Litterära och ålderdomliga former i italienskan

I korthet

Italienska litterära former är ord och böjningar som ger en text en högtidlig, berättande eller ålderdomlig ton: egli betyder ”han”, dir är en kortform av dire och non v’è dubbio betyder ”det råder inget tvivel”. Alla sådana former är inte föråldrade: flera förekommer fortfarande i sakprosa, fasta uttryck och vanligt tal. Det viktigaste är att kunna känna igen dem och bedöma tonen, inte att byta ut vardagliga former mot äldre överallt.

Överblick

När du läser italienska romaner, dikter eller äldre brev möter du ofta ett språk som skiljer sig från dagens samtal. Skillnaden ligger inte bara i ordvalet. Även pronomen (ord som ersätter namn eller andra benämningar), verbformer och småord kan signalera en annan tid eller en särskild berättarröst. Egli disse che… betyder ”Han sade att …”, men låter mer skriftspråkligt än Lui ha detto che…, ”Han har sagt att …”. Skillnaden beror här både på pronomenet och på valet av tidsform.

På C2-nivå handlar arbetet med sådana former framför allt om säker läsning och stilkänsla. Du behöver förstå vem en form syftar på, vilket vanligt verb som döljer sig bakom en äldre böjning och när ett ord bara är formellt snarare än historiskt. Det är också viktigt att skilja författarens egen berättarröst från repliker där äldre språk används för att gestalta en person.

För svensktalande finns en användbar jämförelse: ”ej”, ”icke” och ”skall” är begripliga men har andra användningsområden än ”inte” och ”ska”. På liknande sätt kan italienskans ella markera en annan ton än lei. Jämförelsen är dock inte ordagrann. En italiensk kortform som far kan vara helt naturlig där en svensk ålderdomlig form skulle låta tillgjord.

Så fungerar formerna

Egli, ella, esso och deras motsvarigheter

Egli och ella är subjektspronomen: de anger vem som gör något eller befinner sig i ett visst tillstånd. Verbformen står i tredje person singular, alltså den form som används för ”han”, ”hon” eller ”den/det”.

Form	Svensk betydelse	Användning
egli	han	Främst skriftspråkligt; syftar normalt på en manlig person.
ella	hon	Tydligt litterärt eller högtidligt när det betyder ”hon”.
esso	den, det	Syftar främst på saker och djur; maskulin form.
essa	den, det	Motsvarande feminin form; kan även syfta på en kvinna i äldre eller formellt språk.
essi	de	Maskulin pluralform i formellt eller äldre språk.
esse	de	Feminin pluralform i formellt eller äldre språk.

Maskulin och feminin är italienskans två grammatiska genus, alltså de grupper som namn på personer, saker och företeelser delas in i. De motsvarar inte svenskans uppdelning i en-ord och ett-ord. Il problema är till exempel maskulint: Il problema è grave; esso richiede attenzione betyder ”Problemet är allvarligt; det kräver uppmärksamhet”. Svenskans ”det” säger alltså inte att det italienska ordet ska ha en särskild neutral form.

I modern italienska använder man ofta lui, lei och loro, ”han”, ”hon” och ”de”, eller inget utsatt subjektspronomen alls. Disse che sarebbe tornato betyder ”Han/hon sade att han/hon skulle komma tillbaka”; sammanhanget visar vilka personer som avses. Du behöver därför inte ersätta varje egli med lui när du skriver om en mening i modernare stil.

Egli fungerar däremot inte som en allmän ersättare för ”honom”. Efter con, ”med”, heter det normalt con lui, ”med honom”, inte con egli. Egli parlò con lei betyder ”Han talade med henne”: den som talar och den som han talar med har olika roller i meningen.

Avkortade former utan apostrof

Troncamento eller apocope betyder att ljud i slutet av ett ord faller bort. I de former som behandlas här skriver man ingen apostrof. Det gäller bland annat infinitiver, verbets grundformer, som svenskans ”säga” och ”göra”.

Full form → kortform	Svensk betydelse	Exempel och förklaring
dire → dir	säga	Non so che dir betyder ”Jag vet inte vad jag ska säga”; kortformen ger här litterär ton.
fare → far	göra	Far bene betyder ”göra gott”; kortformen är vanlig även utanför litteraturen.
volere → voler	vilja	Voler bene betyder ”tycka om” eller ”hålla av”.
sapere → saper	veta, kunna	Saper ascoltare betyder ”kunna lyssna”.
potere → poter	kunna	Poter partire betyder ”kunna ge sig av”.
dovere → dover	behöva, vara tvungen att	Dover aspettare betyder ”behöva vänta”.

