Infinitivkonstruktioner i norska

Kort sammanfattning

Norska for å uttrycker syfte, uten å att något inte görs och i stedet for å att en handling ersätter en annan. Alla tre följs av infinitiv, verbets grundform: Jeg kom for å hjelpe betyder ”Jag kom för att hjälpa”. Den som gör handlingen måste framgå av sammanhanget; om du behöver ange en annan person använder du oftast en hel sats, till exempel for at du skal forstå — ”för att du ska förstå”.

Översikt

En infinitivfras är en grupp ord byggd kring ett verb i grundform, som å hjelpe — ”att hjälpa” — eller å hjelpe naboen med flyttingen — ”att hjälpa grannen med flytten”. Grundformen anger inte själv om något händer nu eller hände tidigare. I Jeg kom for å hjelpe ligger tidsangivelsen i kom, medan å hjelpe berättar vad besöket var till för.

På B2-nivå blir sådana fraser viktiga för att knyta ihop resonemang: varför någon gör något, hur en uppgift utförs och vilka alternativ som väljs bort. Du kan beskriva ett arbetssätt med ved å, ett syfte med for å eller ett uteblivet steg med uten å. Konstruktionerna förekommer både i vardagliga samtal och i instruktioner, mejl och längre saktexter.

För en svenskspråkig känns mycket bekant. Norska for å spare tid motsvarar svenska ”för att spara tid”. Men svenskans att har två funktioner som norskan skiljer åt: infinitivmärket å, som introducerar en grundform, och at, som introducerar en hel sats. Jämför for å hjelpe — ”för att hjälpa” — med for at hun skal få hjelp — ”för att hon ska få hjälp”. Den skillnaden är viktigare än att memorera många enskilda uttryck. Exemplen här är skrivna på bokmål.

Så fungerar konstruktionerna

Bygg frasen kring en grundform

Efter uttrycken i den här artikeln står ett verb i infinitiv: hjelpe (hjälpa), si (säga), klage (klaga) eller forstå (förstå). Skriv alltså inte en presensform, den form som används för något som händer nu, som hjelper eller sier, direkt efter å.

Infinitiven kan följas av samma kompletteringar som verbet annars behöver. Å sende betyder ”att skicka”; å sende en melding til sjefen betyder ”att skicka ett meddelande till chefen”. Frasen blir längre, men grundmönstret ändras inte.

Norskt mönster	Svensk motsvarighet	Vad det uttrycker
for å + infinitiv	för att + infinitiv	Syfte: vad handlingen ska leda till.
uten å + infinitiv	utan att + infinitiv	En handling som inte utförs.
i stedet for å + infinitiv	i stället för att + infinitiv	Ett alternativ som väljs bort.
ved å + infinitiv	genom att + infinitiv	Metod: hur något åstadkoms.

For å: vad är avsikten?

For å svarar på frågan ”varför?” när svaret gäller ett mål eller en avsikt.

Jeg kom for å hjelpe. — ”Jag kom för att hjälpa.”

Personen kom med avsikten att hjälpa. Men meningen säger inte att hjälpen faktiskt blev av. På samma sätt betyder Hun ringte for å bestille time — ”Hon ringde för att boka en tid” — inte att hon säkert fick någon tid.

Skilj därför mellan syfte och orsak. En avsikt kan uttryckas med for å, medan en förklaring till varför något redan inträffat ofta behöver fordi (eftersom):

• Jeg åpnet vinduet for å få frisk luft. — ”Jag öppnade fönstret för att få frisk luft.”
• Jeg åpnet vinduet fordi det var varmt. — ”Jag öppnade fönstret eftersom det var varmt.”

Svenskan kan använda ”för att” även i vissa orsaksförklaringar. Översätt därför inte uttrycket automatiskt med norska for å. Kontrollera om du menar ”med avsikten att” eller ”eftersom”.

Uten å: något sker utan en annan handling

Uten å beskriver att en handling uteblir medan något annat sker.

