Konditionalsatser på svenska

Kort sagt

En konditionalsats beskriver ett villkor och vad som händer eller skulle hända om villkoret uppfylls. Jämför Om du kommer, blir jag glad (öppet och möjligt), Om jag hade tid, skulle jag hjälpa dig (hypotetiskt nu) och Om jag hade vetat, skulle jag ha kommit (något som inte skedde i dåtid). Tempus visar alltså hur talaren bedömer situationen, inte bara när den utspelar sig.

Översikt

En konditionalsats består oftast av två delar. Villkorsbisatsen (den underordnade del som anger villkoret) börjar vanligen med om. Huvudsatsen (den del som kan stå som en egen mening) berättar om följden. I Om tåget är i tid, hinner vi byta är om tåget är i tid villkoret och hinner vi byta följden.

På B2-nivå behöver du kunna skilja mellan öppna villkor, tänkta eller osannolika situationer och villkor som inte längre kan uppfyllas. Skillnaden uttrycks främst med presens, preteritum, pluskvamperfekt och konstruktioner med skulle. Preteritum är verbets dåtidsform, som kom eller hade. Pluskvamperfekt beskriver något som hade hänt före en annan tidpunkt i dåtid och bildas med hade plus supinum (verbformen efter har och *hade), till exempel hade kommit.

Svenskan har inte olika verbformer för personer i dessa mönster: det heter jag skulle resa, du skulle resa och de skulle resa. Utmaningen ligger i stället i valet av tempus och i ordföljden. Samma situation kan ibland uttryckas på flera sätt, men valet påverkar hur verklig, försiktig eller avlägsen den låter.

Så fungerar det

1. Öppna och verkliga villkor

När villkoret är möjligt eller när man talar om ett allmänt samband används vanligen vanligt tempus, ofta presens i båda satserna.

Betydelse	Villkorsbisats	Huvudsats	Exempel
Allmän regel eller vana	om + presens	presens	Om vatten fryser, utvidgas det.
Möjlig framtid	om + presens	presens, futuralt uttryck eller uppmaning	Om hon ringer, berättar jag allt.
Verklig situation i dåtid	om + preteritum	preteritum	Om vi hade tid, brukade vi promenera.

Presens kan syfta på framtiden när sammanhanget redan visar tiden. Därför är Om det regnar i morgon, stannar vi hemma naturligt. Man behöver inte lägga till ska bara för att händelsen ligger i framtiden.

I huvudsatsen kan följden också uttryckas med ett modalt verb eller en uppmaning:

• Om du är trött, kan du vila här.
• Om du träffar Sara, hälsa från mig.
• Om leveransen blir sen, måste vi ändra planen.

2. Hypotetiska villkor i nutid eller framtid

När talaren föreställer sig en situation som inte gäller nu, eller som framstår som osannolik, är grundmönstret:

Villkorsbisats	Huvudsats
om + preteritum	skulle + infinitiv

Infinitiv är verbets grundform, till exempel resa, hjälpa och vara.

• Om jag hade mer tid, skulle jag läsa varje kväll.
• Om hon bodde närmare, skulle vi ses oftare.
• Om de vann valet, skulle politiken förändras.

Preteritumformen betyder här inte automatiskt dåtid. I Om jag hade mer tid handlar hade om min situation nu. Formen skapar avstånd till verkligheten: jag har inte den tiden, eller tror åtminstone inte att villkoret kommer att uppfyllas.

Med verbet vara används ofta vore i hypotetiska villkor:

• Om jag vore du, skulle jag tacka ja.
• Det skulle vara lättare om instruktionerna vore tydligare.

Vore är en kvarvarande konjunktivform, alltså en särskild verbform för något önskat eller tänkt. Om jag var du förekommer också, särskilt i ledigt tal, men om jag vore du är mycket etablerat och tydligt hypotetiskt.

3. Overkliga villkor i dåtid

När möjligheten redan har passerat används normalt:

Villkorsbisats	Huvudsats
om + hade + supinum	skulle ha + supinum

• Om jag hade vetat det, skulle jag ha ringt.
• Om bussen hade kommit i tid, skulle vi ha hunnit med tåget.
• Hon skulle ha fått jobbet om hon hade sökt det.

Här visar båda delarna att verkligheten blev en annan: jag visste inte och ringde inte; bussen kom inte i tid och vi hann inte. Konstruktionen används därför ofta när man resonerar i efterhand om orsaker, följder, ånger eller kritik.

Lägg märke till skillnaden mellan hade som huvudverb och hade som hjälpverb:

• Om jag hade pengar, skulle jag resa. — hade betyder ”ägde” eller ”förfogade över”; villkoret gäller nutid.
• Om jag hade sparat pengar, skulle jag ha rest. — hade sparat är pluskvamperfekt; villkoret gäller förfluten tid.

4. Satsföljd och ordföljd

Villkorsbisatsen kan stå först eller sist utan att grundbetydelsen ändras:

• Om du kommer tidigt, kan vi äta tillsammans.
• Vi kan äta tillsammans om du kommer tidigt.

