Pluskvamperfekt i tyskan

I korthet

Tyskans Plusquamperfekt, på svenska pluskvamperfekt, anger vad som hade hänt före en annan tidpunkt i det förflutna. Formen består av hatte eller war + Partizip II, verbets perfektparticip: Ich hatte schon gegessen, als er kam – ”Jag hade redan ätit när han kom”. Till skillnad från svenskan använder tyskan inte alltid motsvarigheten till hade: Sie war schon gegangen betyder ”Hon hade redan gått”.

Översikt

När du berättar om gårdagen följer händelserna ofta efter varandra. Men ibland behöver du gå ett steg bakåt: tåget hade redan gått när du kom till stationen, eller du kände igen någon eftersom ni hade träffats tidigare. Då gör pluskvamperfekt tidsordningen tydlig. Det viktiga är alltså inte hur länge sedan något hände, utan att det låg före en annan situation i det förflutna.

För en svenskspråkig är själva tanken bekant: jag åt och jag hade ätit skiljer sig på ungefär samma sätt som ich aß och ich hatte gegessen. Utmaningen ligger främst i tyskans två hjälpverb och ordföljden. Ett hjälpverb är ett verb som hjälper till att bilda en verbform; här är det former av haben eller sein. Du behöver också känna igen perfektparticip, former som gemacht, gegessen och gegangen.

På B2-nivå blir det viktigt att kunna växla mellan själva berättelsen och dess bakgrund utan att tappa tidsordningen. Har du redan arbetat med tyskans perfekt, exempelvis ich habe gegessen – ”jag har ätit”, har du en stor del av verktygen. Participet och valet mellan haben och sein är desamma. Det som ändras är hjälpverbets tidsform.

Så bildas och används formen

Två tidpunkter, inte bara en gammal händelse

Jämför följande tre meningar:

• Ich habe den Schlüssel verloren. – Jag har tappat nyckeln.
• Ich verlor den Schlüssel. – Jag tappade nyckeln.
• Ich hatte den Schlüssel verloren und konnte die Tür nicht öffnen. – Jag hade tappat nyckeln och kunde inte öppna dörren.

I den sista meningen är ”kunde inte öppna dörren” berättelsens dåtidspunkt. Att tappa nyckeln ligger ännu tidigare. Pluskvamperfekt visar sambandet utan att du behöver ange två klockslag.

Det senare skeendet behöver inte stå i samma mening. Ich konnte nicht bezahlen. Ich hatte mein Portemonnaie zu Hause vergessen. betyder ”Jag kunde inte betala. Jag hade glömt plånboken hemma”. Den första meningen ger den tidpunkt som den andra ser tillbaka från.

Grundmönstret

Pluskvamperfekt = preteritum av haben eller sein + perfektparticip. Preteritum är en enkel dåtidsform, som svenskans hade och var.

Vem?	Med haben	Med sein
Jag	ich hatte	ich war
Du	du hattest	du warst
Han, hon, den eller det	er/sie/es hatte	er/sie/es war
Vi	wir hatten	wir waren
Ni, flera personer	ihr hattet	ihr wart
De	sie hatten	sie waren
Ni, artigt tilltal	Sie hatten	Sie waren

Lägg till participet: du hattest gegessen betyder ”du hade ätit”, medan wir waren angekommen betyder ”vi hade kommit fram”. Participet ändras inte efter vem som gör något. Det är hjälpverbet som böjs.

Observera skillnaden mellan svenska och tyska: svenskans hade är likadant efter jag, du och vi. På tyska måste du skilja mellan exempelvis hatte, hattest och hatten.

När används haben, och när används sein?

Använd samma hjälpverb som i perfekt. Det är säkrare att lära in varje nytt verb tillsammans med dess perfektform än att försöka välja från början varje gång.

