Infinitiv med zu i tyskan

Kort sagt

Tyskan använder ofta zu + infinitiv efter uttryck som betyder att försöka, planera eller ha lust att göra något: Ich versuche, Deutsch zu lernen – ”Jag försöker lära mig tyska”. Infinitiv är verbets grundform, till exempel lernen (lära sig), och står sist i sin verbgrupp. Vid avskiljbara verb skjuts zu in i ordet: anzurufen (att ringa). Efter vanliga modalverb, som können (kunna) och müssen (måste), används däremot infinitiv utan zu.

Översikt

Med infinitiv med zu kan du beskriva planer, försök, känslor och bedömningar utan att bygga en helt ny sats med en egen personangivelse. Du möter konstruktionen när någon berättar vad hen tänker göra, ber om hjälp eller förklarar vad som är viktigt. På B1-nivå blir den särskilt användbar för att få ihop längre meningar på ett naturligt sätt.

För en svenskspråkig ligger jämförelsen med att nära till hands. Es ist wichtig, pünktlich zu sein betyder ”Det är viktigt att vara i tid”. Men tyskans zu följer inte svenskans att i varje mening: vi säger gärna ”Jag försöker komma”, medan tyskan kräver Ich versuche, zu kommen. Lär dig därför hela uttryck, inte bara ordet zu som en lös översättning.

En annan skillnad är ordföljden. På svenska kommer verbet tidigt i ”att läsa boken i kväll”. På tyska hamnar motsvarande verb sist: das Buch heute Abend zu lesen. Den placeringen är nyckeln till att både förstå och själv bygga konstruktionen.

Så fungerar det

1. Bygg en infinitivgrupp

En infinitivgrupp är en infinitiv tillsammans med de ord som hör till den, exempelvis vad man gör och när man gör det. I meningen nedan står det böjda verbet, alltså verbet som anpassas efter personen, i första delen. Infinitivgruppen följer efteråt:

Ich versuche, den Termin online zu buchen.
Jag försöker boka tiden på nätet.

Här är versuche det böjda verbet och den Termin online zu buchen infinitivgruppen. Inuti gruppen kommer zu direkt före buchen.

Mönster	Tyska	Svenska
Verb + infinitivgrupp	Ich hoffe, bald eine Wohnung zu finden.	Jag hoppas hitta en lägenhet snart.
Bedömning + infinitivgrupp	Es ist schwierig, hier einen Parkplatz zu finden.	Det är svårt att hitta en parkeringsplats här.
Uttryck med ett substantiv	Wir haben keine Zeit, lange zu warten.	Vi har inte tid att vänta länge.
Infinitivgruppen först	Jeden Tag zu üben, hilft mir.	Att öva varje dag hjälper mig.

En infinitivgrupp har normalt inget eget utskrivet subjekt, det vill säga den eller det som gör något. Du skriver därför inte in ett extra ich framför zu buchen. Vem som ska boka framgår i det här fallet av Ich versuche.

2. Vanliga verb som följs av zu

Det är det inledande verbet eller uttrycket som avgör om zu behövs. Följande kombinationer är bra att kunna som helheter.

Tyskt uttryck	Svensk betydelse	Exempel med översättning
versuchen, etwas zu tun	försöka göra något	Sie versucht, ruhig zu bleiben. – Hon försöker hålla sig lugn.
hoffen, etwas zu tun	hoppas göra något	Ich hoffe, dich bald zu sehen. – Jag hoppas träffa dig snart.
planen, etwas zu tun	planera att göra något	Wir planen, im Herbst umzuziehen. – Vi planerar att flytta i höst.
anfangen, etwas zu tun	börja göra något	Es fängt an, zu regnen. – Det börjar regna.
aufhören, etwas zu tun	sluta göra något	Er hört auf, sich zu beschweren. – Han slutar klaga.
vergessen, etwas zu tun	glömma att göra något	Ich habe vergessen, Brot zu kaufen. – Jag har glömt att köpa bröd.
sich entscheiden, etwas zu tun	bestämma sig för att göra något	Sie entscheidet sich, zu bleiben. – Hon bestämmer sig för att stanna.

