Imperativ på tyska

Kort sagt

Tysk imperativ används för uppmaningar: Komm! (Kom!), Kommt! (Kom!, till flera) och Kommen Sie! (Kom!, vid artigt tilltal). Med du används oftast verbstammen utan personord, med ihr används samma verbform som i nutid men utan ihr, och vid artigt tilltal står Sie efter verbet. Ett löst prefix hamnar sist: Macht die Tür zu! (Stäng dörren!, till flera).

Översikt

Imperativ är verbets uppmaningsform. Den behövs inte bara för order utan också för råd, instruktioner, inbjudningar och vänliga önskemål. När någon säger Komm rein! (Kom in!) eller Schlafen Sie gut! (Sov gott!) är det alltså imperativ, även om ingen befaller någon. Det är ett användbart område redan på A1-nivå.

På svenska säger vi normalt ”kom” oavsett om vi talar till en vän eller flera personer. Tyskan skiljer däremot mellan du, en person som du är du med, ihr, flera personer som du är du med, och Sie, artigt tilltal till en eller flera personer. Därför behöver du först välja vem uppmaningen riktas till och sedan välja verbform.

Grundmönstret är lätt att använda. Några vanliga verb, till exempel sein (vara), lesen (läsa) och nehmen (ta), kräver extra uppmärksamhet. Börja med de tre tilltalsformerna och bygg sedan på med undantagen. De mer stilistiska användningarna finns i fördjupningen längre ner.

Så bildas och används formerna

Tre tilltal, tre mönster

Ett verb är ett ord för en handling eller ett tillstånd, exempelvis ”komma” eller ”vara”. Verbets infinitiv, alltså grundformen som anges i en ordbok, är till exempel kommen. Stammen är den del som blir kvar när grundformens ändelse tas bort: komm-.

Tilltal och bildning	Tysk uppmaning	Svenska
En person, du-tilltal: oftast stammen	Komm!	Kom!
Flera personer, du-tilltal: ihr-formen utan ihr	Kommt!	Kom!, till flera
Artigt tilltal: grundformen följd av Sie	Kommen Sie!	Kom!, artigt till en eller flera

Sie skrivs med stor bokstav när det betyder artigt ”du” eller ”ni”. Samma form används oavsett hur många du tilltalar. Det motsvarar inte en enkel svensk regel där ett visst svenskt tilltalsord alltid kan ersättas med Sie; tilltalssystemen fungerar olika.

Du-formen: börja med stammen

Vid regelbundna verb fungerar stammen oftast direkt. Ett praktiskt sätt är också att utgå från presens, verbets nutidsform, med du och ta bort du och ändelsen -st: du kommst blir Komm!.

Grundform	Imperativ till en person	Svenska
machen	Mach!	Gör!
kommen	Komm!	Kom!
lernen	Lern!	Lär dig!
gehen	Geh!	Gå!
hören	Hör!	Lyssna!

Med många verb kan du lägga till -e: Komme! (Kom!) och Gehe! (Gå!) är också korrekta. De korta formerna Komm! och Geh! är dock vanligare i vardagligt tal. Det är alltså inte fel att se en längre form i en bok eller instruktion.

Ta inte bara bort -st mekaniskt från alla du-former. Vissa verb ändrar sin vokal på ett annat sätt i imperativ, och vissa behöver ett e. Följande två avsnitt tar upp de viktigaste fallen.

När behövs ett extra e?

När stammen slutar på -d eller -t har standardformen normalt -e. Det ger former som Warte! (Vänta!) och Rede! (Prata!). Lär in dem som hela ord, inte som ett försök att säga en svår konsonantföljd.

Även vissa stammar på konsonant + m eller n behöver ett e, till exempel Öffne! (Öppna!) och Atme! (Andas!). Det gäller inte alla verb på -m eller -n: Lern! (Lär dig!) fungerar utan e.

Verb på -eln har ofta en förkortad stam i den här formen: sammeln (samla) blir vanligtvis Sammle! (Samla!). Detta är en mindre detalj som du kan lära dig när du stöter på sådana verb.

Vokalbyte i vanliga du-former

Vissa starka verb, alltså verb med särskilda stamväxlingar, byter e till i eller ie i imperativ till en person. Det är ofta samma vokalbyte som i presens med du.

