Ackusativpronomen i tyskan

Kort sagt

Tyskans ackusativpronomen är mich, dich, ihn, sie, es, uns, euch, sie och Sie. De används bland annat som direkt objekt, alltså den eller det som någon ser, känner eller söker: Er sieht mich betyder ”Han ser mig”. Svenskans skillnad mellan ”jag” och ”mig” hjälper dig att förstå grundidén, men tyskan skiljer dessutom mellan olika slags objekt.

Översikt

Ett pronomen är ett ord som kan stå i stället för ett namn eller ett annat ord för en person eller sak. I stället för att upprepa ”Anna” säger vi ”hon” eller ”henne”. På tyska fungerar det på liknande sätt: Anna kommt. Ich sehe sie. – ”Anna kommer. Jag ser henne.” Vilken form du väljer beror på vilken uppgift ordet har i meningen.

Ackusativ är ett kasus, en grammatisk form som visar ordets roll. Du möter ackusativpronomen redan på A1-nivå, eftersom de behövs i helt vanliga samtal: någon ringer dig, ser oss på stationen eller frågar om du känner honom. När du kan formerna blir det lättare att tala utan att upprepa namn och långa uttryck.

Som svenskspråkig har du ett försprång med par som ”jag–mig”, ”du–dig” och ”vi–oss”. Det nya är framför allt att svenskans ”mig” ibland motsvarar tyskans mich och ibland mir. Börja med ackusativformerna och några vanliga verb. Längre ner finns skillnaderna mot dativ, ordföljd med flera pronomen och annat som du kan återkomma till senare.

Så fungerar ackusativpronomen

Från den som gör något till den som blir sedd

Subjektet är den eller det som meningen säger något om, ofta den som gör något. Direkt objekt är den eller det som handlingen riktas mot, till exempel personen som någon ser. I meningen Er sieht mich – ”Han ser mig” – är er subjekt och mich direkt objekt.

Subjektets grundform kallas nominativ. När samma person blir direkt objekt kan pronomenet ändra form:

• Ich sehe dich. – ”Jag ser dig.” Här är ich den som ser.
• Du siehst mich. – ”Du ser mig.” Här är samma ”jag” den som blir sedd, och formen blir mich.

På tyska kan du fråga Wen? – ”Vem?” – för en person i ackusativ, eller Was? – ”Vad?” – för en sak. Till Ich sehe dich hör frågan Wen sehe ich? – ”Vem ser jag?” Svaret är dich, ”dig”. Det är ett praktiskt hjälpmedel när du redan vet hur verbet används, men inte en ersättning för att lära dig vilket kasus verbet kräver.

Alla former i en tabell

Singular betyder en person eller sak, plural flera. Det formella tilltalet Sie kan däremot syfta på både en och flera personer.

Person eller betydelse	Nominativ	Ackusativ	Svensk objektsform
Jag	ich	mich	mig
Du, informellt	du	dich	dig
Han; ord med maskulint genus	er	ihn	honom; den
Hon; ord med feminint genus	sie	sie	henne; den
Ord med neutralt genus	es	es	det; den
Vi	wir	uns	oss
Ni, informellt till flera	ihr	euch	er
De	sie	sie	dem
Formellt tilltal till en eller flera	Sie	Sie	er

Lägg särskilt märke till er → ihn och ihr → euch. De är lätta att blanda ihop när man känner igen ljudet i svenska ord. Tyskans euch betyder ”er” när du talar till flera som du duar, medan ihn betyder ”honom” eller ersätter ett maskulint ord.

Alla former ändras inte. Sie och es kan se likadana ut som subjekt och direkt objekt. I Sie sieht sie – ”Hon ser henne” eller ”Hon ser dem” – är det första sie subjekt och det andra objekt. Sammanhanget visar vem som avses.

