Komplexa satsstrukturer i yoruba

I korthet

Långa meningar i yoruba byggs genom att kortare satser fogas ihop eller läggs in i varandra. Tí kan inleda en beskrivning av en person eller sak, pé för in innehållet i exempelvis ett påstående, och ni kan markera vilken del som lyfts fram. Läs varje del för sig: vem gör något, vad gör personen och vilken större del hör satsen till?

Översikt

En sats är en del av en mening som uttrycker exempelvis en handling eller ett tillstånd. I ”Jag vet att mannen har kommit” finns både ”jag vet” och ”mannen har kommit”. Den senare delen är en bisats, alltså en sats som ingår i en större konstruktion. Komplexa satsstrukturer handlar därför inte främst om ovanliga ord, utan om att hålla reda på flera sådana delar samtidigt.

På C1-nivå behöver du kunna följa en förklaring där en person först identifieras, sedan får ett uttalande återgivet och slutligen kopplas till meningens huvudsakliga budskap. Det förekommer i berättelser, intervjuer, samhällstexter och formella resonemang. Grunden är densamma som i kortare meningar: yoruba använder i regel ordningen subjekt–verb–objekt. Subjektet är den som gör något eller som satsen handlar om; objektet är den eller det som handlingen riktas mot.

För en svenskspråkig läsare är två vanor särskilt viktiga att justera. För det första motsvarar svenskans ”som”, ”att”, ”om” och ”när” inte ett enda allmänt fogord i yoruba. För det andra kan svenska uttrycka en följd av handlingar med ”och” eller ”för att”, medan yoruba ibland använder flera verb inom en sammanhållen konstruktion. Börja därför med sambandet mellan delarna, inte med att översätta ett svenskt småord i taget.

Så fungerar strukturerna

1. Hitta meningens stomme

En huvudsats är den del som bär det självständiga påståendet. När flera beskrivningar står mellan meningens början och dess slut kan stommen vara svår att se:

Ọkùnrin tí mo rí tí ó sọ pé ó fẹ́ lọ ni bàbá rẹ̀.
”Mannen som jag såg och som sade att han ville gå är hans/hennes pappa.”

Lägg tillfälligt undan beskrivningarna. Kvar blir Ọkùnrin … ni bàbá rẹ̀, ”Mannen … är hans/hennes pappa”. Mellan början och slutet får läsaren veta vilken man som avses.

Dela sedan upp den inlagda informationen:

• tí mo rí — ”som jag såg”.
• tí ó sọ — ”som sade”.
• pé ó fẹ́ lọ — ”att han ville gå”.

Här beskriver de två delarna med tí samma man. Delen med pé hör däremot till sọ, ”säga”: den återger vad mannen sade. Alla satsinledare har alltså inte samma uppgift, även om de står nära varandra.

Om översättningen: I formen bàbá rẹ̀ syftar possessivet, ordet som anger tillhörighet, normalt på ”hans/hennes pappa”. ”Din pappa” skrivs normalt bàbá rẹ. Tonen på det sista ordet är därför viktig; översättningen måste följa den skrivna formen och sammanhanget.

2. Bygg ut en person eller sak med tí

En relativ sats är en sats som beskriver ett ord, som ”som jag såg” i ”mannen som jag såg”. I yoruba står den efter det ord den beskriver och inleds här med tí.

Mo rí ọkùnrin náà.
”Jag såg mannen.”

Ọkùnrin tí mo rí ti dé.
”Mannen som jag såg har kommit.”

I det andra exemplet är mannen objekt till rí, ”se”, inne i beskrivningen, men subjekt till dé, ”anlända”, i det övergripande påståendet. Samma person kan alltså ha olika roller på olika nivåer.

Jämför med:

Ọkùnrin tí ó sọ pé ó fẹ́ lọ ti dé.
”Mannen som sade att han ville gå har kommit.”

Här är ó, ”han/hon”, subjekt inne i den relativa satsen. Kopiera därför inte svenskans sätt att låta ”som” ensamt bära subjektrollen. Följ yorubakonstruktionen och kontrollera vem som är subjekt till varje verb.

