Löst sammansatta verb i tyskans presens

Kort sagt

Tyska löst sammansatta verb delas när de står som böjt verb i en huvudsats, alltså en sats som kan stå själv: Ich stehe um 7 Uhr auf. betyder ”Jag stiger upp klockan sju”. Verbdelen böjs efter vem som gör något, medan förleden, här auf, placeras i slutet av satsen. I grundformen skrivs delarna ihop: aufstehen, ”stiga upp”.

Överblick

Många vanliga tyska vardagsverb består av ett verb och en förled, en liten del framför verbet som bidrar till betydelsen. Några exempel är aufstehen (stiga upp), einkaufen (handla) och anrufen (ringa till någon). De kallas trennbare Verben på tyska och löst sammansatta verb på svenska. Du möter dem redan på A1-nivå när du berättar om morgonrutiner, planerar en resa eller frågar när någon kommer fram.

Svenskan ger en bra utgångspunkt. Vi säger ”stiga upp”, ”ringa upp” och ”slå på”, med en betonad liten del som hör till verbet. Den kallas verbpartikel. Men placeringen skiljer sig: vi säger ”Jag stiger upp klockan sju”, medan tyskan säger Ich stehe um sieben Uhr auf. Den tyska förleden väntar alltså till slutet. Dessutom skriver tyskan ihop delarna i verbets grundform, vilket svenskan normalt inte gör med motsvarande partikelverb.

Det viktiga är därför att lära sig två saker tillsammans: hela verbets betydelse och hur delarna placeras i en mening. Förleden går inte alltid att översätta ord för ord. Hören betyder ”höra”, men aufhören betyder ”sluta”, inte någon bokstavlig kombination av ”upp” och ”höra”.

Så fungerar det

Börja med hela verbet

Infinitiv är verbets grundform, den form som står i ordboken. För löst sammansatta verb skrivs förleden och verbet ihop i infinitiv. I tabellen visas delarna med ett plustecken för att göra uppbyggnaden tydlig; plustecknet ingår inte i stavningen.

Tysk grundform	Svenska	Uppbyggnad
aufstehen	stiga upp	auf + stehen
aufmachen	öppna	auf + machen
zumachen	stänga	zu + machen
einkaufen	handla	ein + kaufen
anrufen	ringa till någon	an + rufen
ankommen	komma fram, anlända	an + kommen
mitkommen	följa med	mit + kommen
abfahren	avgå, åka iväg	ab + fahren
fernsehen	titta på tv	fern + sehen
aufhören	sluta	auf + hören

Vanliga lösa förleder är bland annat ab-, an-, auf-, aus-, ein-, mit-, nach-, vor-, weg-, zu- och zurück-. Även längre delar förekommer, som fern- i fernsehen. Lär dig ändå hela ordet, inte bara en lista med förleder.

Böj verbdelen och sätt förleden sist

Presens är den verbform som bland annat används för det som händer nu eller brukar hända. Den del som böjs kallas det finita verbet, alltså verbformen som anpassas efter person och tid. I ich kaufe ein är kaufe den finita formen; ein ändras inte.

Här är hela presensböjningen av einkaufen, ”handla”:

Tyska	Svenska
ich kaufe ein	jag handlar
du kaufst ein	du handlar
er kauft ein	han handlar
sie kauft ein	hon handlar
es kauft ein	det handlar
wir kaufen ein	vi handlar
ihr kauft ein	ni handlar, till flera som man säger du till
sie kaufen ein	de handlar
Sie kaufen ein	ni handlar, vid artigt tilltal

Formen med es är med för böjningens skull; i praktiken handlar det oftast om personer. Observera skillnaden mellan sie med liten bokstav och det artiga Sie med stor bokstav. Förleden ein ser likadan ut i alla rader.

Löst sammansatt betyder inte regelbundet

En förled gör inte ett oregelbundet verb regelbundet. Böjningen följer i regel grundverbet. Aufstehen böjs därför med samma former av stehen som utan förleden. Mitnehmen följer nehmen, ”ta”, som har ändrad vokal i formerna för ”du” och ”han/hon/det”.

Aufstehen	Svenska	Mitnehmen	Svenska
ich stehe auf	jag stiger upp	ich nehme mit	jag tar med
du stehst auf	du stiger upp	du nimmst mit	du tar med
er/sie/es steht auf	han/hon/det stiger upp	er/sie/es nimmt mit	han/hon/det tar med
wir stehen auf	vi stiger upp	wir nehmen mit	vi tar med
ihr steht auf	ni stiger upp	ihr nehmt mit	ni tar med
sie/Sie stehen auf	de/ni stiger upp	sie/Sie nehmen mit	de/ni tar med

Andra vanliga former att känna igen är du fährst ab (du åker iväg) och er sieht fern (han tittar på tv). Det är alltså två skilda frågor: hur verbdelen böjs och var förleden hamnar.

