Verbet vara i svenskan

Kort sagt

Vara böjs oregelbundet: är uttrycker oftast nutid, var dåtid och har varit något som har anknytning till nuet. Alla personer får samma verbform: jag är, du är, vi är, de är. Verbet kopplar ofta ihop någon eller något med en identitet, egenskap eller plats.

Översikt

Vara hör till de allra vanligaste svenska verben. Det behövs när man presenterar sig, beskriver människor och saker, anger var något befinner sig eller talar om tid och väder: Jag är Samira, väskan är tung, bussen är vid stationen och det är tisdag.

I många sådana meningar är vara ett kopulaverb (ett verb som binder ihop subjektet med information om subjektet). Subjektet är den person eller sak som meningen handlar om. I Maten är varm är maten subjekt, medan varm berättar något om maten.

På A1-nivå räcker det långt att kunna är och var och att minnas att formen inte ändras efter person. För en fullständig bild är det också bra att känna igen vara, varit och uppmaningen var. De senare avsnitten skiljer tydligt mellan nybörjarregeln och sådant som blir viktigt längre fram.

Så fungerar det

Verbets former

Grammatisk form	Form av vara	Exempel	Huvudsaklig användning
infinitiv	vara	Jag vill vara kvar.	Grundformen, bland annat efter att, ska, vill och kan
presens	är	Butiken är öppen.	Nutid, fakta och ibland planerad framtid
preteritum	var	Butiken var öppen.	Dåtid
supinum	varit	Butiken har varit öppen.	Efter har eller hade
imperativ	var	Var lugn!	Uppmaning

Infinitiv betyder verbets grundform. Preteritum är en form för dåtid. Supinum är den verbform som kommer efter har och hade. Eftersom formerna skiljer sig mycket från varandra är det praktiskt att lära in dem som en hel rad: vara – är – var – varit.

En verbform för alla personer

Svenska verb böjs inte efter vem som är subjekt. Samma princip gäller i både singular (en person eller sak) och plural (flera).

Person	Nutid	Dåtid
jag	jag är	jag var
du	du är	du var
han, hon, hen, den, det	hon är	hon var
vi	vi är	vi var
ni	ni är	ni var
de	de är	de var

Det heter alltså du är och de är, aldrig olika personformer av verbet. Däremot behövs subjektet normalt i en svensk fullständig mening. Är hungrig fungerar som ett förkortat svar i vissa samtal, men den neutrala meningen är Jag är hungrig.

Identitet, yrke och tillhörighet

Vara kan tala om vem någon är eller vad något är:

• Det är min syster.
• Nora är arkitekt.
• En triangel är en geometrisk figur.

Ett yrke eller en roll står ofta utan en eller ett efter vara: Han är kock och Mira är student. När uttrycket innehåller en närmare beskrivning används artikel ofta: Han är en skicklig kock. Artikeln behövs också när man menar en särskild sorts person: Hon är en vän som jag kan lita på.

Egenskaper och tillstånd

Efter vara står ofta ett adjektiv, alltså ett beskrivande ord som glad, dyr eller öppen. Adjektivet anpassas efter ordet som beskrivs, men verbet förblir är eller var.

Vad som beskrivs	Exempel	Vanligt mönster
person eller en-ord i singular	Läraren är glad. Väskan är tung.	grundform
ett-ord i singular	Barnet är glatt. Paketet är tungt.	ofta -t
plural	Lärarna är glada. Väskorna är tunga.	ofta -a

Skillnaden ligger alltså i adjektivet: en grön dörr är grön, ett grönt hus är grönt och gröna hus är gröna. Alla tre meningarna har samma verbform.

Plats

Med ett bestämt eller redan känt subjekt anger vara ofta var personen eller saken befinner sig:

• Omar är på biblioteket.
• Mjölken är i kylskåpet.
• Barnen var hos sin farmor.
• Jag är hemma.

Platsuttrycket kan börja med exempelvis i, på eller hos. Orden hemma, här, där, inne och ute används däremot ofta utan preposition: Vi är hemma, inte vi är på hemma.

Det är viktigt att skilja plats från existens. Cykeln är utanför huset berättar var en viss cykel står. Det finns en cykel utanför huset introducerar en cykel som lyssnaren kanske inte redan känner till.