När bisatsen står först upptar den första platsen i hela meningen. Då kommer det finita verbet före subjektet i huvudsatsen: Om du kommer tidigt, kan vi äta. Det finita verbet är verbet som visar tempus, här kan. Formen Om du kommer tidigt, vi kan äta bryter mot svenskans regel om verbet på andra plats i huvudsatser.

Villkorsbisatsen har bisatsordföljd. Satsadverbial som inte, alltid och kanske står därför före det finita verbet:

• Om hon inte kan komma, börjar vi utan henne.
• Om jag hade vetat att du inte var hemma, skulle jag ha väntat.

Ordet så kan markera övergången till följden, särskilt i tal eller efter en lång villkorssats: Om alla kan vara klara före klockan tre, så hinner vi med det tidigare tåget. Så är frivilligt; det ersätter inte inversionen: det heter så hinner vi, inte så vi hinner.

5. Villkor utan om

I mer koncentrerat, ofta skriftspråkligt språk kan om utelämnas. Då ställs det finita verbet först i villkorssatsen:

• Hade jag vetat det, skulle jag ha stannat hemma.
• Vore vädret bättre, skulle vi äta ute.
• Skulle något gå fel, ring det här numret.

Detta är inte en fråga. Den inledande verbformen visar i stället att satsen uttrycker ett villkor. Mönstret är vanligt i formella anvisningar, argumenterande text och stilistiskt koncentrerade resonemang, men om fungerar i alla neutrala sammanhang.

Exempel i sammanhang

Exempel på svenska	Betydelse med enklare ord	Mönster
Om du kommer, blir jag glad.	Din ankomst är möjlig, och den gör mig glad.	Öppet villkor i nutid eller framtid
Om det regnar i morgon, tar vi bussen.	Regn är en verklig möjlighet.	Presens med framtida betydelse
Om du ser Amir, be honom ringa mig.	Uppmaningen gäller ifall ni träffas.	Villkor + uppmaning
Om barnen sov, arbetade jag i köket.	Varje gång villkoret gällde kunde jag arbeta där.	Verkligt återkommande villkor i dåtid
Om jag hade pengar, skulle jag resa jorden runt.	Jag har inte tillräckligt med pengar nu.	Hypotetiskt villkor i nutid
Om jag vore du, skulle jag läsa avtalet en gång till.	Jag föreställer mig att jag befinner mig i din situation.	Hypotetiskt vore
Vi skulle köpa huset om det låg närmare stationen.	Läget gör köpet osannolikt eller omöjligt.	Huvudsatsen först
Om hon fick erbjudandet, skulle hon nog tacka ja.	Erbjudandet är tänkbart men inte säkert.	Hypotetisk framtid
Om jag hade vetat, skulle jag ha kommit.	Jag visste inte och kom därför inte.	Overkligt villkor i dåtid
De skulle ha hunnit om tåget inte hade varit försenat.	Tåget var försenat, så de hann inte.	Nekat villkor i dåtid
Hade vi bokat tidigare, hade biljetterna varit billigare.	Vi bokade sent och betalade mer.	Om utelämnat; underförstådd följd i dåtid
Skulle du få problem, finns jag på kontoret hela dagen.	Problem väntas inte, men de är möjliga.	Försiktigt framtida villkor
Om jag hade lagt mig tidigare, skulle jag inte vara så trött nu.	Ett val i dåtid har en följd i nutid.	Blandad konditional

Vanliga misstag

Samma tempus för alla slags villkor

• Fel: Om jag har mer tid, skulle jag resa mer när du menar att du inte har tiden nu.
• Rätt: Om jag hade mer tid, skulle jag resa mer.
• Varför: Preteritumformen hade markerar att villkoret strider mot eller ligger på avstånd från verkligheten. Om jag har mer tid låter som ett öppet, verkligt villkor och passar bättre med reser jag mer eller kommer jag att resa mer.

Skulle ha utan supinum

• Fel: Om jag hade vetat, skulle jag ha komma.
• Rätt: Om jag hade vetat, skulle jag ha kommit.
• Varför: Efter ha används supinum: kommit, gjort, sett, skrivit.

Fel ordföljd efter en inledande om-sats

• Fel: Om hon ringer, jag svarar direkt.
• Rätt: Om hon ringer, svarar jag direkt.
• Varför: När villkorsbisatsen står först följer huvudsatsen svenskans V2-regel: det finita verbet kommer före subjektet.

Huvudsatsordföljd inne i villkoret

• Fel: Om jag hade inte sett skylten, skulle jag ha kört fel.
• Rätt: Om jag inte hade sett skylten, skulle jag ha kört fel.
• Varför: En om-sats är en bisats. Där står inte före det finita verbet hade.

Onödigt skulle i om-satsen

• Mindre lämpligt: Om du skulle komma i morgon, skulle vi kunna prata när besöket är en vanlig och öppen möjlighet.
• Tydligare: Om du kommer i morgon, kan vi prata.
• Varför: Presens räcker för ett neutralt framtida villkor. Om du skulle komma är möjligt, men gör möjligheten mer försiktig, oväntad eller osäker och bör därför väljas med avsikt.

