Avancerade opersonliga konstruktioner i franska

Kort sagt

I formell franska används ett opersonligt il utan konkret syftning för att presentera slutsatser, skyldigheter och iakttagelser: il ressort de l'enquête que…, il incombe au président de… och il est à noter que…. Konstruktionerna är särskilt vanliga i juridiska, administrativa och akademiska texter och motsvaras ofta av svenska formuleringar som ”av utredningen framgår att”, ”det åligger … att” och ”det bör noteras att”.

Översikt

Ett opersonligt uttryck har ett grammatiskt subjekt som inte betecknar någon bestämd person eller sak. I il appert que le contrat est valide syftar il alltså inte tillbaka på ett maskulint substantiv; det fyller bara den subjektsplats som franskan kräver. Man kan jämföra med det i svenskans ”det förefaller att”, men de båda språken väljer ofta helt olika sätt att formulera samma innehåll.

På C1-nivå handlar det inte främst om att förstå ordet il, utan om att välja rätt fast uttryck, preposition och verbform för rätt texttyp. Il incombe à quelqu'un de faire quelque chose fördelar ansvar, medan il ressort de quelque chose que… redovisar en slutsats som kan dras ur ett underlag. Il appert que… gör också ett konstaterande men har en betydligt mer juridisk och ålderdomlig prägel.

Konstruktionerna gör det möjligt att tona ned vem som talar. En rapport kan skriva il convient de vérifier les données i stället för nous devons vérifier les données. Resultatet låter sakligt och institutionellt, men alltför många sådana fraser kan också göra en text tung och undvikande. Att behärska dem innebär därför både att kunna tolka dem och att veta när en enklare formulering är bättre.

Så fungerar konstruktionerna

Det opersonliga subjektet

Grundmönstret är il + verb eller predikativ + komplement. Ett predikativ är här den del efter verbet som beskriver vad som gäller, till exempel à noter i il est à noter. Det opersonliga il står alltid i tredje person singular, även om resten av meningen nämner flera personer eller handlingar.

Konstruktion	Grundmönster	Huvudfunktion	Naturlig svensk motsvarighet
il appert que	il appert que + finit sats	konstatera något som framgår	det framgår att; det visar sig att
il ressort de… que	il ressort de + underlag + que + finit sats	dra en slutsats ur ett underlag	av … framgår att
il résulte de… que	il résulte de + orsak/underlag + que + finit sats	ange ett resultat eller en följd	det följer av … att
il incombe à… de	il incombe à + ansvarig + de + infinitiv	tilldela ansvar eller skyldighet	det åligger … att
il échoit à… de	il échoit à + ansvarig + de + infinitiv	ange vem en uppgift eller rätt tillfaller	det ankommer på … att
il est à noter que	il est à noter que + finit sats	lyfta fram en uppgift	det bör noteras att
il convient de	il convient de + infinitiv	rekommendera eller ange lämpligt handlande	det är lämpligt att; man bör
il y a lieu de	il y a lieu de + infinitiv	ange att det finns skäl eller grund att göra något	det finns anledning att; bör

En finit sats är en sats med ett verb böjt i tempus, exempelvis le contrat est valide. En infinitiv är verbets oböjda grundform, som signer, vérifier eller statuer.

Slutsats: il appert que, il ressort de… que och il résulte de… que

Il appert que betyder ungefär ”det framgår att”. Formen appert är i praktiken en fast form som främst möter läsaren i domar, juridiska yttranden och mycket formella texter:

• Il appert que les deux parties ont accepté les conditions.
• Il appert des pièces du dossier que le délai a été respecté.

I det andra exemplet anger des pièces du dossier vilket underlag konstaterandet bygger på. I modern sakprosa är il ressort du dossier que… ofta mindre ålderdomligt och mer naturligt.

Med il ressort de… que står källan eller underlaget efter de:

• Il ressort de l'enquête que plusieurs contrôles ont été omis.
• Il ressort des témoignages que la porte était déjà ouverte.