Tid, datum och väder

Vid tid, datum, väder och allmänna förhållanden används ofta det:

• Det är sent.
• Det är den 12 juni.
• Det är blåsigt vid kusten.
• Det var mörkt klockan fyra.

Här är det ofta ett formellt subjekt (ett ord som fyller subjektets plats utan att peka ut en viss sak). Vid väder står adjektivet vanligen i t-form: det är varmt, kallt, soligt. Klockslag uttrycks ofta med klockan: Klockan är kvart över nio.

Nekande meningar och frågor

I en vanlig påståendemening står inte efter det böjda verbet, alltså den form som visar tid:

• Jag är inte säker.
• Kontoret var inte öppet.
• Vi har inte varit där.

I en ja- eller nej-fråga kommer verbet före subjektet:

• Är maten klar?
• Var ni hemma?
• Har hon varit i Kiruna?

Ett frågeord placeras först: Vem är det? Hur var resan? Var är min telefon? Lägg märke till att var har två möjliga betydelser. I Hon var här är det dåtidsformen av vara; i Var är hon? är det ett frågeord om plats.

Dåtid, perfekt och framtid

Var placerar situationen i dåtid: Jag var i Lund förra helgen. Konstruktionen har varit kallas perfekt och knyter en tidigare situation till nuet: Jag har varit sjuk sedan i fredags. Hade varit placerar situationen före en annan händelse i dåtid: De hade varit vakna länge när tåget kom.

Framtid kan uttryckas på flera sätt:

• Jag ska vara ledig på fredag. — plan eller avsikt
• Det kommer att vara mycket folk där. — förutsägelse
• Mötet är i morgon. — presens med ett tydligt framtida tidsuttryck

Exempel i sammanhang

Svensk mening	Innebörd	Vad exemplet visar
Jag är lärare.	Jag arbetar som lärare.	Yrke utan artikel
Hon är trött.	Hon känner sig trött nu.	Tillstånd i presens
Det är kallt.	Temperaturen är låg.	Väder med formellt det
Vi var hemma igår.	Vi befann oss hemma under gårdagen.	Plats i dåtid
Är din syster läkare?	Frågan gäller systerns yrke.	Verbet före subjektet i en fråga
Mina glasögon är på skrivbordet.	Meningen anger platsen för glasögonen.	Bestämd saks plats
Soppan är varm, men tallrikarna är kalla.	Soppan och tallrikarna har olika temperatur.	Adjektiv i singular och plural
Jag vill vara ensam en stund.	Jag önskar få lite tid för mig själv.	Infinitiv efter vill
Var snäll och stäng dörren.	Talaren ber artigt att dörren ska stängas.	Imperativ
Fatima har varit chef sedan januari.	Hon började som chef i januari och är det fortfarande.	Perfekt med en period fram till nu
Rummet hade varit tomt i flera månader.	Tomheten började före en annan tidpunkt i dåtid.	Pluskvamperfekt
Föreläsningen ska vara i sal B.	Sal B är den planerade platsen.	Framtida plan
I kväll är restaurangen fullbokad.	Inga lediga bord finns i kväll.	Tidsuttryck först och verb på andra plats
Hur var filmen?	Någon frågar om upplevelsen av filmen.	Fråga om dåtid

Vanliga misstag

Olika former efter olika personer

• Fel: De ärr glada.
• Rätt: De är glada.
• Varför: Är är samma form efter jag, du, hon, vi, ni och de. Svenskan har ingen särskild pluralform av verbet.

Var efter har

• Fel: Vi har var på museet.
• Rätt: Vi har varit på museet.
• Varför: Efter har och hade används supinumformen varit. Utan hjälpverb passar var: Vi var på museet i lördags.

Inte på fel plats

• Fel: Erik inte är här.
• Rätt: Erik är inte här.
• Varför: I en vanlig huvudsats (en sats som kan stå som en egen mening) kommer inte efter det böjda verbet.

Onödig artikel vid yrken

• Mindre naturligt som neutral uppgift: Min pappa är en tandläkare.
• Naturligt: Min pappa är tandläkare.
• Varför: Ett ensamt yrke efter vara saknar ofta artikel. Med en beskrivning blir en naturligt: Min pappa är en uppskattad tandläkare.

