Perfektinfinitiv i franska – *infinitif passé*

Kort sagt

Fransk perfektinfinitiv bildas med avoir eller être i infinitiv följt av ett perfektparticip (en verbform som mangé, ”ätit”, eller venu, ”kommit”): avoir mangé, être venu. Formen visar att infinitivens handling redan är avslutad före eller i förhållande till en annan handling: Après avoir mangé, je suis sorti – ”Efter att ha ätit gick jag ut.”

Översikt

Infinitif passé är den franska perfektinfinitiven. En infinitiv är verbets grundform, som manger ”äta” och venir ”komma”. När franskan behöver uttrycka att en sådan handling redan har ägt rum används en sammansatt form: hjälpverbet avoir eller être plus perfektparticip. På B2-nivå möter man den ofta efter après, efter verb som regretter och prétendre samt i artiga och fasta uttryck som merci d’être venu.

Den närmaste svenska formen är ofta att ha + supinum: ”att ha sagt”, ”att ha kommit”. Supinum är verbformen efter svenska har och hade. Likheten är praktisk, men översättningen är inte alltid ordagrann. Franska Je regrette d’avoir dit cela kan visserligen återges som ”Jag ångrar att ha sagt det”, men idiomatisk svenska föredrar ofta ”Jag ångrar att jag sade det”. Merci d’être venu blir naturligt ”Tack för att du kom”, inte nödvändigtvis ”Tack för att ha kommit”.

Det centrala är alltså inte vilken svensk konstruktion som används i översättningen, utan tidsförhållandet: infinitivhandlingen framställs som avslutad. För att använda formen säkert behöver man också kunna välja samma hjälpverb och bilda samma perfektparticip som i passé composé.

Så fungerar det

Grundformen

Mönstret är:

avoir eller être i infinitiv + perfektparticip

Verbtyp	Perfektinfinitiv	Svensk innebörd
De flesta verb	avoir parlé	ha talat
Verb som tar être	être parti(e)	ha gett sig av
Pronominala verb	s’être levé(e)	ha stigit upp

Hjälpverbet böjs inte efter person. Det heter alltså alltid avoir eller être, aldrig ai, a, sommes eller någon annan finit form (en verbform som är böjd efter person och tempus).

Valet mellan avoir och être

Välj samma hjälpverb som verbet använder i passé composé:

• De flesta verb tar avoir: avoir mangé, avoir fini, avoir compris, avoir vu.
• En grupp verb som bland annat uttrycker förflyttning eller tillståndsförändring tar être när de används intransitivt, det vill säga utan direkt objekt: être arrivé, être parti, être venu, être né.
• Pronominala verb, alltså verb med se som se lever och se souvenir, tar être: s’être levé, s’être souvenu.

Vissa verb kan byta hjälpverb beroende på hur de används. Jämför:

• Après être sorti, Paul a téléphoné. – Efter att ha gått ut ringde Paul.
• Après avoir sorti les chaises, Paul a ouvert la porte. – Efter att ha burit ut stolarna öppnade Paul dörren.

I den första meningen används sortir utan direkt objekt och tar être. I den andra betyder verbet ”ta eller bära ut något”, har det direkta objektet les chaises och tar avoir.

Perfektparticipet

Regelbundna particip bildas på samma sätt som i passé composé:

Infinitiv	Perfektparticip	Perfektinfinitiv
parler	parlé	avoir parlé
finir	fini	avoir fini
vendre	vendu	avoir vendu

Vanliga oregelbundna former måste läras in: faire → fait, dire → dit, prendre → pris, voir → vu, écrire → écrit, lire → lu, boire → bu, avoir → eu och être → été. Därför heter det exempelvis avoir fait, avoir dit och avoir été.

Kongruens med être

Kongruens betyder att en form anpassas efter genus och numerus, alltså exempelvis femininum eller plural. Med être böjs perfektparticipet normalt efter den person som utför infinitivhandlingen:

• en man: Il est heureux d’être arrivé à temps.
• en kvinna: Elle est heureuse d’être arrivée à temps.
• flera män eller en blandad grupp: Ils sont heureux d’être arrivés à temps.
• flera kvinnor: Elles sont heureuses d’être arrivées à temps.

I tal hörs skillnaden oftast inte, men i skrift är ändelserna viktiga. Efter avoir är participet däremot normalt oförändrat: Elle regrette d’avoir parlé trop vite. Mer avancerade kongruensregler tas upp längre ned.