Kortformerna ändrar inte verbets betydelse eller vem handlingen gäller. Non poter partire betyder fortfarande ”att inte kunna ge sig av”. De är särskilt vanliga framför ett nytt verb eller i etablerade uttryck. Däremot kan man inte stryka slutvokalen i vilket verb som helst och räkna med att resultatet blir idiomatiskt.

I Voler bene ad alcuno, ”att hålla av någon”, är det framför allt alcuno i betydelsen ”någon” som ger ålderdomlig prägel. Ett nutida alternativ är voler bene a qualcuno. Själva uttrycket voler bene är levande vardagsitalienska.

V’è och andra former med apostrof

Elision innebär här att en slutvokal faller bort framför en inledande vokal. Till skillnad från avkortningen i dir markeras bortfallet med apostrof: vi è blir v’è.

I uttryck som anger att något finns kan vi fylla samma funktion som det vanligare ci:

• Non vi è dubbio → Non v’è dubbio: ”Det råder inget tvivel.”
• Vi erano poche case: ”Det fanns få hus.”
• C’è un problema: ”Det finns ett problem”, den vanliga nutida formen.

V’è innehåller alltså è, ”är”, och är inte ett eget verb. Accenttecknet behövs: e utan accent betyder ”och”. Observera också att vi i andra sammanhang kan betyda ”er”. I Vi scriverò, ”Jag ska skriva till er”, handlar det inte om att något finns.

Ove och äldre ord för samband

Ove kan betyda ”där” eller ”var”, ungefär som dove. Men i formellt språk kan det också inleda ett villkor: Ove fosse necessario, interverremo, ”Om det skulle behövas ingriper vi”. I det senare fallet blir en svensk översättning med ”där” missvisande.

Fosse är imperfekt konjunktiv av essere. Konjunktiv är en verbform som bland annat används för något tänkt, önskat eller osäkert; imperfekt är här namnet på böjningsformen och innebär inte automatiskt att meningen handlar om dåtid. Hela uttrycket ove fosse necessario kan syfta framåt.

Läs alltså först efter betydelsen: anger ordet en plats eller ett villkor? Försök inte tilldela varje äldre småord en enda svensk motsvarighet som alltid måste användas.

Oregelbundna berättarformer och verkligt äldre böjningar

Passato remoto är en enkel dåtidsform som ofta för berättelsen framåt i italiensk skönlitteratur. Att en form ser ovan ut betyder inte att den är föråldrad. Disse, ”sade”, fece, ”gjorde”, och venne, ”kom”, är normala former i dagens standardspråk.

Som stöd följer två fullständiga böjningar. Lär dig särskilt att de oregelbundna formerna växlar med mer regelbundna former i samma böjning.

Person	dire — säga	fare — göra
jag	dissi	feci
du	dicesti	facesti
han/hon	disse	fece
vi	dicemmo	facemmo
ni	diceste	faceste
de	dissero	fecero

Vid läsning av äldre texter kan du dessutom möta former som inte är dagens normala val:

Äldre form → nutida motsvarighet	Svensk betydelse	Att känna igen
avea → aveva	hade	Äldre variant där ett v saknas; inte passato remoto.
facea → faceva	gjorde, höll på att göra	Äldre variant av en bakgrundsbeskrivande dåtidsform.
potea → poteva	kunde	Samma slags äldre bortfall av v.
veggio → vedo	jag ser	Äldre eller poetisk nutidsform.

De tre första hör till imperfetto, den dåtidsform som ofta beskriver tillstånd, vanor och pågående förlopp. Håll alltså isär två frågor: ”Vilken tidsform är detta?” och ”Är just den här böjningen äldre?”.

Exempel i sammanhang

Exemplen nedan är fristående övningsmeningar, inte citat ur litterära verk. De svenska översättningarna återger innebörden utan att försöka efterlikna varje ålderdomligt drag.

