar med ett tidsuttryck kommer subjektet ofta efter verbet:

• Wir lernen heute Deutsch. – ”Vi lär oss tyska i dag.”
• Heute lernen wir Deutsch. – ”I dag lär vi oss tyska.”

Det liknar svensk ordföljd. Wir är fortfarande subjekt, oavsett placeringen. I en fråga som besvaras med ja eller nej står verbet först: Lernt ihr Deutsch? – ”Lär ni er tyska?” Pronomenet byter inte form bara för att det flyttas.

Er, sie och es kan syfta på saker

Ett substantiv är ett ord för exempelvis en person, en sak eller en företeelse: ”lärare”, ”stol”, ”musik”. Tyska substantiv har genus, alltså grammatiskt kön: maskulint, feminint eller neutralt. Orden der, die och das är artiklar, små ord framför substantivet som bland annat visar dess genus.

När ett pronomen ersätter ett substantiv följer det ofta substantivets genus:

• Der Schlüssel ist hier. Er liegt auf dem Tisch. – ”Nyckeln är här. Den ligger på bordet.”
• Die Tasche ist neu. Sie ist sehr leicht. – ”Väskan är ny. Den är mycket lätt.”
• Das Fenster ist offen. Es ist groß. – ”Fönstret är öppet. Det är stort.”

Tänk alltså inte att er bara används om män och sie bara om kvinnor. För saker styr det tyska ordets genus. I plural används sie oavsett genus: Die Fenster sind offen. Sie sind groß – ”Fönstren är öppna. De är stora”.

Tre betydelser som liknar varandra: sie och Sie

Titta först på verbet och sedan på sammanhanget:

• Sie kommt aus Berlin. – ”Hon kommer från Berlin.” Formen kommt visar singular.
• Heute kommen sie. – ”De kommer i dag.” Litet sie inne i meningen betyder här ”de”.
• Woher kommen Sie? – ”Varifrån kommer du/ni?” Stor bokstav visar artigt tilltal.

I början av en mening har även ”hon” och ”de” stor bokstav. Sie kommen aus Berlin kan därför betyda både ”De kommer från Berlin” och ”Du/ni kommer från Berlin” vid artigt tilltal. I tal hörs ingen skillnad mellan sie och Sie. Då behöver du situationen för att förstå vem som avses.

Exempel i sammanhang

Här finns både vanliga påståenden och frågor. De svenska översättningarna återger betydelsen naturligt; ett tyskt artigt Sie måste inte bli ett svenskt ”Ni”.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Ich bin müde.	Jag är trött.	Den som talar är subjekt.
Du wohnst jetzt in Malmö.	Du bor i Malmö nu.	Förtroligt tilltal till en person.
Er kommt aus Berlin.	Han kommer från Berlin.	Tredje person singular.
Meine Schwester ist Ärztin. Sie arbeitet heute.	Min syster är läkare. Hon arbetar i dag.	Pronomenet ersätter en personbeteckning.
Das Brot ist frisch. Es schmeckt gut.	Brödet är färskt. Det smakar gott.	Det neutrala ordet för bröd ersätts med es.
Wir lernen Deutsch.	Vi lär oss tyska.	Den som talar ingår i gruppen.
Habt ihr am Samstag Zeit?	Har ni tid på lördag?	Förtroligt tilltal till flera personer.
Meine Eltern wohnen in Uppsala. Sie kommen morgen.	Mina föräldrar bor i Uppsala. De kommer i morgon.	Sie syftar på flera personer.
Frau Berger, sind Sie schon fertig?	Är du redan klar, fru Berger?	Artigt tilltal till en person.
Herr und Frau Koch, möchten Sie Kaffee?	Vill ni ha kaffe, herr och fru Koch?	Samma artiga pronomen till två personer.
Der Bus ist spät. Er kommt erst um neun.	Bussen är sen. Den kommer inte förrän klockan nio.	Er syftar på ett maskulint substantiv.
Die Jacke ist schön, aber sie ist teuer.	Jackan är fin, men den är dyr.	Litet sie mitt i meningen kan betyda hon eller den.
Heute bin ich zu Hause.	I dag är jag hemma.	Ich står efter verbet men är fortfarande subjekt.
Es regnet schon wieder.	Det regnar nu igen.	Es anger ingen särskild sak här.

Vanliga misstag

1. Att använda samma verbform för alla

• Fel: Ich lernt Deutsch.
• Rätt: Ich lerne Deutsch. – ”Jag lär mig tyska.”
• Varför: Svenskans oförändrade verbform fungerar inte som modell här. Tyskans ich behöver formen lerne; lernt hör bland annat ihop med ihr.

