Relativsatser i tyskan

I korthet

En tysk relativsats beskriver någon eller något som redan nämnts: Der Mann, der dort steht, ist mein Lehrer betyder ”Mannen som står där är min lärare”. Relativpronomenet, alltså ordet som motsvarar svenskans som, får genus och antal från ordet det syftar på, men kasus från sin uppgift i relativsatsen. Relativsatsen avgränsas med komma, och det böjda verbet står normalt sist.

Översikt

En relativsats är en bisats som ger mer information om ett ord: ”lägenheten som vi hyr”, ”kollegan som hjälper mig”. En bisats är en sats som ingår som en del i en större mening. Med relativsatser kan du precisera vilken person eller sak du menar, men också lägga till en upplysning utan att börja en ny mening. På tyska heter de Relativsätze.

Grundmönstret hör till B1-nivån och bygger vidare på bisatser med weil och dass. Du har alltså nytta av att redan känna igen verbets slutplacering. Det nya är att välja rätt form av relativpronomenet: der, die, das, den, dem och flera andra former. De ser ofta ut som bestämda artiklar, alltså orden framför ett substantiv som i der Mann, men har här en annan uppgift: de knyter beskrivningen till det ord som beskrivs.

För en svenskspråkig är den största skillnaden att som inte har en enda tysk motsvarighet. Svenskan säger både ”mannen som kommer” och ”mannen som jag hjälper”. Tyskan behöver der i det första fallet och dem i det andra. Du kan därför inte välja form enbart genom att översätta ord för ord.

Så fungerar relativsatser

1. Hitta ordet som beskrivs

Relativsatsen syftar vanligen på ett substantiv, ett ord för exempelvis en person, sak eller plats. Det ordet kan vi kalla syftningsordet. I Das Buch, das ich lese, ist interessant är Buch syftningsordet: ”Boken som jag läser är intressant”.

Syftningsordet avgör relativpronomenets:

• Genus, alltså grammatiskt kön: maskulinum, femininum eller neutrum.
• Numerus, alltså om det handlar om en enda eller flera: singular eller plural.

Utgå från det tyska ordets genus, inte från svenskans en- och ett-ord. Das Mädchen betyder ”flickan”, men Mädchen är grammatiskt neutrum. Därför säger man Das Mädchen, das hier wohnt, ist zwölf – ”Flickan som bor här är tolv år”. I det vanliga mönstret med der, die, das ändrar personens kön inte denna regel.

2. Bestäm vad pronomenet gör inne i relativsatsen

Kasus är den form ett ord får beroende på sin grammatiska uppgift. Tyskan har fyra kasus. För relativpronomenet måste du titta inuti relativsatsen, inte på vilken form syftningsordet har i resten av meningen.

• Nominativ används för subjektet, den eller det som gör något eller som satsen säger något om.
• Ackusativ används ofta för det direkta objektet, den eller det som handlingen riktas mot, till exempel det du läser eller ser.
• Dativ används bland annat för mottagaren och efter vissa verb och prepositioner. En preposition är ett relationsord som ”med”, ”för” eller ”i”.
• Genitiv uttrycker här tillhörighet, ungefär svenskans ”vars”.

En användbar kontroll är att göra om relativsatsen till en egen mening:

• Der Mann steht dort. – ”Mannen står där.” Mannen är subjekt: der.
• Ich sehe den Mann. – ”Jag ser mannen.” Mannen är direkt objekt: den.
• Ich helfe dem Mann. – ”Jag hjälper mannen.” Verbet helfen kräver dativ: dem.

Det ger tre olika relativsatser med samma syftningsord:

• Der Mann, der dort steht, ist mein Lehrer. – Mannen som står där är min lärare.
• Der Mann, den ich sehe, ist mein Lehrer. – Mannen som jag ser är min lärare.
• Der Mann, dem ich helfe, ist mein Lehrer. – Mannen som jag hjälper är min lärare.