Sammanblandning av hypotetisk nutid och overklig dåtid

• Fel: Om jag hade studerat mer nu, skulle jag förstå texten när du menar en pågående vana.
• Rätt: Om jag studerade mer, skulle jag förstå texten bättre.
• Varför: Hade studerat pekar normalt bakåt mot en avslutad möjlighet. För en tänkt situation i nutid används preteritumformen studerade.

Användningsnotiser

Skillnaden mellan öppna och hypotetiska villkor är inte alltid en matematisk bedömning av sannolikhet. Talaren väljer perspektiv. Om jag får jobbet, flyttar jag presenterar jobbet som en verklig möjlighet. Om jag fick jobbet, skulle jag flytta skapar mer avstånd och kan låta försiktigare, mer drömmande eller mindre sannolikt.

I vardagligt språk förekommer både var och vore i hypotetiska satser: Om jag var/vore ledig skulle jag följa med. Vore gör den hypotetiska läsningen särskilt tydlig och är vanligt i uttrycket om jag vore du. Det är inte reserverat för högtidligt språk, även om det kan kännas mer vårdat än var i vissa sammanhang.

Skulle i om-satsen är inte generellt fel. Konstruktionen om ... skulle används bland annat för en osäker eller oönskad framtida möjlighet: Om flyget skulle bli inställt, bokar vi om resan. Den förekommer också i artiga formuleringar: Om du skulle vilja ändra tiden, går det bra att mejla. Använd däremot vanligt presens när du bara vill ange ett neutralt framtida villkor.

I tal läggs ofta då eller så till för att göra sambandet tydligt: Om du inte vill följa med, då går jag själv. Orden kan ge eftertryck, men de behövs inte grammatiskt. I stram sakprosa blir meningen ofta smidigare utan dem.

Fördjupning

Blandade tidsförhållanden

Villkoret och följden behöver inte höra till samma tid. En blandad konditional kombinerar olika mönster när betydelsen kräver det:

• Om jag hade sovit bättre i natt, skulle jag vara piggare nu. — ett overkligt villkor i dåtid får en följd i nutid.
• Om hon vore mer organiserad, skulle hon inte ha missat mötet i går. — en allmän egenskap i nutid kopplas till en följd i dåtid.

Välj alltså form för varje sats utifrån dess egen tid. Försök inte pressa båda delarna in i samma mall.

Hade även i följdsatsen

I svenskt språkbruk kan hade ibland ersätta skulle ha i följdsatsen, särskilt i konstruktioner där innebörden ändå är klar:

• Hade jag vetat det, hade jag stannat hemma.
• Om vi hade åkt tidigare, hade vi hunnit.

Varianten är etablerad och vanlig, men skulle ha gör rollfördelningen mellan villkor och följd extra tydlig för den som lär sig mönstret. I en och samma text är det klokt att vara konsekvent.

Andra uttryck för villkor

Alla villkor börjar inte med om. Några vanliga alternativ är:

• ifall för ett möjligt villkor: Ta med en jacka ifall det blir kallt.
• så länge för en gräns eller förutsättning: Du får låna bilen så länge du kör försiktigt.
• förutsatt att i formell stil: Avtalet gäller förutsatt att båda parter skriver under.
• bara eller bara ... så för ett tillräckligt villkor: Bara du säger till i tid kan vi ändra bokningen.
• annars för den negativa följden: Skynda dig, annars missar vi tåget.

Om kan även betyda ”huruvida” i en indirekt fråga: Jag vet inte om hon kommer. Där anges inget villkor. Jämför Om hon kommer, börjar vi mötet; här är hennes ankomst ett villkor för att mötet ska börja.

Underförstådda villkor

Ibland uttrycks villkoret utan en fullständig villkorssats:

• Med lite mer tid skulle vi kunna kontrollera allt igen.
• Utan din hjälp hade det inte gått.
• I ditt ställe skulle jag vänta.

Uttrycken kan utvecklas till om vi hade lite mer tid, om vi inte hade fått din hjälp och om jag vore i ditt ställe. Att känna igen sådana underförstådda villkor är viktigt i argumenterande och resonerande text.

Övningstips

1. Bygg tre versioner av samma situation. Skriv till exempel Om jag får ledigt, reser jag, Om jag fick ledigt, skulle jag resa och Om jag hade fått ledigt, skulle jag ha rest. Förklara för dig själv hur verklighetsgraden och tiden ändras.
2. Markera verben med två färger. Använd en färg för villkorssatsen och en för huvudsatsen. Kontrollera sedan särskilt kombinationerna presens–presens, preteritum–skulle + infinitiv och pluskvamperfekt–skulle ha + supinum.
3. Träna ordföljden åt båda hållen. Byt Jag stannar hemma om det regnar mot Om det regnar, stannar jag hemma. Lägg också in inte: Om det inte regnar, går jag ut. Då övar du både inversion i huvudsatsen och bisatsordföljd.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Konditionalis — visar hur skulle + infinitiv används för tänkta följder, artiga önskemål och framtid sedd från dåtid.