Påståenden: verbet på andra plats

I ett vanligt tyskt påstående står det böjda verbet som andra satsled, det vill säga andra sammanhållna delen av satsen. Det betyder inte nödvändigtvis det andra ordet. Förleden avslutar normalt satsen.

• Ich stehe um sieben Uhr auf. – Jag stiger upp klockan sju.
• Um sieben Uhr stehe ich auf. – Klockan sju stiger jag upp.

I den andra meningen utgör um sieben Uhr en enda tidsangivelse. Därför kommer stehe efter hela uttrycket. Ich är subjektet, alltså den som gör något, och hamnar efter verbet när tidsangivelsen står först. Det liknar svenskans ”Klockan sju stiger jag …”, men tyskan väntar med auf.

Man talar ibland om en satsram: det böjda verbet och förleden bildar en ram runt informationen mellan dem.

• Ich rufe meine Schwester heute Abend an. – Jag ringer min syster i kväll.

Här står både personen som rings upp och tidsangivelsen mellan rufe och an. Även i en längre mening måste förleden finnas med.

Frågor: samma förled i slutet

I en ja- eller nej-fråga står det böjda verbet först:

• Kommst du mit? – Följer du med?
• Rufst du mich morgen an? – Ringer du mig i morgon?

Med ett frågeord kommer frågeordet först och det böjda verbet därefter:

• Wann kommst du an? – När kommer du fram?
• Was kaufst du ein? – Vad handlar du?

Frågetecknet påverkar inte förledens placering. Att göra en fråga innebär alltså inte att sätta ihop verbet igen.

Exempel i sitt sammanhang

Läs gärna varje tysk mening ända till slutet innan du tolkar den. Förleden kan avgöra vilken handling det handlar om: machen betyder ”göra”, men aufmachen betyder ”öppna”.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Ich stehe um 7 Uhr auf.	Jag stiger upp klockan sju.	Tidsangivelsen står mellan verbdelen och förleden.
Er macht das Fenster auf.	Han öppnar fönstret.	Förleden kommer efter det som öppnas.
Wann kommst du an?	När kommer du fram?	Frågeord först, förled sist.
Am Samstag kaufen wir zusammen ein.	På lördag handlar vi tillsammans.	Meningen börjar med en tidsangivelse.
Rufst du mich nach der Arbeit an?	Ringer du mig efter jobbet?	Det böjda verbet står först i en ja- eller nej-fråga.
Der Zug fährt um 18 Uhr ab.	Tåget avgår klockan 18.	Vokalen ändras när verbet böjs.
Meine Tochter sieht abends fern.	Min dotter tittar på tv på kvällarna.	Även detta verb har en vokaländring.
Wir machen die Tür leise zu.	Vi stänger dörren tyst.	Även ett ord som beskriver hur något görs kan stå inne i ramen.
Nimmst du einen Regenschirm mit?	Tar du med dig ett paraply?	Verbets oregelbundna böjning finns kvar.
Ich höre jetzt mit der Arbeit auf.	Jag slutar jobba nu.	Betydelsen behöver läras som en helhet.
Der Film fängt um acht an.	Filmen börjar klockan åtta.	Förleden avslutar satsen även när subjektet inte är en person.
Kommt ihr heute Abend mit?	Följer ni med i kväll?	Samma placering gäller när man frågar flera personer.

Vanliga misstag

1. Att behålla hela verbet i en vanlig huvudsats

• Fel: Ich aufstehe um sieben Uhr.
• Rätt: Ich stehe um sieben Uhr auf. – Jag stiger upp klockan sju.

När det löst sammansatta verbet självt är böjt i huvudsatsen måste delarna skiljas åt. Utgå från hela verbet aufstehen, men flytta sedan förleden till slutet och böj stehen.

2. Att följa svenskans placering av partikeln

• Fel: Ich stehe auf um sieben Uhr.
• Rätt som neutral grundordföljd: Ich stehe um sieben Uhr auf. – Jag stiger upp klockan sju.

På svenska kommer ”upp” naturligt före tidsangivelsen. Använd inte den placeringen som tyskt grundmönster. Den första varianten kan förekomma som ett talspråkligt tillägg efter en redan avslutad sats, men är inte modellen att lära in för en vanlig sammanhängande mening.