Grundform	Presens med du	Imperativ	Svensk uppmaning
geben	du gibst	Gib!	Ge!
nehmen	du nimmst	Nimm!	Ta!
sprechen	du sprichst	Sprich!	Prata!
helfen	du hilfst	Hilf!	Hjälp!
lesen	du liest	Lies!	Läs!
sehen	du siehst	Sieh!	Se!
essen	du isst	Iss!	Ät!

Dessa former får inte ett extra -e: det heter Gib!, inte Gibe!.

Däremot följer a → ä i presens normalt inte med till imperativ. Du fährst (du kör/åker) ger Fahr! (Kör!/Åk!), inte Fähr!. På samma sätt ger du schläfst (du sover) Schlaf! (Sov!) och du läufst (du springer) Lauf! (Spring!).

Ihr-formen: behåll nutidsformen, stryk personordet

Ihr betyder ”ni” när du talar till flera personer som du är du med. Använd deras vanliga presensform men utelämna ihr:

• Ihr kommt (ni kommer) → Kommt! (Kom!)
• Ihr wartet (ni väntar) → Wartet! (Vänta!)
• Ihr lest (ni läser) → Lest! (Läs!)
• Ihr nehmt (ni tar) → Nehmt! (Ta!)

Det särskilda vokalbytet i Lies! eller Nimm! används alltså inte i ihr-formen. Skillnaden kan vara lätt att missa för en svensktalande, eftersom svenskans uppmaningsform är densamma till en och flera.

Sie-formen: verbet först, Sie efter

Vid artigt tilltal använder du för de flesta verb en form som ser ut som infinitiven och lägger Sie direkt efter verbet:

• Warten Sie bitte hier. – Vänta här, är du snäll.
• Lesen Sie den Text. – Läs texten.
• Nehmen Sie Platz. – Slå er ner.

Att bara ta bort Sie fungerar inte om du vill behålla detta personliga, artiga tilltal. Warten! (Vänta!) kan förekomma som en opersonlig order, men är inte den vanliga artiga uppmaningen till en kund eller en obekant person.

Tre viktiga verb att lära in

Sein (vara) avviker även i den artiga formen: det heter Seien Sie!. För haben (ha) och werden (bli) är framför allt du-formerna värda att uppmärksamma.

Verbets betydelse	Till en person med du-tilltal	Till flera med du-tilltal	Artigt tilltal
Vara	Sei!	Seid!	Seien Sie!
Ha	Hab! / Habe!	Habt!	Haben Sie!
Bli	Werde!	Werdet!	Werden Sie!

Du möter till exempel Sei vorsichtig! (Var försiktig!), Hab Geduld! (Ha tålamod!) och Werde bald wieder gesund! (Krya på dig snart!).

Ordföljd och lösa prefix

I en vanlig direkt uppmaning står verbet först. Ett prefix, en förled som hör till verbet, kan vara avskiljbart. Då ställs det sist i uppmaningen:

• zumachen (stänga) → Mach die Tür zu! – Stäng dörren!
• aufstehen (stiga upp) → Steht bitte auf! – Res er, är ni snälla!
• anrufen (ringa) → Rufen Sie mich morgen an. – Ring mig i morgon.

Samma uppdelning används i presens. Men alla förleder är inte lösa. Bezahlen (betala) hålls ihop: Bezahlen Sie bitte hier. (Betala här, är du snäll.) När du lär dig ett nytt verb är det därför bra att samtidigt lära dig om förleden kan skiljas av.

Nekande uppmaningar

För att säga åt någon att inte göra något använder du samma imperativform och lägger till nicht (inte). Någon särskild förbudsform behöver du inte lära dig.

• Komm nicht zu spät! – Kom inte för sent!
• Macht die Tür nicht zu! – Stäng inte dörren!

När du nekar ett obestämt föremål eller en mängd används ofta kein, med den ändelse som sammanhanget kräver:

• Mach keinen Lärm! – För inte oväsen!

Tänk alltså inte att varje svenskt ”inte” måste bli nicht. I uttryck som ”inte något oväsen” använder tyskan ett nekande bestämningsord framför saken man talar om.

Exempel i sitt sammanhang

Här syns både vardagliga och artiga uppmaningar. De svenska översättningarna är naturliga motsvarigheter; skillnaden mellan en och flera personer framgår ibland bara av kommentaren.

