Konjunktiv II i tyskan: wäre och hätte

I korthet

Wäre och hätte är former av sein (vara) och haben (ha) som används för sådant man föreställer sig, önskar eller uttrycker försiktigt. Wenn ich reich wäre … betyder ”Om jag vore rik …”, och Ich hätte gern ein Bier betyder ”Jag skulle vilja ha en öl”. Till skillnad från svenskan ändrar tyskan formerna efter vem meningen handlar om: ich wäre, men du wärst.

Översikt

Konjunktiv är ett sätt att böja verb, alltså ord som uttrycker exempelvis en handling eller ett tillstånd, för att visa hur talaren förhåller sig till det som sägs. Konjunktiv II kan markera att något är tänkt snarare än ett konstaterat faktum. Med wäre och hätte kan du därför tala om hur livet skulle kunna vara, uttrycka en önskan eller fråga artigt efter något. Formerna hör till kärnan på B1-nivån, men förekommer mycket tidigare i fasta vardagsuttryck.

För en svenskspråkig finns en bra utgångspunkt: wäre ≈ vore/skulle vara och hätte ≈ hade/skulle ha. Jämför ”Om jag vore ledig, skulle jag följa med” och ”Om jag hade tid, skulle jag följa med”. Svenskans ”hade” ser likadant ut oavsett om det beskriver dåtid eller en tänkt situation. Tyskan skiljer däremot på hatte och hätte.

Det viktigaste är alltså inte att översätta varje tyskt ord med samma svenska ord varje gång. Fråga i stället: beskriver jag ett faktiskt förhållande, något jag föreställer mig eller något jag ber om? Den skillnaden styr valet mellan exempelvis bin och wäre, eller habe och hätte.

Så fungerar formerna

Hela böjningen av wäre och hätte

Sein och haben är verbens infinitiv, det vill säga grundformen som på svenska ofta står efter ”att”: att vara, att ha. Deras former i Konjunktiv II böjs så här:

Vem?	Svensk betydelse	Sein	Haben
ich	jag	wäre	hätte
du	du	wärst	hättest
er/sie/es	han/hon/den eller det	wäre	hätte
wir	vi	wären	hätten
ihr	ni, vid tilltal till flera med du	wärt	hättet
sie	de	wären	hätten
Sie	Ni, artigt tilltal till en eller flera	wären	hätten

Lägg särskilt märke till du wärst och ihr wärt. Formen wäre används både med ich och med er/sie/es. Det artiga Sie skrivs med stor bokstav och får samma verbform som sie i betydelsen ”de”.

De två prickarna över ä är viktiga. De markerar ett annat ljud, inte bara en dekorativ stavning. I hätte skiljer de dessutom formen från hatte, som betyder ”hade” när du berättar om ett faktiskt förhållande i dåtid. Om tecknet ä inte går att skriva kan det återges med ae: haette, waere.

Wäre för att vara, hätte för att ha

Välj efter vilket tyskt verb situationen kräver:

• Ich wäre jetzt gern zu Hause. – Jag skulle gärna vara hemma nu.
• Ich hätte jetzt gern eine Pause. – Jag skulle gärna vilja ha en paus nu.
• Mit mehr Platz wäre die Küche praktischer. – Med mer utrymme skulle köket vara mer praktiskt.
• Mit einem größeren Auto hätten wir mehr Platz. – Med en större bil skulle vi ha mer plats.

En användbar kontrollfråga är: skulle den vanliga meningen ha sein eller haben? Ich bin zu Hause (jag är hemma) ger ich wäre zu Hause. Wir haben Platz (vi har plats) ger wir hätten Platz.

Översätt ändå inte svenska uttryck ord för ord. Tyskan säger exempelvis Hunger haben, ordagrant ”ha hunger”, där svenskan säger ”vara hungrig”. Därför blir ”Jag skulle vara hungrig” Ich hätte Hunger, inte en konstruktion med wäre och Hunger.

Formen betyder inte automatiskt dåtid

Jämför tre perspektiv:

Tyska	Svenska	Vad uttrycks?
Ich habe heute Zeit.	Jag har tid i dag.	Ett faktiskt förhållande nu.
Ich hatte gestern Zeit.	Jag hade tid i går.	Ett faktiskt förhållande i dåtid.
Wenn ich heute Zeit hätte, würde ich mitkommen.	Om jag hade tid i dag, skulle jag följa med.	Ett tänkt villkor i nutid.

Wäre och hätte kan också syfta på framtiden: Morgen wäre es einfacher betyder ”I morgon skulle det vara enklare”. Tidsordet och sammanhanget visar när något gäller. För en tänkt, avslutad situation i det förflutna behövs vanligen ytterligare en verbform; det behandlas i fördjupningen.