2. Att blanda ihop ihr och sie

• Fel, när du talar direkt till flera vänner: Sie seid müde.
• Rätt: Ihr seid müde. – ”Ni är trötta.”
• Varför: Ihr betyder ”ni” när du talar till flera personer förtroligt. Sie sind müde betyder ”De är trötta” eller ”Du/ni är trött/trötta” vid artigt tilltal. Formen seid hör ihop med ihr.

3. Att glömma stor bokstav vid artigt tilltal

• Fel, i ett mejl till en kund: Wann haben sie Zeit?
• Rätt: Wann haben Sie Zeit? – ”När har du/ni tid?”
• Varför: Litet sie betyder här ”de”. Stor bokstav visar att du vänder dig direkt till mottagaren. Det är alltså inte bara en skrivdetalj: skillnaden kan ändra betydelsen.

4. Att översätta svenskt ”den” med es överallt

• Fel, om bordet: Der Tisch ist alt. Es ist groß.
• Rätt: Der Tisch ist alt. Er ist groß. – ”Bordet är gammalt. Det är stort.”
• Varför: Det tyska ordet Tisch är maskulint. Pronomenet följer det tyska ordet, inte svenskans ”det”. Lär därför in substantiv tillsammans med deras artikel.

5. Att använda en annan kasusform som subjekt

• Fel: Mich bin müde.
• Rätt: Ich bin müde. – ”Jag är trött.”
• Varför: Subjektet ska stå i nominativ. Formen mich motsvarar ofta svenskans ”mig” och används i andra roller. Precis som du säger ”jag är trött”, behöver du ich här.

6. Att stryka subjektet i en neutral hel mening

• Ofullständigt som neutralt påstående: Bin aus Schweden.
• Rätt: Ich bin aus Schweden. – ”Jag kommer från Sverige.”
• Varför: Tyskan har normalt ett utsatt subjekt, ungefär som svenskan. Korta meddelanden kan utelämna det, men det är inte grundregeln för vanliga fullständiga meningar.

Att tänka på i användningen

Du, ihr och Sie i vardagen

Du används till en person när ni är på du-nivå: inom familjen, mellan vänner och ofta mellan kollegor. Ihr är motsvarande tilltal till flera personer. Sie används till en eller flera personer när relationen eller situationen kräver ett mer formellt tilltal.

För en svenskspråkig är det viktigt att inte göra svenskt ”du” till automatisk förebild i alla miljöer. Samtidigt är det för enkelt att säga att alla vuxna främlingar alltid ska tilltalas med Sie. Bransch, ålder, arbetsplats och lokal samtalskultur spelar in. I en formell kontakt är Sie ofta ett tryggt utgångsläge; följ sedan det tilltal som ni kommer överens om eller som tydligt används i sammanhanget.

Svenskt ”ni” kan alltså motsvaras av både ihr och Sie. Skillnaden handlar om relationen, inte bara om antalet personer. Artigt Sie har samma form oavsett mottagarens kön.

Stor bokstav i brev

Grundregeln är litet du och ihr. I brev och personliga meddelanden får de också skrivas Du och Ihr. Det gör dem inte till artigt Sie. För Sie i artigt tilltal är stor begynnelsebokstav däremot obligatorisk, även mitt i en mening.

Fördjupning – när grundregeln sitter

Du behöver inte behärska allt nedan på A1-nivå. Det hjälper däremot att känna igen mönstren när du läser och lyssnar vidare.

Nominativ eller en annan form?

Att ett ord betecknar en person räcker inte för att välja ich eller du. Det är personens uppgift i meningen som avgör. Ett objekt är här den som handlingen riktas mot eller den som får något. Ackusativ används bland annat för den som blir sedd, medan dativ bland annat kan markera mottagaren.

• Ich sehe dich. – ”Jag ser dig.” Ich är subjekt; dich är den som blir sedd.
• Du siehst mich. – ”Du ser mig.” När rollerna byts ändras pronomenformerna.
• Sie gibt mir den Schlüssel. – ”Hon ger mig nyckeln.” Mir anger mottagaren.

Lär dig alltså inte att ich alltid motsvarar varje användning av ”jag/mig”. Här handlar det särskilt om subjektformen.

Es kan ha flera uppgifter

I Das Kind schläft. Es ist müde – ”Barnet sover. Det är trött” – syftar es på ett tidigare substantiv. I Es regnet – ”Det regnar” – finns ingen sådan sak eller person bakom ordet. Här är es ett opersonligt subjekt, ett grammatiskt subjekt utan en konkret person eller sak som det syftar på.