3. Lägg ett påstående inuti ett annat med pé

Pé inleder ofta innehållet efter verb som ”säga” och ”veta”. Den följande delen är en innehållssats: den talar om vad någon säger eller vet.

Mo mọ̀ pé ó ti dé.
”Jag vet att han/hon har kommit.”

Ó sọ pé ó mọ̀ pé mo ti dé.
”Han/hon sade att han/hon visste att jag hade kommit.”

I det längre exemplet öppnar det första pé innehållet i det som sägs. Det andra öppnar innehållet i det som personen vet. Läs inifrån och ut: ”jag har kommit” → ”personen vet det” → ”personen säger det”.

Svenskan har även ”att” före ett verb i uttryck som ”att gå”. Det är en annan konstruktion. Ó fẹ́ lọ, ”han/hon vill gå”, behöver inte pé mellan fẹ́ och lọ. Svenskans olika användningar av ”att” får alltså inte styra valet automatiskt.

4. Markera villkor och andra samband

Ett villkor anger när något annat ska eller kan gälla. En vanlig struktur är Bí … bá …, som här motsvarar ”om …”.

Bí o bá rí ẹni tí mo fi lẹ́tà ránṣẹ́ sí, sọ fún un pé mo ti dé.
”Om du ser personen som jag skickade brevet till, säg till honom/henne att jag har kommit.”

Meningen innehåller flera nivåer, men de kan läsas i ordning:

1. Bí o bá rí ẹni … — ”Om du ser personen …”: villkoret.
2. tí mo fi lẹ́tà ránṣẹ́ sí — ”som jag skickade brevet till”: identifierar personen.
3. sọ fún un … — ”säg till honom/henne …”: uppmaningen.
4. pé mo ti dé — ”att jag har kommit”: meddelandet.

Det avslutande sí, ”till”, hör till relationen mellan brevet och mottagaren. Det ska inte försvinna bara för att mottagaren beskrivs med en relativ sats. Svenskan kan säga både ”personen som jag skickade brevet till” och det mer formella ”personen till vilken jag skickade brevet”. Försök inte skapa den senare svenska ordföljden i yoruba.

Andra tydliga samband kan uttryckas med exempelvis nítorí pé, ”eftersom”, och ṣùgbọ́n, ”men”. De visar varför två påståenden hör ihop eller hur de står i kontrast. En lång mening blir inte bättre av att alla samband uttrycks på samma sätt.

5. Skilj verbkedjor från flera självständiga satser

En seriell verbkonstruktion är en konstruktion där flera verb tillsammans beskriver en sammanhållen handling, ofta med samma aktör, utan att varje verb får en egen uttrycklig satsinledare.

Ó ra ìwé fún mi.
”Han/hon köpte en bok åt mig.”

Här samverkar ra, ”köpa”, och fún, ”ge/åt”, för att beskriva ett köp till någons förmån. Meningen behöver inte betyda två separat berättade händelser, ”köpte och gav”. Den svenska översättningen blir naturligare med ”åt”.

I mo fi lẹ́tà ránṣẹ́ sí …, ”jag skickade brevet till …”, arbetar också flera delar tillsammans. Lär dig hela uttryckets uppbyggnad i stället för att lägga ett svenskt ”och” mellan varje verbform.

Jämför detta med Ó ra ìwé, ó sì fún mi ní ìwé náà, ”Han/hon köpte en bok och gav mig boken”. Här upprepas subjektet ó, och sì binder ihop två tydligare utsagor. Samma ämne kan alltså uttryckas som en sammanhållen konstruktion eller som en följd av påståenden, men betydelse och betoning blir inte alltid identiska.

6. Lyft fram en del med ni

Fokus betyder här den del av budskapet som pekas ut särskilt: exempelvis vad som är viktigt eller vilken sak någon såg. Ni ingår i många sådana konstruktioner, men förekommer också i identifierande uttryck som ”X är Y”. Alla förekomster av ni ska därför inte översättas med ”det är just”.

