이다 och 아니다 – att vara på koreanska
서술격 조사
Den här artikeln ingår i grammatikträdet för koreanska på Settemila Lingue.
Kort sagt
När du säger vad någon eller något är, sätter du 이에요 efter ett substantiv (ett ord för exempelvis en person, sak eller ett yrke) som slutar på konsonant och 예요 efter ett som slutar på vokal: 학생이에요 betyder ”är student”, 의사예요 betyder ”är läkare”. För ”är inte” använder du 이/가 아니에요, som i 학생이 아니에요, ”är inte student”. I formellt, artigt språk används 입니다 respektive 아닙니다.
Översikt
Att presentera sig, fråga vad något är och rätta ett missförstånd hör till det första du behöver på A1-nivå. På koreanska gör du det med 이다 och 아니다. 이다 är en kopula, alltså en form som förbinder någon eller något med en beskrivning av vad det är: student, läkare, en bok, en viss person. I koreansk grammatik kallas 이다 ofta 서술격 조사. Du behöver inte lära dig den benämningen för att börja använda formerna.
Svenskans ”vara” täcker flera olika betydelser. Vi säger ”är läkare”, ”är hemma” och ”är trött” med samma verb. Koreanskan skiljer däremot mellan att vara något, att finnas någonstans och att ha en viss egenskap. 이다 hör framför allt till den första gruppen. Den här skillnaden är viktigare än att kunna en lång lista böjningsformer.
Till skillnad från svenskans fristående ”är” skrivs den positiva formen direkt ihop med ordet före. Dessutom står den normalt sist i meningen. Börja med de artiga vardagsformerna 이에요, 예요 och 아니에요. De mer formella formerna och några användbara senare mönster finns längre ner.
Så fungerar det
1. Säg vad någon eller något är
Grundmönstret är den du talar om + substantiv + en form av 이다. Ett substantiv kan beteckna både människor och saker, men också exempelvis en dag eller en plats.
저는 학생이에요 betyder ”Jag är student”. Här är 저는 ”jag” som samtalsämne, 학생 ”student” och 이에요 den artiga formen som ger betydelsen ”är”. 은/는 är ämnespartiklar, små delar efter ett ord som visar vad meningen handlar om. I 저는 har 나, det vardagliga ordet för ”jag”, ersatts av det mer ödmjuka 저, och 는 markerar ämnet.
Du behöver inte sätta ut ”jag”, ”han” eller ”det” i varje mening. Om det redan är tydligt vem eller vad du menar räcker 학생이에요. Det kan betyda ”Jag är student”, ”Hon är student” eller något annat som passar sammanhanget. Formen ändras inte efter person eller antal. Detta skiljer sig inte från svenskans oförändrade ”är”, men koreanskan utelämnar ofta den som meningen handlar om där svenskan normalt sätter ut ett ord.
2. Välj 이에요 eller 예요 efter ordets sista ljud
Titta på det substantiv som står omedelbart före ändelsen, inte på den som meningen handlar om.
- Slutar substantivet på konsonant? Använd 이에요.
- Slutar det på vokal? Använd 예요.
Den sista konsonanten i ett koreanskt stavelseblock kallas 받침, slutkonsonant. I 학생 finns en sådan konsonant i sista stavelsen 생. I 의사 slutar sista stavelsen 사 på vokal.
| Koreanska | Svenska | Förklaring |
|---|---|---|
| 학생 → 학생이에요 | student → är student | Slutar på konsonanten ㄱ. |
| 책 → 책이에요 | bok → är en bok | Slutar på konsonanten ㄱ. |
| 선생님 → 선생님이에요 | lärare → är lärare | Slutar på konsonanten ㅁ. |
| 의사 → 의사예요 | läkare → är läkare | Slutar på vokal. |
| 친구 → 친구예요 | vän → är en vän | Slutar på vokal. |
| 학교 → 학교예요 | skola → är en skola | Slutar på vokal. |
Skriv alltså 학생이에요 och 의사예요 som sammanhängande ord. Formen 예요 är inte ett fristående ord för ”är”. Den måste höra ihop med substantivet före.
