Avancerad nominalisering i turkiska

Kort sagt

Nominalisering innebär att göra en handling eller egenskap till ett substantiv, alltså ett ord för något vi kan tala om: att läsa blir läsning. I turkiska kan -ma/-me namnge själva handlingen, -(y)ış/-(y)iş/-(y)uş/-(y)üş ofta lyfta fram hur den utförs, och -ım/-im/-um/-üm bilda etablerade ord för exempelvis resultat eller enheter. Uttryck som okumanın önemi, ”vikten av att läsa”, byggs sedan genom att dessa former får samma ändelser som andra substantiv.

Översikt

Du känner kanske redan igen Okumak faydalıdır — ”Att läsa är nyttigt”. På C1-nivå behöver du också kunna uttrycka skillnaden mellan läsning som aktivitet, någons sätt att läsa och ett innehåll som presenteras som ett faktum. Nominalisering hjälper dig att göra detta utan att börja en ny mening för varje upplysning. Den förekommer i allt från vardagliga kommentarer om någons blick till rapporter om ett besluts genomförande.

Svenskan använder bland annat ord på -ning och -het, uttryck med att och sammansättningar som läsförståelse. Turkiskan använder oftare en synlig kedja av suffix, alltså ändelser som sätts efter en stam, den del av ordet som ändelserna fogas till. Där svenskan säger ”vikten av regelbunden läsning” kan turkiskan säga düzenli okumanın önemi. Relationen som svenskan uttrycker med av markeras här på båda de turkiska orden.

Två saker behöver hållas isär: att bilda ett nytt ord och att göra en hel handling till en del av en mening. Seçim, ”val”, är ett etablerat ord som måste läras med sin betydelse. Senin bu kitabı okuman, ”att du läser den här boken”, är däremot ett uttryck som du kan bygga efter ett grammatiskt mönster. Att förstå båda typerna gör långa texter betydligt lättare att läsa.

Så fungerar det

1. Välj form efter vad du vill säga

Det finns ingen turkisk ändelse som alltid motsvarar svenskans -ning. Börja därför med betydelsen, inte med det svenska ordets utseende.

Turkisk form	Svensk motsvarighet	Vad formen lyfter fram
okumak	att läsa	Handlingen nämns allmänt.
okuma	läsning, att läsa	Handlingen som aktivitet eller del av ett större uttryck.
okuyuş	sätt att läsa	Hur läsningen utförs i det aktuella sammanhanget.
yazılış	stavning, sättet något skrivs på	Formen eller sättet som något skrivs på.
seçim	val	Ett etablerat substantiv som kan beteckna både ett val och ett politiskt val.
güzellik	skönhet	En egenskap görs till ett abstrakt begrepp.

Okumak är en infinitiv, verbets grundform, ungefär svenskans ”att läsa”. -mak/-mek fungerar bra när handlingen nämns utan en särskild utförare: Her gün okumak faydalıdır — ”Att läsa varje dag är nyttigt”. Formen -ma/-me är särskilt viktig när en handling ska få en angiven utförare eller fogas in i en längre konstruktion.

2. Vokalharmoni styr ändelsernas vokaler

Vokalharmoni innebär att ändelsens vokal anpassas efter den sista vokalen i stammen. För ändelserna med fyra varianter gäller följande:

Sista vokalen	Handlingsnamn med -ış	Ordbildning med -ım
a, ı	-ış	-ım
e, i	-iş	-im
o, u	-uş	-um
ö, ü	-üş	-üm

Mönstret syns i bakış — ”blick, sätt att se”, geliş — ”ankomst”, duruş — ”hållning, sätt att stå” och gülüş — ”leende, sätt att le”. Ändelserna -ma/-me har däremot bara två vokalvarianter: okuma — ”läsning” och gelme — ”ankomst, att komma”.

För -(y)ış tillkommer ett y efter en vokal: oku- blir okuyuş, och anla- blir anlayış — ”förståelse, synsätt”. Parentesen i -(y)ış betyder alltså att y bara behövs i vissa former. I etablerade ord kan stammen också förändras: de- ger deyiş, ”uttryckssätt, talesätt”. Lär sådana vanliga ord som hela ord i stället för att försöka skapa dem enbart genom att klistra ihop bokstäver.