Lägg särskilt märke till Ich helfe dem Mann. Svenskans ”hjälpa någon” visar inte att tyskan kräver dativ. Lär därför gärna in helfen tillsammans med jemandem helfen, ”hjälpa någon”, där jemandem visar dativformen.

3. Använd hela böjningstabellen

Kasus	Maskulinum	Femininum	Neutrum	Plural
Nominativ	der	die	das	die
Ackusativ	den	die	das	die
Dativ	dem	der	dem	denen
Genitiv	dessen	deren	dessen	deren

Många former är alltså lika i nominativ och ackusativ. Skillnaden syns tydligast i maskulinum: der blir den. I dativ plural heter relativpronomenet denen, inte den som den bestämda artikeln. Genitivformerna dessen och deren skiljer sig också från artiklarna.

Jämför gärna två meningar där syftningsordets kasus växlar:

• Ich kenne den Mann, der dort steht. – Jag känner mannen som står där.
• Der Mann, den ich kenne, steht dort. – Mannen som jag känner står där.

I den första meningen står den Mann i ackusativ efter kenne, men relativpronomenet är der, eftersom mannen står där. I den andra är Der Mann subjekt i huvudsatsen, alltså den del som kan fungera som en egen mening, men den är objekt till kenne inne i relativsatsen.

Minnesregel: syftningsordet ger genus och antal; relativsatsen ger kasus.

4. Placera verbet sist och sätt ut kommatecken

Relativpronomenet inleder bisatsen. Verbet som är böjt efter person och tid står normalt sist:

Das ist die Wohnung, die wir suchen. – Det är lägenheten som vi söker.

I en längre svensk relativsats säger vi exempelvis ”som vi söker just nu”. I tyskan hamnar även tidsuttrycket före verbet: die wir gerade suchen – ”som vi söker just nu”. När det finns flera verbdelar samlas de i slutet:

• Das ist die Wohnung, die wir gemietet haben. – Det är lägenheten som vi har hyrt.
• Das ist die Wohnung, die wir mieten möchten. – Det är lägenheten som vi skulle vilja hyra.

I det första exemplet är gemietet ett particip, här verbformen som används tillsammans med ”har”. I det andra är mieten en infinitiv, verbets grundform, ”hyra”. Det böjda verbet, haben respektive möchten, avslutar satsen.

Tyskan kräver komma framför relativsatsen. Om huvudsatsen fortsätter efter den behövs även ett avslutande komma:

Die Wohnung, die wir gemietet haben, liegt am Bahnhof. – Lägenheten som vi har hyrt ligger vid stationen.

Kommat påverkar inte grundordningen i huvudsatsen. Die Wohnung är fortfarande dess subjekt och liegt dess verb. Det längre inskottet bara beskriver lägenheten.

5. Låt en preposition följa med pronomenet

När en preposition behövs i relativsatsen står den framför relativpronomenet:

Das ist die Kollegin, mit der ich zusammenarbeite. – Det är kollegan som jag arbetar tillsammans med.

Svenskan lägger gärna ”med” sist. Det ska du inte föra över till detta tyska mönster. Tänk först Ich arbeite mit der Kollegin zusammen. Eftersom mit kräver dativ och Kollegin är femininum får du mit der.

Fler vanliga kombinationer är:

• der Freund, auf den ich warte – vännen som jag väntar på; auf jemanden warten kräver ackusativ.
• das Haus, in dem ich wohne – huset som jag bor i; befintlighet med in ger dativ.
• die Stadt, in die wir ziehen – staden som vi flyttar till; riktning med in ger ackusativ.

Prepositionen kan alltså bestämma kasus. Välj inte dativ automatiskt bara för att ett litet relationsord står framför pronomenet.

6. Uttryck ”vars” med dessen och deren

När du beskriver något som tillhör personen eller saken används genitiv:

• Der Nachbar, dessen Hund oft bellt, ist sehr nett. – Grannen vars hund ofta skäller är väldigt trevlig.
• Die Frau, deren Fahrrad gestohlen wurde, wartet auf die Polizei. – Kvinnan vars cykel blev stulen väntar på polisen.

