Essere på italienska – böjning och användning

I korthet

Essere betyder ”att vara” och böjs i nutid sono, sei, è, siamo, siete, sono. Du använder det för att säga vem någon är, var någon kommer ifrån, hur någon är eller mår och vad klockan är: Sono di Roma – ”Jag är från Rom”. Till skillnad från svenskans är ändras formen efter vem meningen handlar om, och ord som motsvarar jag och vi kan oftast utelämnas.

Översikt

Essere är ett av de första verben du möter på A1-nivå. Med det kan du presentera dig, beskriva ett rum, fråga om någon är redo och säga att tåget är försenat. Grundformen, alltså formen som motsvarar svenskans ”att vara”, heter infinitiv. Essere är oregelbundet: formerna följer inte det vanliga böjningsmönstret och behöver därför läras in som en helhet.

För en svenskspråkig är betydelsen ofta lätt att förstå, men böjningen kräver en ny vana. På svenska säger vi ”jag är”, ”du är” och ”de är”. På italienska måste du välja mellan sono, sei och sono. Dessutom behöver beskrivande ord ofta ändras: ”vi är trötta” blir siamo stanchi eller siamo stanche, beroende på vilka som ingår i gruppen.

Börja med nutidsformerna och de vanliga användningarna nedan. I fördjupningen ser du hur essere senare används i dåtid och i meningar där någon blir hämtad, kallad eller inbjuden. De användningarna bygger vidare på samma verb, men behöver inte behärskas från början.

Så fungerar det

Böjning i nutid

Presens, det vill säga nutid, heter presente på italienska. Formen väljs efter meningens subjekt – den eller det som meningen säger något om.

Personord	Form av essere	Svensk motsvarighet
io	sono	jag är
tu	sei	du är
lui / lei / Lei	è	han är / hon är / Ni är, artigt tilltal till en person
noi	siamo	vi är
voi	siete	ni är, till flera personer
loro	sono	de är

Io och loro har alltså samma verbform. Sono a casa kan betyda ”Jag är hemma” eller ”De är hemma”; sammanhanget brukar visa vilket. Om det annars blir oklart kan du lägga till personordet.

Accenten i è är viktig. E utan accent betyder ”och”. Jämför Maria e Luca – ”Maria och Luca” – med Maria è qui – ”Maria är här”. Även i början av en mening skrivs accenten ut: È.

När kan jag utelämna jag, du och vi?

Ett subjektspronomen, alltså ett personord som jag, du eller vi, behövs ofta inte på italienska. Verbformen och sammanhanget räcker:

• Siamo pronti. – Vi är redo.
• Sei di Milano? – Är du från Milano?
• Sono Anna. – Jag heter Anna.

Den sista meningen betyder ordagrant ”Jag är Anna”, men ”Jag heter Anna” är ofta naturligare svenska i en presentation. Översätt efter situationen, inte bara ord för ord.

Sätt ut personordet när du vill betona en skillnad: Io sono pronto, tu no – ”Jag är redo, men inte du”. Det är inte fel att säga io sono, men om varje mening börjar med io kan det låta onödigt betonat.

Påståenden, frågor och inte

Ett påstående kan byggas med person eller sak + rätt form av essere + beskrivning: La stanza è piccola – ”Rummet är litet”.

I en ja- eller nej-fråga behövs ingen särskild omkastning. Sei stanco? betyder ”Är du trött?” och skiljs från ett påstående genom tonfall och frågetecken. Försök alltså inte överföra svenskans skillnad mellan ”du är” och ”är du” direkt till italienskan.

Non, som betyder ”inte”, placeras före verbet:

• Non sono italiano. – Jag är inte italienare.
• Non siete in ritardo. – Ni är inte sena.
• Non è qui? – Är han eller hon inte här?

Identitet, yrke och ursprung

Använd essere för att ange vem någon är eller vilken grupp någon tillhör. Ett substantiv är ett ord för exempelvis en person, sak eller företeelse, som ”lärare” eller ”vän”. När du bara anger yrke står substantivet ofta utan artikel, alltså utan ett ord som motsvarar ”en”:

• Sono insegnante. – Jag är lärare.
• Luca è medico. – Luca är läkare.

När du beskriver någon som en viss sorts yrkesperson behövs ofta artikeln: È un medico molto bravo – ”Han är en mycket skicklig läkare”. Lär därför inte in en absolut regel om att yrken alltid saknar artikel.

För ursprung används essere di + ort: Sono di Göteborg – ”Jag är från Göteborg”. Nationalitet uttrycks vanligen med ett beskrivande ord: Sono svedese – ”Jag är svensk”. För ett land kan du bland annat säga Vengo dalla Svezia – ”Jag kommer från Sverige”; kopiera inte automatiskt mönstret med di framför alla landsnamn.

