Indirekt tal på franska

Kort sagt

I indirekt tal återger man vad någon har sagt utan att citera orden exakt. Påståenden inleds oftast med que, ja- och nejfrågor med si, och uppmaningar återges vanligen med de + infinitiv: Elle dit qu'elle vient, Il demande si elle vient, Il lui dit de venir. När det återgivande verbet står i dåtid behöver även pronomen, tidsuttryck och ibland verbtempus anpassas.

Översikt

Direkt tal återger de ord som uttalades: Paul dit : « Je suis fatigué. » Indirekt tal bygger i stället in budskapet i en ny mening: Paul dit qu'il est fatigué. Den del som presenterar talaren, här Paul dit, kallas återgivande huvudsats. Själva budskapet blir en bisats, alltså en sats som är grammatiskt beroende av huvudsatsen.

Indirekt tal används ständigt: när man berättar om ett samtal, sammanfattar ett mejl, vidarebefordrar en fråga eller förklarar vad någon bad en att göra. På B1-nivå är kärnan att välja rätt länkord — que, si, ett frågeord eller de — och att ändra perspektivet från den ursprungliga talaren till den som nu berättar.

För svensktalande är grundidén bekant. Franskans que motsvarar ofta svenskans att, och si motsvarar om i en indirekt ja- eller nejfråga. Det som kräver extra uppmärksamhet är framför allt konstruktionen de + infinitiv efter en uppmaning och den mer systematiska tempusförskjutningen i vårdad franska när återgivandet står i dåtid.

Så fungerar det

1. Börja med typen av yttrande

Vilken konstruktion som behövs beror på om originalet är ett påstående, en fråga eller en uppmaning.

Typ	Direkt tal	Indirekt tal	Konstruktion
Påstående	Léa dit : « Je suis prête. »	Léa dit qu'elle est prête.	återgivande verb + que
Ja- eller nejfråga	Il demande : « Tu es prêt ? »	Il demande si je suis prêt.	demander si
Fråga med frågeord	Elle demande : « Où habites-tu ? »	Elle demande où j'habite.	frågeordet behålls
Uppmaning eller begäran	Il me dit : « Attends ! »	Il me dit d'attendre.	dire/demander à quelqu'un de + infinitiv

En infinitiv är verbets oböjda grundform, som venir, attendre eller partir. Lägg märke till att svenskan gärna har att i ”han bad mig att vänta”, medan franskan använder de: Il m'a demandé d'attendre.

2. Påståenden: que

Efter verb som dire (säga), répondre (svara), expliquer (förklara), annoncer (meddela), ajouter (tillägga) och préciser (förtydliga) kopplas ett påstående normalt med que:

• Nora dit qu'elle travaille chez elle. — Nora säger att hon arbetar hemma.
• Ils ont expliqué que le train avait du retard. — De förklarade att tåget var försenat.

Que förkortas till qu' framför vokalljud: qu'il, qu'elle, qu'on. Däremot utelämnas ordet inte som svenskans att ibland kan utelämnas: ”Han säger (att) han kommer” måste på franska bli *Il dit **qu'*il vient.

3. Ja- och nejfrågor: si

En fråga som kan besvaras med ja eller nej blir en bisats med si:

• « Est-ce que vous avez réservé ? » → Elle demande si nous avons réservé.
• « Tu viendras demain ? » → Il a demandé si je viendrais le lendemain.

Frågetecknet, est-ce que och omvänd ordföljd försvinner. Man säger alltså si vous avez compris, inte si est-ce que vous avez compris och inte si avez-vous compris.

Si förkortas bara framför il och ils: s'il, s'ils. Det heter däremot si elle, si on och si elles.

4. Frågor med frågeord

Frågeord som où (var), quand (när), pourquoi (varför), comment (hur), combien (hur mycket/hur många) och qui (vem) står kvar. Ordföljden blir vanlig påståendeordföljd, precis som i svenskans ”hon frågar var du bor”:

• « Où habitez-vous ? » → Elle demande où vous habitez.
• « Pourquoi est-il parti ? » → Je me demande pourquoi il est parti.
• « Avec qui travailles-tu ? » → Il demande avec qui je travaille.