3. -iş kan beskriva ett sätt, men också själva händelsen

Den tydligaste jämförelsen är ofta mellan -ma och -iş:

• Onun okuması beni sevindirdi. — ”Jag blev glad över att hen läste.”
• Onun okuyuşu çok etkileyiciydi. — ”Hens sätt att läsa var mycket imponerande.”

I den första meningen är det läsningen som gläder talaren. I den andra är det sättet att läsa, exempelvis rytmen eller uttrycket, som bedöms. Onun betyder här ”hans/hennes”, och slutet -sı/-su knyter handlingen till den personen.

Men -iş betyder inte alltid ”sätt att”. Geliş kan beteckna en ankomst, gidiş en avfärd eller utveckling, och çıkış en utgång. Dessutom har bakış betydelsen ”blick”, medan anlayış ofta betyder ”förståelse”. Sammanhanget och ordets etablerade användning avgör tolkningen.

Det givna uttrycket bakış açısı, ”perspektiv, synvinkel”, består av bakış — ”blick, sätt att se” och açı — ”vinkel”. Slutet -sı hör till konstruktionen mellan de två substantiven. Översätt därför hela uttrycket, inte varje del för sig.

4. -im bildar ord, inte en fri ersättning för -ma

Ändelserna -ım/-im/-um/-üm finns i många ord som betecknar resultat, företeelser eller avgränsade enheter:

Turkiskt ord	Svensk betydelse	Samband med verbet
seçim	val	Från seçmek, att välja.
üretim	produktion	Från üretmek, att producera.
ölçüm	mätning	Från ölçmek, att mäta.
doğum	födelse	Från doğmak, att födas.
atım	slag, exempelvis hjärtslag	Från atmak; i detta sammanhang en avgränsad puls eller ett slag.
yazım	stavning, skrivning	Från yazmak, att skriva; vanligt när man talar om skrivregler.

Här finns en tendens mot namngivna processer, resultat och enskilda händelser, men ingen säker regel om att varje sådant ord betecknar ett enda tillfälle. Üretim kan lika gärna vara produktion som pågående verksamhet. Ordbildningen är inte heller lika fritt användbar som -ma/-me: lär dig vilka ord som faktiskt används och i vilka uttryck de förekommer.

Yazılış kuralları kan översättas med ”stavningsregler” eller ”regler för hur något skrivs”. För allmänna stavningsregler används också det etablerade uttrycket yazım kuralları. När skillnaden behöver tydliggöras kan bu kelimenin yazılışı — ”hur det här ordet stavas” — peka på ett visst ords skrivna form. Det är inte en absolut gräns mellan uttrycken.

5. Handlingen får samma grammatiska roller som ett substantiv

När handlingen har blivit ett substantiv kan den få kasusändelser, alltså ändelser som visar ordets roll i meningen. Jämför dessa former:

Turkiska	Svenska	Konstruktion
Okuma önemlidir.	Läsning är viktig.	Handlingen är det som meningen handlar om.
Okumaya zaman ayırıyorum.	Jag avsätter tid för att läsa.	-ya anger vad tiden avsätts för.
Okumadan keyif alıyorum.	Jag tycker om att läsa.	-dan används med uttrycket för att få glädje av något.
Okumanın önemi büyüktür.	Det är mycket viktigt att läsa.	-nın knyter läsningen till dess betydelse.

I okumanın önemi får okuma genitiv -nın, en ändelse som markerar tillhörighet eller samband. Önem, ”betydelse, vikt”, får possessivändelsen -i, som knyter det andra ordet till det första. Possessiv betyder här ”som visar vem eller vad något hör till”. Svenskan säger naturligt ”vikten av att läsa”, men turkiskan bygger ungefär ”läsningens vikt”.

Jämför med okuma alışkanlığı, ”läsvana”. Här namnger okuma en sorts vana och har ingen genitivändelse. Skillnaden liknar den mellan svenskans sammansättning ”läsvana” och uttrycket ”läsningens betydelse”. Den svenska formuleringen är ett stöd för förståelsen, inte en mekanisk översättningsregel.

6. Ange vem som utför handlingen

När utföraren är viktig används ofta genitiv på personen och en possessivändelse på handlingsnamnet. Subjekt betyder den som gör något eller den som meningen säger något om; här får handlingen ett eget subjekt.