Han gikk uten å si ha det. — ”Han gick utan att säga hej då.”

Han gick, men han sade inte hej då. Konstruktionen berättar alltså mer än bara Han sa ikke ha det — ”Han sade inte hej då” — eftersom den knyter den uteblivna handlingen till det som faktiskt hände.

Hun svarte uten å nøle. — ”Hon svarade utan att tveka.”

Här beskriver frasen sättet hon svarade på. Du behöver normalt inte lägga till ikke efter uten å: ordet uten innehåller redan tanken att handlingen inte sker.

I stedet for å: ett bortvalt alternativ

I stedet for å ställer två möjliga handlingar mot varandra.

Vi tok toget i stedet for å kjøre. — ”Vi tog tåget i stället för att köra.”

Tågresan genomfördes; bilkörningen var alternativet. Uttrycket kan också stå först för att lyfta fram kontrasten:

I stedet for å klage, gjør noe. — ”I stället för att klaga, gör något.”

Gjør är här imperativ, alltså en uppmaningsform. Den underförstådda personen är den som får uppmaningen: det är samma person som ska sluta klaga och göra något.

Ved å: metoden, inte målet

Ved å betyder ofta ”genom att” och beskriver hur ett resultat uppnås.

Du sparer strøm ved å senke temperaturen. — ”Du sparar el genom att sänka temperaturen.”

Jämför med Du senker temperaturen for å spare strøm — ”Du sänker temperaturen för att spara el”. Den första meningen pekar ut metoden; den andra pekar ut syftet. Ofta går det att beskriva samma situation på båda sätten, men perspektivet blir olika.

Vem utför handlingen?

Infinitivfrasen har vanligen inget utskrivet subjekt, alltså inget eget ord som säger vem eller vad som utför handlingen. I de vanliga aktiva exemplen förstår man personen från huvudsatsen, den del som kan stå som en självständig mening:

Maria dro tidlig for å rekke toget. — ”Maria gav sig av tidigt för att hinna med tåget.”

Maria både ger sig av och försöker hinna med tåget. Om någon annan ska utföra den andra handlingen är en bisats, en sats som hör ihop med en annan sats, oftast tydligare:

Maria dro tidlig for at vi skulle få litt ro. — ”Maria gav sig av tidigt för att vi skulle få lite lugn och ro.”

Här gör Maria den första handlingen, medan vi får lugn och ro. Norskan använder for at, ett eget subjekt och ett böjt verb som skulle. Skriv inte ett nytt subjekt mitt i mönstret for å + infinitiv.

Samma skillnad finns efter de andra uttrycken:

• Han gikk uten at jeg merket det. — ”Han gick utan att jag märkte det.”
• Vi tok oppgaven selv i stedet for at dere skulle gjøre den. — ”Vi tog uppgiften själva i stället för att ni skulle göra den.”

Det är inte en absolut regel att alla infinitivfraser alltid syftar på huvudsatsens subjekt. Men när du själv skriver är ”vem gör vad?” en bra kontrollfråga. Mer komplicerade fall behandlas längre ned.

När frasen står först

En inledande infinitivfras räknas som ett första led i meningen. I en vanlig norsk påståendesats följer sedan det böjda verbet och därefter subjektet. Detta kallas V2-ordföljd: verbet kommer på andra plats räknat i led, inte i enskilda ord.

For å rekke toget må vi gå nå. — ”För att hinna med tåget måste vi gå nu.”

Hela For å rekke toget utgör det första ledet. Därefter kommer må, sedan vi. Ordföljden liknar svenskans. Skriv därför inte For å rekke toget vi må gå nå.

Exempel i sammanhang

Tabellen visar konstruktionerna i vardag, arbetsliv och instruktioner. Lägg särskilt märke till skillnaden mellan ett mål och ett arbetssätt.