Formerna med qu'est-ce que och qu'est-ce qui behöver byggas om:

Direkt frågeform	Funktion	Indirekt form	Exempel
Qu'est-ce que… ?	vad är föremål för handlingen	ce que	Elle demande ce que je fais.
Qu'est-ce qui… ?	vad utför handlingen	ce qui	Il demande ce qui se passe.
Qui est-ce que… ?	vem är föremål för handlingen	qui	Elle demande qui j'attends.
Qui est-ce qui… ?	vem utför handlingen	qui	Il demande qui arrive.

”Föremål för handlingen” betyder här den person eller sak som handlingen riktas mot: i qui j'attends är det någon som jag väntar på. Den som utför handlingen är satsens subjekt: i qui arrive är det någon som kommer.

5. Uppmaningar och önskemål: de + infinitiv

Ett imperativ, det vill säga en uppmaningsform som viens ! eller attendez !, återges vanligtvis med de + infinitiv:

• « Pars maintenant ! » → Il me dit de partir tout de suite.
• « Veuillez patienter. » → Elle nous demande de patienter.
• « Ne téléphonez pas ici. » → On leur a demandé de ne pas téléphoner là.

Vid nekande infinitiv står ne pas normalt tillsammans före verbet: de ne pas entrer. Pronomen som hör till infinitiven står däremot precis före verbet: Elle m'a demandé de lui répondre.

Den person som får uppmaningen anges med à quelqu'un: dire à Paul de venir, demander aux clients d'attendre. Med pronomen blir det exempelvis lui dire de venir eller leur demander d'attendre.

6. Byt perspektiv: person och ägande

Indirekt tal återger budskapet ur en ny talares perspektiv. Därför kan personliga och possessiva pronomen (ord som visar person eller ägare) behöva ändras:

• Marie säger: « J'ai oublié mes clés chez toi. »
• Du återger det: Marie dit qu'elle a oublié ses clés chez moi.

Det finns ingen automatisk tabell där je alltid blir il eller elle. Formen beror på vem som ursprungligen talade och vem som återger orden. Om Marie själv återger dem kan hon fortfarande säga J'ai dit que j'avais oublié mes clés.

7. Tempus när återgivandet står i nutid

Om det återgivande verbet står i presens eller futurum förändras tempus normalt inte bara för att talet blir indirekt:

Direkt tal	Indirekt tal
« Je travaille. »	Il dit qu'il travaille.
« J'ai terminé. »	Elle répond qu'elle a terminé.
« Je partirai demain. »	Il dira qu'il partira le lendemain.

Verbet böjs förstås efter sitt nya subjekt: je viens blir il vient.

8. Tempusförskjutning efter ett verb i dåtid

När återgivandet står i ett förflutet tempus, till exempel a dit, demandait eller avait expliqué, flyttas händelserna ofta bakåt i tid. Detta kallas tempusföljd, alltså hur verbens tidsformer anpassas till varandra.

Tid i direkt tal	Vanlig form efter dåtida återgivande verb	Exempel
presens	imparfait	« Je suis malade. » → Elle a dit qu'elle était malade.
passé composé	plus-que-parfait	« J'ai fini. » → Il a dit qu'il avait fini.
futur simple	conditionnel présent	« Je viendrai. » → Elle a dit qu'elle viendrait.
futur antérieur	conditionnel passé	« J'aurai terminé. » → Il a dit qu'il aurait terminé.
imparfait	oftast oförändrat	« Je dormais. » → Elle a dit qu'elle dormait.
plus-que-parfait	oftast oförändrat	« J'avais compris. » → Il a dit qu'il avait compris.

Imparfait beskriver här något som pågick eller var aktuellt samtidigt som de ursprungliga orden yttrades. Plus-que-parfait markerar att något redan hade hänt före den tidpunkten. Conditionnel, konditionalis, används bland annat för en framtid sedd från en tidpunkt i det förflutna: elle viendrait betyder här att hennes ankomst låg i framtiden när hon talade.

Detta är huvudmönstret i genomtänkt skriftspråk. I nutida tal behålls presens ibland om uppgiften fortfarande gäller: Il m'a dit qu'il habite à Nantes kan betyda att han fortfarande bor där. Formen habitait presenterar i stället boendet ur den tidigare situationens perspektiv och säger inte säkert om det fortfarande gäller.

9. Tids- och rumsord

Ord som utgår från talögonblicket måste ändras om återgivandet sker vid en annan tid eller på en annan plats.