Tyska	Svenska	Kommentar
Komm her!	Kom hit!	Till en person som du är du med.
Öffnen Sie das Buch!	Öppna boken!	Artigt till en eller flera personer.
Macht die Tür zu!	Stäng dörren!	Till flera; den lösa förleden står sist.
Warte bitte einen Moment.	Vänta ett ögonblick, är du snäll.	Du-form med e.
Lies die Nachricht noch einmal.	Läs meddelandet en gång till.	Vokalbyte i du-formen.
Nimm einen Schirm mit!	Ta med ett paraply!	Oregelbunden du-form och lös förled.
Fahrt vorsichtig!	Kör försiktigt!	Till flera vänner eller familjemedlemmar.
Seien Sie bitte pünktlich.	Var punktlig, är du snäll.	Särskild artig form av verbet vara.
Setzt euch hierhin.	Sätt er här.	Till flera; euch hör till uttrycket.
Ruf mich nach der Arbeit an.	Ring mig efter jobbet.	Den lösa förleden står sist.
Vergiss deinen Schlüssel nicht!	Glöm inte din nyckel!	Nekande uppmaning till en person.
Hab keine Angst!	Var inte rädd!	Tyskan säger ordagrant ”ha ingen rädsla”.
Schlaf gut!	Sov gott!	En vänlig önskan, inte en order.

Vanliga misstag

1. Samma form till en person och flera

• Fel till flera vänner: Komm bitte mit!
• Rätt: Kommt bitte mit! – Följ med, är ni snälla!
• Varför: Svenskans ”kom” skiljer inte mellan antal. Tyskan behöver här ihr-formen kommt.

2. Behålla du-formens omljud

• Fel: Fähr vorsichtig!
• Rätt: Fahr vorsichtig! – Kör försiktigt!
• Varför: Vokalbytet a → ä i du fährst följer inte med till imperativ. Blanda inte ihop det med e → i/ie i exempelvis Gib! och Lies!.

3. Använda oförändrad stam med ett vokalbytesverb

• Fel: Nehm das Buch!
• Rätt: Nimm das Buch! – Ta boken!
• Varför: I standardspråket behövs den särskilda formen nimm. Även nehmen måste därför läras in separat, trots att grundregeln ofta fungerar för andra verb.

4. Sätta Sie före verbet i en direkt uppmaning

• Fel som neutral imperativ: Sie öffnen bitte das Buch!
• Rätt: Öffnen Sie bitte das Buch! – Öppna boken, är du snäll!
• Varför: Vanlig artig imperativ har verbet före Sie. Den första ordföljden kan förekomma som en bestämd instruktion, men är då en annan konstruktion och kan låta betydligt strängare.

5. Hålla ihop ett löst verb

• Fel: Zumach die Tür!
• Rätt: Mach die Tür zu! – Stäng dörren!
• Varför: Den lösa förleden zu ska stå sist, precis som i Macht die Tür zu! till flera personer.

6. Blanda formerna av sein

• Fel: Sei Sie ruhig!
• Rätt: Seien Sie ruhig! – Var tyst!, artigt tilltal.
• Varför: Sei hör till du-tilltal. Att lägga till Sie gör inte automatiskt en du-form artig; verbformen måste också ändras.

Ton, tilltal och vardagligt bruk

Bitte hjälper, men tonfallet spelar också roll

Bitte gör ofta en uppmaning vänligare. Ordet kan stå först, efter verbet eller senare i meningen:

• Bitte kommen Sie herein. – Kom in, är du snäll.
• Komm bitte herein. – Kom in, är du snäll.

Det finns inte en enda svensk översättning som passar överallt. I vissa sammanhang motsvarar bitte ”varsågod”, i andra ”är du snäll” eller ett vänligt tonfall. Översätt därför inte varje bitte med ett stelt ”vänligen”.

Imperativ är inte automatiskt otrevlig på tyska. Den är naturlig när du erbjuder något, ger en vägbeskrivning eller önskar någon en god natt. Däremot kan en kort, kraftigt betonad uppmaning låta barsk, även om bitte finns med.

Du-tilltal och artigt tilltal

Som svensktalande är det lätt att använda du-formen alltför brett. Tyskt Sie är fortfarande vanligt i många service- och arbetssammanhang, även om bruket varierar mellan miljöer. Följ det tilltal som redan används i samtalet. Till en grupp blandade obekanta personer fungerar Sie också; ihr är inte en allmän pluralform för alla situationer.

Punkt eller utropstecken?

En imperativ behöver inte sluta med utropstecken. Lesen Sie bitte weiter. (Fortsätt läsa, är du snäll.) fungerar utmärkt med punkt i en lugn instruktion. Ett utropstecken kan markera eftertryck, brådska eller engagemang men avgör inte vilken grammatisk form meningen har.

