Modalverben dürfen och sollen i tyskan

Kortfattat

Dürfen handlar främst om tillåtelse: Darf ich hier rauchen? betyder ”Får jag röka här?”. Nicht dürfen betyder ”inte få”, alltså ett förbud, medan sollen oftast återger vad någon vill, säger eller förväntar sig att man ska göra: Du sollst mehr schlafen – ”Du ska sova mer”. För ett mjukare råd används ofta sollte: Du solltest mehr schlafen – ”Du borde sova mer”.

Översikt

På svenska använder vi små ord som får, ska och bör för att visa hur en handling förhåller sig till regler, önskemål och råd. Tyskan använder bland annat dürfen och sollen. De är modalverb, alltså hjälpverb som ändrar innebörden i ett annat verb: jämför ”jag parkerar”, ”jag får parkera” och ”jag ska parkera”.

Det här hör till grunderna på A1-nivå. Du möter dürfen när du ber om lov, läser ordningsregler eller frågar vad som är tillåtet. Sollen behövs när du återger en uppmaning, frågar vad någon vill att du gör eller berättar om en rekommendation från exempelvis en läkare.

För en svenskspråkig är betydelserna ganska lätta att känna igen, men det finns två viktiga skillnader. Tyska verb ändrar form efter vem det gäller: ”jag får” blir ich darf, men ”vi får” blir wir dürfen. Dessutom står det andra verbet normalt sist i en enkel tysk mening. Börja med de reglerna och skillnaden mellan tillåtelse och uppdrag; de mer avancerade betydelserna finns längre ner.

Så fungerar det

Böjning i nutid

Presens är verbformen för nutid, som ”får” och ”ska”. Både dürfen och sollen har särskilda former som behöver läras in. Lägg särskilt märke till att ich och er/sie/es har samma form, utan den vanliga ändelsen -t för ”han/hon/den/det”.

Personord	Svenska	dürfen	sollen
ich	jag	darf	soll
du	du	darfst	sollst
er / sie / es	han / hon / den, det	darf	soll
wir	vi	dürfen	sollen
ihr	ni, vid tilltal till flera som man duar	dürft	sollt
sie	de	dürfen	sollen
Sie	Ni, vid artigt tilltal till en eller flera	dürfen	sollen

I dürfen byts ü mot a i formerna för en person: ich darf, du darfst, er darf. För flera personer kommer ü tillbaka: wir dürfen, ihr dürft, sie dürfen. Sollen behåller däremot vokalen o i hela nutidsböjningen.

Tyskans Sie med stor bokstav används vid artigt tilltal och får samma verbform som sie i betydelsen ”de”. I svenska översättningar passar ofta ”du” bättre än ”Ni”, men på tyska behöver du välja tilltalsform efter situationen.

Det andra verbet står i grundform sist

Infinitiv betyder verbets grundform, den som på svenska ofta kan föregås av ”att”: ”att röka”, ”att vänta”. Efter dürfen och sollen står det andra verbet i infinitiv utan zu. Det motsvarar svenskans ”får röka”, inte ”får att röka”.

• Ich darf hier warten. – Jag får vänta här.
• Du sollst die Rechnung bezahlen. – Du ska betala räkningen.

I en huvudsats, en sats som kan stå som en egen mening, står det böjda modalverbet på andra plats. Det andra verbet hamnar sist. ”Andra plats” betyder andra satsdelen, inte nödvändigtvis andra ordet:

• Heute darf ich früher gehen. – I dag får jag gå tidigare.
• Nach dem Essen sollst du die Tablette nehmen. – Efter maten ska du ta tabletten.

Svenskan placerar normalt inte ”gå” eller ”ta” sist på det här sättet. Träna därför på hela ramen: Ich darf … gehen, du sollst … nehmen.

Frågor: får jag, eller vill du att jag ska?

I en fråga som kan besvaras med ja eller nej kommer modalverbet först:

• Darf ich hier sitzen? – Får jag sitta här?
• Sollen wir draußen warten? – Ska vi vänta utanför?