Ordföljd med pronomen

Objektspronomen placeras framför hjälpverbets infinitiv. Ett objekt är den person eller sak som handlingen riktas mot.

• Je regrette de l’avoir dit. – Jag ångrar att jag sade det.
• Elle affirme les avoir vus. – Hon hävdar att hon har sett dem.
• Il est content de lui avoir parlé. – Han är glad över att ha talat med henne eller honom.
• Nous sommes désolés de vous avoir dérangé. – Vi beklagar att vi störde er.
• Elle regrette de s’être fâchée. – Hon ångrar att hon blev arg.

Den reflexiva formen se blir me, te, se, nous eller vous efter den underförstådda personen: Je regrette de m’être trompé(e), ”Jag beklagar att jag tog fel.”

Nekande form

I neutral standardspråklig franska står ne … pas framför hjälpverbet:

• ne pas avoir compris – att inte ha förstått
• ne pas être venu – att inte ha kommit
• ne pas l’avoir vu – att inte ha sett honom, henne eller det
• ne jamais avoir essayé – att aldrig ha försökt

I Je regrette de ne pas avoir répondu placeras alltså hela nekningen efter prepositionen de men före avoir. Formen de n’avoir pas répondu förekommer i mer litterär eller formell stil, men de ne pas avoir répondu är den bästa neutrala modellen för en inlärare.

Vem utför infinitivhandlingen?

En infinitiv har inget utskrivet subjekt (den eller det som utför handlingen). Läsaren tolkar därför subjektet från sammanhanget. I en inledande fras med après ska det underförstådda subjektet normalt vara samma som subjektet i huvudsatsen:

• Après avoir fermé la fenêtre, Léa est sortie. Léa stängde fönstret och gick ut.
• Après être arrivé, il a appelé. Han anlände och ringde.

Om olika personer utför handlingarna behövs vanligtvis en sats med ett utskrivet subjekt eller en substantivfras:

• Après que Marie est partie, Paul a fermé la porte. – Efter att Marie hade gått stängde Paul dörren.
• Après le départ de Marie, Paul a fermé la porte. – Efter Maries avfärd stängde Paul dörren.

Exempel i sammanhang

Franska	Svenska	Kommentar
Après avoir mangé, je suis sorti.	Efter att ha ätit gick jag ut.	Avslutad handling efter après.
Après être arrivé, il a appelé.	Efter att ha kommit fram ringde han.	Arriver tar être.
Je regrette d’avoir dit cela.	Jag ångrar att jag sade det.	De + avoir dras ihop i skrift till d’avoir.
Merci d’être venu.	Tack för att du kom.	Till en man; till en kvinna skrivs venue.
Elle semble avoir oublié le rendez-vous.	Hon verkar ha glömt mötet.	Perfektinfinitiv efter sembler.
Ils prétendent avoir tout compris.	De påstår att de har förstått allt.	Prétendre följs direkt av infinitiv.
Nous sommes heureux de vous avoir rencontrés.	Vi är glada över att ha träffat er.	Pronomenet vous står före avoir.
Elle est désolée de ne pas avoir répondu plus tôt.	Hon är ledsen över att inte ha svarat tidigare.	Nekningen står före avoir.
Après s’être levée, Nora a préparé du café.	Efter att ha stigit upp gjorde Nora kaffe.	Pronominalt verb; levée syftar på Nora.
Il a été félicité pour avoir aidé ses voisins.	Han fick beröm för att ha hjälpt sina grannar.	Pour avoir anger här orsaken till berömmet.
Sans avoir réservé, nous avons trouvé une table.	Utan att ha bokat fick vi ett bord.	Sans avoir betonar att något inte hade gjorts.
Je vous remercie d’avoir attendu.	Jag tackar er för att ni väntade.	Vanlig artig formulering.
Elle croit avoir laissé ses clés au bureau.	Hon tror att hon lämnade sina nycklar på kontoret.	Huvudsatsens subjekt förstås också som subjekt till infinitiven.
Après avoir été malade, il a repris le travail.	Efter att ha varit sjuk började han arbeta igen.	Avoir été är perfektinfinitiv av être.
Nous regrettons de ne pas être venus hier.	Vi beklagar att vi inte kom i går.	Venus kongruerar med ett maskulint eller blandat nous.