Norska	Svenska	Kommentar
Jeg kom for å hjelpe.	Jag kom för att hjälpa.	Besökets syfte.
Hun ringte for å bestille time hos legen.	Hon ringde för att boka en tid hos läkaren.	Avsikt, inte ett garanterat resultat.
For å rekke toget må vi gå nå.	För att hinna med tåget måste vi gå nu.	Det böjda verbet kommer före subjektet.
Jeg skrev det ned for ikke å glemme det.	Jag skrev ner det för att inte glömma det.	Negationen hör till syftet.
Han gikk uten å si ha det.	Han gick utan att säga hej då.	Avskedshälsningen uteblev.
Hun svarte uten å nøle.	Hon svarade utan att tveka.	Beskriver hur svaret gavs.
Vi løste problemet uten å be om hjelp.	Vi löste problemet utan att be om hjälp.	Problemet löstes, men ingen hjälp efterfrågades.
I stedet for å klage, gjør noe.	I stället för att klaga, gör något.	Kontrast i en uppmaning.
Vi lagde middag hjemme i stedet for å gå ut.	Vi lagade middag hemma i stället för att gå ut.	Ett valt och ett bortvalt alternativ.
Du lærer nye ord ved å bruke dem i samtaler.	Du lär dig nya ord genom att använda dem i samtal.	Metoden för att lära sig orden.
Det er vanskelig å forstå.	Det är svårt att förstå.	Bedömning av en handling, inte syfte.
Denne teksten er vanskelig å forstå.	Den här texten är svår att förstå.	Texten är det som någon ska förstå.
Jeg forklarte det en gang til for at alle skulle forstå.	Jag förklarade det en gång till för att alla skulle förstå.	En hel bisats anger vilka som ska förstå.

Vanliga misstag

1. Att blanda ihop å och at

• Fel: Jeg kom for at hjelpe.
• Rätt: Jeg kom for å hjelpe. — ”Jag kom för att hjälpa.”
• Förklaring: Hjelpe är en grundform och behöver infinitivmärket å. Använd at när en hel sats följer: Jeg kom for at du skulle få hjelp — ”Jag kom för att du skulle få hjälp”. Svenska ”att” motsvarar alltså två olika norska ord.

2. Att använda ett böjt verb efter å

• Fel: Hun gikk uten å sier noe.
• Rätt: Hun gikk uten å si noe. — ”Hon gick utan att säga något.”
• Förklaring: Sier är en presensform. Efter å behöver du infinitiven si. Det gäller även om huvudsatsen står i dåtid: gikk ändrar inte formen på si.

3. Att stoppa in en annan person i infinitivfrasen

• Fel: Jeg snakker sakte for å du forstå.
• Rätt: Jeg snakker sakte for at du skal forstå. — ”Jag talar långsamt för att du ska förstå.”
• Förklaring: Jeg talar, men du ska förstå. Använd därför en hel bisats med eget subjekt och böjt verb. Jeg snakker sakte for å forstå skulle i stället låta som att jag själv talar långsamt för att förstå.

4. Att glömma verbets plats efter en inledande fras

• Fel: For å spare tid vi bestilte på nettet.
• Rätt: For å spare tid bestilte vi på nettet. — ”För att spara tid beställde vi på nätet.”
• Förklaring: Efter det inledande ledet kommer det böjda verbet bestilte, och sedan subjektet vi. Svenskan fungerar likadant här.

5. Att lägga till ikke efter uten av gammal vana

• Fel för betydelsen ”utan att svara”: Han gikk uten å ikke svare.
• Rätt: Han gikk uten å svare. — ”Han gick utan att svara.”
• Förklaring: Uten visar redan att svaret uteblir. Kombinationen med ikke ger en annan, svårtolkad betydelse. Om meningen är enkel ska konstruktionen också vara enkel.