Den första frågan gäller tillåtelse. Den andra frågar vad som önskas eller är tänkt. Soll ich dir helfen? betyder ”Ska jag hjälpa dig?” och kan vara ett erbjudande, inte en fråga om skyldighet.

Med ett frågeord börjar frågan så här:

• Wo dürfen wir parken? – Var får vi parkera?
• Wann soll ich kommen? – När ska jag komma?

Dürfen: tillåtelse och förbud

Dürfen anger att någon får göra något enligt en regel, ett beslut eller ett medgivande. Vem som ger tillåtelsen behöver inte nämnas.

• Die Kinder dürfen heute länger aufbleiben. – Barnen får vara uppe längre i dag.
• Hier darf man fotografieren. – Här får man fotografera.

Tyskans man fungerar här ungefär som svenskans ”man”: det handlar om människor i allmänhet.

Med nicht, ”inte”, blir innebörden normalt ett förbud:

• Hier darf man nicht parken. – Här får man inte parkera.
• Du darfst das Fenster nicht öffnen. – Du får inte öppna fönstret.

Den viktiga motsatsen är nicht müssen, som betyder inte behöva:

• Du darfst heute nicht arbeiten. – Du får inte arbeta i dag.
• Du musst heute nicht arbeiten. – Du behöver inte arbeta i dag.

I det första fallet är arbetet förbjudet. I det andra finns inget krav på att arbeta. Du kan alltså vara ledig utan att det nödvändigtvis är förbjudet att arbeta.

Sollen: uppmaning, uppdrag och förväntan

Med sollen finns ofta någon annan bakom kravet eller rådet: en chef, en läkare, en förälder eller en instruktion. Den personen kan nämnas eller framgå av sammanhanget.

• Die Ärztin sagt, ich soll mehr schlafen. – Läkaren säger att jag ska sova mer.
• Ich soll den Schlüssel an der Rezeption abgeben. – Jag ska lämna nyckeln i receptionen.

Sollen betyder därför ofta ”har blivit tillsagd att” eller ”förväntas”. Müssen betonar i stället att något är nödvändigt:

• Ich soll um acht im Büro sein. – Jag ska vara på kontoret klockan åtta, enligt vad jag har fått besked om.
• Ich muss um acht im Büro sein. – Jag måste vara på kontoret klockan åtta.

Samma situation kan beskrivas med båda verben. Skillnaden ligger i vad talaren lyfter fram, inte i att sollen alltid skulle vara ett svagt krav. En tydlig order kan också uttryckas med sollen.

Sollen med nicht återger ofta en negativ instruktion:

• Du sollst hier nicht warten. – Du ska inte vänta här.

Det betyder inte ”du behöver inte vänta här”. Någon vill att du ska låta bli att vänta just där.

Råd: soll eller sollte?

I konceptets exempel Du sollst mehr schlafen återges en uppmaning eller ett råd ganska direkt: ”Du ska sova mer.” På svenska kan ”Du bör sova mer” också passa i ett rådgivande sammanhang, men tyskans form låter inte automatiskt mjuk.

När du själv ger ett vänligt råd är sollte ofta ett bättre val:

• Du solltest mehr schlafen. – Du borde sova mer.
• Ihr solltet eine Pause machen. – Ni borde ta en paus.

Skillnaden är alltså inte bara svensk översättning. Du sollst … kan låta som att du förmedlar en instruktion eller säger åt någon. Du solltest … presenterar oftare en rekommendation.

Exempel i sammanhang

Här finns både tillåtelse, förbud och situationer där någon väntar på besked om vad som ska göras. Lägg märke till vilket ord som står sist i varje tysk mening.