Oförändrat adjektiv

• Fel: Äpplet är grön. Äpplena är grön.
• Rätt: Äpplet är grönt. Äpplena är gröna.
• Varför: Verbet ändras inte, men adjektivet följer ett-ordets eller pluralens form.

Det är i stället för det finns

• Oklart: Det är ett apotek nära stationen när man vill upplysa om att ett apotek finns där.
• Tydligt: Det finns ett apotek nära stationen.
• Varför: Det finns introducerar något. Om apoteket redan är känt kan man säga Apoteket är nära stationen.

Användningsnotiser

I snabbt vardagstal uttalas är ofta kort och utan tydligt r-ljud. Det påverkar inte stavningen: i neutral skrift skrivs alltid är.

Vara beskriver vanligen ett läge eller tillstånd. Bli framhäver i stället en förändring: Leo är arg beskriver hans tillstånd, medan Leo blir arg beskriver att han övergår till det tillståndet. På samma sätt är kaffet är kallt ett resultat eller nuläge, men kaffet blir kallt en förändring.

Tidsuttrycket hjälper till att välja mellan var och har varit. Med en tydligt avslutad tid passar preteritum ofta bäst: Hon var i Oslo i fjol. När erfarenheten eller följden är viktigare än tidpunkten används ofta perfekt: Hon har varit i Oslo flera gånger.

Fördjupning: sådant du möter senare

Det här avsnittet behöver inte läras in direkt på A1-nivå. Det visar några mönster som gör vara användbart även i längre och mer avancerade meningar.

Ordföljd när något annat står först

I en svensk huvudsats står det böjda verbet normalt på andra plats. Detta kallas V2-regeln. Om ett tids- eller platsuttryck står först, kommer subjektet därför efter verbet:

• Nu är jag redo.
• På sommaren är dagarna långa.
• Efter middagen var alla mätta.

I en bisats (en sats som ingår i en större mening) står inte däremot före verbet: Jag vet att hon inte är hemma. Jämför med huvudsatsen Hon är inte hemma.

Vara följt av perfekt particip

Ett perfekt particip är en verbform som kan beskriva resultatet av en handling, exempelvis stängd, målat och skrivna. Efter vara fungerar formen ofta ungefär som ett adjektiv:

• Dörren är stängd.
• Huset är målat i gult.
• Rapporterna är skrivna på svenska.

Participet anpassas efter det som beskrivs: fönstret är stängt men fönstren är stängda. Beroende på sammanhang kan konstruktionen betona ett tillstånd eller ha passiv innebörd. En nybörjare kan först tolka den som en beskrivning av resultatet.

Vanliga fraser med vara

Betydelsen blir lättare att minnas om hela frasen lärs in tillsammans:

• vara med — delta: Vill du vara med i laget?
• vara på väg — befinna sig under en resa eller nära en händelse: Bussen är på väg.
• vara van vid — ha vant sig: Jag är van vid mörka vintrar.
• vara tvungen att — behöva: Vi är tvungna att gå nu.
• vara överens — tycka lika i en fråga: De är överens om priset.

Bekräftande kortsvar

Svenskan använder ofta mönstret det + vara + subjekt när man bekräftar en identitet eller egenskap:

• Är du ansvarig? – Ja, det är jag.
• Är de nya här? – Ja, det är de.

Ett ensamt ja fungerar också, men ja, det är jag låter fullständigt och naturligt. Svaret ja, jag är uppfattas ofta som avbrutet om inget mer följer.

Övningstips

1. Träna en tidslinje. Välj ett ord som hemma, ledig eller student och skriv tre meningar: Jag är …, Jag var … och Jag har varit …. Förklara sedan för dig själv hur tiden skiljer sig.
2. Byt både subjekt och beskrivning. Gör om Bilen är röd till Huset är rött och Bilarna är röda. Då tränar du att verbet står kvar medan adjektivet ändras.
3. Lyssna efter funktionen. När du möter är eller var, avgör om meningen handlar om identitet, egenskap, plats, tid eller väder. Skriv gärna upp hela fraser, inte bara verbformen.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Personliga pronomen — hjälper dig att välja och förstå subjekt i meningar som jag är och de var.
• Nästa steg: Det finns — visar hur man introducerar något som existerar och hur det skiljer sig från att ange en känd saks plats.
• Nästa steg: Formellt subjekt det — fördjupar användningen av det i uttryck om väder, tid och opersonliga situationer.