Italienska	Svenska	Kommentar
Egli disse che sarebbe tornato prima di sera.	Han sade att han skulle komma tillbaka före kvällen.	Skriftspråkligt pronomen och berättande dåtid.
Ella rimase accanto alla finestra, senza parlare.	Hon stod kvar vid fönstret utan att säga något.	Litterärt pronomen; kroppsställningen framgår här av sammanhanget.
Il documento è prezioso; esso testimonia un’epoca di grandi cambiamenti.	Dokumentet är värdefullt; det vittnar om en tid av stora förändringar.	Formell hänvisning till ett maskulint ord.
Essi giunsero al villaggio dopo il tramonto.	De kom fram till byn efter solnedgången.	Skriftspråkligt pluralpronomen.
Non sapeva che dir.	Han visste inte vad han skulle säga.	Kortformen står sist och ger litterär ton.
Non voleva far rumore.	Hon ville inte föra oväsen.	Avkortningen är inte i sig ålderdomlig.
Voler bene ad alcuno non significa approvare ogni sua scelta.	Att hålla av någon innebär inte att godkänna alla personens val.	Äldre eller upphöjt ordval för ”någon”.
Non v’è dubbio che la lettera sia autentica.	Det råder inget tvivel om att brevet är äkta.	Formellt sätt att uttrycka att inget tvivel finns.
Ove fosse necessario, chiederemo una seconda opinione.	Om det skulle behövas ber vi om ytterligare en bedömning.	Villkor, inte plats.
Tornò ove aveva trascorso l’infanzia.	Han återvände dit där han hade tillbringat sin barndom.	Här anger ordet däremot en plats.
Avea con sé soltanto una piccola valigia.	Hon hade bara en liten resväska med sig.	Äldre böjning av verbet ”ha”.
Fece un cenno e uscì dalla stanza.	Han nickade till och gick ut ur rummet.	Normala berättarformer, inte föråldrade böjningar.
Se vorrai accompagnarmi, partirò all’alba.	Om du vill följa med mig ger jag mig av i gryningen.	Framtidsform i ett öppet villkor.

Vanliga misstag

1. Att använda egli efter en preposition

• Fel: Andò con egli.
• Rätt: Andò con lui. — ”Han/hon gick med honom.”
• Varför: Con är en preposition, ett ord som anger ett förhållande som ”med”, ”till” eller ”från”. Egli används som subjekt, inte som ersättning för lui efter con.

2. Att sätta apostrof efter varje kortform

• Fel: Non voleva far’ rumore.
• Rätt: Non voleva far rumore. — ”Han/hon ville inte föra oväsen.”
• Varför: Avkortningen fare → far skrivs utan apostrof. Apostrofen i v’è markerar en annan sorts bortfall.

3. Att tappa accenttecknet i v’è

• Fel: Non v’e dubbio.
• Rätt: Non v’è dubbio. — ”Det råder inget tvivel.”
• Varför: Här behövs verbformen è, ”är”. Apostrof och accent har olika uppgifter; den ena ersätter inte den andra.

4. Att bilda alla personer från den oregelbundna stammen

• Fel: Noi dissimo la verità.
• Rätt: Noi dicemmo la verità. — ”Vi sade sanningen.”
• Varför: Formen dissi ger inte mönstret för hela böjningen. Kontrollera även formerna för ”du”, ”vi” och ”ni”.

5. Att tolka varje ove som en platsangivelse

• Fel tolkning: Ove fosse necessario, interverremo = ”Där det var nödvändigt ingriper vi.”
• Rätt tolkning: ”Om det skulle behövas ingriper vi.”
• Varför: Här inleder ove ett villkor. Meningen handlar om ett möjligt framtida behov, inte om en bestämd plats i det förflutna.

6. Att tro att litterär stil tillåter fritt byte av verbform

• Fel: Se vorresti restare, ti preparerei una stanza.
• Rätt: Se volessi restare, ti preparerei una stanza. — ”Om du ville stanna skulle jag ordna ett rum åt dig.”
• Varför: I detta tänkta villkor behövs konjunktiv efter se. Vorresti är konditionalis, en verbform som här motsvarar ”skulle vilja”, och ersätter inte volessi bara för att meningen ska låta högtidlig.

Bruk och stilnivå

Litterärt är inte samma sak som föråldrat

Egli finns fortfarande i skriftspråk. Ella som vanligt ”hon” är mer markerat. Esso och essa kan förekomma i sakprosa när en tidigare nämnd sak tas upp igen. Ingen av formerna gör automatiskt en text bättre eller mer exakt: ibland blir upprepning av benämningen eller ett utelämnat pronomen naturligare.

Även en nutida roman kan använda passato remoto genomgående utan att berättelsen känns gammaldags. Samtidigt varierar användningen i tal mellan regioner och talare. Koppla därför inte tidsformen enbart till ”bokspråk” och absolut inte till en bestämd gräns i antal år. En händelse blir inte automatiskt berättad med passato remoto bara för att den ligger långt tillbaka.

Svensk översättning behöver inte låta gammal

Egli entrò, ”Han kom in”, kräver inte något ålderdomligt svenskt pronomen. Svenskans dåtidsform kan också återge både italienskans berättande tidsform och dess bakgrundsbeskrivande tidsform. Skillnader som italienskan visar i böjningen kan därför behöva framgå genom sammanhanget på svenska.

