Tvåvägsprepositioner i tyskan

I korthet

Tyskans in, an, auf, über, unter, vor, hinter, neben och zwischen används med ackusativ när de anger ett mål eller en riktning och med dativ när de anger var något finns eller sker. Ackusativ och dativ är kasus, alltså former som bland annat syns på orden framför ett substantiv. Jämför Ich lege das Buch auf den Tisch – ”Jag lägger boken på bordet” – med Das Buch liegt auf dem Tisch – ”Boken ligger på bordet”. Rörelse räcker inte som förklaring: att springa omkring inne i ett rum beskrivs med dativ.

Översikt

En preposition är ett litet ord som visar ett samband, till exempel ”i”, ”på” eller ”bakom”. De tyska tvåvägsprepositionerna heter Wechselpräpositionen, eftersom de kan växla mellan två kasus. Du möter grundregeln på A2-nivå, när du börjar beskriva bostäder, placera saker och berätta vart du går. Samma skillnad behövs sedan i allt från vägbeskrivningar till mer abstrakta uttryck.

För en svensktalande är betydelsen ofta lättare än formen. Vi säger ”på bordet” både när vi lägger dit en bok och när boken redan ligger där. På tyska måste skillnaden också framgå av den Tisch respektive dem Tisch. Svenskans par ”i–in”, ”på–upp på” och ”där–dit” kan hjälpa dig att höra skillnaden, men de ger ingen säker ord-för-ord-regel.

Börja därför med att skilja mellan en plats där något sker och en plats som är handlingens mål. Därefter väljer du rätt form på artikeln, det lilla ordet framför ett substantiv, som der, die eller das. Ett substantiv är ett ord för exempelvis en sak, person eller plats, som Tisch – ”bord”.

Så fungerar det

Fråga ”var?” eller ”vart?”

Vid rumslig användning är två frågor särskilt användbara:

• Wo? – Var? Platsen där någon eller något befinner sig, eller där en handling sker: dativ.
• Wohin? – Vart? Målet för en förflyttning eller placering: ackusativ.

Jämför:

• Die Kinder spielen im Garten. – Barnen leker i trädgården. Trädgården är platsen för leken: dativ.
• Die Kinder laufen in den Garten. – Barnen springer in i trädgården. Trädgården är målet: ackusativ.

Barnen kan alltså röra sig i båda meningarna. Det avgörande är vad uttrycket med prepositionen säger. I första meningen svarar det på var leken sker, inte vart barnen tar sig.

Samma sak gäller när någon annan flyttar ett föremål:

• Ich stelle die Tasse auf den Tisch. – Jag ställer koppen på bordet.
• Die Tasse steht auf dem Tisch. – Koppen står på bordet.

Det krävs inte heller att en förflyttning lyckas eller blir färdig: Ich will ins Zimmer gehen betyder ”Jag vill gå in i rummet”. Det avsedda målet ger ackusativ även när du bara beskriver en plan.

De nio prepositionerna

I tabellen får varje preposition en platsangivelse och en motsvarande placering eller riktning. Svensk översättning beror ibland på sammanhanget.

Dativ: var?	Svenska	Ackusativ: vart?	Svenska
in der Tasche	i väskan	in die Tasche	ner i väskan
an der Wand	på väggen	an die Wand	upp på väggen
auf dem Tisch	på bordet	auf den Tisch	på bordet, som mål
über dem Sofa	ovanför soffan	über das Sofa	till en plats ovanför soffan
unter dem Bett	under sängen	unter das Bett	in under sängen
vor dem Haus	framför huset	vor das Haus	till en plats framför huset
hinter der Tür	bakom dörren	hinter die Tür	till en plats bakom dörren
neben dem Stuhl	bredvid stolen	neben den Stuhl	till en plats bredvid stolen
zwischen den Stühlen	mellan stolarna	zwischen die Stühle	till en plats mellan stolarna

An används bland annat vid kontakt med en vägg och vid en kant eller gräns. Auf används ofta när något står eller ligger på en yta. Båda kan därför motsvara svenska ”på”. Das Bild hängt an der Wand betyder ”Tavlan hänger på väggen”, medan Das Buch liegt auf dem Tisch betyder ”Boken ligger på bordet”. Lär dig platsuttrycket som en helhet, inte bara den svenska motsvarigheten.