Koreanskan har inte heller någon direkt motsvarighet till svenskans obestämda artikel ”en/ett” i dessa meningar. 책이에요 kan därför naturligt översättas med ”Det är en bok”, trots att inget särskilt koreanskt ord motsvarar ”en”.
3. Säg ”är inte” med 아니다
Den vanliga artiga formen av 아니다 är 아니에요. I en fullständig negativ mening sätter du normalt 이 efter ett substantiv med slutkonsonant och 가 efter ett substantiv utan slutkonsonant:
- 학생이 아니에요 — är inte student.
- 의사가 아니에요 — är inte läkare.
이/가 är subjektspartiklar, små markörer som bland annat kan visa vem eller vad ett påstående gäller. Just före 아니다 är de en del av det vanliga mönstret för ”är inte något”. Det säkraste för en nybörjare är att lära sig hela följden substantiv + 이/가 아니에요, utan att försöka få varje del att motsvara ett svenskt ord.
Till skillnad från 이다 skrivs 아니다 som ett eget ord. I 학생이 아니에요 sitter 이 ihop med 학생, men det finns ett mellanslag före 아니에요. Den positiva och den negativa formen har alltså inte samma skrivmönster.
| Koreanska | Svenska |
|---|---|
| 학생이에요. | Jag är student. |
| 학생이 아니에요. | Jag är inte student. |
| 의사예요. | Jag är läkare. |
| 의사가 아니에요. | Jag är inte läkare. |
| 한국 사람이 아니에요. | Jag är inte korean. |
I det sista exemplet betyder 한국 사람 ”korean”, bokstavligt ”person från Korea”. Det är 사람, det sista ordet, som styr valet av 이. Hela uttrycket 한국 사람이 står före 아니에요.
4. Använd 입니다 och 아닙니다 i formellt språk
När framställningen är mer formell används 입니다 för ”är” och 아닙니다 för ”är inte”. Det kan vara i en officiell presentation, vid ett meddelande eller i en yrkesmässig situation. Både dessa former och vardagsformerna ovan är artiga; skillnaden handlar om stil och situation, inte om ”artig” mot ”oartig”.
| Koreanska | Svenska | Användning |
|---|---|---|
| 학생이에요. | Jag är student. | Artigt vardagsspråk. |
| 학생입니다. | Jag är student. | Formellt, artigt språk. |
| 의사예요. | Jag är läkare. | Artigt vardagsspråk. |
| 의사입니다. | Jag är läkare. | Samma positiva ändelse efter vokal och konsonant. |
| 의사가 아니에요. | Jag är inte läkare. | Artigt vardagsspråk. |
| 의사가 아닙니다. | Jag är inte läkare. | Formellt, artigt språk. |
Du behöver alltså inte välja mellan två positiva former i detta formella mönster: 입니다 fungerar efter båda typerna av substantiv. Även här skrivs den ihop med substantivet, medan 아닙니다 står separat.
5. Ställ frågor utan svensk ordföljdsändring
På svenska flyttar vi ofta ”är” framför den som frågan gäller: ”Du är student” blir ”Är du student?” I artigt koreanskt vardagsspråk kan samma ord stå i samma ordning. Frågande tonfall och sammanhang gör meningen till en fråga:
- 학생이에요. — Jag är student.
- 학생이에요? — Är du student?
Skillnaden mellan ”jag” och ”du” i översättningen beror här på samtalssituationen, inte på en förändring i koreanskan.
I den formella stilen används i stället 입니까? för den positiva frågan och 아닙니까? för den negativa: 학생입니까? betyder ”Är du student?” 학생이 아닙니까? betyder ”Är du inte student?” En negativ fråga kan antyda att talaren väntade sig ett annat svar, precis som på svenska.
