Präteritum av sein och haben i tyskan

I korthet

Tyskans sein (vara) och haben (ha) heter war och hatte med ich när du berättar om dåtid: Ich war müde betyder ”Jag var trött”, och Ich hatte Hunger betyder ”Jag var hungrig”. Tidsformen heter Präteritum, ungefär som svenskans preteritum, och just dessa två verb används ofta så även i samtal. Till skillnad från svenskans var och hade ändras de tyska formerna beroende på vem meningen handlar om: ich war, men wir waren.

Översikt

Du behöver inte berätta en hel historia för att få användning för war och hatte. De behövs när du förklarar varför du missade ett möte, frågar hur någons helg var eller berättar att du inte hade tid. På B1-nivå blir de viktiga byggstenar för att tala ledigt om det förflutna. Du har sannolikt redan stött på dem, även om andra verb hittills oftast har stått i perfekt, tidsformen med två verbdelar, som ich habe gearbeitet – ”jag har arbetat” eller ”jag arbetade”.

För den som kan svenska känns betydelsen ofta bekant: ich bin → ich war motsvarar ”jag är → jag var”, och ich habe → ich hatte motsvarar ”jag har → jag hade”. Den stora skillnaden ligger i böjningen. Svenskan använder samma verbform med jag, du, vi och de. Tyskan skiljer mellan exempelvis du warst, ihr wart och sie waren.

En annan skillnad är valet mellan preteritum och perfekt. Svenskt ”jag jobbade” kan mycket väl bli ich habe gearbeitet i ett tyskt samtal. Men svenskt ”jag var trött” blir ofta helt enkelt ich war müde. Lär dig därför inte regeln att allt talat tyskt dåtidsspråk måste vara perfekt.

Så fungerar det

Hela böjningen

Infinitiv, verbets grundform som används efter svenska ”att”, är sein respektive haben. I präteritum får sein stammen war- och haben stammen hatt-. En stam är den del av ordet som böjningsändelserna fogas till.

Personord	Svenska	Sein i präteritum	Haben i präteritum
ich	jag	war	hatte
du	du	warst	hattest
er / sie / es	han / hon / det	war	hatte
wir	vi	waren	hatten
ihr	ni, flera som du säger du till	wart	hattet
sie	de	waren	hatten
Sie	Ni, artigt tilltal till en eller flera	waren	hatten

Lägg särskilt märke till tre saker:

• Ich och er/sie/es har samma form: war eller hatte. Lägg inte till ett extra -t efter er.
• Du får warst och hattest. Den längre formen hattest behöver sitt e.
• Ihr får wart och hattet. Wir får däremot waren och hatten.

Sie med stor bokstav är artigt tilltal och följer samma verbböjning som sie i betydelsen ”de”. I början av en mening kan stor bokstav förstås inte ensam avgöra betydelsen; sammanhanget hjälper dig.

Välj efter betydelsen, inte efter det svenska ordet

Sein beskriver bland annat tillstånd, plats och identitet:

• Ich war krank. – Jag var sjuk.
• Wir waren zu Hause. – Vi var hemma.
• Sie war damals Ärztin. – Hon var läkare på den tiden.

Haben uttrycker ägande och sådant man har eller upplever:

• Er hatte ein Fahrrad. – Han hade en cykel.
• Wir hatten keine Zeit. – Vi hade ingen tid.
• Ich hatte Angst. – Jag var rädd.

Det sista exemplet visar en viktig svensk fallgrop. Tyskan använder haben i flera uttryck där svenskan använder ”vara”: Hunger haben är ”vara hungrig”, Durst haben är ”vara törstig” och Angst haben är ”vara rädd”. Lär in uttrycket tillsammans med verbet. Då blir dåtiden hatte Hunger, hatte Durst och hatte Angst.

Ordföljd i påståenden och frågor

Den böjda verbformen står normalt på andra plats i en huvudsats, alltså en sats som kan stå som egen mening. Första platsen kan innehålla flera ord som hör ihop:

• Ich war gestern krank. – Jag var sjuk i går.
• Gestern war ich krank. – I går var jag sjuk.
• Am letzten Wochenende hatten wir Besuch. – Förra helgen hade vi besök.