När ett pronomen ersätter en sak

Ett substantiv är ett ord för exempelvis en person, sak eller företeelse. Tyska substantiv har grammatiskt genus, alltså en grupptillhörighet som visas med der, die eller das. När ett pronomen ersätter ett sådant ord följer det det tyska genuset, inte svenskans ”en” eller ”ett”.

Tyska	Svenska	Förklaring
Der Schlüssel liegt hier. Ich nehme ihn.	Nyckeln ligger här. Jag tar den.	Nyckel är maskulint på tyska: därför används ihn.
Die Tasche ist schön. Ich kaufe sie.	Väskan är fin. Jag köper den.	Väska är feminint på tyska: därför används sie.
Das Handy ist neu. Ich benutze es.	Mobilen är ny. Jag använder den.	Mobil är neutralt på tyska, trots svenskans en mobil.
Die Schuhe sind bequem. Ich nehme sie.	Skorna är bekväma. Jag tar dem.	I plural används sie oavsett ordens genus i singular.

För personer är ihn och sie vanliga motsvarigheter till ”honom” och ”henne”. När du ersätter ett uttryck med ett tydligt grammatiskt genus kan både det tidigare ordet och den person som avses påverka valet. Ett sådant specialfall tas upp i fördjupningen.

Lär dig formen tillsammans med verbet

Ett verb är ett ord som anger exempelvis en handling eller ett tillstånd. Vanliga tyska verb som tar direkt objekt i ackusativ är sehen – ”se”, kennen – ”känna”, lieben – ”älska”, suchen – ”leta efter”, brauchen – ”behöva” och besuchen – ”besöka”.

Notera skillnaden mot svenska: Ich suche dich betyder ”Jag letar efter dig”, trots att tyskan inte har något ord för ”efter” här. Det är det tyska verbets sätt att användas som avgör formen, inte hur den svenska översättningen ser ut.

Också anrufen, ”ringa”, tar ackusativ. Verbet är delbart, vilket betyder att en del av det kan hamna sist i meningen: Ich rufe dich an. – ”Jag ringer dig.” Pronomenet står alltså inte automatiskt sist bara för att det är objekt.

En enkel regel för placeringen

I en vanlig påståendemening står objektpronomenet ofta direkt efter det böjda verbet:

• Ich kenne ihn. – ”Jag känner honom.”
• Wir brauchen euch. – ”Vi behöver er.”

När meningen börjar med ett tidsuttryck följer subjektet ofta efter verbet, och objektpronomenet kommer sedan:

• Heute sehe ich dich. – ”I dag träffar jag dig.”

I en ja- eller nej-fråga börjar du med verbet:

• Kennst du ihn? – ”Känner du honom?”

Detta är säkra mönster att börja med. Tyskans ordföljd är inte en enda fast regel om att pronomen alltid ska stå efter verbet; mer om det finns under fördjupningen.

Exempel i sammanhang

Här är vardagliga meningar med hela uppsättningen pronomen. Lägg först märke till vem pronomenet syftar på och sedan till dess plats i meningen.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Er sieht mich.	Han ser mig.	Jag är den som blir sedd: mich.
Ich liebe dich.	Jag älskar dig.	Informellt till en person: dich.
Kennst du ihn?	Känner du honom?	Han är objekt: ihn.
Wo ist Anna? Ich suche sie.	Var är Anna? Jag letar efter henne.	Söka tar ackusativ på tyska.
Das Fahrrad ist teuer, aber ich brauche es.	Cykeln är dyr, men jag behöver den.	Ordet för cykel är neutralt på tyska.
Kannst du uns hören?	Kan du höra oss?	Vi blir hörda: uns.
Ich hole euch um acht ab.	Jag hämtar er klockan åtta.	Informellt till flera: euch.
Die Nachbarn sind nett. Wir besuchen sie morgen.	Grannarna är trevliga. Vi besöker dem i morgon.	Sie syftar på flera personer.
Entschuldigung, kann ich Sie etwas fragen?	Ursäkta, får jag fråga er en sak?	Formellt tilltal skrivs med stor bokstav.
Rufst du mich später an?	Ringer du mig senare?	Pronomenet står mellan verbets två delar.
Diese Blumen sind für dich.	De här blommorna är till dig.	Efter für används ackusativ.
Ohne euch macht das keinen Spaß.	Det är inte roligt utan er.	Efter ohne används ackusativ.