Exempel i sitt sammanhang
Översättningarna nedan visar en möjlig situation. Där koreanskan inte uttryckligen nämner någon person har ”jag”, ”han” eller ”det” lagts till för att svenskan ska bli naturlig.
| Koreanska | Svenska | När det passar |
|---|---|---|
| 학생이에요. | Jag är student. | Ett kort svar när någon frågar vad du gör. |
| 의사예요. | Han är läkare. | Du berättar om en person som redan nämnts. |
| 한국 사람이 아니에요. | Jag är inte korean. | Du rättar ett antagande om din bakgrund. |
| 이것은 책입니다. | Det här är en bok. | Formellt påstående med tydligt samtalsämne. |
| 저는 스웨덴 사람이에요. | Jag är svensk. | En artig presentation. |
| 제 이름은 안나예요. | Jag heter Anna. | Koreanskan säger här ungefär ”mitt namn är Anna”. |
| 여기는 도서관이에요. | Här är biblioteket. | Du visar vilken plats det är. |
| 오늘은 월요일이에요. | I dag är det måndag. | Du talar om veckodagen. |
| 이분은 제 선생님이에요. | Det här är min lärare. | Artigt ord för personen du presenterar. |
| 이건 제 가방이 아니에요. | Det här är inte min väska. | Du förklarar att någon tagit fel väska. |
| 이거 커피예요? | Är det här kaffe? | Fråga med vardaglig, artig ändelse. |
| 아니요, 차예요. | Nej, det är te. | Du rättar vad drycken är. |
| 회사원입니까? | Är du anställd på ett företag? | Formell fråga om yrke. |
| 저는 회사원이 아닙니다. | Jag är inte anställd på ett företag. | Formellt negativt svar. |
이것은 och 이건 kan båda betyda ”det här” som samtalsämne; 이건 är en sammandragen form som är vanlig i tal. I frågan 이거 커피예요? används 이거, ett vardagligt ord för ”det här”, utan en uttrycklig ämnespartikel.
Vanliga misstag
1. Att välja ändelse efter fel ord
- Fel: 저는 학생예요.
- Rätt: 저는 학생이에요. — Jag är student.
Det är slutet på 학생, inte på 저는, som avgör formen. 학생 slutar på konsonant. På samma sätt blir det 의사예요, ”är läkare”, eftersom 의사 slutar på vokal.
2. Att skriva 아니예요
- Fel: 의사가 아니예요.
- Rätt: 의사가 아니에요. — Jag är inte läkare.
아니에요 är en böjd form av 아니다, inte ett substantiv som du lägger 예요 efter. Regeln för vokalslutande substantiv gäller därför inte här. Lär dig stavningen 아니에요 som en helhet.
3. Att sätta mellanslagen som på svenska
- Fel: 학생 이에요.
- Rätt: 학생이에요. — Jag är student.
Den positiva formen sitter ihop med substantivet. Vid negation är det däremot 학생이 아니에요, ”Jag är inte student”, med mellanslag före 아니에요. Utgå från det koreanska mönstret, inte från mellanslaget mellan ”student” och ”är” i en svensk omskrivning.
4. Att använda 안 framför den positiva formen
- Fel: 저는 안 학생이에요.
- Rätt: 저는 학생이 아니에요. — Jag är inte student.
안 används för att göra många koreanska verb negativa, men är inte standardmönstret för ”är inte student”. Byt till 아니다 i stället för att sätta ett nekningsord framför 학생이에요.
5. Att lägga 이다 efter en egenskap
- Fel: 이 가방은 비싸예요.
- Rätt: 이 가방은 비싸요. — Den här väskan är dyr.
비싸다 betyder ”vara dyr” och är ett beskrivande verb, ett ord som själv uttrycker en egenskap. Det böjs utan en extra kopula. Svenskans adjektiv, ord som ”dyr” och ”stor”, står ofta efter ”är”, men det innebär inte att koreanskan behöver 이다.
6. Att använda 이다 för var någon befinner sig
- Fel om du menar ”Jag är hemma”: 저는 집이에요.
- Rätt: 저는 집에 있어요. — Jag är hemma.
집이에요 betyder i grunden ”är ett hem/hus”, inte ”befinner sig hemma”. När du anger var någon finns används normalt en platsmarkör och 있다, här 집에 있어요. Jämför 여기는 학교예요, ”Här är en skola”, med 저는 학교에 있어요, ”Jag är i skolan”. Den första identifierar platsen; den andra anger var du befinner dig.