3. Att böja grundverbet regelbundet av misstag

• Fel: Er fahrt um neun ab.
• Rätt: Er fährt um neun ab. – Han åker iväg klockan nio.

Fahren ändrar vokal till ä med du och er/sie/es. Förleden ab- påverkar inte den regeln. Lär gärna in en användbar form samtidigt med grundformen: abfahren – er fährt ab, ”åka iväg – han åker iväg”.

4. Att glömma förleden när meningen blir lång

• Fel om du menar ”ringa”: Ich rufe meine Mutter nach dem Essen.
• Rätt: Ich rufe meine Mutter nach dem Essen an. – Jag ringer min mamma efter maten.

Utan an har du inte längre verbet anrufen. Rufen kan betyda ”ropa” eller ”kalla på”, så meningen kan få en annan betydelse. Kontrollera slutet, särskilt när du har lagt till flera upplysningar.

5. Att dela verbet även efter ett modalverb

• Fel: Ich muss morgen stehen auf.
• Rätt: Ich muss morgen aufstehen. – Jag måste stiga upp i morgon.

Ett modalverb, exempelvis ”måste” eller ”kan”, anger något om möjligheten, behovet eller viljan att göra något. Här är muss det böjda verbet. Aufstehen står i infinitiv och skrivs därför ihop. Mer om detta finns i fördjupningen nedan.

Bra att veta i vardagen

Betoningen hjälper dig att känna igen verbet

Löst sammansatta verb har normalt betoning på den avskiljbara delen: AUFstehen, EINkaufen, ANrufen. Versalerna visar bara betoningen här; de är inte vanlig tysk stavning. Lyssna både på hela ordet och på meningar där delarna står isär.

I en ordbok kan delningen markeras med exempelvis ett lodstreck. Kontrollera ordbokens egna teckenförklaringar. Sådana markeringar är inlärningshjälp och ska inte föras över till vanlig text.

Förleden kan ändra betydelsen mycket

Aufmachen och zumachen bildar ett lättbegripligt par: ”öppna” och ”stänga”. Men alla par är inte lika genomskinliga. Ankommen betyder ”komma fram”, medan mitkommen betyder ”följa med”. Att båda innehåller kommen, ”komma”, räcker inte för att veta exakt hur de används.

I vardagligt språk är Mach bitte das Fenster auf – ”Öppna fönstret, är du snäll” – helt naturligt. Det enkla verbet öffnen, ”öppna”, passar också i vardagen och är vanligt i skrift och instruktioner. Löst sammansatta verb som grupp är inte slang eller begränsade till informellt tal.

Håll isär samma lilla ords olika uppgifter

Auf kan också vara ett eget ord med betydelsen ”på”. Jämför:

• Das Buch liegt auf dem Tisch. – Boken ligger på bordet.
• Ich mache das Fenster auf. – Jag öppnar fönstret.

I den första meningen inleder auf ett uttryck som anger plats. I den andra hör auf till verbet aufmachen. Försök därför inte översätta varje fristående auf med svenska ”på”. Se vilket verb och vilket sammanhang det hör ihop med.

Fördjupning – när delarna inte skiljs åt

Grundregeln ovan räcker långt på A1. Följande mönster möter du efter hand; du behöver inte behärska alla på en gång. Den gemensamma tanken är att förleden skiljs av när just detta verb står i böjd form tidigt i huvudsatsen. I andra konstruktioner kan delarna sitta ihop.

Modalverb och andra infinitivkonstruktioner

Efter vanliga modalverb står huvudhandlingen i infinitiv utan zu:

• Ich kann dich heute anrufen. – Jag kan ringa dig i dag.
• Wir wollen am Samstag einkaufen. – Vi vill handla på lördag.

Det är kann respektive wollen som tar platsen för det böjda verbet. Hela anrufen eller einkaufen står i slutet.

I konstruktioner med zu placeras zu däremot inuti det löst sammansatta verbet, mellan förleden och resten:

• Ich versuche, früh aufzustehen. – Jag försöker stiga upp tidigt.
• Ich habe vergessen, dich anzurufen. – Jag har glömt att ringa dig.

Former som aufzustehen och anzurufen skrivs som ett ord. Det här zu fungerar ungefär som svenskans ”att” framför ett verb. Det ska inte förväxlas med förleden i exempelvis zumachen, ”stänga”: dess infinitiv med zu blir zuzumachen.