Vanliga misstag

Att använda presensinfinitiv efter après

• Fel: Après manger, je suis sorti.
• Rätt: Après avoir mangé, je suis sorti.
• Varför: När après följs av ett verb och handlingen är avslutad används perfektinfinitiv. Formen après manger är inte neutral standardfranska.

Att böja hjälpverbet efter person

• Fel: Après j’ai mangé, je suis sorti.
• Rätt: Après avoir mangé, je suis sorti.
• Varför: Efter prepositionen après används här en infinitivkonstruktion. J’ai mangé är en böjd verbform och kan inte placeras direkt efter après på detta sätt.

Att välja avoir till alla verb

• Fel: Merci d’avoir venu.
• Rätt: Merci d’être venu.
• Varför: Venir bildar sammansatta former med être. Hjälpverbsvalet är detsamma som i passé composé.

Att glömma kongruensen med être

• Fel: Elle est contente d’être arrivé.
• Rätt: Elle est contente d’être arrivée.
• Varför: Med être anpassas participet efter den person som har anlänt. Här är personen feminin singular, vilket ger ändelsen -e.

Att placera pronomenet efter participet

• Fel: Je regrette d’avoir dit le.
• Rätt: Je regrette de l’avoir dit.
• Varför: Franska obetonade objektspronomen placeras före hjälpverbet, inte efter participet som ett svenskt betonat pronomen kan göra.

Att koppla inledningsfrasen till fel person

• Fel eller oklart: Après avoir terminé le rapport, la réunion a commencé.
• Rätt: Après avoir terminé le rapport, nous avons commencé la réunion.
• Också rätt: Après la fin du rapport, la réunion a commencé.
• Varför: Den första meningen får det grammatiskt att låta som om la réunion, mötet, avslutade rapporten. Det underförstådda subjektet måste kunna identifieras logiskt.

Bruk och stil

Efter après

Après + perfektinfinitiv är ett kompakt sätt att binda ihop två handlingar med samma subjekt. Det fungerar både i tal och skrift:

• Après avoir vérifié l’adresse, j’ai envoyé le colis.
• Après s’être excusée, elle est partie.

Svenskan använder ofta precis samma typ av förkortning: ”Efter att ha kontrollerat adressen skickade jag paketet.” Den stora praktiska skillnaden är att franskan kräver valet mellan avoir och être och ibland synlig kongruens.

Efter verb och uttryck för tanke, påstående och känsla

Perfektinfinitiven är vanlig när huvudverbets och infinitivens subjekt är samma:

• Il affirme avoir payé. – Han hävdar att han har betalat.
• Elle pense avoir compris. – Hon tror att hon har förstått.
• Je regrette d’avoir insisté. – Jag ångrar att jag insisterade.
• Nous sommes fiers d’avoir réussi. – Vi är stolta över att ha lyckats.

Vilken preposition som används styrs av uttrycket. Affirmer, penser, croire och prétendre följs normalt direkt av infinitiven, medan regretter också följs direkt när det står ensamt: regretter d’avoir… har de därför att den faktiska konstruktionen här är regretter de + infinitif. Adjektivuttryck som être heureux de och être désolé de kräver också de. Lär därför in hela ramen, inte bara verbet.

I artiga formuleringar

Merci de + infinitiv kan syfta både framåt och bakåt:

• Merci de fermer la porte. – Var vänlig och stäng dörren; tack för att du gör det.
• Merci d’avoir fermé la porte. – Tack för att du stängde dörren.

Perfektinfinitiven gör tydligt att den tackade handlingen redan har utförts. Merci d’être venu(e) och Je vous remercie d’avoir attendu är mycket vanliga i både vardaglig och formell kommunikation.

Med sans och pour

Efter sans visar perfektinfinitiven att en föregående eller förväntad handling inte blev utförd: Il est parti sans avoir payé, ”Han gick utan att ha betalat.” Presensinfinitiven ger inte alltid samma tidsfokus: Il est parti sans payer betyder enklare ”Han gick utan att betala”. Båda kan vara naturliga, men perfektformen framhäver att betalningen saknas som avslutad handling.

Pour avoir + particip anger ofta orsak, särskilt vid belöning, kritik eller påföljd: Elle a été récompensée pour avoir sauvé le chien, ”Hon belönades för att hon räddade hunden.” Det ska inte förväxlas med vanligt pour + infinitiv, som uttrycker syfte: Elle est sortie pour acheter du pain, ”Hon gick ut för att köpa bröd.”