I uttrycket sich entscheiden hör sich till verbet och motsvarar svenskans ”sig”. Sådana ord kallas reflexiva pronomen, alltså ord som syftar tillbaka på den som handlar. De ändras efter personen: Ich entscheide mich, zu bleiben – ”Jag bestämmer mig för att stanna”.

3. Efter adjektiv och substantiv

Ett adjektiv beskriver en egenskap, som ”viktig” eller ”svår”. Många tyska bedömningar med adjektiv följs naturligt av en infinitivgrupp:

• Es ist wichtig, genug zu schlafen. – Det är viktigt att sova tillräckligt.
• Es ist schön, dich wiederzusehen. – Det är roligt att träffa dig igen.
• Ich bin froh, hier zu sein. – Jag är glad över att vara här.
• Bist du bereit, die Verantwortung zu übernehmen? – Är du beredd att ta ansvaret?

Ett substantiv är ett ord för exempelvis en sak, person, känsla eller idé. Vanliga substantiv i den här konstruktionen är Zeit (tid), Lust (lust), Angst (rädsla) och Möglichkeit (möjlighet).

• Er hat keine Lust, zu arbeiten. – Han har ingen lust att arbeta.
• Wir haben die Möglichkeit, von zu Hause aus zu arbeiten. – Vi har möjlighet att arbeta hemifrån.
• Sie hat Angst, einen Fehler zu machen. – Hon är rädd för att göra ett fel.

Översätt uttrycket som helhet. Svenskans ”rädd för att” blir här inte en ordagrann tysk motsvarighet med ett extra ord före infinitiven.

4. Avskiljbara och oskiljbara verb

Ett avskiljbart verb har en första del som kan lossna när verbet böjs: anrufen blir Ich rufe an – ”Jag ringer”. I infinitiven med zu sätts zu mellan den första delen och resten. Allt skrivs ihop.

Grundform	Infinitiv med zu	Betydelse
anrufen	anzurufen	att ringa
aufstehen	aufzustehen	att stiga upp
einkaufen	einzukaufen	att handla
mitbringen	mitzubringen	att ta med
vorbereiten	vorzubereiten	att förbereda

Ich habe vergessen, dich anzurufen.
Jag har glömt att ringa dig.

Vid ett oskiljbart verb, vars första del inte lossnar, står zu däremot framför hela verbet: zu besuchen (att besöka), zu verstehen (att förstå), zu bezahlen (att betala). Detsamma gäller verb på -ieren, som zu telefonieren (att tala i telefon).

5. Vem utför handlingen?

Ofta är det samma person som utför båda handlingarna:

Lena versucht, früher aufzustehen.
Lena försöker stiga upp tidigare.

Lena både försöker och stiger upp. Men regeln är inte att infinitiv alltid kräver samma subjekt som första delen. Efter en uppmaning eller begäran kan en annan person vara den som ska handla:

Ich bitte dich, die Tür zu schließen.
Jag ber dig att stänga dörren.

Det är jag som ber, men du som ska stänga. Dich är här objekt, alltså den person som verbets handling riktas till. Jämför:

• Ich verspreche dir, pünktlich zu kommen. – Jag lovar dig att komma i tid. Det är jag som ska komma.
• Ich bitte dich, pünktlich zu kommen. – Jag ber dig att komma i tid. Det är du som ska komma.

Vilken person infinitiven syftar på beror alltså på det inledande verbet. Med opersonliga bedömningar kan betydelsen vara allmän: Es ist wichtig, genug zu trinken – ”Det är viktigt att dricka tillräckligt”.

6. När används infinitiv utan zu?

Efter modalverb, verb som uttrycker exempelvis förmåga, vilja eller nödvändighet, används infinitiv utan zu: können, müssen, wollen, sollen, dürfen och mögen samt formen möchte.

• Ich kann schwimmen. – Jag kan simma.
• Wir müssen gehen. – Vi måste gå.
• Ich möchte bezahlen. – Jag skulle vilja betala.

Även lassen (låta) följs av infinitiv utan zu: Ich lasse das Fahrrad reparieren – ”Jag låter reparera cykeln”. Detsamma gäller konstruktioner där man ser eller hör någon göra något: Ich höre ihn singen – ”Jag hör honom sjunga”.

Vissa rörelseuttryck fungerar också så: Wir gehen einkaufen – ”Vi går och handlar”. Svenskans val mellan ”att”, ”och” och inget bindeord alls räcker alltså inte för att avgöra den tyska konstruktionen.