Ordföljd med och utan wenn

En huvudsats är en sats som kan stå självständigt. I ett vanligt tyskt påstående står den böjda verbformen på andra plats:

• Das wäre schön. – Det vore fint.
• Heute hätte ich Zeit. – I dag skulle jag ha tid.

Med ”andra plats” menas den andra meningsdelen, inte nödvändigtvis det andra ordet. Mit etwas mehr Ruhe kan till exempel fylla första platsen: Mit etwas mehr Ruhe wäre die Arbeit leichter – Med lite mer lugn skulle arbetet vara lättare.

En bisats är en del som är knuten till en annan sats. Efter wenn i betydelsen ”om” hamnar den böjda verbformen sist:

• Wenn ich reich wäre, würde ich weniger arbeiten. – Om jag vore rik, skulle jag arbeta mindre.
• Wenn wir mehr Zeit hätten, würden wir länger bleiben. – Om vi hade mer tid, skulle vi stanna längre.

När hela wenn-satsen står först räknas den som första meningsdel i huvudsatsen. Därför kommer verbet direkt efter kommat: Wenn ich Zeit hätte, würde ich …, inte … ich würde ….

Du kan också börja med huvudsatsen: Ich würde weniger arbeiten, wenn ich reich wäre – Jag skulle arbeta mindre om jag vore rik. Tyskan har komma mellan satserna i båda ordningsföljderna.

Förhållandet till würde

Würde tillsammans med ett verb i grundform används ofta för samma slags tänkta situationer: Ich würde reisen betyder ”Jag skulle resa”. Men med just sein och haben är de korta formerna wäre och hätte de naturliga standardvalen.

• Naturligt: Ich wäre gern dabei. – Jag skulle gärna vara med.
• Naturligt: Ich hätte gern mehr Zeit. – Jag skulle gärna vilja ha mer tid.

Würde sein och würde haben är inte generellt grammatiskt omöjliga, men i enkla önskningar och villkor blir de ofta tyngre än de korta formerna. Lär därför in wäre och hätte som självklara val, inte som ovanliga alternativ till würde.

Exempel i sammanhang

Här finns önskningar, försiktiga förslag och tänkta villkor. En mening behöver inte innehålla wenn för att använda Konjunktiv II; ibland framgår villkoret av samtalet.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Wenn ich reich wäre, würde ich mir ein Haus am See kaufen.	Om jag vore rik, skulle jag köpa mig ett hus vid sjön.	Ett tänkt livsvillkor.
Ich hätte gern ein Bier.	Jag skulle vilja ha en öl.	En vanlig, artig beställning.
Das wäre schön.	Det vore fint.	En positiv reaktion på något tänkt.
Hätten Sie einen Moment Zeit?	Skulle Ni ha en stund över?	En artig fråga.
Wärst du morgen dabei?	Skulle du vara med i morgon?	En fråga om en möjlig plan.
Wenn wir ein Auto hätten, wären wir flexibler.	Om vi hade bil, skulle vi vara mer flexibla.	Båda satserna har korta former.
Ohne deine Hilfe wäre das schwierig.	Utan din hjälp skulle det vara svårt.	Villkoret uttrycks med ”utan”.
Ich wäre jetzt gern am Meer.	Jag skulle gärna vara vid havet nu.	En önskan om en annan plats.
Hättest du Lust auf einen Spaziergang?	Skulle du ha lust att ta en promenad?	En försiktig inbjudan.
Es wäre besser, noch einen Tag zu warten.	Det vore bättre att vänta en dag till.	Ett förslag snarare än en order.
Wenn ihr früher hier wärt, hätten wir mehr Zeit.	Om ni vore här tidigare, skulle vi ha mer tid.	Lägg märke till formen wärt.
Ich hätte gern gewusst, ob der Zug morgen fährt.	Jag skulle gärna vilja veta om tåget går i morgon.	En etablerad försiktig frågeform.

Vanliga misstag

1. Att använda hatte när man menar hätte

• Fel i ett tänkt nutida villkor: Wenn ich jetzt mehr Zeit hatte, würde ich mitkommen.
• Rätt: Wenn ich jetzt mehr Zeit hätte, würde ich mitkommen. – Om jag hade mer tid nu, skulle jag följa med.

Svenskans ”hade” lockar till hatte, men i den här meningen handlar det inte om en faktisk situation i dåtid. Det behövs hätte för det tänkta villkoret. Wenn ich Zeit hatte kan däremot vara korrekt i en berättelse: ”När jag hade tid”.

2. Att behålla huvudsatsens ordföljd efter wenn

• Fel: Wenn ich wäre reich, würde ich weniger arbeiten.
• Rätt: Wenn ich reich wäre, würde ich weniger arbeiten. – Om jag vore rik, skulle jag arbeta mindre.

