Pluskvamperfekt konjunktiv i franska

Kort sagt

Franskans subjonctif plus-que-parfait bildas med hjälpverbet avoir eller être i imperfekt konjunktiv och ett perfektparticip: qu'il eût compris, qu'elle fût partie. Formen markerar vanligen att en handling redan hade ägt rum före en annan tidpunkt i det förflutna, men förekommer numera främst i äldre litteratur eller i medvetet högtidlig stil. I nutida franska ersätts den oftast av passé du subjonctif, exempelvis qu'il ait compris.

Översikt

Konjunktiv är ett verbmodus, alltså ett sätt att utforma verbet när innehållet framställs som exempelvis önskat, osäkert, bedömt eller beroende av en annan sats. Pluskvamperfekt anger att något hade hänt före något annat i det förflutna. I Je doutais qu'il eût compris ligger förståelsen före tvivlet: ”Jag tvivlade på att han hade förstått.”

Den här formen hör hemma på C2-nivå eftersom den framför allt är en stil- och läsfärdighet. Den förekommer i klassisk skönlitteratur, äldre historieskrivning, högtidlig prosa och ibland i avsiktligt ålderdomligt eller ironiskt språk. I vanligt samtal säger man normalt inte eût compris eller fût partie. Det viktigaste är därför att kunna känna igen formen och tolka tidsförhållandet.

För en svenskspråkig läsare är två saker särskilt viktiga. Svenskan har ingen fullt levande motsvarighet till det franska konjunktivsystemet; rester som vore och leve täcker bara en liten del av användningen. Dessutom återges den franska formen inte alltid med samma svenska konstruktion. Beroende på sammanhang kan eût fait motsvara både ”hade gjort” och ”skulle ha gjort”.

Hur det bildas och fungerar

Grundmönstret är:

que + subjekt + avoir/être i imperfekt konjunktiv + perfektparticip

Ett perfektparticip är den verbform som bland annat används i sammansatta tempus, till exempel fait av faire, pris av prendre och parti av partir.

Hjälpverbet avoir

Person	Form	Exempel med finir
je	eusse	que j'eusse fini
tu	eusses	que tu eusses fini
il, elle, on	eût	qu'elle eût fini
nous	eussions	que nous eussions fini
vous	eussiez	que vous eussiez fini
ils, elles	eussent	qu'ils eussent fini

Cirkumflexen i eût är betydelseskiljande i skrift. Il eut fini utan cirkumflex är passé antérieur i indikativ, medan qu'il eût fini är pluskvamperfekt konjunktiv.

Hjälpverbet être

Person	Form	Exempel med partir
je	fusse	que je fusse parti(e)
tu	fusses	que tu fusses parti(e)
il, elle, on	fût	qu'elle fût partie
nous	fussions	que nous fussions parti(e)s
vous	fussiez	que vous fussiez parti(e)(s)
ils, elles	fussent	qu'elles fussent parties

Valet mellan avoir och être följer samma regler som i andra sammansatta franska tempus. De flesta verb tar avoir. Rörelseverb som partir, venir och arriver tar être, liksom pronominella verb (verb med se), till exempel se souvenir: qu'elle se fût souvenue.

Participets kongruens

Kongruens innebär här att participets form anpassas efter genus och antal.

• Med être böjs participet normalt efter subjektet: qu'elle fût arrivée, qu'ils fussent partis.
• Med avoir är participet normalt oförändrat: qu'elles eussent compris la question.
• Om ett direkt objekt står före ett verb med avoir, gäller den vanliga franska kongruensregeln: les lettres qu'elle eût écrites. Det direkta objektet är den person eller sak som handlingen riktas direkt mot; här är det les lettres som skrevs.

Reglerna för pronominella verb har samma undantag som i passé composé. Formen är ovanlig, men grammatiken är inte ny: kan man redan participkongruensen i andra sammansatta tempus kan samma analys återanvändas.

Tidsförhållandet

Pluskvamperfekt konjunktiv kombinerar två uppgifter:

1. Konjunktiv väljs därför att huvudsatsen eller bindeordet kräver eller gynnar detta modus.
2. Den sammansatta dåtidsformen visar att bisatsens handling är avslutad och ligger före en annan dåtida situation.

I Je regrettais qu'il eût vendu la maison utlöser regretter que konjunktiv, medan eût vendu visar att försäljningen redan hade skett när ångern uttrycktes.

Vanliga utlösande miljöer i litterär stil är:

• känslor och värderingar: regretter que, être surpris que;
• tvivel, förnekande och osäkerhet: douter que, nier que;
• vilja och nödvändighet: vouloir que, falloir que;
• vissa bindeord: bien que, quoique, avant que, sans que;
• relativa satser med en sökt, förnekad eller ytterst osäker referent: le seul témoin qui eût vu la scène.