7. Kommatecken

Enligt dagens tyska skrivregler skiljs utbyggda infinitivgrupper med zu av med kommatecken. En utbyggd grupp innehåller fler ord än bara zu och infinitiven:

• Ich versuche, jeden Tag Deutsch zu lernen. – Jag försöker lära mig tyska varje dag.
• Deutsch zu lernen, macht mir Spaß. – Jag tycker att det är roligt att lära mig tyska.

En enkel infinitiv med bara zu kan i vissa fall stå utan kommatecken: Er versucht zu schlafen – ”Han försöker sova”. Kommatecknet behålls bland annat när ett substantiv eller ett hänvisande ord kräver avgränsningen: Er hat keine Lust, zu arbeiten – ”Han har ingen lust att arbeta”.

I äldre texter kan du se utbyggda grupper utan kommatecken, eftersom reglerna tidigare gav större valfrihet. När du själv skriver är det en god vana att tydligt avgränsa infinitivgruppen. Några täta verbkombinationer behandlas särskilt; se fördjupningen nedan.

Exempel i sammanhang

Här syns konstruktionen i vardagliga planer, önskemål och bedömningar. Lägg särskilt märke till var infinitiven hamnar och vem som ska utföra handlingen.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Ich versuche, Deutsch zu lernen.	Jag försöker lära mig tyska.	Tyskan har zu även när svenskan saknar att.
Es ist wichtig, pünktlich zu sein.	Det är viktigt att vara i tid.	Bedömning med adjektiv.
Er hat keine Lust, zu arbeiten.	Han har ingen lust att arbeta.	Uttryck med substantivet Lust.
Wir hoffen, den Zug noch zu erreichen.	Vi hoppas att vi fortfarande hinner med tåget.	Infinitiven står sist i gruppen.
Ich habe vergessen, die Rechnung zu bezahlen.	Jag har glömt att betala räkningen.	Zu står före hela det oskiljbara verbet.
Sie plant, nächstes Jahr umzuziehen.	Hon planerar att flytta nästa år.	Zu skjuts in i umziehen.
Hast du Zeit, mir kurz zu helfen?	Har du tid att hjälpa mig en stund?	Tid följs av en infinitivgrupp.
Ich freue mich darauf, dich wiederzusehen.	Jag ser fram emot att träffa dig igen.	Darauf hänvisar framåt till gruppen.
Der Arzt rät mir, mehr Wasser zu trinken.	Läkaren råder mig att dricka mer vatten.	Det är jag som ska dricka.
Sie verspricht, sich morgen zu melden.	Hon lovar att höra av sig i morgon.	Sich står tidigare i gruppen än zu melden.
Es ist nicht leicht, eine bezahlbare Wohnung zu finden.	Det är inte lätt att hitta en bostad man har råd med.	En längre grupp med flera bestämningar.
Ich versuche, nicht so spät ins Bett zu gehen.	Jag försöker att inte lägga mig så sent.	Nicht står inne i infinitivgruppen.
Er hat angeboten, uns beim Umzug zu helfen.	Han har erbjudit sig att hjälpa oss med flytten.	Infinitiven ändras inte när första verbet står i dåtid.
Wir haben beschlossen, zu Hause zu bleiben und selbst zu kochen.	Vi har bestämt oss för att stanna hemma och laga mat själva.	Två infinitiver samordnas med und.

Vanliga misstag

1. Att utelämna zu efter versuchen

• Fel: Ich versuche, Deutsch lernen.
• Rätt: Ich versuche, Deutsch zu lernen. – Jag försöker lära mig tyska.
• Varför: Svenskans ”försöka” kan följas direkt av grundformen, men tyskans versuchen kräver zu i den här konstruktionen.

2. Att lägga till zu efter ett modalverb

• Fel: Ich muss zu arbeiten.
• Rätt: Ich muss arbeiten. – Jag måste arbeta.
• Varför: Efter müssen används infinitiv utan zu. Lär dig skilja Ich muss arbeiten från Ich versuche, zu arbeiten – ”Jag försöker arbeta”.