Perfekt	Pluskvamperfekt	Svensk betydelse i pluskvamperfekt
ich habe gearbeitet	ich hatte gearbeitet	jag hade arbetat
sie hat den Brief geschrieben	sie hatte den Brief geschrieben	hon hade skrivit brevet
wir haben gewartet	wir hatten gewartet	vi hade väntat
er ist gegangen	er war gegangen	han hade gått
sie sind eingeschlafen	sie waren eingeschlafen	de hade somnat
ich bin geblieben	ich war geblieben	jag hade stannat kvar

Haben används med de flesta verb, bland annat när någon gör något med en person eller sak: den Brief schreiben – ”skriva brevet”. Även många aktiviteter utan någon sådan komplettering tar haben: arbeiten – ”arbeta”, warten – ”vänta” och schlafen – ”sova”.

Sein används framför allt med verb som uttrycker förflyttning till en annan plats eller övergång till ett nytt tillstånd: gehen – ”gå”, ankommen – ”komma fram” och einschlafen – ”somna”. Dessutom används sein med bland annat bleiben – ”stanna kvar”, sein – ”vara” och werden – ”bli”.

Skillnaden mellan en aktivitet och en förändring är användbar: Das Kind hatte geschlafen betyder ”Barnet hade sovit”, men Das Kind war eingeschlafen betyder ”Barnet hade somnat”. Att sova är ett tillstånd; att somna är övergången till det tillståndet.

Förflyttningsverb kan ibland ha olika konstruktioner. Sie war nach Hamburg gefahren betyder ”Hon hade åkt till Hamburg”, medan Sie hatte den Wagen in die Garage gefahren betyder ”Hon hade kört in bilen i garaget”. I det andra fallet handlar verbet om att köra något, inte bara om den egna förflyttningen.

Hur bildas perfektparticipet?

Här är en kort repetition. Partizip II är den tyska benämningen på perfektparticip, alltså den verbform som följer efter hjälpverbet i perfekt och pluskvamperfekt. I svenskan använder vi i motsvarande uttryck en form som ätit eller skrivit, ofta kallad supinum.

Mönster	Grundform	Perfektparticip	Betydelse
Regelbundet verb	machen	gemacht	göra
Regelbundet verb med extra e	arbeiten	gearbeitet	arbeta
Starkt verb, ofta med ändrad vokal	schreiben	geschrieben	skriva
Oregelbundet verb med ändelsen -t	bringen	gebracht	ta med, föra
Verb på -ieren	reparieren	repariert	reparera
Verb med oskiljbar förstavelse	verstehen	verstanden	förstå
Verb med skiljbar förstavelse	aufräumen	aufgeräumt	städa, plocka undan

Grundform, även kallad infinitiv, är formen som du slår upp i en ordbok. En skiljbar förstavelse kan lossna från verbet i vissa meningar; i participet hamnar ge vanligtvis mellan förstavelsen och verbstammen. Därför heter det aufgeräumt, inte geaufräumt. Oskiljbara förstavelser, exempelvis be-, ver- och ent-, ger inget ge-.

Ordföljd i påståenden, frågor och bisatser

En huvudsats, alltså en sats som kan stå som en egen mening, har det böjda hjälpverbet på andra plats. Participet står normalt mot slutet:

• Ich hatte den Tisch schon gedeckt. – Jag hade redan dukat bordet.
• Vor dem Essen hatte ich den Tisch gedeckt. – Före maten hade jag dukat bordet.

”Andra plats” betyder andra satsdelen, inte andra ordet. Hela Vor dem Essen upptar första platsen i den andra meningen.

I en ja- eller nej-fråga kommer hjälpverbet först:

• Hattest du die Tickets gekauft? – Hade du köpt biljetterna?

En bisats är en sats som är knuten till en annan sats, ofta med ett inledande ord som weil – ”eftersom”, eller nachdem – ”efter att”. I en vanlig bisats med pluskvamperfekt kommer participet före hjälpverbet sist:

• Er war müde, weil er schlecht geschlafen hatte. – Han var trött eftersom han hade sovit dåligt.
• Nachdem er gearbeitet hatte, ging er nach Hause. – Efter att han hade arbetat gick han hem.