Svenskans ”det” fungerar på liknande sätt, men inte alltid likadant:

• Es ist kalt. – ”Det är kallt.” Här står es kvar även om du börjar med tid: Heute ist es kalt – ”I dag är det kallt”.
• Es gibt hier einen Bahnhof. – ”Det finns en järnvägsstation här.” Uttrycket es gibt behöver sitt es: Hier gibt es einen Bahnhof – ”Här finns en järnvägsstation”.
• Es kommen heute viele Gäste. – ”Det kommer många gäster i dag.” Här är viele Gäste subjekt och verbet står i plural. Om du börjar med tiden försvinner det inledande es: Heute kommen viele Gäste – ”I dag kommer många gäster”.

Det sista es fyller bara den första platsen i meningen. Regeln ”subjektet står i nominativ” betyder alltså inte att varje inledande es själv är subjekt.

Personer, grammatiskt kön och Mädchen

Ordet das Mädchen, ”flickan”, är grammatiskt neutralt. Därför kan det följas av es: Das Mädchen wartet. Es ist müde – ”Flickan väntar. Hon är trött”. När man fortsätter att tala om personen används också sie, särskilt när personen snarare än ordets grammatiska form står i fokus: Das Mädchen heißt Lea. Sie wohnt nebenan – ”Flickan heter Lea. Hon bor i huset bredvid”.

Det här visar varför du behöver skilja på ett ords grammatiska kön och en människas kön. För saker är substantivets genus den normala utgångspunkten; för personer kan sammanhanget och personens identitet också styra syftningen.

När pronomenet kan utelämnas

Tyska är inte ett språk där subjektet fritt kan strykas i vanliga påståenden. Men två vanliga undantag är värda att känna igen:

• Gemensamt subjekt för två verb: Ich koche und höre Musik – ”Jag lagar mat och lyssnar på musik”. Du behöver inte upprepa ich efter ”och”.
• Korta, informella meddelanden: Bin gleich da! – ”Är där strax!” Det är en ledig förkortning av Ich bin gleich da – ”Jag är där strax”.

I imperativ, alltså uppmaningsformen, utelämnas normalt du och ihr: Komm rein! – ”Kom in!” och Kommt rein! – ”Kom in!” till flera. Vid artig uppmaning står däremot Sie kvar: Kommen Sie rein! – ”Kom in!” med artigt tilltal.

Betoning och tydlig syftning

Ett utsatt pronomen är normalt i tyskan och innebär inte automatiskt särskild betoning. Rösten kan däremot markera en kontrast: Ich bleibe hier, aber du kannst gehen – ”Jag stannar här, men du kan gå”.

När flera personer nämns kan samma pronomen bli otydligt. Anna spricht mit Maria. Sie ist müde – ”Anna pratar med Maria. Hon är trött” – anger inte säkert vem som är trött. Upprepa namnet när det behövs. Grammatiskt rätt pronomen är inte alltid tillräckligt för en tydlig mening.

Tips för att öva

1. Öva hela par högt. Läs ich bin, du bist, er ist, wir sind, ihr seid, sie sind och koppla dem till ”jag är, du är, han är, vi är, ni är, de är”. Byt sedan till ett regelbundet verb. Lägg till artigt Sie sind separat så att betydelsen inte försvinner i uppräkningen.
2. Byt ut namn och saker. Skriv fem meningar med namn eller substantiv och ersätt sedan subjektet med ett pronomen. Exempel: Die Tasche ist schwer → Sie ist schwer – ”Väskan är tung → Den är tung”. Kontrollera alltid den tyska artikeln innan du väljer pronomen för en sak.
3. Sortera efter vem som tilltalas. Skriv korta frågor till en vän, två vänner och en person i en formell kontakt: Hast du Zeit? / Habt ihr Zeit? / Haben Sie Zeit? Alla betyder ”Har du/ni tid?”, men pronomen och verbform visar relationen. Gör sedan om frågorna till påståenden och behåll rätt par.

Relaterade begrepp

• Verbet sein i presens – lär dig hur ”vara” böjs i presens, alltså nutidsformen, med varje pronomen.
• Verbet haben i presens – öva ”ha” med bland annat du, ihr och Sie.
• Regelbundna verb i presens – se hur verbändelserna hör ihop med subjektet.
• Artigt tilltal med Sie – fördjupa skillnaden mellan förtroligt och formellt tilltal.
• Verbet werden i presens – bygg vidare med formerna av verbet som bland annat betyder ”bli”.