Svenskans ”er” i den formella frågan behöver inte betyda flera personer. Tyskan använder Sie även när du tilltalar en enda person formellt. I modern svenska blir motsvarande samtal ofta naturligast med ”du”, men tabellen visar tilltalsskillnaden uttryckligen.

Vanliga misstag

1. Att använda subjektets form som objekt

• Fel: Er sieht ich.
• Rätt: Er sieht mich. – ”Han ser mig.”

Den som ser är er. Den som blir sedd behöver objektsformen mich. Tänk på svenskans ”han ser jag”: samma grundproblem uppstår där.

2. Att förväxla ihn och ihm

• Fel: Ich kenne ihm.
• Rätt: Ich kenne ihn. – ”Jag känner honom.”

Ihm är dativ, ett annat kasus som bland annat används för mottagaren i en mening eller efter vissa verb. Kennen tar ackusativ, så formen är ihn. Svenskans ”honom” visar inte denna skillnad.

3. Att välja es för alla saker

• Fel: Wo ist der Schlüssel? Ich brauche es.
• Rätt: Wo ist der Schlüssel? Ich brauche ihn. – ”Var är nyckeln? Jag behöver den.”

Pronomenet följer genuset hos det tyska ordet. Der Schlüssel är maskulint, och därför används ihn. Lär gärna in ett substantiv tillsammans med dess artikel, det lilla ordet der, die eller das framför det.

4. Att använda dich när man tilltalar flera

• Fel: Anna und Ben, ich sehe dich!
• Rätt: Anna und Ben, ich sehe euch! – ”Anna och Ben, jag ser er!”

Dich syftar på en person. När du talar direkt till flera personer som du duar använder du euch. Om du i stället talar om Anna och Ben blir det Ich sehe sie – ”Jag ser dem”.

5. Att använda ackusativ efter alla verb

• Fel: Kannst du mich helfen?
• Rätt: Kannst du mir helfen? – ”Kan du hjälpa mig?”

Helfen, ”hjälpa”, tar dativ. Svenskans ”mig” räcker alltså inte som ledtråd till mich. Spara gärna detta som ett helt uttryck, och lär dig liknande verb med deras pronomenform.

6. Att skriva det formella tilltalet med liten bokstav

• Fel vid formellt tilltal: Ich rufe sie morgen an.
• Rätt vid formellt tilltal: Ich rufe Sie morgen an. – ”Jag ringer er i morgon.”

Meningen med liten bokstav är inte fel i sig: den betyder ”Jag ringer henne/dem i morgon”. Stor bokstav visar att du tilltalar personen eller personerna formellt.

Bra att veta i vardagen

Informellt och formellt tilltal

Dich används till en person som du duar. Euch används till flera sådana personer. Sie är det formella alternativet i båda fallen. Tyskan upprätthåller den här skillnaden tydligare än dagens svenska, särskilt i yrkessammanhang och när vuxna inte känner varandra. Följ gärna den andres tilltal eller fråga vad som passar; alla arbetsplatser och sociala grupper har inte samma vanor.

Det formella Sie har samma form i nominativ och ackusativ. I Ich sehe Sie – ”Jag ser er” – är Sie objekt och påverkar inte verbets form. Verbet styrs av subjektet ich. Jämför Sie sehen mich – ”Ni ser mig” – där Sie är subjekt och verbet därför har formen sehen.