Ursprungligt ord	Vanlig senare återgivning	Svensk innebörd
aujourd'hui	ce jour-là	den dagen
hier	la veille	dagen före
demain	le lendemain	dagen därpå
maintenant	alors / à ce moment-là	då / vid den tidpunkten
la semaine prochaine	la semaine suivante	följande vecka
la semaine dernière	la semaine précédente	föregående vecka
ici	là	där

Ändringen styrs av verklig betydelse, inte av en blind regel. Om du återger orden samma dag kan aujourd'hui fortfarande vara korrekt. Om platsen fortfarande är platsen där du befinner dig kan ici stå kvar.

Exempel i sammanhang

Franska	Svenska	Kommentar
Il dit qu'il vient.	Han säger att han kommer.	Påstående med que; presens behålls.
Elle a demandé si j'étais libre.	Hon frågade om jag var ledig.	Ja- eller nejfråga med si och tempusförskjutning.
Il m'a dit de partir.	Han sade åt mig att gå.	Uppmaning med de + infinitiv.
Elle a demandé ce que je faisais.	Hon frågade vad jag gjorde.	Qu'est-ce que blir ce que.
Nadia répond qu'elle ne sait pas.	Nadia svarar att hon inte vet.	Nekningen stannar i den återgivna satsen.
Le médecin m'a demandé si je prenais des médicaments.	Läkaren frågade om jag tog några läkemedel.	Frågeordföljden försvinner efter si.
Nous lui avons demandé quand le magasin fermerait.	Vi frågade henne när butiken skulle stänga.	Framtid från en dåtida utgångspunkt uttrycks med konditionalis.
Paul a expliqué qu'il avait raté son train.	Paul förklarade att han hade missat sitt tåg.	Passé composé flyttas till plus-que-parfait.
Elle veut savoir pourquoi tu es parti si tôt.	Hon vill veta varför du gick så tidigt.	Frågeordet pourquoi behålls.
Je me demande qui a laissé la fenêtre ouverte.	Jag undrar vem som lämnade fönstret öppet.	Qui är den som utför handlingen.
Le professeur nous a demandé de ne pas utiliser nos téléphones.	Läraren bad oss att inte använda våra telefoner.	Nekande uppmaning: de ne pas + infinitiv.
Mina a dit qu'elle finirait le travail le lendemain.	Mina sade att hon skulle avsluta arbetet dagen därpå.	Både futurum och demain anpassas.
Il m'a demandé avec qui je travaillais.	Han frågade mig vem jag arbetade med.	Prepositionen avec står kvar framför qui.
Elle m'a dit qu'elle habite toujours à Lyon.	Hon sade att hon fortfarande bor i Lyon.	Presens signalerar att uppgiften ännu gäller.

Vanliga misstag

Att använda que för en ja- eller nejfråga

• Fel: Il demande que tu viens.
• Rätt: Il demande si tu viens.
• Varför: Ett återgivet påstående tar que, men en fråga som kan besvaras med ja eller nej tar si.

Att behålla est-ce que eller frågeordföljden

• Fel: Elle demande où est-ce que tu habites.
• Fel: Elle demande où habites-tu.
• Rätt: Elle demande où tu habites.
• Varför: Den indirekta frågan har bisatsform utan est-ce que och utan inversion.

Att översätta svenskans att framför en infinitiv med que

• Fel: Il m'a demandé que partir.
• Rätt: Il m'a demandé de partir.
• Varför: Efter demander à quelqu'un eller dire à quelqu'un används de + infinitiv för en uppmaning. Svenskans ”att gå” motsvarar här de partir, inte que partir.

Att glömma perspektivbytet

• Fel: Marie sade « Je prendrai ma voiture » → Marie a dit que je prendrais ma voiture.
• Rätt: Marie a dit qu'elle prendrait sa voiture.
• Varför: Je och ma syftade på Marie och måste därför bli elle och sa när någon annan återger orden.

Att förkorta si framför alla vokaler

• Fel: Il demande s'elle vient.
• Rätt: Il demande si elle vient.
• Varför: Si blir s' endast framför il och ils: s'il, s'ils.

Att behålla talögonblickets tidsord

• Fel en vecka senare: Elle a dit qu'elle viendrait demain.
• Rätt: Elle a dit qu'elle viendrait le lendemain.
• Varför: Demain betyder morgondagen räknat från den som talar nu. När man senare återger den ursprungliga morgondagen behövs vanligen le lendemain, ”dagen därpå”.