Om bisatsen står först följer huvudsatsens böjda verb direkt efter kommat: Nachdem er gearbeitet hatte, ging er … Svenskan fungerar på liknande sätt här: ”Efter att han hade arbetat gick han …”. Men svenskan placerar inte hade sist i bisatsen, vilket tyskan gör med hatte.

Exempel i sammanhang

Läs först den svenska översättningen och leta upp den senare dåtidspunkten. Se sedan vilken tysk verbform som beskriver det tidigare skeendet.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Ich hatte schon gegessen, als er kam.	Jag hade redan ätit när han kom.	Måltiden ligger före ankomsten.
Sie war schon gegangen.	Hon hade redan gått.	Den senare tidpunkten får framgå av sammanhanget.
Nachdem er gearbeitet hatte, ging er nach Hause.	Efter att han hade arbetat gick han hem.	Hjälpverbet står sist efter nachdem.
Als wir am Bahnhof ankamen, war der Zug bereits abgefahren.	När vi kom fram till stationen hade tåget redan gått.	Bisatsen anger den senare händelsen.
Ich konnte die Rechnung nicht finden, weil ich sie gelöscht hatte.	Jag kunde inte hitta fakturan eftersom jag hade raderat den.	En tidigare handling förklarar ett problem.
Wir hatten uns seit zehn Jahren nicht gesehen.	Vi hade inte setts på tio år.	En period sträcker sig fram till en dåtidspunkt.
Hattest du vorher schon einmal in Berlin gewohnt?	Hade du bott i Berlin någon gång tidigare?	En fråga om tidigare erfarenhet.
Die Kinder waren gerade eingeschlafen, als das Telefon klingelte.	Barnen hade precis somnat när telefonen ringde.	Gerade betonar att det nyss hade hänt.
Bis dahin hatte niemand etwas bemerkt.	Fram till dess hade ingen märkt något.	Bis dahin anger en gräns i det förflutna.
Sie hatte den Antrag noch nicht abgeschickt, als die Frist ablief.	Hon hade ännu inte skickat in ansökan när tidsfristen gick ut.	Noch nicht anger att något inte hade blivit gjort.
Obwohl ich die Anleitung gelesen hatte, machte ich einen Fehler.	Trots att jag hade läst anvisningarna gjorde jag ett misstag.	Den tidigare handlingen hindrade inte misstaget.
Als ich nach Hause kam, hatte es aufgehört zu regnen.	När jag kom hem hade det slutat regna.	Den senare situationen var ett resultat av en tidigare förändring.

Vanliga misstag

1. Att alltid översätta hade med hatte

• Fel: Sie hatte schon gegangen.
• Rätt: Sie war schon gegangen. – Hon hade redan gått.
• Förklaring: Gehen bildar perfekt med sein, och därför bildas även pluskvamperfekt med sein, nu i formen war. Svenskans hade avgör inte det tyska hjälpverbet.

2. Att använda hjälpverbet i presens

• Fel för den avsedda betydelsen: Als er kam, habe ich schon gegessen.
• Rätt: Als er kam, hatte ich schon gegessen. – När han kom hade jag redan ätit.
• Förklaring: Presens är nutidsformen, här habe. För att uttryckligen placera måltiden före hans ankomst behövs hatte. Perfekt kan förekomma i ledigare återgivning av händelser, men det är inte samma tydliga tidsmarkering.

3. Att ta med svensk ordföljd in i bisatsen

• Fel: …, weil ich hatte den Schlüssel vergessen.
• Rätt: …, weil ich den Schlüssel vergessen hatte. – … eftersom jag hade glömt nyckeln.
• Förklaring: I en vanlig bisats med weil står det böjda verbet sist. Hela verbgruppen blir vergessen hatte.

4. Att låta huvudverbet stå i grundform

• Fel: Wir hatten lange warten.
• Rätt: Wir hatten lange gewartet. – Vi hade väntat länge.
• Förklaring: Grundmönstret kräver perfektparticip. Undantaget med vissa modala konstruktioner beskrivs längre ned; det gör inte warten till rätt form här.