Efter wenn står den böjda verbformen sist. Svenskans ”om jag vore rik” hjälper dig alltså inte med den tyska placeringen av wäre.

3. Att glömma verbet direkt efter en inledande bisats

• Fel: Wenn ich mehr Zeit hätte, ich wäre entspannter.
• Rätt: Wenn ich mehr Zeit hätte, wäre ich entspannter. – Om jag hade mer tid, skulle jag vara mer avslappnad.

Här ger svenskan faktiskt stöd: också vi säger ”Om jag hade mer tid, skulle jag …”, inte ”jag skulle …”. Hela villkoret står först, och därefter följer huvudsatsens verb.

4. Att använda samma form med alla personer

• Fel: Du wäre bestimmt müde.
• Rätt: Du wärst bestimmt müde. – Du skulle säkert vara trött.

Svenskans ”vore” ändras inte efter person. Tyskans former gör det: du wärst, ihr wärt, wir wären. Samma sak gäller hättest, hättet och hätten.

5. Att lägga till ett överflödigt sein eller haben

• Fel: Ich hätte gern haben einen Kaffee.
• Rätt: Ich hätte gern einen Kaffee. – Jag skulle vilja ha en kaffe.

Hätte innehåller redan betydelsen ”skulle ha” i den här beställningen. Det ska inte följas av ytterligare haben. På samma sätt räcker Ich wäre gern zu Hause – Jag skulle gärna vara hemma; inget extra sein behövs.

6. Att tro att varje svenskt ”skulle” kräver wäre eller hätte

• Fel när du menar en resa: Ich wäre morgen nach Berlin fahren.
• Rätt: Ich würde morgen nach Berlin fahren. – Jag skulle åka till Berlin i morgon.

Wäre ersätter inte svenska ”skulle” i alla sammanhang. Det är formen av sein. För en tänkt handling som ”åka” används ofta würde med grundformen fahren.

Användning och ton

Vänligt utan att vara högtidligt

Ich hätte gern … är helt vanlig tyska på kaféer, restauranger och i butiker. Den behöver inte översättas stelt. Ich hätte gern zwei Brötchen kan naturligt återges med ”Jag skulle vilja ha två frallor” eller, i rätt situation, ”Två frallor, tack”. Gern och gerne fungerar båda här.

Haben Sie Zeit? betyder ”Har Ni tid?” och är en rak fråga. Hätten Sie Zeit? betyder ungefär ”Skulle Ni ha tid?” och lämnar lite mer utrymme för ett nej. Även med du är formen användbar: Hättest du kurz Zeit? – Skulle du ha en liten stund? Konjunktiv II är alltså inte samma sak som formellt tilltal.

I svenskan känns ett genomgående ”Ni” ofta mer markerat än tyskt Sie. De svenska översättningarna visar tilltalsformen, men i praktisk svensk återgivning kan ett vanligt ”du” passa bättre beroende på situationen.

Förslag, invändningar och underförstådda villkor

Das wäre zu teuer betyder ”Det skulle bli för dyrt” eller ”Det vore för dyrt”. Talaren kan syfta på ett förslag som nyss nämnts. Villkoret behöver inte upprepas.

Konjunktiv II gör ofta ett omdöme mindre tvärsäkert, men det garanterar inte en vänlig ton. Das wäre ja noch schöner! är exempelvis ett fast, ofta ironiskt uttryck som ungefär betyder ”Det vore just snyggt!” eller ”Det fattades bara det!”. Orden måste förstås tillsammans med sammanhang och tonfall.

Tänkta villkor är inte alltid omöjliga

Att säga Wenn wir morgen frei hätten … – ”Om vi vore lediga i morgon …” – behöver inte betyda att ledigheten är omöjlig. Formen kan markera att talaren betraktar den som osäker eller bara prövar tanken. En artig fråga som Hätten Sie einen Tisch für zwei? – ”Skulle Ni ha ett bord för två?” – uttrycker inte att talaren tror att bordet saknas.

Fördjupning: önskningar, dåtid och andra användningar

Önskningar utan någon följdsats

En önskan kan stå ensam med wenn, ofta tillsammans med doch, nur eller bloß. Här förstärker de små orden önskan; de ska inte översättas mekaniskt var för sig.

• Wenn ich doch mehr Zeit hätte! – Om jag ändå hade mer tid!
• Wenn du nur hier wärst! – Om du bara vore här!

Det finns också en form utan wenn, där verbet står först:

• Hätte ich doch mehr Zeit! – Om jag ändå hade mer tid!
• Wäre es nur etwas wärmer! – Om det bara vore lite varmare!

Trots att verbet står först är dessa meningar önskningar, inte frågor. Innehållet, småorden och utropstecknet hjälper läsaren att förstå det.