Ohun tí ó ṣe pàtàkì jùlọ ni pé a gbọ́dọ̀ ṣiṣẹ́.
”Det viktigaste är att vi måste arbeta.”

Först byggs ohun tí …, ”det som …”, ut till ”det som är viktigast”. Sedan anger ni pé … vilket innehåll detta har. Det är ett användbart sätt att lägga fram en slutsats utan att upprepa en hel tidigare diskussion.

Ìwé tí o fún mi ni mo rí.
”Det var boken som du gav mig som jag såg.”

Här är hela uttrycket ìwé tí o fún mi, ”boken som du gav mig”, framlyft. Tí beskriver boken, medan ni kopplar den framlyfta delen till ”jag såg”. De har olika funktioner och är inte utbytbara.

7. Läs aspekt på rätt nivå

Aspekt beskriver hur en handling framställs, exempelvis som pågående eller redan genomförd. Yoruba använder bland annat ń för pågående handling och ti för att markera att något redan har skett. Dessa småord hör till en viss sats, inte automatiskt till alla verb i meningen.

Mo mọ̀ pé ó ń ṣiṣẹ́.
”Jag vet att han/hon arbetar just nu.”

Mo mọ̀ pé ó ti ṣiṣẹ́.
”Jag vet att han/hon redan har arbetat.”

Det är arbetet, inte vetandet, som skiljer sig mellan meningarna. Observera också skillnaden mellan tí, med hög ton, och ti, utan tontecken. I Ọkùnrin tí mo rí ti dé, ”Mannen som jag såg har kommit”, inleder det första en relativ sats; det andra markerar att ankomsten redan har skett.

Exempel i sammanhang

Läs först den svenska betydelsen och hitta sedan var varje del börjar i yorubameningen. Ó kan motsvara både ”han” och ”hon”; när översättningen väljer ett kön är det ett val för den aktuella situationen, inte en skillnad i yorubaformen.

Yoruba	Svenska	Att lägga märke till
Ọkùnrin tí mo rí tí ó sọ pé ó fẹ́ lọ ni bàbá rẹ̀.	Mannen som jag såg och som sade att han ville gå är hans/hennes pappa.	Två beskrivningar av mannen; innehållet efter ”sade” ligger ett steg längre in.
Bí o bá rí ẹni tí mo fi lẹ́tà ránṣẹ́ sí, sọ fún un pé mo ti dé.	Om du ser personen som jag skickade brevet till, säg till honom/henne att jag har kommit.	Villkor, personbeskrivning, uppmaning och meddelande.
Ohun tí ó ṣe pàtàkì jùlọ ni pé a gbọ́dọ̀ ṣiṣẹ́.	Det viktigaste är att vi måste arbeta.	En beskrivande inledning följs av själva slutsatsen.
Mo mọ̀ pé ó ti dé.	Jag vet att hon har kommit.	Den redan genomförda ankomsten står i innehållssatsen.
Ó sọ pé ó mọ̀ pé mo ti dé.	Han sade att han visste att jag hade kommit.	Ett påstående innehåller ett annat påstående.
Ọkùnrin tí mo rí ti dé.	Mannen som jag såg har kommit.	Skilj relativsatsens markör från markören för redan genomförd handling.
Ọkùnrin tí ó sọ pé ó fẹ́ lọ ti dé.	Mannen som sade att han ville gå har kommit.	Huvudbudskapet är att mannen har kommit.
Mo mọ̀ pé ó ń ṣiṣẹ́.	Jag vet att hon arbetar just nu.	Arbetet framställs som pågående.
Ó ra ìwé fún mi.	Hon köpte en bok åt mig.	Verbkonstruktionen uttrycker vem köpet är till för.
Ó ra ìwé, ó sì fún mi ní ìwé náà.	Hon köpte en bok och gav mig boken.	Två sammanbundna utsagor med uttryckligt subjekt.
Ìwé tí o fún mi ni mo rí.	Det var boken som du gav mig som jag såg.	Hela bokbeskrivningen lyfts fram.
A dúró nítorí pé òjò ń rọ̀.	Vi stannade eftersom det regnade.	Orsaken innehåller en pågående väderhändelse.