Egenskaper och tillstånd

Ett adjektiv är ett beskrivande ord, som ”glad”, ”stor” eller ”trött”. Efter essere anpassas adjektivet vanligtvis efter personen eller saken. Den anpassningen kallas kongruens: orden får former som passar ihop.

Italienska	Svenska	Förklaring
Marco è stanco.	Marco är trött.	Manlig person, en person.
Anna è stanca.	Anna är trött.	Kvinnlig person, en person.
Marco e Paolo sono stanchi.	Marco och Paolo är trötta.	Flera män.
Anna e Sara sono stanche.	Anna och Sara är trötta.	Flera kvinnor.
Anna e Marco sono stanchi.	Anna och Marco är trötta.	Blandad grupp, normalt maskulin plural.

Singular betyder att det gäller en, plural att det gäller flera. Maskulin och feminin är italienskans två grammatiska genus, alltså ordklasser för kön som även gäller saker. Alla adjektiv följer inte mönstret -o, -a, -i, -e. Exempelvis har felice, ”glad”, samma form för en man och en kvinna; pluralformen är felici.

Förlita dig inte på regeln ”essere används bara för bestående egenskaper”. Den är missvisande. Både È alto – ”Han är lång” – och È stanco – ”Han är trött” – använder essere, trots att tröttheten kan gå över.

Plats, klockslag och datum

Essere kan också ange var någon eller något befinner sig: Siamo a casa – ”Vi är hemma”. Prepositioner, små relationsord som ”i”, ”på” och ”från”, följer italienska mönster: a Roma – ”i Rom”, in Italia – ”i Italien”. Lär gärna in dem tillsammans med platsuttrycket.

Frågan ”Vad är klockan?” heter Che ore sono? Svaret har normalt pluralformen sono, men klockan ett uttrycks med è:

• È l'una. – Klockan är ett.
• Sono le due. – Klockan är två.
• È mezzogiorno. – Klockan är tolv på dagen.
• È mezzanotte. – Klockan är midnatt.

Jämför att ange tiden med att ange när något sker: Sono le due – ”Klockan är två”, men La riunione è alle due – ”Mötet är klockan två”.

För veckodag och datum används också essere: Oggi è lunedì – ”I dag är det måndag”; Oggi è il tre maggio – ”I dag är det den tredje maj”.

Exempel i sitt sammanhang

Här ser du hur samma verb fungerar i presentationer, vardagliga frågor och beskrivningar. Lägg särskilt märke till när svenskans ”det” saknar ett eget motsvarande ord på italienska.

Italienska	Svenska	Att lägga märke till
Io sono di Roma.	Jag är från Rom.	Ursprung med di och ortnamn.
Sei svedese?	Är du svensk?	Fråga utan särskild omkastning.
Mia sorella è infermiera.	Min syster är sjuksköterska.	Yrke utan artikel.
Siamo stanchi.	Vi är trötta.	Flera män eller en blandad grupp.
Le bambine sono stanche.	Flickorna är trötta.	Adjektivet får feminin pluralform.
È bello qui.	Det är vackert här.	Svenskans det behöver inget eget ord här.
Dove siete?	Var är ni?	Siete används när du talar till flera.
Sono in cucina.	Jag är i köket.	Plats; sammanhanget visar att det gäller jag.
La farmacia è vicino alla stazione.	Apoteket ligger nära stationen.	Essere motsvarar här svenskans ligger.
Che ore sono?	Vad är klockan?	Den vanliga frågan om tiden.
Sono le otto e mezza.	Klockan är halv nio.	Italienskan säger åtta och en halv.
È l'una e un quarto.	Klockan är kvart över ett.	Klockan ett har singularformen è.
Scusi, Lei è la dottoressa Rossi?	Ursäkta, är ni doktor Rossi?	Artigt tilltal till en person.
Di chi è questa borsa? È di Sara.	Vems är den här väskan? Den är Saras.	Ägare uttrycks med di.
I biglietti sono sul tavolo.	Biljetterna ligger på bordet.	Pluralformen sono, även när svenska använder ligger.

Vanliga misstag

1. Att använda samma form till alla personer

• Fel: Noi sono svedesi.
• Rätt: Noi siamo svedesi. – Vi är svenskar.
• Varför: Svenskans är ändras inte med personen, men italienskans verb gör det. Lär in noi siamo och voi siete som fasta par, inte bara som en rad lösa former.