6. Att sätta for å efter varje bedömning

• Fel för betydelsen ”Det är svårt att förstå”: Det er vanskelig for å forstå.
• Rätt: Det er vanskelig å forstå. — ”Det är svårt att förstå.”
• Förklaring: Här bedömer vanskelig handlingen att förstå. Det finns inget syfte som behöver uttryckas med for å. Jämför Jeg leser artikkelen for å forstå problemet — ”Jag läser artikeln för att förstå problemet”, där förståelsen faktiskt är målet.

Användning och stil

Naturligt både i tal och skrift

For å, uten å och i stedet for å är vanliga och neutrala. De gör inte i sig en mening formell. Ved å förekommer också i vardagsspråk, men är särskilt användbart i instruktioner och förklaringar eftersom det tydligt pekar ut en metod.

Längre infinitivfraser kan göra en text kompakt, men flera fraser i samma mening blir lätt svårlästa. Om du staplar syfte, metod och alternativ på varandra kan det vara bättre att dela upp resonemanget. Målet är att läsaren ska förstå sambandet, inte att varje mening ska bli så kort som möjligt.

Kommatecken: följ inte svenskans pauser automatiskt

En inledande infinitivfras behöver normalt inget kommatecken bara för att den står först:

For å spare tid bestilte vi på nettet. — ”För att spara tid beställde vi på nätet.”

Korta fraser efter huvudsatsen avskiljs normalt inte heller: Vi bestilte på nettet for å spare tid — ”Vi beställde på nätet för att spara tid”. Vid tydliga pauser eller en fras som framhävs kan du stöta på kommatecken, som i uppmaningen I stedet for å klage, gjør noe. Gör därför inte kommatecknet till en obligatorisk del av konstruktionen.

Å och og är olika ord

Og betyder ”och” och binder ihop ord eller handlingar. Å introducerar infinitiv. I tal kan orden låta lika, men i skrift måste funktionen avgöra.

Hun kom for å hente pakken og levere nøklene. — ”Hon kom för att hämta paketet och lämna nycklarna.”

Här introducerar å de två handlingarna tillsammans, medan og förbinder hente och levere. Det går också att upprepa infinitivmärket: for å hente pakken og å levere nøklene. Upprepningen kan göra leden tydligare, men behövs normalt inte i en enkel uppräkning.

Fördjupning

Negation: vad är det som inte ska ske?

En negation är ett ord som nekar något, till exempel ikke (inte). I syfteskonstruktioner är for ikke å ett vanligt och tydligt mönster:

Hun gikk tidlig for ikke å komme for sent. — ”Hon gick tidigt för att inte komma för sent.”

Det är förseningen som ska undvikas. Du möter även for å ikke komme for sent med samma avsedda betydelse. Placeringen for ikke å är ett bra grundmönster när du själv skriver.

Jämför med Hun gikk ikke tidlig for å rekke toget — ”Hon gick inte tidigt för att hinna med tåget”. Här står ikke i huvudsatsen, och sammanhang eller betoning får visa om hon inte gick tidigt alls eller om tåget inte var skälet. Negationens plats kan alltså ändra vilken del av meningen som förnekas.

Adjektiv följt av infinitiv

Ett adjektiv är ett ord som beskriver en egenskap, som vanskelig (svår) eller lett (lätt). Efter vissa adjektiv kan infinitiven ange vilken handling bedömningen gäller:

• Det er lett å gjøre feil. — ”Det är lätt att göra fel.”
• Det er viktig å sjekke datoen. — ”Det är viktigt att kontrollera datumet.”
• Denne døren er vanskelig å åpne. — ”Den här dörren är svår att öppna.”

I det sista exemplet är dörren inte den som öppnar något. Den är handlingens objekt, alltså det som handlingen riktas mot, även om den står som subjekt i hela meningen. Den som öppnar dörren är underförstådd.

Det visar varför regeln ”samma person gör båda handlingarna” är en hjälp för vanliga syftesfraser, inte en beskrivning av alla infinitivkonstruktioner.

Du kan också ange vem en bedömning gäller:

Det er vanskelig for meg å forstå dialekten. — ”Det är svårt för mig att förstå dialekten.”