Bruk och stil

Dire kan följas av både ett budskap och en mottagare, men konstruktionerna måste hållas isär: dire quelque chose à quelqu'un. Därför heter det Il dit à Léa qu'il part och med pronomen Il lui dit qu'il part. Vid en uppmaning heter det Il dit à Léa de partir eller Il lui dit de partir.

Demander kan betyda både fråga och be. Demander si/quand/pourquoi… återger en fråga, medan demander à quelqu'un de faire quelque chose återger en begäran: Elle me demande si je peux rester jämfört med Elle me demande de rester. Skillnaden är viktig eftersom svenskan använder två olika verb.

I vardagligt tal följs inte alltid den traditionella tempusföljden lika strikt som i formellt skriftspråk. Talaren kan välja presens för något som fortfarande är aktuellt eller passé composé för en händelse med tydlig koppling till nuet. Det betyder inte att alla former är utbytbara: tempusvalet visar om uppgiften ses från den tidigare situationen eller från nuet.

Franska använder ofta indirekt tal för artiga frågor: Je voudrais savoir si vous avez une chambre libre är mjukare än en rak fråga. Je me demande… betyder ”jag undrar …” och följs av si eller ett frågeord, aldrig av frågeinversion: Je me demande où il est.

Fördjupning

Tempusförskjutning är också en betydelseskillnad

Jämför följande två meningar:

• Clara m'a dit qu'elle était malade. — Clara sade att hon var sjuk; uppgiften placeras i den tidigare situationen.
• Clara m'a dit qu'elle est malade. — Clara sade att hon är sjuk; talaren framställer det som aktuellt nu.

På samma sätt kan Il a expliqué que la Terre tourne autour du Soleil stå i presens eftersom det är ett allmängiltigt faktum. Den traditionella formen med imparfait är grammatiskt möjlig i en sammanhängande dåtidsberättelse, men kan ge ett mer tillbakablickande perspektiv.

Framtid sedd från dåtiden

Konditionalis betyder inte alltid ett villkor. I indirekt tal fungerar den ofta som framtid i det förflutna:

• Direkt: Élodie a dit : « Je reviendrai à huit heures. »
• Indirekt: Élodie a dit qu'elle reviendrait à huit heures.

När man läser reviendrait måste man därför avgöra om formen uttrycker ett villkor, osäker information eller helt enkelt något som ännu inte hade hänt vid en tidigare tidpunkt. Sammanhanget ger svaret.

Alternativ med que och konjunktiv

En uppmaning kan ibland återges som en bisats med que, särskilt efter verb som uttrycker krav eller önskan: Le directeur exige que nous partions. Formen partions står i konjunktiv, en verbform som bland annat används efter krav, vilja och tvivel. Detta är inte samma grundkonstruktion som Il nous dit de partir, men båda kan återge en vilja att någon ska handla. Infinitivkonstruktionen är ofta enklast när den som får uppmaningen tydligt anges efter dire eller demander.

Fritt indirekt tal

I litteratur förekommer fritt indirekt tal (discours indirect libre). Då återges en persons tankar eller ord utan ett tydligt il dit que:

Elle regarda l'horloge. Pourquoi fallait-il encore attendre ?

Berättelsen står i tredje person och dåtid, men frågan färgas av personens eget perspektiv. Här kan frågeformen och den känslomässiga tonen finnas kvar. Konstruktionen är främst viktig att känna igen vid läsning; den följer inte alltid skolreglerna för vanliga indirekta frågor.

Övningstips

1. Gör tre versioner av samma yttrande. Börja med « Je travaille demain. » och återge det efter il dit, il a dit och il demandait si…. Kontrollera person, tempus och tidsord var för sig.
2. Sortera frågor innan du bygger om dem. Märk varje direkt fråga med ”ja/nej”, ”frågeord” eller ”vad-fråga”. Välj sedan si, ett bevarat frågeord eller ce que/ce qui.
3. Lyssna efter återgivande verb. I nyheter, intervjuer och poddar kan du anteckna fraser som il a déclaré que, elle a expliqué que och on lui a demandé si. Försök sedan återskapa det direkta yttrandet och se vilka ord som måste byta perspektiv.

Relaterade grammatikområden

• Förkunskap: Imparfait — behövs både för samtidighet i dåtida återgivning och för den vanliga förskjutningen från presens till dåtid.