Fördjupning – när grunderna sitter

Du behöver inte behärska allt här på A1. Avsnittet hjälper dig att känna igen vanliga varianter och förstå varför alla uppmaningar inte ser likadana ut.

Reflexiva verb och små personord

Ett reflexivt verb har ett ord som syftar tillbaka på den som handlar, ungefär som svenskans ”sig” i ”sätta sig”. I imperativ måste det ordet passa tilltalet:

Tyska	Svenska	Tilltal
Setz dich!	Sätt dig!	En person med du-tilltal.
Setzt euch!	Sätt er!	Flera personer med du-tilltal.
Setzen Sie sich!	Sätt er!	Artigt till en eller flera.

I du- och ihr-formen står inte själva tilltalsordet med, men dich eller euch måste vara kvar. I Sie-formen kommer sich efter Sie. Med ett löst verb blir slutplaceringen viktig: Ruh dich aus! (Vila dig!).

Gemensamma förslag med wir

För förslag där talaren själv deltar kan tyskan använda verbet följt av wir (vi): Gehen wir! (Nu går vi!) eller Fangen wir an! (Nu börjar vi!). Detta brukar tas upp tillsammans med imperativ, även om det inte är samma böjningsmönster som du- och ihr-formerna.

Du hör också Lass uns gehen! (Låt oss gå!) till en person och Lasst uns gehen! till flera. Lägg märke till att den senare konstruktionen fortfarande behöver välja mellan en och flera personer som tilltalas.

Uppmaningar utan personlig imperativ

På skyltar och i instruktioner används ofta infinitiv utan att någon person tilltalas direkt: Bitte nicht rauchen! (Rök inte!) och Vor Gebrauch schütteln. (Skaka före användning.). Sådana formuleringar gäller allmänt. De ersätter inte Sie-formen i alla samtal.

Även en påståendesats kan fungera som en skarp order: Du bleibst hier! (Du stannar här!). Formen är vanlig presens, men sammanhanget gör den befallande. Skillnaden är värd att känna igen, inte att använda som standard när du vill låta vänlig.

Mjukare frågor och småord

En begäran kan göras mindre direkt med en fråga: Könnten Sie mir bitte helfen? (Skulle du kunna hjälpa mig?). Här används konjunktiv II, en verbform som bland annat uttrycker tänkta situationer och försiktiga önskemål. Detta är inte imperativ, men ofta ett bra alternativ när du ber någon göra dig en tjänst.

I tal förekommer småord som ändrar tonen: Schau mal! betyder ungefär ”Titta här!” och kan låta ledigt och vänligt. Komm doch mit! kan vara en uppmuntrande inbjudan: ”Följ med, vet jag!”. Orden mal och doch har ingen fast svensk motsvarighet i dessa meningar. De gör inte heller automatiskt allt artigt; sammanhang och betoning styr.

När du eller ihr ändå står med

Grundregeln är att du- och ihr-formerna saknar tilltalsord. Vid kontrast eller särskilt eftertryck kan de ändå förekomma: Geh du schon vor! (Gå du i förväg!). Här markerar du vem som ska gå, snarare än att bara ange personen som i en vanlig påståendesats. Använd grundformen utan tilltalsord först och lär dig sådana betoningar genom hela uttryck.

Tips för att öva

1. Öva i treledade serier. Säg samma uppmaning till en vän, flera vänner och en obekant person: Komm herein! – Kommt herein! – Kommen Sie herein! (Kom in!). Gör sedan samma sak med Lies! – Lest! – Lesen Sie! (Läs!). Då tränar du både tilltal och undantag.
2. Gör en liten vardagsrutin till instruktioner. Använd uppmaningar som ”öppna fönstret”, ”ring mig” och ”ta med nyckeln”. Skriv hela tyska meningar och ringa in lösa förleder sist i meningen. Kontrollera särskilt att de inte sitter kvar på verbet.
3. Träna ton tillsammans med formen. Säg en uppmaning lugnt med bitte och jämför med en fråga med Könnten Sie …?. Lyssna sedan efter hur människor faktiskt ber om saker i tyska samtal. Målet är att kunna välja både rätt böjning och en ton som passar situationen.

Relaterade begrepp

• Bra förkunskap: Regelbundna verb i presens – nutidsformerna hjälper dig att bilda imperativ, särskilt med ihr.