5. Att fortsätta i pluskvamperfekt när berättelsen går framåt

• Missvisande vid avsedd händelseföljd: Ich kam nach Hause. Dann hatte ich gegessen.
• Rätt för ”först hem, sedan mat”: Ich kam nach Hause. Dann aß ich. – Jag kom hem. Sedan åt jag.
• Förklaring: Pluskvamperfekt är inte en allmän form för allt som hände förr. Hatte gegessen säger att ätandet redan låg bakom en dåtidspunkt. När du berättar vad som hände därefter återgår du normalt till berättelsens vanliga dåtidsform.

Att tänka på i bruket

Skriftspråk och samtal

I skrivna berättelser kombineras pluskvamperfekt ofta med preteritum: Sie hatte schlecht geschlafen und war müde – ”Hon hade sovit dåligt och var trött”. I samtal är perfekt vanligt för själva händelseförloppet: Ich bin zu spät gekommen, weil ich den Bus verpasst hatte – ”Jag kom för sent eftersom jag hade missat bussen”. Pluskvamperfekt är alltså inte begränsat till formell text.

I ledigt tal kan tidsordningen ibland överlåtas åt sammanhanget och ord som vorher – ”tidigare”. Men om skillnaden mellan ”då” och ”dessförinnan” är viktig är pluskvamperfekt ett tydligt val. Bedöm därför inte enbart vilket tempus som står i grannsatsen. Tempus betyder här verbets tidsform.

Nachdem, als och bevor

Nachdem betyder ”efter att” och markerar att bisatsens skeende ligger före huvudsatsens. Vid avslutade händelser i det förflutna är pluskvamperfekt i bisatsen och preteritum i huvudsatsen ett vanligt, tydligt mönster: Nachdem wir bezahlt hatten, verließen wir das Restaurant – ”Efter att vi hade betalat lämnade vi restaurangen”.

Als betyder här ”när” och anger en viss situation i det förflutna. Det kräver inte i sig pluskvamperfekt. Jämför Als ich ankam, kochte sie – ”När jag kom höll hon på att laga mat”, med Als ich ankam, hatte sie schon gekocht – ”När jag kom hade hon redan lagat mat”. Formen, inte ordet als, visar om matlagningen redan låg bakom henne.

Bevor betyder ”innan” och anger redan ordningsföljden. Bevor ich ging, schloss ich das Fenster – ”Innan jag gick stängde jag fönstret” fungerar utan pluskvamperfekt. Välj alltså inte tidsformen mekaniskt utifrån ett bindeord.

Något behöver inte vara avslutat långt i förväg

Pluskvamperfekt kan också beskriva erfarenheter eller en period som sträcker sig fram till en dåtidspunkt: Bis zu unserem Umzug hatten wir zehn Jahre in Köln gewohnt – ”Fram till flytten hade vi bott tio år i Köln”. Det behöver inte finnas ett långt avbrott mellan det tidigare och det senare. Formen placerar erfarenheten eller perioden i förhållande till dåtidspunkten; den betyder inte automatiskt ”för länge sedan”.

Fördjupning

Skillnaden mellan hatte och hätte

Hatte och war beskriver i grundmönstret vad som faktiskt hade hänt. Hätte och wäre hör däremot till Konjunktiv II, en verbform som bland annat används för tänkta eller overkliga situationer.

• Ich hatte den Bus verpasst. – Jag hade missat bussen.
• Wenn ich den Bus nicht verpasst hätte, wäre ich pünktlich angekommen. – Om jag inte hade missat bussen skulle jag ha kommit fram i tid.

Den andra meningen tänker sig ett annat förlopp än det verkliga. Den liknar pluskvamperfekt till byggnaden, men är inte ett vanligt påstående om ett tidigare skeende. Prickarna i hätte och wäre ändrar alltså betydelsen, inte bara uttalet.

Modalverb och dubbla grundformer

Ett modalverb anger exempelvis möjlighet, vilja eller nödvändighet: können – ”kunna”, wollen – ”vilja” och müssen – ”måste, vara tvungen att”. När ett modalverb hör ihop med ett annat verb får det i perfekt och pluskvamperfekt vanligen stå i grundform i stället för perfektparticip. Detta kallas Ersatzinfinitiv, ungefär ”ersättande grundform”.