3. Att sätta zu framför ett avskiljbart verb

• Fel: Ich plane, früh zu aufstehen.
• Rätt: Ich plane, früh aufzustehen. – Jag planerar att stiga upp tidigt.
• Varför: I aufstehen ska zu stå inuti ordet, efter auf-.

4. Att ta med svensk ordföljd

• Fel: Ich hoffe, zu finden bald eine Wohnung.
• Rätt: Ich hoffe, bald eine Wohnung zu finden. – Jag hoppas hitta en lägenhet snart.
• Varför: Tidsuttrycket och det man ska hitta kommer före zu finden, inte efter.

5. Att lägga in ett extra subjekt

• Fel: Ich hoffe, ich bald eine Wohnung zu finden.
• Rätt: Ich hoffe, bald eine Wohnung zu finden. – Jag hoppas hitta en lägenhet snart.
• Också rätt: Ich hoffe, dass ich bald eine Wohnung finde. – Jag hoppas att jag snart hittar en lägenhet.
• Varför: Välj antingen en infinitivgrupp utan eget subjekt eller en fullständig sats med dass och ett böjt verb.

6. Att förväxla svenska att med ett enda tyskt ord

• Fel: Ich weiß, zu er heute kommt.
• Rätt: Ich weiß, dass er heute kommt. – Jag vet att han kommer i dag.
• Varför: Här följs ”att” av en hel sats med en egen person och ett böjt verb. Då behövs dass, inte infinitivmärket zu.

Att tänka på i användningen

Zu, dass och um … zu har olika uppgifter

Svenskans att täcker flera konstruktioner som tyskan håller isär. I ”att resa” markerar det infinitiv. I ”att hon reser” inleder det en bisats, en sats som ingår i en större mening och här har eget subjekt och böjt verb.

• Ich hoffe, bald zu reisen. – Jag hoppas resa snart.
• Ich hoffe, dass sie bald reist. – Jag hoppas att hon reser snart.

Om det är någon annan som ska resa kan du inte bara lämna bort personen och behålla samma betydelse. Använd en sats med dass när den behövs för att ange vem du menar. Efter många, men inte alla, uttryck är både infinitiv och dass möjliga när personen är densamma. Byt därför inte mekaniskt mellan dem.

Um … zu anger däremot ett syfte, alltså vad någon gör något för:

• Ich versuche, Deutsch zu lernen. – Jag försöker lära mig tyska.
• Ich besuche einen Kurs, um Deutsch zu lernen. – Jag går en kurs för att lära mig tyska.

I första meningen är lärandet det jag försöker göra. I den andra är lärandet målet med kursen. Ett vanligt zu betyder alltså inte automatiskt ”för att”.

Negation och tydlighet

Negation, alltså att förneka något med exempelvis ”inte”, kan gälla olika delar av meningen:

• Ich versuche, nicht zu lachen. – Jag försöker att inte skratta.
• Ich versuche nicht, zu lachen. – Jag försöker inte skratta.

I den första försöker jag hålla tillbaka skrattet. I den andra säger jag att jag inte gör något försök att skratta. Placera nicht vid den del du vill förneka och välj hellre en tydlig formulering än en tät men tvetydig mening.

Talspråk och skriftspråk

Infinitiv med zu är vanligt både i samtal och i skrift. Konstruktionen är inte i sig formell. Däremot blir en mening tung om du staplar flera långa grupper på varandra. I samtal kan två korta meningar vara naturligare än en enda lång.

Skilj också infinitivmärket från zu som preposition, ett ord som knyter exempelvis en riktning till ett substantiv: zum Bahnhof gehen betyder ”gå till stationen”. I zu Hause zu bleiben – ”att stanna hemma” – hör det första zu till uttrycket ”hemma”, medan det andra markerar infinitiven.

Fördjupning

Hänvisande ord som darauf och daran

Vissa uttryck innehåller ett ord som pekar framåt mot infinitivgruppen. Det bevarar ofta en preposition som hör till grunduttrycket:

• Ich freue mich darauf, dich zu sehen. – Jag ser fram emot att träffa dig.
• Denk daran, die Tür abzuschließen. – Kom ihåg att låsa dörren.
• Es kommt darauf an, ruhig zu bleiben. – Det gäller att hålla sig lugn.

Lär dig sich auf etwas freuen tillsammans med sich darauf freuen, etwas zu tun. Svenskan använder inte alltid ett separat hänvisande ord, så en ordagrann svensk modell kan få dig att glömma darauf eller daran där det behövs.