När du själv skriver italienska är det säkrast att välja en tydlig stilnivå. Ett vanligt mejl blir sällan bättre av ella, ove och avea. Däremot kan far sapere, ”meddela”, eller poter venire, ”kunna komma”, passa utmärkt i nutida språk. Bedöm uttrycken var för sig, inte som ett paket med ”fina ord”.

Fördjupning

Framtidsform i villkor är inte en särskild litterär böjning

Italienska kan använda futurum, en böjd verbform som ofta uttrycker framtid, efter se, ”om”, när villkoret betraktas som öppet och möjligt. Det är standardspråk, inte en frihet som bara poeter får ta sig.

• Se verrai domani, ne parleremo. — ”Om du kommer i morgon pratar vi om det.”
• Se avrai finito entro sera, potremo partire. — ”Om du är färdig till kvällen kan vi ge oss av.”

I den andra meningen är avrai finito futurum perfekt, en sammansatt form som visar att något ska vara avslutat före en framtida tidpunkt. Svenskan använder ofta nutidsform eller ”har” i motsvarande villkor. Därför kan den italienska framtidsformen kännas mer markerad för en svensktalande än den är för en italiensk läsare.

Jämför med ett tydligare tänkt fall: Se venissi domani, ne parleremmo, ”Om du kom i morgon skulle vi prata om det”. Här används konjunktiv i villkoret och konditionalis i följden. Skillnaden gäller hur situationen presenteras, inte bara hur gammaldags meningen låter. I litteratur kan framtidsformer bidra till en högtidlig eller förutsägande ton, men de grundläggande skillnaderna mellan konstruktionerna finns kvar.

Äldre konditionalis i poesi

I äldre poesi kan du möta saria eller fora där nutida italienska normalt har sarebbe, ”skulle vara”. Till exempel kan saria vano läsas som ”det skulle vara förgäves”. Det är former att känna igen vid läsning, inte modeller för dagens formella brev.

Här är sammanhanget extra viktigt. Ett historiskt verk kan följa språkbruk som inte längre gäller, och en modern utgåva kan ha moderniserad stavning men behålla äldre böjningar. Slå därför upp formen tillsammans med verkets tidsperiod om den vanliga grammatiken inte räcker. Försök inte skapa en egen uppsättning ”litterära” ändelser genom att blanda olika epoker.

Avkortningens plats i rytmen

I poesi kan skillnaden mellan dire och dir påverka antalet stavelser och därmed rytmen. I prosa kan samma kortform ge en tätare eller mer högtidlig formulering. Men rytm förklarar inte allt: far capire, ”få någon att förstå”, är ett vanligt nutida uttryck där kortformen inte behöver någon poetisk motivering.

Det är också viktigt att hålla isär far och fa’. Far är kortform av grundformen fare. Fa’ kan vara en uppmaning till en person, ”gör!”, som i Fa’ attenzione!, ”Var uppmärksam!”. Samma likhet i stavning innebär alltså inte samma grammatiska funktion.

Känn igen tonen innan du moderniserar

En bra omskrivning bevarar mer än ordens grundbetydelse. Ella non avea nulla da dir kan skrivas om till Lei non aveva nulla da dire, ”Hon hade inget att säga”. Den senare meningen är mer nutida, men den förlorar samtidigt den äldre klangen.

Vid textanalys bör du därför fråga vad formen gör: skapar den avstånd, anknyter den till en äldre tradition eller skiljer den en persons röst från de andras? Samma ord kan vara ett neutralt arv i ett äldre verk och ett medvetet stilgrepp i en ny roman.

Så kan du öva

1. Gör en läslista med tre kolumner. Skriv den påträffade formen, dess nutida motsvarighet och betydelsen på svenska: exempelvis avea — aveva — hade. Lägg också till om formen är historisk, formell eller fortfarande vardaglig. Det hindrar att alla obekanta former hamnar i samma kategori.
2. Skriv om ett kort stycke utan att ändra innehållet. Byt exempelvis egli mot ett namn eller utelämna pronomenet, gör avea till aveva och dir till dire. Behåll först berättelsens tidsformer. Då tränar du på att skilja modernisering av ord och böjning från ett byte av berättarperspektiv.
3. Öva på kontraster, inte bara enstaka former. Läs dissi–dicemmo–dissero, ”jag sade–vi sade–de sade”, högt. Jämför sedan ett öppet framtida villkor med ett tänkt: se verrai, ”om du kommer”, och se venissi, ”om du kom”. Säg på svenska vad skillnaden innebär innan du väljer italiensk form.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Passato remoto – berättande dåtid — ger grunden för att känna igen vanliga oregelbundna berättarformer och skilja dem från verkligt ålderdomliga böjningar.