Vanliga misstag

1. Att använda pé där en person ska beskrivas

• Fel: Ọkùnrin pé mo rí ti dé.
• Rätt: Ọkùnrin tí mo rí ti dé. — ”Mannen som jag såg har kommit.”

Efter ”mannen” behövs en beskrivning av mannen, inte innehållet i ett påstående. Välj tí för den relativa satsen i den här konstruktionen.

2. Att hoppa över pé efter ”säga” i den avsedda konstruktionen

• Fel i denna struktur: Ó sọ ó ti dé.
• Rätt: Ó sọ pé ó ti dé. — ”Hon sade att hon hade kommit.”

Pé visar att det följande är innehållet i det som sägs. Det motsvarar här svenskans ”att”, men ska inte införas före varje verb som står efter ett annat verb.

3. Att förväxla tí med ti

• Fel: Mo mọ̀ pé ó tí dé.
• Rätt: Mo mọ̀ pé ó ti dé. — ”Jag vet att han har kommit.”

Här behövs markören för redan genomförd handling, ti, inte den högtoniga formen tí. Tontecken är en del av stavningen och hjälper dig att se strukturen.

4. Att lägga in svenskans extra ”att” före ”gå”

• Fel för betydelsen ”han vill gå”: Ó fẹ́ pé lọ.
• Rätt: Ó fẹ́ lọ. — ”Han vill gå.”

Lọ hör direkt ihop med fẹ́ i detta uttryck. Pé är inte ett allmänt tecken för svenskans infinitiv, alltså verbets grundform som i ”att gå”.

5. Att byta ut fokusmarkören mot tí

• Fel för den avsedda hela meningen: Ìwé tí o fún mi tí mo rí.
• Rätt: Ìwé tí o fún mi ni mo rí. — ”Det var boken som du gav mig som jag såg.”

Den felaktiga versionen kan läsas som början på en längre bokbeskrivning, men avslutar inte det avsedda fokuspåståendet. Tí fortsätter att beskriva; ni fyller en annan uppgift.

Att tänka på vid användning

Formellt behöver inte betyda långt

I en formell text behöver relationerna mellan påståendena vara lätta att följa. En relativ sats kan identifiera en person precist, och en innehållssats kan återge ett uttalande utan att byta till direkt citat. Men flera sådana led efter varandra blir snabbt svårlästa.

När en mening innehåller både ett villkor, flera personer och ett återgivet påstående är det ofta bättre att dela den. Skriv först vem personen är, därefter vad personen sade. Det är ett stilval, inte ett tecken på att grammatiken är för enkel.

Pronomen kräver sammanhang

Ett pronomen är ett ord som står för någon eller något, exempelvis ”han” eller ”hon”. Ó anger inte kön och kan i en längre mening syfta på olika personer. Upprepade ó betyder därför inte automatiskt att samma person avses överallt.

Om två personer nämns och identiteten är viktig, upprepa ett namn eller en tydlig benämning. Vid läsning kan du göra en liten anteckning bredvid varje ó: ”mannen”, ”talaren” eller ”oklart”. Den sista möjligheten är viktig. All tvetydighet kan inte lösas genom grammatiken ensam.

Översätt innebörden, inte varje markör

En svensk översättning behöver ibland lägga till ”och” för att två beskrivningar ska låta naturliga, som i ”mannen som jag såg och som sade …”. Omvänt kan en yorubakonstruktion med flera verb bli en svensk mening med ett verb och ”åt”. Sådana skillnader är inte skäl att ändra originalets struktur.

Skiljetecken hjälper läsaren, särskilt mellan ett inledande villkor och en uppmaning. De ersätter däremot inte fogorden. Vid lyssning hjälper pauser och betoning, men även då behöver du följa tí, pé och de övriga markörerna.