Välj dessen för ett maskulint eller neutralt syftningsord och deren för ett feminint syftningsord eller plural. Det är ägaren, inte det ägda, som avgör valet. Därför heter det die Frau, deren Hund … trots att Hund är maskulinum.

Det följande substantivet har sin egen uppgift i relativsatsen. I die Frau, deren Mann ich kenne – ”kvinnan vars man jag känner” – är deren Mann objekt till kenne. Det står normalt ingen bestämd artikel mellan dessen/deren och substantivet: deren Mann, inte deren der Mann.

Exempel i sitt sammanhang

Här är tolv meningar från situationer där du kan behöva precisera vem eller vad du menar. Former som motsvarar samma svenska ”som” får olika utseende på tyska.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Der Mann, der dort steht, ist mein Lehrer.	Mannen som står där är min lärare.	Mannen är subjekt i relativsatsen: nominativ.
Das Buch, das ich lese, ist interessant.	Boken som jag läser är intressant.	Boken är objekt, men neutrum har samma form i nominativ och ackusativ.
Die Frau, der ich helfe, wohnt nebenan.	Kvinnan som jag hjälper bor intill.	Verbet för ”hjälpa” kräver dativ.
Der Zug, den wir nehmen, fährt um acht ab.	Tåget som vi tar avgår klockan åtta.	Maskulint objekt ger ackusativformen.
Die Jacke, die du suchst, hängt im Flur.	Jackan som du letar efter hänger i hallen.	Feminint objekt har samma pronomenform som feminint subjekt.
Die Leute, denen wir begegnet sind, waren freundlich.	Människorna som vi träffade var vänliga.	Verbet för ”möta” kräver dativ; här står pronomenet i plural.
Das Café, in dem wir frühstücken, öffnet früh.	Kaféet där vi äter frukost öppnar tidigt.	Plats med preposition och dativ.
Die Kollegin, mit der ich telefoniere, arbeitet in Hamburg.	Kollegan som jag talar i telefon med arbetar i Hamburg.	Prepositionen står framför pronomenet.
Das ist der Freund, auf den ich warte.	Det är vännen som jag väntar på.	Verbets prepositionsuttryck kräver ackusativ.
Die Stadt, in die wir ziehen, liegt am Meer.	Staden som vi flyttar till ligger vid havet.	Riktning med preposition och ackusativ.
Der Nachbar, dessen Hund oft bellt, ist sehr nett.	Grannen vars hund ofta skäller är väldigt trevlig.	Genitiv med maskulint syftningsord.
Die Kinder, deren Eltern heute arbeiten, bleiben bis fünf hier.	Barnen vars föräldrar arbetar i dag stannar här till klockan fem.	Genitiv med syftningsord i plural.

Formuleringen Die Frau, der ich helfe betyder ”kvinnan som jag hjälper”. Den är användbar som exempel på en ordgrupp, men inte en fullständig mening med huvudsatsens verb. I tabellen har den därför fått fortsättningen wohnt nebenan.

Vanliga misstag

1. Att låta huvudsatsen styra kasus

• Fel: Ich kenne den Mann, den dort steht.
• Rätt: Ich kenne den Mann, der dort steht.
• Svenska: Jag känner mannen som står där.

I relativsatsen är mannen den som står. Därför ska pronomenet stå i nominativ, även om den Mann är objekt i huvudsatsen.

2. Att välja nominativ efter ett dativverb

• Fel: Die Frau, die ich helfe, wohnt nebenan.
• Rätt: Die Frau, der ich helfe, wohnt nebenan.
• Svenska: Kvinnan som jag hjälper bor intill.

Helfen kräver dativ. Det är inte tillräckligt att se ett feminint syftningsord och välja die; även uppgiften i bisatsen måste kontrolleras.

3. Att behålla svensk ordföljd

• Fel: Das Buch, das ich lese jeden Abend, ist spannend.
• Rätt: Das Buch, das ich jeden Abend lese, ist spannend.
• Svenska: Boken som jag läser varje kväll är spännande.