Tyska	Svenska	Förklaring
Darf ich hier rauchen?	Får jag röka här?	Fråga om tillåtelse.
Ja, Sie dürfen auf dem Balkon rauchen.	Ja, du får röka på balkongen.	Artigt tilltal på tyska.
Hier darf man nicht parken.	Här får man inte parkera.	En allmän regel.
Dürfen wir den Hund mitnehmen?	Får vi ta med hunden?	Fråga om vad som är tillåtet.
Kinder unter sechs Jahren dürfen kostenlos mitfahren.	Barn under sex år får åka med gratis.	Tillåtelse enligt en regel.
Heute darf ich früher nach Hause gehen.	I dag får jag gå hem tidigare.	Modalverbet står efter tidsuttrycket.
Du sollst mehr schlafen.	Du ska sova mer.	En direkt uppmaning eller ett återgivet råd.
Meine Ärztin sagt, ich soll mehr Wasser trinken.	Min läkare säger att jag ska dricka mer vatten.	Det framgår vem rådet kommer från.
Soll ich das Fenster schließen?	Ska jag stänga fönstret?	Frågar vad den andre vill; kan vara ett erbjudande.
Wann sollen wir morgen kommen?	När ska vi komma i morgon?	Fråga om instruktioner.
Wir sollen die Tickets am Eingang zeigen.	Vi ska visa biljetterna vid ingången.	En instruktion.
Du sollst das niemandem erzählen.	Du ska inte berätta det för någon.	Negativ uppmaning med ”ingen”.
Du solltest die Adresse noch einmal prüfen.	Du borde kontrollera adressen en gång till.	Ett mjukare råd.
Ich darf heute nicht Auto fahren.	Jag får inte köra bil i dag.	Förbud eller begränsning, inte bristande förmåga.

Vanliga misstag

1. Att använda müssen för ett förbud

• Fel när du menar ”inte få”: Du musst hier nicht rauchen.
• Rätt: Du darfst hier nicht rauchen. – Du får inte röka här.
• Varför: Den första meningen betyder ”Du behöver inte röka här”. Förbud uttrycks med nicht dürfen, inte med nicht müssen.

2. Att lägga till zu efter modalverbet

• Fel: Ich darf hier zu parken.
• Rätt: Ich darf hier parken. – Jag får parkera här.
• Varför: Det andra verbet står i grundform utan zu. Låt svenskans ”får parkera”, utan ”att”, hjälpa dig.

3. Att behålla svensk ordföljd

• Fel: Ich soll kaufen heute Brot.
• Rätt: Ich soll heute Brot kaufen. – Jag ska köpa bröd i dag.
• Varför: I den här enkla meningen avslutar kaufen meningen. Placera tid och det som ska köpas mellan modalverbet och grundformen.

4. Att använda samma verbform för alla personer

• Fel: Er dürft hier bleiben.
• Rätt: Er darf hier bleiben. – Han får stanna här.
• Varför: Dürft hör till ihr, alltså ”ni”. För er används darf. Svenskans oförändrade ”får” kan göra det lätt att glömma böjningen.

5. Att alltid översätta svenska ska med sollen

• Fel om du bara berättar om din egen plan: Ich soll morgen meine Schwester besuchen.
• Rätt för en egen plan: Ich besuche morgen meine Schwester. – Jag ska hälsa på min syster i morgon.
• Varför: Den första meningen är korrekt tyska, men antyder ett uppdrag eller en förväntan utifrån. Svenskans ”ska” kan också uttrycka en avsikt eller framtid. Då passar tysk presens ofta bra om tiden framgår.

6. Att blanda ihop tillåtelse och förmåga

• Fel om du menar att du saknar simkunskaper: Ich darf nicht schwimmen.
• Rätt: Ich kann nicht schwimmen. – Jag kan inte simma.
• Varför: Dürfen handlar om lov, können om förmåga eller möjlighet. Ich darf nicht schwimmen betyder att du inte får simma, exempelvis på grund av ett läkarbesked.

Att tänka på i vardagen

Kan jag eller får jag?