En handling som redan är avslutad

En perfekt infinitiv beskriver en handling som är avslutad i förhållande till det man talar om. Den bildas med particip, verbformen i exempelvis ”har gjort”, och zu haben eller zu sein.

• Ich bin froh, die Prüfung bestanden zu haben. – Jag är glad att jag har klarat provet.
• Sie freut sich, rechtzeitig angekommen zu sein. – Hon är glad att hon har kommit fram i tid.

Valet mellan haben och sein följer samma mönster som i tysk perfekt. Jämför Ich hoffe, die Prüfung zu bestehen – ”Jag hoppas klara provet”: här ligger resultatet fortfarande framför mig. Det viktiga är tidsförhållandet, inte bara vilket tempus första verbet står i.

Passiv infinitiv

Passiv innebär att man fokuserar på den som utsätts för en handling, snarare än på den som utför den. En passiv infinitiv kan bildas med particip och zu werden:

Sie hofft, bald eingeladen zu werden.
Hon hoppas bli inbjuden snart.

Efter ett modalverb används däremot den passiva infinitiven utan zu:

Niemand möchte ohne Erklärung abgewiesen werden.
Ingen vill bli avvisad utan förklaring.

Det är alltså det inledande verbet som avgör om zu behövs även när infinitiven är passiv.

Sein och haben med zu

I några konstruktioner uttrycker zu mer än en vanlig kompletterande handling:

• Die Rechnung ist bis Freitag zu bezahlen. – Räkningen ska betalas senast på fredag.
• Die Schrift ist kaum zu lesen. – Texten går knappt att läsa.
• Ich habe noch viel zu erledigen. – Jag har fortfarande mycket att ordna.

Sein + zu + infinitiv kan uttrycka att något måste göras eller går att göra. Sammanhanget avgör. Haben + zu + infinitiv kan uttrycka en uppgift eller skyldighet. En order som Du hast zu warten – ”Du ska vänta” – låter betydligt strängare än det vardagliga Du musst warten – ”Du måste vänta”.

Täta verbkombinationer och variation

Vissa kombinationer bildar en tät enhet och skrivs utan kommatecken: Er scheint zu schlafen – ”Han verkar sova”, och Das brauchst du nicht zu machen – ”Det behöver du inte göra”. I den senare står brauchen med negation och fungerar ungefär som ett modalverb. I vardagligt tal förekommer också Das brauchst du nicht machen, men formen med zu är ett säkert val i vårdad skrift.

Efter helfen förekommer både infinitiv med och utan zu. En kort fras kan vara Ich helfe dir tragen – ”Jag hjälper dig att bära”. Med en längre grupp är zu vanligt och tydligt: Ich helfe dir, die schweren Kisten in den Keller zu tragen – ”Jag hjälper dig att bära ner de tunga lådorna i källaren”.

Tips för att öva

1. Öva hela uttryck med något du faktiskt vill säga. Skriv tre meningar var med Ich versuche … (jag försöker …), Ich habe vor … (jag har för avsikt …) och Es ist wichtig … (det är viktigt …). Lägg till tid eller plats och kontrollera att infinitiven hamnar sist i sin grupp.
2. Jämför svenska meningar som ser lika ut. Översätt ”Jag försöker komma”, ”Jag kan komma” och ”Jag hoppas att hon kommer”. Facit är Ich versuche, zu kommen, Ich kann kommen och Ich hoffe, dass sie kommt. Förklara för dig själv varför bara den första har zu.
3. Markera både person och verbform. I Ich bitte dich, morgen anzurufen – ”Jag ber dig att ringa i morgon” – ringar du in vem som ska ringa och stryker under anzurufen. Byt sedan till Ich verspreche dir, morgen anzurufen – ”Jag lovar dig att ringa i morgon”. Verbformen är densamma, men den som ska ringa byts ut.

Relaterade begrepp

• Grund att bygga på: Regelbundna verb i presens – skilj den böjda verbformen från infinitiven och repetera hur en enkel tysk mening byggs upp.
• Nästa steg: Syftessatser med um … zu och damit – lär dig uttrycka ”för att” och välja konstruktion efter vem som utför handlingen.