Exempel i sammanhang

Franska	Svenska	Kommentar
Je doute qu'il eût réussi.	Jag tvivlar på att han skulle ha lyckats.	Litterär form efter douter que.
Si j'eusse su, je ne serais pas venu.	Om jag hade vetat, skulle jag inte ha kommit.	Högtidlig eller ålderdomlig villkorssats.
Quoiqu'il eût travaillé toute la nuit, il resta lucide.	Trots att han hade arbetat hela natten förblev han klar i huvudet.	Den tidigare handlingen föregår resta.
Il semblait qu'elle fût partie avant l'aube.	Det verkade som om hon hade gett sig av före gryningen.	Être används med partir.
Je regrettais que vous eussiez vendu la maison.	Jag beklagade att ni hade sålt huset.	En känsla i det förflutna följs av en ännu tidigare handling.
Elle nia que les témoins eussent reconnu son frère.	Hon förnekade att vittnena hade känt igen hennes bror.	Förnekande och dåtida föregångenhet.
Nous cherchions quelqu'un qui eût déjà vécu au Sénégal.	Vi sökte någon som redan hade bott i Senegal.	Personen är ännu inte identifierad.
C'était le plus beau discours que j'eusse jamais entendu.	Det var det vackraste tal jag någonsin hade hört.	Vanlig litterär miljö efter en superlativ.
Il fallait qu'ils fussent rentrés avant minuit.	De måste ha kommit hem före midnatt.	Rentrer tar être i denna betydelse.
Elle partit sans que personne l'eût remarquée.	Hon gick därifrån utan att någon hade lagt märke till henne.	Sans que följs av konjunktiv; l' syftar på elle.
Les décisions qu'il eût prises furent toutes annulées.	Besluten som han hade fattat upphävdes allihop.	Participet prises kongruerar med det föregående objektet les décisions.
Bien qu'elles se fussent préparées, elles furent surprises.	Trots att de hade förberett sig blev de överraskade.	Pronominellt verb med être och kongruens.

Översättningen visar betydelsen, inte en fast formel. I den första meningen passar svenska ”skulle ha lyckats”, medan ”hade lyckats” är naturligare i flera av de övriga. Försök därför först förstå relationen mellan satserna och översätt sedan hela meningen.

Vanliga misstag

1. Att bygga formen med vanligt imperfekt

• Fel: Je regrettais qu'il avait vendu la maison.
• Rätt i litterär stil: Je regrettais qu'il eût vendu la maison.
• Rätt i nutida vardagsspråk: Je regrettais qu'il ait vendu la maison.
• Varför: När regretter que styr konjunktiv kan man inte behålla indikativformen avait vendu enbart därför att svenskan har ”hade sålt”.

2. Att använda imperfekt konjunktiv utan particip

• Fel: Je doutais qu'il eût.
• Rätt: Je doutais qu'il eût compris.
• Varför: Pluskvamperfekt konjunktiv är en sammansatt form. Eût är hjälpverb och måste följas av ett perfektparticip.

3. Att glömma cirkumflexen i tredje person singular

• Fel: qu'il eut compris, qu'elle fut partie
• Rätt: qu'il eût compris, qu'elle fût partie
• Varför: Utan cirkumflex ser formerna ut som passé simple av avoir och être. Accenttecknet gör alltså en grammatisk skillnad.

4. Att välja hjälpverb efter svensk modell

• Fel: qu'elle eût partie
• Rätt: qu'elle fût partie
• Varför: Partir bildar sammansatta tempus med être. Svenskan har bara ”hade gått/gett sig av” och ger därför ingen ledtråd om det franska hjälpverbet.

5. Att missa participets kongruens

• Fel: Il semblait qu'elles fussent parti.
• Rätt: Il semblait qu'elles fussent parties.
• Varför: Med être anpassas participet efter subjektet; elles är femininum plural.

6. Att använda formen i vanligt samtal

• Onaturligt i ett vardagligt samtal: Je suis content que tu eusses terminé.
• Naturligt: Je suis content que tu aies terminé.
• Varför: Den äldre formen kan vara grammatiskt analyserbar men låter starkt litterär och dessutom illa anpassad till en nutida huvudsats. Passé du subjonctif är det normala valet.

Bruk och stil

I äldre normerad franska följde man ofta tempusföljd, det vill säga att bisatsens tempus anpassades systematiskt till huvudsatsens. Om huvudsatsen stod i dåtid och bisatsens handling låg ännu längre tillbaka, blev pluskvamperfekt konjunktiv ett naturligt val: Il craignait qu'elle ne fût déjà partie.