Lägg märke till den franska ordföljden. Svenskan placerar gärna underlaget först: ”Av utredningen framgår att …”. Försök inte därför göra l'enquête till subjekt för det franska verbet. Formen är il ressort de l'enquête que….

Il résulte de… que ligger nära il ressort de… que, men betonar oftare en logisk följd eller ett resultat. Il ressort de l'analyse que les chiffres sont inexacts redovisar vad analysen visar. Il résulte de cette erreur que le calcul doit être refait anger vad felet leder till.

Ansvar: il incombe à… de och il échoit à… de

När en person eller institution ansvarar för handlingen används två komplement:

il incombe / il échoit + à + ansvarig + de + infinitiv

I il incombe au président de convoquer la réunion är au président den som bär ansvaret och convoquer själva handlingen. Au är sammandragningen av à + le. Med en grupp blir det till exempel il incombe aux autorités de réagir.

Il incombe à är formellt men fortfarande användbart i förvaltning, arbetsliv och formell argumentation. Det uttrycker skyldighet eller ansvar. Il échoit à är mer sällsynt och högtidligt. Det kan ange att en uppgift, ett beslut eller en rätt genom en ordning eller regel tillfaller någon:

• Il incombe à l'employeur de garantir la sécurité. — arbetsgivaren bär ansvaret.
• Il échoit au tribunal de trancher cette question. — det ankommer på domstolen att avgöra frågan.

I neutral franska är c'est à l'employeur de… eller le tribunal doit… ofta enklare. Byt alltså inte automatiskt ut varje svenskt ”det är X:s ansvar att” mot il échoit à.

Om handlingens utförare inte behöver nämnas används andra mönster: il convient de vérifier les chiffres och il y a lieu de rejeter la demande. Infinitivens underförstådda subjekt är då den person eller institution som situationen gäller.

Att framhäva en uppgift: il est à noter que

Il est à noter que presenterar något som skribenten vill rikta läsarens uppmärksamhet mot. Efter que kommer normalt en fullständig sats:

• Il est à noter que ce délai ne peut pas être prolongé.

När det som ska uppmärksammas uttrycks med ett substantiv kan man i stället använda il convient de noter + substantiv:

• Il convient de noter une nette amélioration des résultats.

Blanda inte ihop à noter med de noter. I den fasta passiva formuleringen heter det il est à noter que; efter il convient heter det de noter.

Indikativ, konjunktiv eller infinitiv?

Indikativ är de vanliga verbformer som framställer något som ett konstaterande, till exempel est, a signé och sera. Konjunktiv är en särskild verbform som bland annat används när innehållet presenteras som önskat, nödvändigt, osäkert eller bedömt snarare än som ett rent faktum.

Eftersom il appert que, il ressort de… que och il est à noter que normalt presenterar ett konstaterande, följs de oftast av indikativ:

• Il ressort du rapport que la procédure a été respectée.
• Il est à noter que les règles changeront en janvier.

Efter en nekad konstruktion kan innebörden bli att något inte är belagt. Då förekommer konjunktiv, särskilt i juridiskt språk:

• Il ne ressort pas du dossier que l'accusé ait agi seul.

Här är ait agi konjunktiv perfekt (en form som ser handlingen som avslutad). Indikativ kan förekomma om skribenten trots negationen själv slår fast innehållet. Valet styrs alltså av om bisatsen hävdas som ett faktum eller hålls öppen.

När samma person ska utföra den rekommenderade handlingen är infinitivsmönstret smidigast: il convient de répondre. Om en egen utsatt aktör behövs kan il convient que följas av konjunktiv: il convient que le directeur réponde. För il incombe à quelqu'un de… ska du däremot hålla fast vid de + infinitiv.