På svenska kan ”Kan jag öppna fönstret?” fungera som en fråga om lov. Samma överlappning finns i tyskan: Kann ich das Fenster öffnen? – ”Kan jag öppna fönstret?” – kan också uppfattas så. Darf ich das Fenster öffnen? – ”Får jag öppna fönstret?” – gör tillåtelsen tydligare. Det är en användbar formulering hos någon annan, på en arbetsplats eller där regler gäller.

Ett artigt svar behöver inte upprepa verbet. På Darf ich mich setzen? – ”Får jag sätta mig?” – kan någon svara Ja, gern – ”Ja, gärna”. När du säger nej är Nein, das dürfen Sie nicht – ”Nej, det får du inte” – tydligt, men kan låta strängt utan en förklaring.

Kortare svar när handlingen redan är känd

Det andra verbet kan utelämnas när alla förstår vad som menas:

• Darf ich? – Får jag?
• Ja, du darfst. – Ja, det får du.
• Ich soll zum Arzt. – Jag ska till läkaren.

I det sista exemplet är själva förflyttningen underförstådd. Du behöver inte lägga till ett verb som betyder ”gå” eller ”åka” när sammanhanget redan gör det tydligt.

Sollen är inte ett neutralt framtidsord

Svenskans ”Det ska regna i morgon” kan återge en prognos. Tyskans Es soll morgen regnen – ”Det lär regna i morgon” – går också att använda, men här handlar det om en uppgift från någon annan, inte om samma användning som i Du sollst warten – ”Du ska vänta”. Detta är en av de senare betydelserna nedan.

Fördjupning: former och betydelser du möter senare

Du behöver inte behärska allt här på A1-nivå. Börja med nutidsformerna och grundbetydelserna. Avsnittet hjälper dig att känna igen former som annars lätt misstolkas.

Sollte är ofta ett råd, inte dåtid

Sollte kan vara både preteritum, en form för dåtid, och konjunktiv II, en form som bland annat används för tänkta situationer och försiktiga råd. Sammanhanget avgör:

• Gestern sollte ich im Büro bleiben. – I går skulle jag stanna på kontoret.
• Du solltest öfter eine Pause machen. – Du borde ta en paus oftare.

I den andra meningen gäller rådet nu eller framöver. Formen betyder alltså inte automatiskt att något hände tidigare.

Personord	Rådgivande form	Vanlig svensk motsvarighet
ich	sollte	jag borde
du	solltest	du borde
er / sie / es	sollte	han / hon / den, det borde
wir	sollten	vi borde
ihr	solltet	ni borde
sie / Sie	sollten	de / Ni borde

Dåtid: durfte och sollte

I dåtid används ofta durfte för ”fick” och sollte för ”skulle” eller ”var tillsagd att”. Det gäller även i många vardagliga samtal, där andra verb ofta står i en sammansatt dåtidsform.

Personord	Svenska	dürfen i dåtid	sollen i dåtid
ich	jag	durfte	sollte
du	du	durftest	solltest
er / sie / es	han / hon / den, det	durfte	sollte
wir	vi	durften	sollten
ihr	ni	durftet	solltet
sie / Sie	de / Ni	durften	sollten

• Als Kind durfte ich lange draußen spielen. – Som barn fick jag leka ute länge.
• Ich sollte gestern anrufen. – Jag skulle ringa i går.

Den sista meningen säger inte i sig om samtalet faktiskt blev av. Den beskriver vad som var tänkt eller förväntat.

I perfekt, en sammansatt dåtidsform som svenskans ”har fått”, används med ett annat verb normalt två grundformer:

• Ich habe dort nicht parken dürfen. – Jag har inte fått parkera där.
• Ich habe die Unterlagen prüfen sollen. – Jag har haft i uppdrag att kontrollera handlingarna.

Mönstret är alltså habe … parken dürfen, inte en form med gedurft i just den konstruktionen. För nybörjaren är Ich durfte dort nicht parken – ”Jag fick inte parkera där” – betydligt enklare att börja med.