I de två sista meningarna kommer subjektet, den person eller sak som meningen säger något om, efter verbet. Det fungerar ungefär som svenskans ”I går var jag …”. Andra plats betyder alltså inte alltid andra ordet.

I en fråga som kan besvaras med ja eller nej står verbet först:

• Warst du gestern zu Hause? – Var du hemma i går?
• Hattet ihr genug Zeit? – Hade ni tillräckligt med tid?

Med ett frågeord står det böjda verbet normalt efter frågeordet:

• Wo wart ihr? – Var var ni?
• Warum hatte er keine Zeit? – Varför hade han ingen tid?

Negation och bisatser

En negation gör ett påstående nekande. Verbformen ändras inte när du lägger till nicht eller kein:

• Ich war nicht müde. – Jag var inte trött.
• Wir hatten kein Auto. – Vi hade ingen bil.
• Sie hatte keine Zeit. – Hon hade ingen tid.

Använd ofta kein framför ett substantiv, ett ord för exempelvis en sak, person eller företeelse, när betydelsen är ”ingen” eller ”inget”. Nicht nekar bland annat egenskaper: nicht müde – ”inte trött”. Formen av kein beror på vilket ord det hör till; memorera gärna keine Zeit som en helhet.

I en bisats, en sats som knyts till en annan sats, står det böjda verbet normalt sist efter ord som weil (eftersom) och dass (att):

• Ich bin zu Hause geblieben, weil ich krank war. – Jag stannade hemma eftersom jag var sjuk.
• Er hat gesagt, dass er keine Zeit hatte. – Han sa att han inte hade tid.

Här räcker det inte att följa svenskans ordföljd. Svenskan har ”eftersom jag var sjuk”, men tyskan placerar war efter krank.

Exempel i sitt sammanhang

Tabellen visar vardagliga situationer med båda verben. De första tre meningarna är centrala grundexempel; därefter varierar person, ordföljd och användning.

Tyska	Svenska	Att lägga märke till
Ich war gestern krank.	Jag var sjuk i går.	Tillstånd vid en tidigare tidpunkt.
Er hatte keine Zeit.	Han hade ingen tid.	Nekande uttryck med keine.
Wir waren im Urlaub.	Vi var på semester.	Wir kräver waren.
Warst du mit dem Hotel zufrieden?	Var du nöjd med hotellet?	Verbet först i en ja- eller nej-fråga.
Als Kind hatte ich einen Hund.	Som barn hade jag en hund.	Tidsuttrycket står först, följt av verbet.
Ihr wart gestern sehr ruhig.	Ni var väldigt tysta i går.	Formen med ihr är wart.
Hattet ihr Probleme mit dem Zug?	Hade ni problem med tåget?	Fråga med ihr hattet.
Nach der Wanderung hatten wir großen Hunger.	Efter vandringen var vi väldigt hungriga.	Tyskt haben motsvarar här svenskt ”vara”.
Der Schlüssel war in meiner Jackentasche.	Nyckeln låg i min jackficka.	Tyskt sein kan motsvara svenskt ”ligga”.
Im Bus waren nur drei Fahrgäste.	Det fanns bara tre passagerare på bussen.	Waren följer det som det finns flera av.
Entschuldigen Sie, hatten Sie einen Termin?	Ursäkta, hade Ni en bokad tid?	Artigt tilltal med Sie hatten.
Ich konnte nicht kommen, weil ich Fieber hatte.	Jag kunde inte komma eftersom jag hade feber.	Hatte står sist i bisatsen.
Früher war hier eine Bäckerei.	Förr fanns det ett bageri här.	Ett tidigare förhållande som inte längre gäller.
Wir hatten gerade Besuch, als du angerufen hast.	Vi hade precis besök när du ringde.	Präteritum och perfekt i samma mening.

Vanliga misstag

1. Samma verbform till alla personer

• Fel: Wir war im Urlaub.
• Rätt: Wir waren im Urlaub. – Vi var på semester.
• Varför: Svenskans ”var” ändras inte, men tyskans form måste passa subjektet. Samma sak gäller wir hatten, inte wir hatte.