Exempel i sammanhang

Franska	Svenska	Kommentar
Il appert que le contrat est valide.	Det framgår att avtalet är giltigt.	Juridiskt och tydligt högstilsmärkt.
Il appert des pièces versées au dossier que la somme a été payée.	Av handlingarna i målet framgår att beloppet har betalats.	Underlaget anges med de.
Il ressort de l'enquête que plusieurs témoins étaient absents.	Av utredningen framgår att flera vittnen var frånvarande.	Neutral formell slutsats.
Il ressort clairement des données que la mesure a eu peu d'effet.	Av uppgifterna framgår tydligt att åtgärden hade liten effekt.	Adverbet clairement preciserar slutsatsen.
Il ne ressort pas du dossier que l'entreprise ait enfreint la loi.	Det framgår inte av handlingarna att företaget har brutit mot lagen.	Konjunktiv eftersom överträdelsen inte är belagd.
Il résulte de cette décision que le règlement doit être modifié.	Av detta beslut följer att reglerna måste ändras.	Betonar följden.
Il incombe au président de convoquer l'assemblée.	Det åligger ordföranden att kalla till stämman.	Ansvarig efter à, handling efter de.
Il incombe aux autorités locales d'informer la population.	Det åligger de lokala myndigheterna att informera allmänheten.	De blir d' före vokalljud.
Il échoit au juge de trancher le litige.	Det ankommer på domaren att avgöra tvisten.	Sällsynt, juridiskt register.
Il est à noter que les délais varient selon les régions.	Det bör noteras att tidsfristerna varierar mellan regionerna.	Framhäver en viktig uppgift.
Il convient de vérifier l'identité du demandeur.	Sökandens identitet bör kontrolleras.	Formell rekommendation utan namngiven aktör.
Il convient que chaque service conserve une copie.	Varje avdelning bör behålla en kopia.	Eget subjekt i bisatsen; conserve är konjunktiv.
Il y a lieu de rejeter la demande faute de preuves.	Ansökan bör avslås på grund av bristande bevisning.	Typisk besluts- och domstolsformulering.
Il n'y a pas lieu de modifier la procédure actuelle.	Det finns ingen anledning att ändra det nuvarande förfarandet.	Nekad form av il y a lieu de.

Vanliga misstag

Att låta il syfta på ett substantiv

• Fel: Le rapport est détaillé. Il ressort que les coûts augmentent, där il avses betyda ”rapporten”.
• Rätt: Il ressort du rapport que les coûts augmentent.
• Varför: I denna konstruktion är il opersonligt. Rapporten anges som underlag efter de.

Fel preposition runt den ansvarige

• Fel: Il incombe le président à signer le document.
• Rätt: Il incombe au président de signer le document.
• Varför: Personen eller institutionen föregås av à, medan handlingen uttrycks med de + infinitiv.

Att använda konjunktiv automatiskt efter que

• Fel: Il ressort de l'enquête que le contrat soit valide.
• Rätt: Il ressort de l'enquête que le contrat est valide.
• Varför: Positiv il ressort que redovisar normalt ett konstaterat resultat och tar därför indikativ. Ordet que utlöser inte konjunktiv på egen hand.

Att blanda ihop à noter och de noter

• Fel: Il est de noter que les prix ont augmenté.
• Rätt: Il est à noter que les prix ont augmenté.
• Varför: Den fasta konstruktionen är il est à noter que. Däremot heter det il convient de noter que.

Att välja ett alltför högtidligt uttryck

• Mindre lämpligt i ett vardagsmejl: Il appert que tu as oublié tes clés.
• Naturligare: On dirait que tu as oublié tes clés. eller Tu as sans doute oublié tes clés.
• Varför: Il appert que signalerar juridisk eller starkt formell stil. En grammatiskt möjlig mening kan ändå vara stilistiskt felplacerad.

Att kopiera svensk ordföljd ord för ord

• Fel: De l'enquête il ressort que…
• Rätt i neutral sakprosa: Il ressort de l'enquête que…
• Varför: Svenskan börjar gärna med ”av utredningen”. Franskans omarkerade mönster börjar här med opersonligt il. Den framförställda frasen förekommer, men är mer markerad och bör inte vara standardvalet för den som lär sig konstruktionen.