Här hör for meg till bedömningen: det är svårt för mig. Konstruktionen är inte ett exempel på syftesuttrycket for å.

Infinitiv som beskriver något tidigare

Infinitiven anger inte själv tid, men å ha + perfekt particip kan markera att handlingen redan har skett. Perfekt particip är den verbform som används efter har, till exempel lest i har lest (har läst).

Han svarte uten å ha lest meldingen. — ”Han svarade utan att ha läst meddelandet.”

Läsningen skulle ha legat före svaret, men hade inte skett. Jämför Han svarte uten å lese meldingen — ”Han svarade utan att läsa meddelandet”, som beskriver det uteblivna läsandet mer direkt utan att framhäva tidsförhållandet lika tydligt.

Etter å ha lest meldingen ringte hun. — ”Efter att ha läst meddelandet ringde hon.”

Det närliggande uttrycket etter å ha gör följden tydlig: först läste hon, sedan ringde hon. Även här måste det gå att förstå vem som utför infinitivens handling.

Passiv: handlingen står i centrum

Passiv innebär att man beskriver vad som händer med någon eller något snarare än att lyfta fram den som gör det. Norskan kan använda å bli + perfekt particip:

Hun søkte hjelp for å bli hørt. — ”Hon sökte hjälp för att bli hörd.”

Hon söker hjälpen, men någon annan ska höra henne. Infinitivfrasen syftar fortfarande på henne som den som blir hörd, inte som den som hör.

Dokumentet ble sendt til redaktøren for å bli kontrollert. — ”Dokumentet skickades till redaktören för att kontrolleras.”

Här ska dokumentet kontrolleras. Om en aktiv formulering blir oklar kan du skriva ut vem som ska göra arbetet: Dokumentet ble sendt til redaktøren for at hun skulle kontrollere det — ”Dokumentet skickades till redaktören för att hon skulle kontrollera det”. Passiv och full bisats är alltså två olika sätt att göra sambandet tydligt.

Infinitiv efter andra fasta uttryck

Alla kombinationer med en preposition, ett kort relationsord som ”på”, ”till” eller ”för”, uttrycker inte syfte. Vissa hör ihop med ett visst verb eller en viss egenskap:

• Hun gleder seg til å reise. — ”Hon ser fram emot att resa.”
• Vi er lei av å vente. — ”Vi är trötta på att vänta.”
• Han klarte å løse problemet. — ”Han lyckades lösa problemet.”

Lär dig uttrycken som hela mönster. Til å, av å och enbart å kan inte fritt bytas mot for å. Fråga först om du beskriver ett syfte eller om infinitiven helt enkelt kompletterar det föregående uttrycket.

Tips för egen övning

1. Beskriv samma situation från två håll. Skriv Jeg senker temperaturen for å spare strøm — ”Jag sänker temperaturen för att spara el” — och gör sedan om den till Jeg sparer strøm ved å senke temperaturen — ”Jag sparar el genom att sänka temperaturen”. Förklara för dig själv vilken mening som framhäver målet och vilken som framhäver metoden.

2. Markera vem som gör vad. Skriv fem meningar om vardagen med for å, uten å eller i stedet for å. Stryk under personen som utför varje handling. Byt sedan person i den andra handlingen och skriv om med for at, uten at eller i stedet for at. Kontrollera att den nya satsen har ett eget subjekt och ett böjt verb.

3. Flytta frasen till början. Utgå från Vi gikk tidlig for å rekke bussen — ”Vi gick tidigt för att hinna med bussen”. Skriv om till For å rekke bussen gikk vi tidlig — ”För att hinna med bussen gick vi tidigt”. Läs högt och kontrollera ordningen: hela den inledande frasen, sedan det böjda verbet, sedan subjektet.

Relaterade begrepp

• Grundkunskap: Infinitiv med å — grunden för verbets infinitivform, infinitivmärket och vanliga uttryck som följs av infinitiv.