Artikelformerna du behöver

Tyska substantiv har grammatiskt genus, alltså tillhörighet till en av grupperna maskulinum, femininum och neutrum. Det är en grammatisk indelning, inte samma sak som biologiskt kön. Singular betyder ental och plural betyder flertal.

De bestämda artiklarna, som motsvarar ungefär svenskans ändelser i ”bordet” och ”stolen”, får följande former:

Grupp	Grundform	Ackusativ	Dativ
Maskulinum	der Tisch	den Tisch	dem Tisch
Femininum	die Wand	die Wand	der Wand
Neutrum	das Bett	das Bett	dem Bett
Plural	die Stühle	die Stühle	den Stühlen

Här betyder Tisch ”bord”, Wand ”vägg”, Bett ”säng” och Stühle ”stolar”. Lägg särskilt märke till maskulinum: skillnaden mellan den och dem syns tydligt och är lätt att öva med.

Även obestämda artiklar, ungefär ”en” och ”ett”, ändras:

Grupp	Ackusativ	Dativ
Maskulinum	einen Tisch	einem Tisch
Femininum	eine Tasche	einer Tasche
Neutrum	ein Bett	einem Bett

Tasche betyder ”väska”. Ord för ägande, till exempel mein – ”min”, ”mitt” – följer samma ändelsemönster: in meinen Schrank – ”in i mitt skåp”, men in meinem Schrank – ”i mitt skåp”.

I dativ plural får själva substantivet dessutom normalt ett -n, om pluralformen inte redan slutar på -n eller -s: zwischen den Stühlen – ”mellan stolarna”. Däremot heter det zwischen den Autos – ”mellan bilarna”; pluralformen på -s får inget extra -n.

Håll isär placering och läge

Flera vanliga verb, alltså ord som beskriver handlingar eller tillstånd, bildar användbara par:

Placering	Svenska	Läge	Svenska
Ich lege das Buch auf den Tisch.	Jag lägger boken på bordet.	Das Buch liegt auf dem Tisch.	Boken ligger på bordet.
Ich stelle die Flasche in den Kühlschrank.	Jag ställer flaskan i kylskåpet.	Die Flasche steht im Kühlschrank.	Flaskan står i kylskåpet.
Ich setze mich auf den Stuhl.	Jag sätter mig på stolen.	Ich sitze auf dem Stuhl.	Jag sitter på stolen.
Ich hänge die Jacke an den Haken.	Jag hänger jackan på kroken.	Die Jacke hängt am Haken.	Jackan hänger på kroken.

Svenskan skiljer också på ”lägga–ligga”, ”ställa–stå” och ”sätta sig–sitta”. Använd den känslan som stöd. Vid ”hänga” använder svenskan däremot samma verb i båda fallen; där behöver du tänka särskilt på om något placeras eller redan hänger där.

Exempel i sammanhang

Här finns både tydliga mål och rörelse som sker på en viss plats. Former som im, ins och am förklaras längre ner.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Ich lege das Buch auf den Tisch.	Jag lägger boken på bordet.	Bordet är målet: ackusativ.
Das Buch liegt auf dem Tisch.	Boken ligger på bordet.	Bokens läge: dativ.
Er geht in die Küche.	Han går in i köket.	Köket är målet.
Er geht in der Küche auf und ab.	Han går fram och tillbaka i köket.	Rörelsen sker inne i köket: dativ.
Wir hängen den Spiegel an die Wand.	Vi hänger spegeln på väggen.	Spegeln får en ny plats.
Der Spiegel hängt an der Wand.	Spegeln hänger på väggen.	Vi beskriver var spegeln är.
Die Lampe hängt über dem Esstisch.	Lampan hänger ovanför matbordet.	Läget ovanför något: dativ.
Der Hund kriecht unter das Bett.	Hunden kryper in under sängen.	Hunden tar sig till en plats under sängen.
Der Hund schläft unter dem Bett.	Hunden sover under sängen.	Sovplatsen: dativ.
Bitte stell das Fahrrad vor das Haus.	Ställ cykeln framför huset, är du snäll.	Platsen framför huset är målet.
Hinter der Tür steht ein Besen.	Bakom dörren står en kvast.	Platsangivelsen står först men har ändå dativ.
Ich setze mich neben meine Schwester.	Jag sätter mig bredvid min syster.	Ackusativ efter en placering.
Der kleine Tisch steht zwischen den Sesseln.	Det lilla bordet står mellan fåtöljerna.	Dativ plural med ändelsen -n.
Wir fahren ins Dorf.	Vi åker in i byn.	Byn är målet: ackusativ.
Wir fahren im Dorf langsam.	Vi kör långsamt inne i byn.	Byn är platsen där vi kör: dativ.