Uttalet av mich och dich

Ändelsen -ch i mich och dich uttalas inte som ett vanligt svenskt k. Det är tyskans främre ch-ljud, som också finns i ich. Lyssna på hela uttryck, till exempel für dich – ”för dig” – och härma dem. Försök hålla isär både uttalet och betydelsen hos ihn, ”honom”, och ihm, ”honom” i dativ.

Korta svar fungerar också

Ett pronomen behöver inte stå i en fullständig mening:

• Wen meinst du? – Dich. – ”Vem menar du? – Dig.”
• Für wen ist das? – Für euch. – ”Vem är det här till? – Till er.”

Formen väljs fortfarande efter den underförstådda meningen eller ordet före pronomenet. Ett kort svar innebär alltså inte att du går tillbaka till nominativ.

Fördjupning: när grundregeln inte räcker

Du behöver inte behärska allt i detta avsnitt på A1. Det viktigaste först är formerna och meningar som Ich sehe dich – ”Jag ser dig”. Följande skillnader gör det däremot lättare att förstå senare texter och samtal.

Ackusativ och dativ är olika objektsformer

Dativ kan bland annat markera ett indirekt objekt, ofta den som får något. Vissa verb kräver också dativ utan att någon tydlig mottagare finns. Därför är ”den som berörs av handlingen” bara en förenklad beskrivning av ackusativ.

Tyska	Svenska	Varför formen skiljer sig
Sie sieht mich.	Hon ser mig.	Se tar ackusativ.
Sie hilft mir.	Hon hjälper mig.	Hjälpa tar dativ.
Ich rufe dich an.	Jag ringer dig.	Ringa tar ackusativ.
Ich danke dir.	Jag tackar dig.	Tacka tar dativ.

Det svenska pronomenet är identiskt i varje par, men de tyska formerna skiljer sig. En användbar vana är att anteckna jemanden sehen – ”se någon” – och jemandem helfen – ”hjälpa någon”. Formerna jemanden och jemandem visar ackusativ respektive dativ.

Prepositioner kan också kräva ackusativ

En preposition är ett kort ord som visar en relation, exempelvis ”för”, ”utan” eller ”med”. Efter tyskans für, ohne, gegen, durch och um används ackusativ:

• Das ist für mich. – ”Det är till mig.”
• Wir fahren ohne ihn. – ”Vi åker utan honom.”
• Sie spielen gegen uns. – ”De spelar mot oss.”

Här är pronomenet inte direkt objekt till verbet. Det är prepositionen som bestämmer formen. Efter mit, ”med”, används däremot dativ: Kommst du mit mir? – ”Följer du med mig?”

När du syftar på en sak eller ett innehåll är tyskan ofta mer naturlig med ett sammansatt ord som dafür, ”för det”, eller dagegen, ”mot det”. Ich bin dagegen betyder ”Jag är emot det”. Om du är emot en person fungerar däremot Ich bin gegen ihn – ”Jag är emot honom”. Även former som ohne es, ”utan det”, förekommer; man kan alltså inte ersätta varje preposition och sakpronomen med ett sådant sammansatt ord.

Två pronomen och längre meningar

När både det direkta objektet och mottagaren är obetonade personliga pronomen står ackusativpronomenet normalt före dativpronomenet:

• Ich gebe es dir. – ”Jag ger det till dig.”
• Sie zeigt ihn mir. – ”Hon visar den för mig.” Här kan ihn exempelvis syfta på der Plan, ”planen”.

Detta skiljer sig från ett vanligt mönster med två substantiv: Ich gebe dem Kind das Buch – ”Jag ger barnet boken”. Lär därför inte in en universell regel om att mottagaren alltid står först.

I en bisats, en del av meningen som är beroende av en annan del, hamnar det böjda verbet normalt sist: Ich weiß, dass er mich kennt – ”Jag vet att han känner mig”. Pronomenet står fortfarande som objekt, men inte efter verbet. I Ich habe ihn gesehen – ”Jag har sett honom” – står det före gesehen, verbformen som motsvarar ”sett”.