Bruk och stil

Uttrycken bildar en tydlig stilskala. Il est à noter que och il convient de förekommer i många slags sakprosa, även om de kan låta stela i samtal. Il incombe à passar när ansvar verkligen står i centrum. Il ressort de är vanligt när en rapport, utredning eller samling uppgifter stöder en slutsats. Il appert que och il échoit à bör främst kännas igen och användas medvetet i juridisk eller högtidlig text.

Svenskan återger ofta en fransk opersonlig konstruktion med passiv form: il convient de vérifier les données blir naturligt ”uppgifterna bör kontrolleras”. Det är därför sällan bra att översätta varje ord. Franskans il behöver inte få ett svenskt det, och svenskans ”man” behöver inte bli franskans on när texttypen kräver ett mer institutionellt uttryck.

Opersonlig stil kan vara nyttig när själva regeln eller slutsatsen är viktigare än skribenten. Men den kan också dölja ansvar. Jämför il a été décidé de fermer le service med la direction a décidé de fermer le service. Den andra meningen säger vem som fattade beslutet. I tydlig modern förvaltningstext är en aktiv mening ofta bättre när aktören är relevant.

Var också försiktig med upprepning. En text där varje stycke börjar med il convient de, il y a lieu de eller il est à noter que blir monoton. Variera med aktiva subjekt, passiv form och direkta sambandsord, men behåll den opersonliga konstruktionen när den fyller en tydlig funktion.

Fördjupning

Opersonlig passiv i förvaltningsspråk

Formell franska kombinerar ofta opersonligt il med passiv form:

• Il a été décidé de reporter le vote. — Det beslutades att skjuta upp omröstningen.
• Il sera procédé à une vérification des comptes. — En granskning av räkenskaperna kommer att genomföras.

Särskilt il est procédé à är typiskt för administrativt språk. Grammatiskt följs procéder här av à + substantiv: procéder à une inspection. Konstruktionen är användbar att kunna läsa men behöver sällan efterliknas i vanlig sakprosa.

Informationsstruktur och framförställning

Det normala är il ressort de ces chiffres que…, men underlaget kan lyftas fram:

• De ces chiffres, il ressort que la situation s'améliore.

Framförställningen gör ces chiffres till utgångspunkt för resonemanget. Kommat hjälper läsaren att se strukturen. Formen passar när föregående mening redan handlar om siffrorna, men den neutrala ordföljden är oftast säkrare.

Närliggande uttryck utan il

I samma formella miljö möter man force est de constater que, ungefär ”man måste konstatera att”. Uttrycket är opersonligt till sin funktion trots att det inte börjar med il:

• Force est de constater que les objectifs n'ont pas été atteints.

Det är retoriskt starkare än il est à noter que: skribenten framställer slutsatsen som omöjlig att undvika. Använd det sparsamt, särskilt om underlaget inte faktiskt motiverar en så bestämd slutsats.

Ett annat mönster är encore faut-il que + konjunktiv, ”men då krävs också att”:

• La réforme peut réussir, encore faut-il que les moyens soient suffisants.

Det begränsar ett föregående påstående genom att lägga till ett nödvändigt villkor. Sådana konstruktioner visar att opersonliga uttryck inte bara förmedlar information; de hjälper också skribenten att värdera slutsatser och styra argumentationen.

Övningstips

1. Sortera efter funktion. Gör tre listor: slutsats (il ressort de, il appert que), ansvar (il incombe à, il échoit à) och rekommendation (il convient de, il y a lieu de). Skriv en egen mening till varje uttryck.
2. Översätt betydelsen, inte orden. Ta korta utdrag ur svenska myndighetstexter och prova både en fransk opersonlig version och en aktiv version. Jämför sedan vilken som tydligast visar underlag, ansvar eller rekommendation.
3. Läs med stilmarkeringar. När du läser en fransk rapport eller dom, stryk under il, ringa in prepositionerna à och de och notera om verbet efter que står i indikativ eller konjunktiv. Då tränar du både formen och textens hållning till uppgiften.

Närliggande grammatik

• Förkunskap: Opersonliga uttryck — grundmönster som il faut, il semble que och il est important de samt valet mellan infinitiv och konjunktiv.