Vanliga misstag

1. Att låta all rörelse ge ackusativ

• Fel för betydelsen ”Vi joggar i parken”: Wir joggen in den Park.
• Rätt: Wir joggen im Park. – Vi joggar i parken.
• Varför: Parken är platsen där löpningen sker. Den första meningen är grammatiskt möjlig, men betyder att vi joggar in i parken. Ett ändrat kasus kan alltså ändra betydelsen i stället för att göra meningen omöjlig.

2. Att använda dativ när något placeras

• Fel för en placering: Ich stelle die Tasse auf dem Tisch.
• Rätt: Ich stelle die Tasse auf den Tisch. – Jag ställer koppen på bordet.
• Varför: Koppen får en plats på bordet. Svenskans ”på bordet” visar inte skillnaden, så kontrollera själv om du beskriver placeringen eller läget efteråt.

3. Att behålla grundformen på artikeln

• Fel: Das Buch liegt auf der Tisch.
• Rätt: Das Buch liegt auf dem Tisch. – Boken ligger på bordet.
• Varför: Der Tisch är maskulinum, och dativformen är dem Tisch. Det räcker inte att veta att plats ger dativ; du måste också kunna formen.

4. Att glömma substantivets pluraländelse

• Fel: Die Tasche liegt zwischen den Stühle.
• Rätt: Die Tasche liegt zwischen den Stühlen. – Väskan ligger mellan stolarna.
• Varför: Dativ plural markeras här både med den och med -n på substantivet.

5. Att använda regeln efter alla prepositioner

• Fel: Ich gehe zu den Bahnhof.
• Rätt: Ich gehe zum Bahnhof. – Jag går till stationen.
• Varför: Zu hör inte till de nio tvåvägsprepositionerna och tar dativ även vid riktning. Zum är en sammanslagning av zu dem. Lär dig alltså först vilken prepositionsgrupp ordet tillhör.

Bra att veta i vardagen

Vanliga sammandragningar

En preposition och en bestämd artikel slås ofta ihop. De här formerna är normala även i vårdad skrift, inte bara i snabbt tal.

Delar	Sammandragen form	Betydelse eller funktion
in dem	im	i, dativ
in das	ins	in i, ackusativ
an dem	am	vid eller på, dativ
an das	ans	till eller mot, ackusativ

Wir sitzen am Fenster betyder ”Vi sitter vid fönstret”. Wir setzen uns ans Fenster betyder ”Vi sätter oss vid fönstret”. Sammandragningen döljer alltså inte skillnaden: am innehåller dativformen dem, medan ans innehåller ackusativformen das.

Du kan också möta aufs för auf das, till exempel aufs Sofa – ”till en plats på soffan”. Om artikeln får särskild betoning, som när man pekar ut just ett visst fönster, kan den fulla formen behövas.

Samma svenska preposition, olika tyska uttryck

Utgå inte från att svenska ”på” alltid blir auf. Am Bahnhof betyder ”vid/på stationen”, medan auf dem Bahnsteig betyder ”på perrongen”. In der Schule betyder ”i skolan”. Vilken tysk preposition som passar hör också till ordförrådet; kasusregeln hjälper dig först när du har valt preposition.