Fördjupning och mer avancerat bruk

Relativ tid, inte ett eget berättartempus

Perfektinfinitiven anger framför allt att en handling ligger före den referenspunkt som sammanhanget ger. Den är inte ett självständigt tempus som berättar exakt när något hände. Därför kan den kombineras med olika tempus i huvudsatsen:

• Je regrette d’avoir menti. – lögnen ligger före den nuvarande ångern.
• Il regrettait d’avoir menti. – lögnen låg före den dåvarande ångern.
• Elle sera heureuse d’avoir terminé. – avslutandet ses som fullbordat när hon senare känner sig glad.

Detta är en viktig skillnad från att bara översätta ord för ord med svenskt ”har”. Tidsvärdet bestäms av relationen mellan handlingarna.

Kongruens med ett föregående direkt objekt

Med avoir är participet vanligtvis oförändrat. I vårdad standardskrift kongruerar det dock med ett direkt objekt (den person eller sak som handlingen direkt träffar) när objektet står före participet:

• les lettres qu’elle regrette d’avoir écrites – breven som hon ångrar att hon skrev
• Ces photos, je suis content de les avoir prises. – De här fotografierna är jag glad över att ha tagit.

Lettres och photos är feminina pluralformer, så écrit blir écrites och pris blir prises. Om objektet kommer efter står participet oförändrat: Elle regrette d’avoir écrit ces lettres. Regeln är särskilt viktig i formell skrift; många av ändelserna är stumma i uttalet.

Pronominala verb kräver en syntaktisk kontroll

Med pronominala verb kongruerar participet inte automatiskt bara för att hjälpverbet är être. Man måste avgöra vilken funktion det reflexiva pronomenet har:

• Elles regrettent de s’être vues. – De ångrar att de såg varandra. Se är direkt objekt, så vues kongruerar.
• Elles regrettent de s’être parlé. – De ångrar att de talade med varandra. Man säger parler à quelqu’un; se är därför indirekt objekt och parlé kongruerar inte.

Ett indirekt objekt är en mottagare eller annan deltagare som verbet knyter till sig med en preposition, här à. Denna skillnad hör till de mer avancerade kongruensreglerna. För vardaglig säkerhet är det klokt att först lära sig vanliga helheter som s’être levé(e), s’être trompé(e) och s’être souvenu(e).

Samma eller olika subjekt

När huvudverbet uttrycker vad någon tror, påstår eller ångrar är perfektinfinitiv särskilt naturlig om samma person utför båda handlingarna:

• Paul affirme avoir vu Léa. Paul påstår; Paul såg Léa.

Om subjekten är olika behövs ofta en fullständig bisats:

• Paul affirme que Léa a tout vu. Paul påstår; Léa såg allt.

Denna skillnad hjälper också till att undvika tvetydighet. Svenskan kan ibland acceptera en lösare infinitiv, men i franskan bör kopplingen mellan infinitiven och dess underförstådda subjekt vara tydlig.

Après que tar indikativ

Om en fullständig sats behövs efter après används après que med indikativ, det vill säga den vanliga verbformen som framställer något som ett faktum: Après que Marie est partie… eller, beroende på tidsram och stil, Après que Marie était partie…. Trots att många fransktalande använder konjunktiv i vardagen rekommenderar normativ standardspråklig grammatik inte après que Marie soit partie. Det avslutade händelseförloppet presenteras som verkligt, inte som önskat eller osäkert.

Övningstips

1. Bygg par med passé composé. Skriv först Elle a fini le travail och gör sedan om kärnan till après avoir fini le travail. Gör samma sak med ett être-verb: Elle est arrivée → après être arrivée. Då tränar du hjälpverbsval och kongruens samtidigt.
2. Öva tre användningsramar. Skapa egna meningar med après avoir/être…, regretter de… och merci de…. Byt sedan mellan jakande och nekande form: d’avoir répondu → de ne pas avoir répondu.
3. Kontrollera vem som handlar. Stryk under subjektet i huvudsatsen och fråga vem som utför infinitivhandlingen. Om svaret är en annan person behöver du ofta en sats med que eller en substantivfras i stället.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Passé composé – perfektinfinitiven använder samma hjälpverb, perfektparticip och grundläggande kongruensregler.