2. Att blanda ihop è och e

• Fel: La casa e grande.
• Rätt: La casa è grande. – Huset är stort.
• Varför: È betyder ”är”, medan e betyder ”och”. Accenten är en del av stavningen, inte en valfri uttalshjälp.

3. Att glömma adjektivets form

• Fel: Anna e Sara sono stanco.
• Rätt: Anna e Sara sono stanche. – Anna och Sara är trötta.
• Varför: Det beskrivande ordet gäller flera kvinnor och behöver därför feminin pluralform. Svenskan markerar också skillnaden ”trött–trötta”, men inte skillnaden mellan stanchi och stanche.

4. Att översätta ålder och hunger med essere

• Fel: Sono trent'anni. när du vill säga hur gammal du är.
• Rätt: Ho trent'anni. – Jag är trettio år.
• Varför: Italienskan använder avere, ”att ha”, för ålder. Samma sak gäller flera uttryck som har ”vara” på svenska: Ho fame – ”Jag är hungrig”, Ho sete – ”Jag är törstig”, Ho freddo – ”Jag fryser”. Lär in hela uttryck, inte bara svenska ord med en italiensk motsvarighet.

5. Att använda pluralformen vid klockan ett

• Fel: Sono l'una.
• Rätt: È l'una. – Klockan är ett.
• Varför: Klockan ett behandlas som singular. Däremot heter det Sono le tre – ”Klockan är tre”.

6. Att använda voi till en enda person av svensk artighet

• Fel i vanligt nutida standarditalienskt artigt tilltal: Voi siete il signor Bianchi? till en ensam främmande person.
• Rätt: Lei è il signor Bianchi? – Är ni herr Bianchi?
• Varför: Artigt tilltal till en person använder normalt Lei och formen è. Voi siete är den vanliga formen för flera personer. Det finns regionala och äldre bruk av voi till en person, men de är inte nybörjarens grundmodell.

Bra att veta om användningen

Tu, Lei och voi

Svenskans du-tilltal är mycket utbrett. På italienska behöver du oftare välja mellan tu, informellt ”du”, och Lei, artigt tilltal till en person. Sei pronto? betyder ”Är du redo?”, medan È pronto? kan vara samma fråga i artigt tilltal till en man. Till en kvinna blir det È pronta? Verbformen är densamma, men adjektivet följer den tilltalade personen.

Stor bokstav i Lei kan göra artigheten tydligare i skrift, men liten bokstav förekommer också. Ett utsatt lei kan därför inte alltid tolkas utan sammanhang: det kan betyda ”hon” eller artigt ”ni”.

Essere och stare är inte ett enkelt permanent–tillfälligt par

Båda verben kan i vissa sammanhang motsvara svenskans ”vara”, men du kan inte fritt byta mellan dem. Lär in de vanliga uttrycken:

• Sono stanco. – Jag är trött.
• Sono a casa. – Jag är hemma.
• Sto bene. – Jag mår bra.
• Come stai? – Hur mår du?

Grundvalet när du anger plats är ofta essere. Stare kan bland annat betona att man stannar eller håller sig någonstans, men användningen varierar med uttryck och region. Börja därför inte byta ut essere mot stare bara för att situationen är tillfällig.

Var något finns och vad som finns

Skilj mellan att lokalisera något redan känt och att säga att något finns:

• Il bagno è qui. – Toaletten är här.
• Qui c'è un bagno. – Här finns en toalett.
• Le chiavi sono sul tavolo. – Nycklarna ligger på bordet.
• Ci sono due chiavi sul tavolo. – Det ligger två nycklar på bordet.

C'è och ci sono hör alltså ihop med essere, men bildar egna vanliga uttryck. Svenskans ”det är” och ”det finns” hjälper ibland till att skilja dem åt, men naturlig svenska använder också ”ligger” och ”står”.

Fördjupning – när grunderna sitter

Du kan hoppa över det här avsnittet första gången. Det visar hur essere återkommer efter A1-nivån och varför verbet är värt att kunna ordentligt.

Andra tidsformer att känna igen

Ett tempus är en verbform som bland annat visar tid. Här är tre viktiga böjningar utöver presens. Imperfetto används ofta om tillstånd och bakgrund i det förflutna. Futuro semplice anger bland annat framtid. Konditionalis, här condizionale presente, används bland annat för sådant som skulle vara fallet och för att uttrycka sig försiktigare.

Person	Imperfetto	Futuro semplice	Condizionale presente
io	ero	sarò	sarei
tu	eri	sarai	saresti
lui / lei / Lei	era	sarà	sarebbe
noi	eravamo	saremo	saremmo
voi	eravate	sarete	sareste
loro	erano	saranno	sarebbero

• Da bambino ero timido. – Som barn var jag blyg, sagt av en man.
• Domani saremo a Firenze. – I morgon kommer vi att vara i Florens.
• Sarebbe meglio aspettare. – Det vore bättre att vänta.