På samma sätt kan an och in ge olika perspektiv på ett mål: ans Fenster gehen är ”gå fram till fönstret”, medan ins Zimmer gehen är ”gå in i rummet”. Lär dig därför gärna hela uttryck tillsammans med en liten bild eller situation.

Fördjupning – när grundregeln inte räcker

På A2-nivå räcker det att först känna igen rumsligt mål och rumslig plats. Följande mönster är viktiga senare, men du behöver inte lära dig alla på en gång.

En väg kan också ge ackusativ

Ackusativ kan beskriva en riktad passage, inte bara en slutpunkt. Wir gehen über die Brücke betyder ”Vi går över bron”. Bron är vägen vi passerar, inte nödvändigtvis platsen där vi stannar.

Jämför Der Hubschrauber fliegt über der Stadt – ”Helikoptern flyger ovanför staden”. Här anger über der Stadt området där flygningen sker. Der Hubschrauber fliegt über die Stadt kan i stället betyda ”Helikoptern flyger över staden”, med fokus på passagen över den. Därför är ”en riktad förflyttning i förhållande till platsen” mer träffsäkert än enbart ”ett nytt slutläge”.

Tid följer inte frågorna ”var?” och ”vart?”

Flera av samma prepositioner används om tid. Då kan du inte använda den rumsliga regeln mekaniskt:

• am Montag – på måndag: an med dativ.
• in einer Woche – om en vecka: in med dativ.
• vor dem Essen – före maten: vor med dativ.
• über das Wochenende – över helgen: über med ackusativ.

Lär dig dessa tidsuttryck som egna mönster. Att något gäller en framtida tid gör det inte till en riktning som automatiskt kräver ackusativ.

Fasta verbförbindelser har eget kasus

I en fast verbförbindelse hör en viss preposition till verbet. Då är betydelsen ofta abstrakt och frågan ”var?” eller ”vart?” fungerar inte:

• Ich warte auf den Bus. – Jag väntar på bussen. Warten auf används med ackusativ.
• Ich nehme an einem Kurs teil. – Jag deltar i en kurs. Teilnehmen an används med dativ.
• Ich denke an dich. – Jag tänker på dig. Denken an används med ackusativ; dich betyder ”dig”.

Att vänta kan ske helt stillasittande, men det påverkar inte formen i auf den Bus. När du lär dig sådana uttryck, anteckna verb, preposition och kasus tillsammans.

Kasus styrs lokalt i meningen

En mening kan innehålla flera olika kasus samtidigt. I Ich lege das Buch auf den Tisch – ”Jag lägger boken på bordet” – står das Buch i ackusativ som direkt objekt, det som handlingen riktas mot och som läggs någonstans. Den Tisch står också i ackusativ, men av ett annat skäl: det ingår i uttrycket som anger målet.

I Ich lege das Buch in der Küche auf den Tisch – ”Jag lägger boken på bordet i köket” – anger in der Küche var handlingen sker och får dativ, medan auf den Tisch anger bokens mål och får ackusativ. Välj alltså inte ett enda kasus för hela meningen. Pröva varje platsuttryck för sig.

Så kan du öva

1. Gör par med saker hemma. Säg först vad du gör: Ich lege den Schlüssel auf den Tisch – ”Jag lägger nyckeln på bordet”. Säg sedan resultatet: Der Schlüssel liegt auf dem Tisch – ”Nyckeln ligger på bordet”. Byt till väskan, stolen och sängen och kontrollera artiklarna.
2. Rita en plats och en pil. Rita ett rum med någon som springer inne i det och en andra bild med någon som springer in. Skriv im Zimmer – ”i rummet” – under den första och ins Zimmer – ”in i rummet” – under den andra. Det tränar skillnaden mellan rörelse på en plats och rörelse till en plats.
3. Kontrollera i två steg. När du läser eller skriver, fråga först vad uttrycket betyder: plats eller mål? Kontrollera sedan genus, antal och artikelform. På så vis märker du om felet gäller betydelsen eller bara formen.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Dativ och artiklar – repetera formerna dem, der och den samt substantivets ändelse i dativ plural. Det gör det lättare att använda tvåvägsprepositionerna utan att behöva slå upp varje form.