Det böjda verbet kommer efter tidsuttrycket. Kom ihåg slutplaceringen även när relativsatsen blir längre än två eller tre ord.

4. Att utelämna pronomenet

• Fel: Das ist das Buch, ich gestern gekauft habe.
• Rätt: Das ist das Buch, das ich gestern gekauft habe.
• Svenska: Det är boken som jag köpte i går.

På svenska går det också bra att säga ”boken jag köpte”. I vanliga tyska relativsatser får du inte stryka relativpronomenet på det sättet.

5. Att sätta prepositionen sist

• Fel: Die Kollegin, der ich arbeite mit, ist krank.
• Rätt: Die Kollegin, mit der ich arbeite, ist krank.
• Svenska: Kollegan som jag arbetar med är sjuk.

Prepositionen och relativpronomenet hör ihop i början av satsen. Samtidigt måste verbet flyttas till slutet.

6. Att använda artikelns dativform i plural

• Fel: Die Leute, den ich geholfen habe, sind schon weg.
• Rätt: Die Leute, denen ich geholfen habe, sind schon weg.
• Svenska: Människorna som jag hjälpte har redan gått.

Dativ plural av relativpronomenet är denen. Att artikeln heter den i exempelvis mit den Leuten ändrar inte detta.

Att tänka på i tal och skrift

Samma grammatik, olika mängd information

En relativsats kan tala om vilken person eller sak du menar:

Die Schüler, die morgen eine Prüfung haben, gehen früh nach Hause. – Eleverna som har prov i morgon går hem tidigt.

Här kan beskrivningen skilja ut de elever som har prov från de andra. Den kan också lägga till information om någon som redan är tydligt identifierad:

Meine Schwester, die in Berlin wohnt, kommt am Freitag. – Min syster, som bor i Berlin, kommer på fredag.

I tyskan används komma i båda fallen. Du kan alltså inte avgöra skillnaden genom att titta på kommatecknen; sammanhanget visar om relativsatsen avgränsar en grupp eller bara ger extra information. Översättningen till svenska kan däremot spegla skillnaden med olika kommatering.

Der, die och das är inte vardagliga nödlösningar

Former som der, die, das är normala både i samtal och i vårdad skrift. Du behöver inte byta till något ”finare” för att skriva korrekt. Relativsatser med welcher, welche, welches – ”som” eller ”vilken/vilket” beroende på sammanhanget – förekommer också, särskilt i skriftspråk, men kan låta tyngre.

Regionalt kan du höra wo användas för personer eller saker där standardspråket använder ett relativpronomen. Det är bra att känna igen sådana uttryck, men använd standardformerna när du skriver eller vill tala neutralt.

Korta relativsatser gör texten lättare att följa

Relativsatsen står helst nära syftningsordet. Om du lägger in flera långa relativsatser i samma mening blir det lätt oklart vilken beskrivning som hör till vilket ord. Det är ofta bättre att dela upp meningen än att försöka visa allt med en enda konstruktion. Det gäller även på svenska.

Fördjupning: fler former och mer komplexa mönster

Grundmönstret med der, die, das täcker mycket av det du behöver på B1. Följande mönster är värda att känna igen för att kunna läsa mer varierad tyska.

Was efter något obestämt eller en hel mening

Relativpronomenet was används bland annat efter alles, etwas, nichts – ”allt, något, inget” – och efter uttryck som das Beste, ”det bästa”:

• Alles, was du brauchst, liegt auf dem Tisch. – Allt som du behöver ligger på bordet.
• Das ist das Beste, was wir tun können. – Det är det bästa vi kan göra.

Was kan också syfta på hela innehållet i en föregående sats:

Der Zug hatte Verspätung, was mich geärgert hat. – Tåget var försenat, vilket irriterade mig.