2. Att blanda ihop wir och ihr

• Fel: Ihr waren gestern hier.
• Rätt: Ihr wart gestern hier. – Ni var här i går.
• Varför: Wir betyder ”vi” och får waren. Ihr betyder ”ni” vid informellt tilltal till flera och får wart. Lär gärna in paren högt: wir waren – ihr wart.

3. Ett extra hjälpverb framför war eller hatte

• Fel: Ich habe gestern keine Zeit hatte.
• Rätt: Ich hatte gestern keine Zeit. – Jag hade ingen tid i går.
• Varför: Präteritum är här en tidsform med en enda verbdel. Den ska inte byggas som perfekt. Ett hjälpverb, ett verb som hjälper till att bilda en tidsform, behövs inte framför hatte.

4. Umlaut där du menar ett verkligt förflutet

• Fel i betydelsen ”Jag var sjuk i går”: Ich wäre gestern krank.
• Rätt: Ich war gestern krank.
• Varför: War och wäre är olika former. Detsamma gäller hatte och hätte. Bokstäverna ä och a är inte utbytbara; formerna med omljud används bland annat för tänkta situationer, inte som vanliga dåtidsformer.

5. Svenskans ”vara” i uttryck för hunger

• Fel: Ich war Hunger.
• Rätt: Ich hatte Hunger. – Jag var hungrig.
• Varför: Hunger är ett substantiv och uttrycket är Hunger haben. Du kan också säga Ich war hungrig, där hungrig betyder ”hungrig” och beskriver personen.

6. Huvudsatsordföljd efter weil

• Fel i neutral standardskrift: Ich blieb zu Hause, weil ich war krank.
• Rätt: Ich blieb zu Hause, weil ich krank war. – Jag stannade hemma eftersom jag var sjuk.
• Varför: I den vanliga bisatskonstruktionen med weil ska war stå sist. Du kan höra andra mönster i spontant tal, men slutställningen är det säkra valet när du själv skriver och lär dig.

Att tänka på i verkligt språk

War och hatte är inte bara skriftspråk

Präteritum är vanligt i berättande skrift, men sein och haben hör till de verb som också mycket ofta står i präteritum i samtal. Wie war dein Wochenende? – ”Hur var din helg?” är en helt vardaglig fråga, inte ett litterärt uttryck.

Former i perfekt är också korrekta: Ich bin krank gewesen – ”Jag har varit sjuk”, och Ich habe keine Zeit gehabt – ”Jag har inte haft tid”. De är inte automatiskt bättre för att samtalet är muntligt. Valet påverkas av sammanhang, region och talarens vanor. I sydtyskt, österrikiskt och schweiziskt talspråk hörs perfekt ofta mer, även med dessa verb, men det är ingen absolut geografisk gräns.

Samma berättelse kan innehålla olika tidsformer

Ett naturligt muntligt svar kan vara: Ich war müde und habe den ganzen Abend ferngesehen – ”Jag var trött och tittade på tv hela kvällen.” War beskriver tillståndet, medan habe ferngesehen berättar om aktiviteten. Kombinationen är inte ett grammatiskt fel.

Däremot ska du inte göra skillnaden till en regel om att präteritum alltid beskriver bakgrund och perfekt alltid beskriver händelser. I en skriven berättelse kan båda stå i präteritum: Ich war müde und sah den ganzen Abend fern. Betydelsen är densamma; berättarstilen är annorlunda.

Översätt betydelsen, inte varje verb för sig

Der Schlüssel war auf dem Tisch blir ofta naturligare som ”Nyckeln låg på bordet” än ”Nyckeln var på bordet”. Wo warst du? kan beroende på situationen motsvara både ”Var var du?” och ”Var har du varit?”. Svenskans mest idiomatiska översättning behöver alltså inte ha exakt samma verb eller tidsform.

Samtidigt är svenskans skillnad mellan ”I går var jag sjuk” och ”Jag har varit sjuk” en användbar utgångspunkt. Den är bara inte en säker översättningsnyckel för varje tyskt samtal.

Fördjupning: när formerna får andra uppgifter

Hade gjort och hade varit: pluskvamperfekt

Pluskvamperfekt beskriver något som redan hade hänt vid en annan tidpunkt i det förflutna. Då används hatte eller war som hjälpverb tillsammans med ett particip, en verbform som gegessen (ätit) eller gefahren (åkt):

• Ich hatte schon gegessen, als sie ankam. – Jag hade redan ätit när hon kom.
• Er war schon nach Hause gefahren, als ich anrief. – Han hade redan åkt hem när jag ringde.