Framtidsformen kan också uttrycka en gissning om nuet: Saranno le dieci – ”Klockan är väl ungefär tio”. Formen betyder alltså inte alltid att något händer senare.

Essere som hjälpverb i dåtid

Ett hjälpverb hjälper ett annat verb att bilda en form. I Sono arrivata – ”Jag har kommit fram” – är sono hjälpverb. Arrivata är ett particip, en verbform som används bland annat för att bygga sammansatt dåtid.

Italienskans vanliga sammansatta dåtid, passato prossimo, bildas med avere eller essere plus particip. Med essere anpassas participet efter subjektet:

• Marco è arrivato. – Marco har kommit fram.
• Anna è arrivata. – Anna har kommit fram.
• Anna e Sara sono arrivate. – Anna och Sara har kommit fram.

Många vanliga verb för förflyttning och förändring använder essere, men ”alla rörelseverb tar essere” är ingen säker regel. Ho camminato betyder ”Jag har promenerat” och använder avere. Lär in hjälpverbet tillsammans med det nya verbet.

Även essere självt har sammansatt dåtid: Sono stato a Roma – ”Jag har varit i Rom”, sagt av en man; en kvinna säger Sono stata a Roma. Former som stato och stata är här particip av essere. Jämför bakgrundsbeskrivningen Ero stanco – ”Jag var trött” – med Sono stato malato per tre giorni – ”Jag var sjuk i tre dagar”, där perioden ses som en avgränsad helhet.

Passiv och beskrivning av ett tillstånd

Passiv betyder att meningen lyfter fram den som utsätts för en handling snarare än den som utför den. Essere kan bilda passiv med ett particip:

• Il documento è firmato dalla direttrice. – Dokumentet undertecknas av direktören.

Samma slags form kan ibland beskriva ett tillstånd: La porta è chiusa – ”Dörren är stängd”. Då behöver meningen inte berätta om själva stängningen. För att betona att handlingen pågår kan man exempelvis säga La porta viene chiusa – ”Dörren stängs”. Sammanhanget avgör vad en form med essere betyder.

Konjunktiv, uppmaningar och det lilla ordet ci

Konjunktiv är särskilda verbformer som bland annat används efter uttryck för tvivel, vilja och bedömning. Presensformerna av essere är sia, sia, sia, siamo, siate, siano. Ett vanligt exempel är Penso che sia giusto – ”Jag tycker att det är rätt”. Svenskan visar ingen motsvarande skillnad i ”är”, så italienskans formval måste läras in med konstruktionen.

Imperativ, det vill säga uppmaningsform, syns i Sii paziente! – ”Ha tålamod!”, till en person, och Siate prudenti! – ”Var försiktiga!”, till flera. Här används alltså inte sei och siete.

Slutligen kan ci betyda ungefär ”där” eller visa närvaro: Ci sei? kan betyda ”Är du där?” eller ”Är du med?”. Det är inte samma användning som i C'è un problema – ”Det finns ett problem”. Låt situationen hjälpa dig att tolka uttrycket.

Tips för att öva

1. Växla person och beskrivning. Börja med Sono stanco – ”Jag är trött”, sagt av en man. Ändra till Siamo stanchi – ”Vi är trötta”, och sedan Siamo stanche för en grupp kvinnor. Kontrollera både verbet och adjektivet. Gör samma sak med ”redo” och ”glad”.
2. Gör påstående, fråga och nekande mening. Utgå från Sei a casa – ”Du är hemma”. Säg sedan Sei a casa? – ”Är du hemma?” och Non sei a casa – ”Du är inte hemma”. Övningen tränar italiensk ordföljd utan att svensk frågeordföljd tar över.
3. Beskriv din vardag med hela uttryck. Säg var du är, vad klockan är och hur du känner dig. Blanda in ho fame – ”jag är hungrig” och sto bene – ”jag mår bra”, så att du övar på att välja uttryck efter betydelsen i stället för att alltid översätta svenskans ”är” med essere.

Relaterade begrepp

• Bra förkunskap: Subjektspronomen – personorden som hör ihop med verbformerna och när de kan utelämnas.
• Nästa steg: C'è och ci sono – så säger du att något finns.
• Vidare läsning: Opersonliga verb – uttryck där meningen inte handlar om någon bestämd person, som när något är nödvändigt.
• Fördjupning: Passiv form – hur essere används när den som utsätts för en handling står i centrum.