Att tänka på när du använder formerna
Artighet är inte samma sak som svenskt ”ni”
Koreanska ändelser visar bland annat hur du förhåller dig till den du talar med. Det går inte att översätta skillnaden direkt till svenskt ”du” eller ”ni”. 학생이에요 kan vara ett helt artigt svar till en vuxen du inte känner. 학생입니다 låter mer formellt och passar ofta i en presentation inför en grupp.
Grundformen 이다 som står i ordboken är inte det normala valet i ett artigt vardagssamtal. Den används också i vissa skrivstilar. De mycket vardagliga formerna 이야/야 hör hemma bland nära vänner eller i andra relationer där informellt språk är accepterat: 학생이야, ”Jag är student”, och 친구야, ”Det är en vän”. Den informella negationen är 학생이 아니야, ”Jag är inte student”. Börja hellre med de artiga formerna när relationen är oklar.
아니요 och 아니에요 har olika uppgifter
아니요 är det artiga svarordet ”nej”. 아니에요 betyder ”är inte”, men kan också stå som ett kort svar när resten redan är känt:
- 학생이에요? — Är du student?
- 아니요, 학생이 아니에요. — Nej, jag är inte student.
아니에요 kan dessutom användas för att avvärja ett tack eller tona ner en ursäkt, ungefär ”Det var inget” eller ”Ingen fara”. Det är en samtalsanvändning, inte ett skäl att översätta varje 아니에요 med ”nej”.
Partiklar kan utelämnas eller markera en kontrast
I tal kan du höra 학생 아니에요, ”Jag är inte student”, utan 이. Det gör inte den fullständiga formen 학생이 아니에요 mindre användbar; den är en trygg utgångspunkt när du lär dig mönstret.
Vid en tydlig kontrast kan också 은/는 användas: 학생은 아니에요, ”Student är jag inte”. Det kan antyda att personen i stället har en annan roll. Först när du vill uttrycka en sådan nyans behöver du gå bortom grundmönstret med 이/가.
Fördjupning – sådant du möter senare
Du behöver inte behärska allt här på A1-nivå. Avsnittet visar hur samma grundidé fungerar när du berättar om det förflutna, talar respektfullt om någon eller bygger längre meningar.
Dåtid: var och var inte
I artigt vardagsspråk använder du normalt 이었어요 efter konsonant och 였어요 efter vokal när du berättar vad någon eller något var. För ”var inte” används 아니었어요.
| Koreanska | Svenska | Förklaring |
|---|---|---|
| 작년에는 학생이었어요. | Förra året var jag student. | Konsonantslutande substantiv. |
| 어제는 일요일이었어요. | I går var det söndag. | Även veckodagar kan identifieras med kopulan. |
| 예전에는 의사였어요. | Förr var jag läkare. | Vokalslutande substantiv. |
| 제 가방이 아니었어요. | Det var inte min väska. | Negativ dåtid. |
Formen säger inte i sig om personen fortfarande är student. Det avgörs av resten av samtalet. Dåtid ger en tidsram, inte automatiskt besked om vad som gäller nu.
Respekt för den du talar om
En artig ändelse riktar sig till lyssnaren. Du kan dessutom visa respekt för personen som meningen handlar om med -(이)시-, en del som läggs in före slutändelsen. Vanliga former är 이세요 efter konsonant och 세요 efter vokal:
- 선생님이세요. — Han/Hon är lärare.
- 의사세요. — Han/Hon är läkare.
- 학생이 아니세요. — Han/Hon är inte student.
이십니다 är den formella respektformen av 이다: 선생님이십니다, ”Han/Hon är lärare”. Du kan också höra 의사이세요 vid sidan av 의사세요 efter vokal.
I en passande samtalssituation kan formerna handla om lyssnaren: 선생님이세요? kan betyda ”Är du lärare?” De används däremot normalt inte för att upphöja dig själv. En egen presentation är 저는 학생이에요, inte 저는 학생이세요.