Bisatser: hela det böjda verbet sist

En bisats är en sats som ingår i en större mening, ofta inledd med ett ord som ”eftersom” eller ”att”. Efter exempelvis weil, ”eftersom”, står det böjda verbet normalt sist. Då sitter förleden kvar:

• Ich bin müde, weil ich jeden Tag früh aufstehe. – Jag är trött eftersom jag stiger upp tidigt varje dag.
• Ich weiß, dass der Zug um acht ankommt. – Jag vet att tåget kommer fram klockan åtta.

Jämför ich stehe früh auf (jag stiger upp tidigt) med weil ich früh aufstehe (eftersom jag stiger upp tidigt). Böjningen finns kvar i aufstehe. Det är placeringen och sammanskrivningen som ändras.

För en svenskspråkig är skillnaden viktig: vi sätter inte hela huvudverbet sist bara för att satsen börjar med ”eftersom”. I tyskan behöver du däremot hålla reda på om du bygger en huvudsats eller en sådan bisats.

Perfekt och uppmaningar

Perfekt är en form för att tala om något som har hänt. Den byggs med ett hjälpverb, alltså ett verb som hjälper till att bilda formen, och ett particip, en särskild verbform som exempelvis svenskans ”handlat”. Hos många löst sammansatta verb hamnar ge- mellan förleden och verbdelen:

• Ich habe eingekauft. – Jag har handlat.
• Ich bin früh aufgestanden. – Jag har stigit upp tidigt.
• Sie hat mich angerufen. – Hon har ringt mig.

Dessa former skrivs ihop. Valet mellan haben och sein samt själva participformen måste läras med verbet. Alla particip innehåller inte ge-: ausprobieren, ”prova”, har formen ausprobiert, eftersom verb på -ieren normalt bildar particip utan ge-.

I imperativ, det vill säga uppmaningar, skiljs däremot förleden av när verbet står först:

• Steh bitte auf! – Stig upp, är du snäll!
• Rufen Sie mich morgen an! – Ring mig i morgon! Vid artigt tilltal.

Fasta förleder och verb där betoningen avgör

Alla tyska förleder är inte lösa. Vanliga fasta förleder är be-, emp-, ent-, er-, ver- och zer-. I besuchen, ”besöka”, sitter be- kvar även i en vanlig huvudsats:

• Ich besuche meine Eltern. – Jag besöker mina föräldrar.

En del förleder, bland annat um-, kan förekomma både löst och fast beroende på verbets betydelse och betoning. Ett tydligt exempel är umfahren:

• Er fährt das Schild um. – Han kör omkull skylten. Förleden är betonad och lös.
• Er umfährt die Baustelle. – Han kör runt byggarbetsplatsen. Betoningen ligger på verbdelen och förleden är fast.

Det betyder inte att du själv kan välja placering efter smak. Det rör sig om olika betydelser med olika böjningsmönster. Slå upp hela verbet när du är osäker.

Vad betyder egentligen ”sist”?

För nybörjaren är ”förleden sist” en bra arbetsregel. Mer exakt avslutar förleden den inre satsramen. En efterföljande bisats eller ett tillägg kan ändå komma efter:

• Ich rufe dich an, wenn ich zu Hause bin. – Jag ringer dig när jag är hemma.

Här avslutar an huvudsatsens ram, och därefter följer en ny sats. Det är alltså slutet av den aktuella satsen som räknas, inte nödvändigtvis slutet av hela meningen.

Så kan du öva

1. Lär in ordet tillsammans med en kort mening. Skriv till exempel anrufen – Ich rufe dich an, ”ringa – Jag ringer dig”. Då tränar du betydelsen och delningen samtidigt. Ta även med en oregelbunden form när den behövs, som mitnehmen – du nimmst mit, ”ta med – du tar med”.

2. Bygg ut en mening utan att tappa slutet. Börja med Ich kaufe ein, ”Jag handlar”. Lägg till tid och sällskap: Ich kaufe am Samstag mit meiner Schwester ein, ”Jag handlar med min syster på lördag”. Markera verbdelen och förleden med samma färg. Kontrollera att varje tillägg hamnar inne i ramen.

3. Gör tre varianter av samma vardagshändelse. Utgå från Du kommst um acht an, ”Du kommer fram klockan åtta”. Gör sedan ja- eller nej-frågan Kommst du um acht an?, ”Kommer du fram klockan åtta?”, och frågeordsfrågan Wann kommst du an?, ”När kommer du fram?”. Läs alla tre högt och lyssna efter förleden i slutet.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Regelbundna verb i presens – lär dig personändelserna som används när du böjer verbdelen i ett löst sammansatt verb.