Fördjupning: flera nivåer samtidigt

En beskrivning kan innehålla ett helt påstående

Jämför dessa två meningar:

Mo mọ̀ pé ọkùnrin náà ti dé.
”Jag vet att mannen har kommit.”

Mo mọ̀ pé ọkùnrin tí o rí ti dé.
”Jag vet att mannen som du såg har kommit.”

I den andra meningen ligger den relativa satsen tí o rí, ”som du såg”, inne i innehållssatsen. Den ändrar inte vad mo mọ̀, ”jag vet”, betyder. Den preciserar bara vilken man påståendet gäller.

Detta är inbäddning: en konstruktion placeras inuti en annan. Det finns inte någon enkel regel som säger att varje nytt tí eller pé hör till meningens första verb. Hitta i stället det närmaste ord som markören naturligt kompletterar.

Fokus kan omfatta mer än ett enda ord

I Ìwé tí o fún mi ni mo rí är inte bara ”bok” framlyft, utan hela ”boken som du gav mig”. Den relativa satsen stannar alltså tillsammans med ordet den beskriver när detta ingår i en fokuskonstruktion.

Det påverkar budskapet. Mo rí ìwé tí o fún mi, ”Jag såg boken som du gav mig”, berättar i första hand vad jag såg. Fokusversionen passar bättre när bokens identitet behöver särskiljas: det var den boken, inte en annan. Fokus kan användas i många sammanhang och behöver inte vara högtidligt.

Återgivet tal följer inte svensk tempusböjning

Tempus är verbets tidsform, som svenskans ”kommer” och ”kom”. Svenskan använder ofta dåtidsformer efter ”sade”: ”Han sade att han ville gå”. Yoruba ändrar inte verbet fẹ́ till en särskild dåtidsform för att huvudverbet återger något som sades tidigare.

I Ó sọ pé ó fẹ́ lọ avgör sammanhanget om den svenska översättningen bör vara ”han säger att han vill gå” eller ”han sade att han ville gå”. På motsvarande sätt kan ti dé översättas med ”har kommit” eller ”hade kommit” beroende på vilken tid berättelsen utgår från. Översättningen måste vara naturlig på svenska, men du ska inte försöka bygga in svenskans böjningar i yorubaverben.

Kontrollera räckvidden

Räckvidd betyder här hur stor del av meningen ett uttryck påverkar. I Bí o bá rí ẹni tí mo fi lẹ́tà ránṣẹ́ sí … gäller villkoret att du ser personen. Det innebär inte att brevskickandet också är villkorligt: brevet används för att identifiera personen.

På samma sätt beskriver ń i Mo mọ̀ pé ó ń ṣiṣẹ́ arbetets förlopp. Det gör inte automatiskt hela meningen till en berättelse om något tillfälligt. Denna vana att fråga ”vilken del gäller markören?” är viktigare än att räkna hur många bisatser meningen innehåller.

Tips för egen träning

1. Läs med två genomgångar. Välj en längre mening ur tabellen. Hitta först huvudbudskapet och lägg beskrivningarna åt sidan. Läs sedan igen och ge varje tí eller pé en uppgift: identifiering eller innehåll. Översätt först när sambanden är tydliga.
2. Bygg ut en mening i små steg. Börja med Ọkùnrin náà ti dé, ”Mannen har kommit”. Byt sedan ut ”mannen” mot ”mannen som jag såg”, och därefter mot ”mannen som sade att han ville gå”. Kontrollera efter varje steg vilket verb som bär huvudbudskapet.
3. Träna kontraster, inte bara långa meningar. Växla mellan Mo mọ̀ pé ó ń ṣiṣẹ́, ”Jag vet att hon arbetar just nu”, och Mo mọ̀ pé ó ti ṣiṣẹ́, ”Jag vet att hon redan har arbetat”. Jämför sedan ett neutralt påstående om boken med fokusversionen i tabellen. Säg på svenska vad som ändras i betydelsen, utan att bara räkna nya ord.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Relativa satser med tí — grunden för att identifiera personer och saker innan du kombinerar deras beskrivningar med påståenden, villkor och fokus.