Villkor utan wenn

Även ett vanligt villkor kan bildas med verbet först:

Hätte ich mehr Zeit, würde ich öfter kochen. – Om jag hade mer tid, skulle jag laga mat oftare.

Detta motsvarar Wenn ich mehr Zeit hätte …. Konstruktionen förekommer både i tal och skrift och kan göra formuleringen mer koncentrerad. Lär först in mönstret med wenn; känn sedan igen att en inledande hätte eller wäre också kan betyda ”om”.

Tänkt dåtid: hätte gemacht och wäre gekommen

För sådant som inte hände i det förflutna används ofta hätte eller wäre tillsammans med perfekt particip, den verbform som används i sammansatta dåtidsformer, exempelvis gemacht (gjort) och gekommen (kommit).

• Wenn ich gestern Zeit gehabt hätte, wäre ich mitgekommen. – Om jag hade haft tid i går, skulle jag ha följt med.
• Ich wäre gern länger geblieben. – Jag skulle gärna ha stannat längre.

Här fungerar hätte och wäre som hjälpverb, alltså verb som hjälper till att bygga en större verbform. Vilket du väljer följer normalt samma val som i vanlig perfekt: hat gemacht ger hätte gemacht, medan ist gekommen ger wäre gekommen. Valet styrs av det tyska verbet, inte av svenskans hjälpverb ”ha”.

En viktig skillnad är Ich wäre zu Hause – ”Jag skulle vara hemma” – mot Ich wäre zu Hause gewesen – ”Jag skulle ha varit hemma”. Det är den extra formen gewesen som gör den senare meningen till tänkt dåtid.

Uttrycket Ich hätte gern gewusst … i exempeltabellen visar dessutom att en form som ser tillbakablickande ut ibland används som en försiktig fråga om något aktuellt. Tidsbetydelsen måste därför läsas i hela sammanhanget.

Jämförelser med als ob

Efter als ob (som om) används ofta Konjunktiv II för att beskriva ett intryck utan att slå fast att det är sant:

• Er tut so, als ob er krank wäre. – Han beter sig som om han vore sjuk.
• Sie tut so, als ob sie keine Zeit hätte. – Hon beter sig som om hon inte hade tid.

Precis som efter wenn står den böjda verbformen sist i denna bisats. Formen markerar avstånd till påståendet; den bevisar inte i sig att personen ljuger.

Skillnaden mot Konjunktiv I

Konjunktiv I används framför allt i indirekt anföring, det vill säga när man återger vad någon annan har sagt. Jämför Sie sagt, sie sei krank – ”Hon säger att hon är sjuk” – med Wenn sie krank wäre, würde sie zu Hause bleiben – ”Om hon vore sjuk, skulle hon stanna hemma”.

I indirekt anföring kan även Konjunktiv II förekomma, bland annat när Konjunktiv I skulle se likadan ut som den vanliga verbformen. Därför betyder ett ensamt hätte eller wäre inte alltid att talaren uttrycker en önskan eller ett overkligt villkor. Börja med vardagsmönstren i den här artikeln och studera återgivet tal som ett separat nästa steg.

Tips för att öva

1. Gör om faktiska förhållanden till önskningar. Börja med Ich habe wenig Zeit – Jag har ont om tid. Skriv sedan Ich hätte gern mehr Zeit – Jag skulle gärna vilja ha mer tid. Byt därefter person: wir hätten, du hättest. Gör samma sak med sein: Ich bin zu Hause → Ich wäre gern zu Hause – Jag är hemma → Jag skulle gärna vara hemma.
2. Skriv tre egna villkor och vänd på satserna. Utgå från tid, pengar eller ledighet: Wenn ich morgen frei hätte, würde ich wandern – Om jag vore ledig i morgon, skulle jag vandra. Skriv sedan Ich würde wandern, wenn ich morgen frei hätte. Kontrollera både verbets plats och kommat.
3. Öva små samtal högt. Beställ något med Ich hätte gern … och fråga en bekant med Hättest du …?. Växla sedan till Hätten Sie …?. Målet är att formerna ska kännas lika naturliga som svenskans ”jag skulle vilja ha”, utan att du först behöver bygga en lång mening med würde.

Relaterade begrepp

• Grund att bygga på: Konjunktiv II med würde – för tänkta handlingar med exempelvis resa, arbeta och köpa.
• Nästa steg: Konjunktiv II i dåtid – för sådant som skulle ha hänt eller som man önskar hade hänt.
• Jämförelser: Bisatser med als ob och als wenn – för uttryck som ”som om jag vore …”.
• Ett annat användningsområde: Indirekt anföring med Konjunktiv I – för att återge vad någon annan säger och förstå varför även Konjunktiv II kan dyka upp där.