Nutida franska har förenklat systemet. Passé du subjonctif används vanligtvis även efter en huvudsats i dåtid: Il craignait qu'elle ne soit déjà partie. Formen soit partie ser tidsmässigt närmare nutiden ut, men sammanhanget gör den relativa dåtiden begriplig. I andra fall väljer moderna talare indikativ, särskilt efter uttryck som il semblait que, om innehållet presenteras som ett konstaterande snarare än som osäkert.

I litteratur signalerar eût och fût inte automatiskt att berättaren är pompös. I en text från 1700- eller 1800-talet kan formerna helt enkelt vara tidens normala vårdade skriftspråk. I en nutida roman kan samma former däremot användas för historisk färg, distans, parodi eller en särskilt högtidlig berättarröst.

Konstruktionen ne i Il craignait qu'elle ne fût partie är ett expletivt ne, alltså ett ne som inte gör satsen nekande. Meningen betyder att han fruktade att hon hade gått, inte att hon inte hade gått. Det förekommer bland annat efter uttryck för fruktan och förebyggande samt efter vissa jämförelser, framför allt i formell stil.

Fördjupning

Villkorssatser med si

Si j'eusse su... är en berömd och ofta skämtsamt citerad litterär variant av Si j'avais su... — ”Om jag hade vetat ...”. I normal nutida franska används plus-que-parfait i indikativ efter si:

• Nutida: Si j'avais su, je ne serais pas venu.
• Litterärt: Si j'eusse su, je ne serais pas venu.

Detta är ett markerat undantag från den praktiska nybörjarregeln att si inte följs av konjunktiv. Regeln är fortfarande helt riktig för vanligt nutida språk; C2-läsaren behöver bara kunna identifiera den äldre litterära konstruktionen.

Samma former som konditionalis perfekt, andra formen

Former som eût accepté och fût venu kan också kallas conditionnel passé deuxième forme, ”konditionalis perfekt, andra formen”, när de fungerar som villkorets följd i stället för som en konjunktiv bisats:

• Il eût accepté si vous aviez insisté. — Han skulle ha accepterat om ni hade insisterat.
• Fût-il venu plus tôt, rien n'aurait changé. — Även om han hade kommit tidigare skulle ingenting ha förändrats.

Formerna är identiska, så satsens funktion avgör analysen. Efter ett tydligt konjunktivutlösande uttryck, som je regrettais que, analyseras formen som pluskvamperfekt konjunktiv. I en självständig följdsats med hypotetisk betydelse är benämningen konditionalis perfekt, andra formen, mer träffande.

Relativa satser och yttersta grad

Formen är inte begränsad till känslor och villkor. Den ses ofta i relativa satser efter superlativ eller uttryck som le seul, le premier och le dernier, när utsagan samtidigt är värderande eller begränsande:

• C'était le seul argument qui m'eût convaincu. — Det var det enda argument som hade övertygat mig.
• Elle était la première qui eût osé le contredire. — Hon var den första som hade vågat säga emot honom.

Här uttrycker konjunktiven inte nödvändigtvis tvivel i vardaglig mening. Den hör ihop med hur referenten väljs ut och bedöms inom den aktuella ramen.

Modernisering är inte alltid mekanisk

När en äldre text återges på modern franska kan eût fait ofta ersättas med ait fait, men inte alltid utan stil- eller betydelseförskjutning. Ibland är indikativ naturligare, ibland behöver hela meningen skrivas om. Fråga därför i denna ordning:

1. Vad utlöser konjunktiven?
2. Vilken handling inträffade först?
3. Är meningen en vanlig bisats, en villkorssats eller en hypotetisk huvudsats?
4. Ska texten tolkas, översättas eller faktiskt moderniseras?

Övningstips

1. Lär dig känna igen hjälpverben som två serier. Läs högt: eusse, eusses, eût, eussions, eussiez, eussent och fusse, fusses, fût, fussions, fussiez, fussent. Målet är snabb igenkänning, inte att använda dem i vardagligt tal.
2. Modernisera korta meningar. Skriv om Je regrettais qu'il eût menti till Je regrettais qu'il ait menti. Markera sedan vad som är oförändrat: konjunktivutlösaren, den avslutade handlingen och participet.
3. Analysera innan du översätter. Ring in huvudsats, bisats, hjälpverb och particip i litterära exempel. Avgör om svenskan behöver ”hade” eller ”skulle ha” först när du har identifierat satsens funktion.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Imperfekt konjunktiv — ger formerna eusse och fusse som används som hjälpverb här.