• Ich hatte länger arbeiten müssen. – Jag hade varit tvungen att arbeta längre.
• Sie hatte nicht kommen können. – Hon hade inte kunnat komma.

Här får du alltså arbeiten müssen och kommen können, inte det vanliga mönstret med ett enda particip. Hjälpverbet är haben även när det inre verbet, som kommen, annars skulle ha bildat perfekt med sein.

I bisatser ändras också placeringen av hjälpverbet:

• Er war erschöpft, weil er hatte länger arbeiten müssen. – Han var utmattad eftersom han hade varit tvungen att arbeta längre.

Detta är ett särskilt mönster där hatte står före de båda grundformerna. Använd inte samma ordföljd i vanliga bisatser: där heter det fortfarande weil er lange gearbeitet hatte – ”eftersom han hade arbetat länge”.

Pluskvamperfekt i passiv

Passiv innebär att meningen lyfter fram det som utsätts för en handling snarare än den som utför den. Handlingspassiv i pluskvamperfekt bildas med war + perfektparticip + worden:

• Die Rechnung war bereits bezahlt worden. – Fakturan hade redan betalats.
• Als wir ankamen, war die Straße schon gesperrt worden. – När vi kom fram hade vägen redan spärrats av.

Här heter det worden, inte geworden. Jämför med Er war müde geworden – ”Han hade blivit trött”, där werden betyder ”bli” och inte bildar passiv.

Det finns också en skillnad mellan handling och tillstånd: Die Tür war geschlossen worden betyder ”Dörren hade stängts” och lyfter fram stängningen. Die Tür war geschlossen betyder ”Dörren var stängd” och beskriver tillståndet; den senare meningen är inte automatiskt pluskvamperfekt bara för att den innehåller war och ett participliknande ord.

Regionala former och återblickar i längre texter

I regionalt talspråk kan du möta extra sammansatta former som Ich hatte das schon gemacht gehabt – ungefär ”Det där hade jag redan gjort”. Sådana former kan förstärka tillbakablicken, men de behövs inte i neutral standardskrift. Som inlärare kan du använda Ich hatte das schon gemacht för samma grundläggande tidsförhållande.

I längre berättelser markerar pluskvamperfekt ofta början på en återblick. När det väl är tydligt att texten rör sig på ett tidigare tidsplan kan författaren fortsätta återblicken i preteritum. Det är ett sätt att undvika långa rader med hatte och war, inte ett tecken på att alla händelser plötsligt ligger på samma tidsplan. I egen sakprosa är tydliga tidsmarkörer och konsekventa växlingar viktigare än att efterlikna denna berättarteknik.

Så kan du öva

1. Utgå från en konsekvens. Skriv tre meningar som ”Jag var trött”, ”Jag kunde inte betala” och ”Jag kom för sent”. Lägg till en tidigare orsak på tyska med weil. Exempel: Ich war müde, weil ich schlecht geschlafen hatte – ”Jag var trött eftersom jag hade sovit dåligt”. Kontrollera både hjälpverb och placeringen sist i bisatsen.
2. Bygg om perfekt till pluskvamperfekt. Välj fem verb med haben och fem med sein. Ändra exempelvis Wir sind angekommen – ”Vi har kommit fram”, till Wir waren angekommen – ”Vi hade kommit fram”. Behåll participet och böj hjälpverbet för olika personer.
3. Skriv en kort återblick. Börja med en situation i dåtid, förklara två tidigare händelser och fortsätt sedan berättelsen framåt. Använd schon – ”redan”, noch nicht – ”ännu inte”, och vorher – ”tidigare”, men kontrollera att själva verbformerna också visar rätt tidsordning.

Relaterade begrepp

• Bra att kunna först: Perfekt med haben – repetera perfektparticip och den sammansatta verbformen. I pluskvamperfekt ändras hjälpverbet till hatte, medan participet behålls.