Det som irriterade var alltså förseningen, inte tåget som föremål. Jämför detta med Das Buch, das ich lese … – ”boken som jag läser …”: efter ett vanligt neutrumsubstantiv är das standardformen. Svenskans ”som” hjälper inte i sig att välja mellan das och was.

Wo och wohin för platser

Efter en platsangivelse kan wo, ”där”, inleda en relativsats:

Die Stadt, wo ich wohne, ist klein. – Staden där jag bor är liten.

Die Stadt, in der ich wohne … uttrycker samma grundbetydelse och är ett säkert val i neutral och formell skrift. När beskrivningen gäller en riktning kan wohin, ”dit”, användas:

Die Stadt, wohin wir ziehen, liegt am Meer. – Staden som vi flyttar till ligger vid havet.

Du kan också använda det redan bekanta in die wir ziehen. Poängen är att skilja platsen där något sker från målet för en förflyttning, inte att ersätta alla prepositionsuttryck med wo.

Wer utan ett utskrivet syftningsord

I en fri relativsats, alltså en relativsats utan ett särskilt syftningsord framför, kan wer motsvara ”den som”:

Wer Zeit hat, kann mitkommen. – Den som har tid kan följa med.

Wer är här inte ett frågeord. Satsen anger vilka som får följa med. Kasus kan fortfarande växla: Wem das nicht gefällt, der kann gehen betyder ”Den som inte gillar det kan gå”. Wem står i dativ eftersom gefallen, ”tilltala” eller ”falla någon i smaken”, kräver dativ för personen.

Preposition tillsammans med vars

En genitivform kan ingå i en större ordgrupp efter en preposition:

Die Kollegin, mit deren Bruder ich arbeite, kommt aus Köln. – Kollegan vars bror jag arbetar med kommer från Köln.

Deren syftar på kollegan. Mit gäller däremot brodern och gör hela uttrycket deren Bruder till dativ. Det är alltså olika relationer som uttrycks samtidigt: vem brodern tillhör och vem jag arbetar med.

När verbgruppen får ett ovanligare slut

Regeln ”det böjda verbet sist” fungerar för de vanliga exempel som artikeln börjar med. En senare detalj gäller perfekt med vissa modalverb, alltså verb som uttrycker exempelvis möjlighet eller nödvändighet. Då kan två infinitiver stå efter hjälpverbet:

Das ist die Aufgabe, die ich gestern habe erledigen müssen. – Det är uppgiften som jag var tvungen att göra i går.

Här står habe före erledigen müssen. Konstruktionen är ett särskilt mönster med dubbel infinitiv, inte en anledning att flytta fram verbet i vanliga relativsatser. I många vardagliga sammanhang är die ich gestern erledigen musste – ”som jag var tvungen att göra i går” – ett enklare alternativ.

Tips för att öva

1. Bygg relativsatser av två korta meningar. Börja med Das ist ein Mann. Ich helfe dem Mann. – ”Det är en man. Jag hjälper mannen.” Skriv sedan Das ist ein Mann, dem ich helfe – ”Det är en man som jag hjälper.” Kontrollera genus, antal och kasus innan du flyttar verbet.

2. Beskriv samma person med olika uppgifter. Ta exempelvis ”kollegan som kommer”, ”kollegan som jag känner” och ”kollegan som jag talar med”. På tyska blir det der Kollege, der kommt, der Kollege, den ich kenne och der Kollege, mit dem ich spreche. Det gör skillnaden mellan nominativ, ackusativ och dativ konkret.

3. Markera relativsatser när du läser. Ringa in pronomenet, stryk under syftningsordet och hitta verbet i slutet. Fråga sedan om svenskans översättning skulle använda ”som”, ”vars”, ”där” eller ”vilket”. Då tränar du både formen och betydelsen, inte bara en tabell.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Bisatser med weil och dass – ”eftersom” och ”att”; här tränar du den verbplacering som vanliga relativsatser bygger på.
• Nästa steg: Komplexa meningsbyggnader – kombinera olika bisatser och lär dig hålla längre meningar tydliga.