Former inne i längre meningar
När meningen fortsätter ersätts ofta slutändelsen med en form som binder ihop delarna. Då räcker inte regeln ”이에요 eller 예요” för att förutsäga hela formen.
| Koreanska | Svenska | Vad formen gör |
|---|---|---|
| 저는 학생이고 동생은 회사원이에요. | Jag är student och mitt yngre syskon är anställd på ett företag. | 이고 binder ihop två påståenden. |
| 학생이면 할인을 받을 수 있어요. | Om du är student kan du få rabatt. | 이면 uttrycker ett villkor. |
| 의사면 알 거예요. | Om han/hon är läkare vet han/hon nog. | 면 används här efter ett vokalslutande substantiv. |
| 학생인 친구가 있어요. | Jag har en vän som är student. | 인 låter beskrivningen stå före ordet ”vän”. |
| 학생이라고 했어요. | Hon sa att hon var student. | 이라고 används vid återgivning av ett påstående. |
Efter vokal används 라고 i det sista mönstret: 의사라고 했어요, ”Hon sa att hon var läkare”. För en negation blir det 학생이 아니라고 했어요, ”Hon sa att hon inte var student”. Svenskan väljer ofta ”var” när berättelsen står i dåtid; den koreanska återgivna formen behöver inte därför innehålla dåtid.
Något som väntas bli eller vara
일 거예요 kan uttrycka en framtida situation eller en bedömning: 내일은 휴일일 거예요, ”I morgon är det nog en ledig dag”. Formen används efter både vokal- och konsonantslutande substantiv. Negationen kan vara 아닐 거예요: 학생이 아닐 거예요, ”Han/Hon är nog inte student”.
Översätt därför inte alltid 일 거예요 mekaniskt med ”kommer att vara”. Ibland är det just talarens antagande som är det viktiga. Vill du uttryckligen säga att någon blir något, exempelvis läkare, möter du i stället 되다: 의사가 됐어요, ”Hon blev läkare”. Det är en förändring, inte bara en identifikation.
Frågeord kan också följas av kopulan
Du kan använda 이다 efter ord som 뭐, ”vad”, och 누구, ”vem”. De slutar på vokal och får därför 예요: 이게 뭐예요? betyder ”Vad är det här?” 누구예요? betyder ”Vem är det?” Frågeordet står där svarets substantiv annars skulle stå, inte automatiskt först som i en svensk fråga.
Ett naturligt svar på 이게 뭐예요? är 책이에요, ”Det är en bok”. Ett namn följer också ljudregeln: 지민이에요, ”Det är Jimin”, men 안나예요, ”Det är Anna”. Även om du lär in frågorna som hela uttryck hjälper grundregeln dig alltså att förstå svaren.
Så kan du öva
- Sortera ord efter sista ljudet. Skriv fem ord med slutkonsonant och fem utan. Bilda exempelvis 책이에요, ”Det är en bok”, och 커피예요, ”Det är kaffe”. Läs sedan formerna högt. Poängen är att låta rätt ändelse följa det sista substantivet automatiskt.
- Öva på att rätta ett missförstånd. Använd verkliga föremål omkring dig och växla mellan fråga, nej och rätt svar: 커피예요? — 아니요, 커피가 아니에요. 차예요. Det betyder ”Är det kaffe? — Nej, det är inte kaffe. Det är te.” Då tränar du både mellanslagen, partikeln och ändelsen.
- Gör två versioner av din presentation. Skriv först 저는 학생이에요, ”Jag är student”, eller ett annat sant påstående om dig själv. Byt sedan till 저는 학생입니다 för en formell presentation. Behåll samma innehåll och lyssna efter stilskillnaden, utan att samtidigt försöka lära dig alla fördjupningsformer.
Relaterade begrepp
- Bra grund: Artiga ändelser -아/어요 — hjälper dig förstå artigt vardagsspråk. Kom ihåg att 이다 har de särskilda formerna 이에요/예요 och att 아니다 blir 아니에요.