Här är inte hatte ensamt lika med ”hade något”, och war betyder inte ensamt ”var någonstans”. Hela verbkombinationen uttrycker den tidigare händelsen. Valet mellan hjälpverben följer i grunden samma mönster som i perfekt: hat gegessen → hatte gegessen, men ist gefahren → war gefahren.

För själva verben sein och haben blir det exempelvis:

• Vor dem Umzug war ich noch nie in Berlin gewesen. – Före flytten hade jag aldrig varit i Berlin.
• Vor diesem Job hatte ich wenig Kontakt mit Kunden gehabt. – Före det här jobbet hade jag haft lite kontakt med kunder.

Svensk fallgrop: Tyskt hatte betyder vanligtvis ”hade”, men ett svenskt ”hade gjort” kräver hela konstruktionen, till exempel hatte gemacht. Ich hatte Zeit är däremot bara ”Jag hade tid”, inte en pluskvamperfektform.

War eller wäre, hatte eller hätte?

Konjunktiv II, en verbform för bland annat tänkta villkor och önskemål, använder wäre och hätte. Jämför verklig dåtid med en tänkt situation:

Tyska	Svenska	Betydelse
Gestern hatte ich Zeit.	I går hade jag tid.	Ett påstående om det förflutna.
Wenn ich jetzt Zeit hätte, würde ich mitkommen.	Om jag hade tid nu skulle jag följa med.	Ett tänkt villkor i nutid.
Letzte Woche war ich in Hamburg.	Förra veckan var jag i Hamburg.	En verklig tidigare vistelse.
Ich wäre jetzt gern in Hamburg.	Jag skulle gärna vara i Hamburg nu.	En önskad situation.

Svenskan använder ”hade” både om verklig dåtid och i ”om jag hade tid nu”. Just därför behöver svensktalande vara uppmärksamma på hatte respektive hätte. Titta på vad meningen betyder, inte bara på det svenska ordet.

War tillsammans med ett particip

Die Tür war geschlossen – ”Dörren var stängd” beskriver ett tillstånd. Tillståndspassiv, en konstruktion som beskriver resultatet av en handling snarare än själva handlingen, kan byggas med sein och particip. Meningen säger att dörren var stängd, inte i sig när eller av vem den stängdes.

Jämför Die Tür wurde geschlossen – ”Dörren stängdes”, där handlingen står i centrum. Alltså är inte varje kombination av war och ett particip pluskvamperfekt. Er war gegangen – ”Han hade gått” uttrycker en tidigare handling, medan die Tür war geschlossen normalt beskriver ett tillstånd. Läs hela meningen innan du bestämmer hur den ska förstås.

Tips för egen övning

1. Träna personbyten i korta meningar. Börja med Ich war müde – ”Jag var trött” och byt till du, wir och ihr. Gör sedan samma sak med Ich hatte keine Zeit – ”Jag hade ingen tid”. Säg hela meningen, inte bara en böjningsrad. Lägg extra tid på ihr wart och ihr hattet.
2. Skriv en liten helgberättelse. Använd tre meningar med war/waren för plats och tillstånd och tre med hatte/hatten för tid, besök eller hunger. Börja sedan någon mening med gestern eller am Samstag och kontrollera att verbet står på andra plats. Gör en mening till bisats med weil och flytta verbet sist.
3. Lyssna efter hela uttryck. Notera hur tysktalande säger att de var trötta, hade bråttom eller inte hade tid. Skriv upp uttrycket tillsammans med sammanhanget och pröva det själv i dåtid. Jämför särskilt uttryck där svenskan har ”vara” men tyskan har haben, som ”vara hungrig” och Hunger haben.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Perfekt med haben – jämför tidsformen med två verbdelar med det enkla hatte.
• Nästa steg: Modalverb i präteritum – lär dig dåtidsformer av verb som uttrycker att man kan, måste eller vill något.
• Bredda mönstret: Regelbundna verb i präteritum – se hur andra verb böjs när du läser och skriver berättelser om det förflutna.