Betoning och pronomenet es

Ett ackusativpronomen kan stå först för att markera en kontrast: Dich kenne ich, aber ihn nicht – ”Dig känner jag, men inte honom”. Det böjda verbet står då fortfarande på andra plats i påståendemeningens struktur. Betoningen förändrar inte pronomenets kasus.

Obetonat es som vanligt direkt objekt beter sig annorlunda: det placeras normalt inte först på det sättet. Om du vill betona ”det” använder du ofta das: Das habe ich gesehen – ”Det har jag sett”. Jämför det neutrala Ich habe es gesehen – ”Jag har sett det”.

Dessutom är inte varje es ett ackusativpronomen. I Es regnet – ”Det regnar” – är es ett formellt subjekt, alltså ett ord som fyller subjektets plats utan att syfta på en bestämd sak. Formen ensam avslöjar inte funktionen.

Grammatiskt genus och personer

Das Mädchen, ”flickan”, har neutralt grammatiskt genus. Om du följer ordets genus blir pronomenet es: Das Mädchen ist hier. Ich sehe es. – ”Flickan är här. Jag ser henne.” Men sie förekommer också när talaren syftar på flickan som person, särskilt när hon redan är etablerad i samtalet: Ich kenne sie gut – ”Jag känner henne väl”. Detta är ett samspel mellan grammatisk form och vem man talar om, inte ett skäl att använda sie för alla neutrala substantiv.

När subjektet och objektet är samma person

I Ich sehe mich im Spiegel – ”Jag ser mig i spegeln” – syftar ich och mich på samma person. Då fungerar mich som ett reflexivt pronomen, ett pronomen som syftar tillbaka på subjektet. För ich, du, wir och ihr används samma ackusativformer som i tabellen.

För tredje person och formellt tilltal används däremot sich när syftningen är reflexiv:

• Er sieht ihn. – ”Han ser honom”, alltså någon annan.
• Er sieht sich im Spiegel. – ”Han ser sig i spegeln”, alltså sig själv.

Svenskans skillnad mellan ”honom” och ”sig” är en bra ledtråd här. Reflexiva pronomen är ett eget nästa steg, inte en ny form att stoppa in överallt där en person är objekt.

Tips för att öva

1. Byt roller i korta meningar. Börja med Ich sehe dich – ”Jag ser dig”. Säg sedan Du siehst mich – ”Du ser mig”. Fortsätt med Wir sehen euch – ”Vi ser er” – och Ihr seht uns – ”Ni ser oss”. Du tränar både pronomenet och kopplingen mellan subjekt och verb.
2. Byt ett namn eller en sak mot ett pronomen. Skriv Ich suche den Schlüssel – ”Jag letar efter nyckeln” – och sedan Ich suche ihn – ”Jag letar efter den”. Gör samma sak med die Tasche, ”väskan”, och das Handy, ”mobilen”. Behåll det tyska genuset även om svenskans pronomen blir samma ord.
3. Samla verb i små kontrastpar. Öva Sie sieht mich – ”Hon ser mig” – bredvid Sie hilft mir – ”Hon hjälper mig”. Lägg till Ich rufe dich an – ”Jag ringer dig” – och Ich danke dir – ”Jag tackar dig”. Då lär du dig inte bara en lista med former, utan även när varje form behövs.

En bra kontrollfråga är: ”Talar jag om den som gör något, den som blir sedd eller den som får något?” Kontrollera sedan verbet eller prepositionen. Just det andra steget skyddar dig mot att välja form enbart efter svenskans ”mig”, ”dig” eller ”honom”.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Ackusativ och artiklar – lär dig hur exempelvis der blir den innan du ersätter hela uttrycket med ihn.
• Nästa steg: Reflexiva pronomen i ackusativ – se när objektet syftar tillbaka på subjektet och när du behöver sich.