Sollen för uppgifter från andra

Sollen kan ange att något påstås eller sägs, utan att talaren själv går i god för det:

• Das Restaurant soll sehr gut sein. – Restaurangen lär vara väldigt bra.
• Er soll schon angekommen sein. – Han lär redan ha kommit fram.

Här betyder soll varken ”bör” eller ”har i uppdrag att”. Talaren hänvisar till en uppgift från andra. Det behöver inte betyda att uppgiften är falsk; poängen är att talaren inte presenterar den som egen säker kunskap.

I det andra exemplet visar angekommen sein, ”ha kommit fram”, att den påstådda händelsen ligger tidigare i tiden.

Dürfte för sannolikhet och försiktigt tilltal

Dürfte, med ü, är konjunktiv II av dürfen. Formen kan uttrycka en försiktig bedömning:

• Das dürfte reichen. – Det borde räcka.
• Er dürfte jetzt zu Hause sein. – Han är nog hemma nu.

Det handlar då inte om tillåtelse. Jämför stavningen noga: durfte utan prickar betyder vanligen ”fick”, medan dürfte i de här exemplen betyder ungefär ”borde” eller ”torde”.

Formen kan också göra en fråga mycket artig:

• Dürfte ich Sie kurz sprechen? – Skulle jag kunna få tala med dig en stund?

Den frågan är mer återhållsam och formell än Darf ich Sie kurz sprechen? – ”Får jag tala med dig en stund?”. Båda kan vara fullt artiga.

Bisatser: modalverbet flyttar sist

En bisats är en sats som hör ihop med en annan sats och ofta börjar med exempelvis ”eftersom” eller ”att”. Efter tyskans weil, ”eftersom”, och dass, ”att”, står det böjda verbet sist:

• Ich freue mich, weil ich früher gehen darf. – Jag är glad eftersom jag får gå tidigare.
• Sie sagt, dass wir draußen warten sollen. – Hon säger att vi ska vänta utanför.

Lägg märke till slutet: gehen darf, warten sollen. Svenskan säger ”får gå” och ”ska vänta” även här. Det räcker alltså inte att lära sig betydelsen; de två språkens verbordning skiljer sig också.

När ordalydelsen är starkare än ett vanligt råd

Vissa uttryck med sollen har en särskild ton:

• Du sollst nicht lügen. – Du ska inte ljuga.
• Was soll das? – Vad ska det där betyda?
• Das hättest du nicht tun sollen. – Det där borde du inte ha gjort.

Den första formuleringen låter som en tydlig moralisk regel. Den andra kan uttrycka irritation snarare än en neutral fråga. Den tredje är ett omdöme om något som redan har hänt. Lär gärna in dem som hela uttryck i stället för att försöka få varje soll att motsvara ett enda svenskt ord.

Tips för egen träning

1. Sortera efter avsikt, inte bara efter översättning. Skriv tre rubriker: ”tillåtet”, ”förbjudet” och ”någon vill att jag ska”. Lägg egna vardagsmeningar under dem och använd dürfen, nicht dürfen respektive sollen. Gör sedan ett kontrastpar med nicht müssen så att ”inte få” och ”inte behöva” hålls isär.
2. Öva meningens båda ändar. Välj exempelvis warten – ”vänta” – och bygg Ich darf hier warten, ”Jag får vänta här”, samt Darf ich hier warten?, ”Får jag vänta här?”. Byt sedan person till wir och lägg märke till formen dürfen. Målet är att både böjningen och slutverbet ska komma naturligt.
3. Spela upp två olika samtal. I det första ber du om lov med Darf ich …? – ”Får jag …?”. I det andra frågar du efter önskemål med Soll ich …? – ”Ska jag …?”. Lägg sedan till ett vänligt råd med Du solltest … – ”Du borde …”. Då tränar du den praktiska skillnaden mellan lov, erbjudande och råd.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Modalverben können och müssen – ger grunden för modalverbens ordföljd och hjälper dig att skilja förmåga från tillåtelse samt nödvändighet från instruktioner.