Turkiska	Svenska
benim okumam	att jag läser, min läsning
senin okuman	att du läser, din läsning
onun okuması	att hen läser, hens läsning
bizim okumamız	att vi läser, vår läsning
sizin okumanız	att ni läser, er läsning
onların okumaları	att de läser, deras läsning

Med pluralutförare förekommer också singularformen på handlingsnamnet, som i onların gelmesi — ”att de kommer”. Den behöver inte betyda att bara en av dem kommer.

I Senin bu kitabı okuman önemli — ”Det är viktigt att du läser den här boken” — anger senin vem som läser. Bu kitabı är objektet, alltså det som handlingen riktas mot. -ı markerar den bestämda boken. Trots att okuman behandlas som ett substantiv kan det alltså behålla både utförare och objekt från en vanlig verbmening.

Exempel i sammanhang

Följande exempel visar hur formerna fungerar i samtal, arbetsliv och sakprosa. Läs översättningen som en naturlig svensk mening, inte som en ord-för-ord-mall.

Turkiska	Svenska	Att lägga märke till
Bu olay bakış açımı değiştirdi.	Den här händelsen förändrade mitt perspektiv.	Perspektivet får ändelser för ”mitt” och sin roll som objekt.
Bu kelimenin yazılışını bilmiyorum.	Jag vet inte hur det här ordet stavas.	Skrivformen knyts till ett bestämt ord.
Öğretmen yazılış kurallarını örneklerle açıkladı.	Läraren förklarade stavningsreglerna med exempel.	Reglerna är det som förklaras.
Çocuklara okumanın önemini anlatıyoruz.	Vi förklarar för barnen varför det är viktigt att läsa.	Svenskan kan uttrycka sambandets innebörd med en hel sats.
Şiiri okuyuşu herkesi etkiledi.	Hens sätt att läsa dikten gjorde intryck på alla.	Fokus ligger på framförandet.
Onun gülüşünü hemen tanıdım.	Jag kände genast igen hens leende.	Ett etablerat handlingsnamn kan också beskriva någons uttryck.
Üretim bu ay arttı.	Produktionen ökade den här månaden.	Ett etablerat ord på -im.
Ölçüm sonuçlarını yarın alacağız.	Vi får mätresultaten i morgon.	Mätningen ingår i ett uttryck med ett annat substantiv.
Kalp atım hızını ölçtüler.	De mätte hjärtfrekvensen.	Enheten ”slag” ingår i benämningen på en frekvens.
Senin toplantıya katılman önemli.	Det är viktigt att du deltar i mötet.	Utföraren anges med senin och -n.
Kararın uygulanmasının gecikmesi sorun yarattı.	Förseningen av beslutets genomförande skapade problem.	Två handlingar byggs in i samma uttryck.
Bu çözümün uygulanabilirliğini tartıştık.	Vi diskuterade om den här lösningen går att genomföra.	En möjlighet har gjorts till ett abstrakt substantiv.

Vanliga misstag

1. Bara markera ena sidan av sambandet

• Fel: Okumanın önem büyük.
• Rätt: Okumanın önemi büyük. — ”Läsning har stor betydelse.”
• Varför: När okumanın anger vad betydelsen hör till behöver önem också sin possessivändelse -i. Ett svenskt av motsvaras här av ett samband som markeras på två ställen.

2. Glömma y efter en vokal

• Fel: Şiiri okuuşu çok güzeldi.
• Rätt: Şiiri okuyuşu çok güzeldi. — ”Hens sätt att läsa dikten var mycket fint.”
• Varför: Stammen oku- slutar på vokal. -(y)uş blir därför -yuş. Det sista -u i okuyuşu knyter läsningen till personen.

3. Välja fel vokalvariant

• Fel: Gülışünü hatırlıyorum.
• Rätt: Gülüşünü hatırlıyorum. — ”Jag minns hens leende.”
• Varför: Efter ü i gül- används -üş, inte -ış. Även de följande ändelserna anpassas efter vokalharmonin.

4. Använda verbets personform i ett substantivuttryck

• Fel: Senin geliyorsun önemli.
• Rätt: Senin gelmen önemli. — ”Det är viktigt att du kommer.”
• Varför: Geliyorsun betyder ”du kommer” som en självständig verbform. Efter senin behövs här ett handlingsnamn med personanknytning: gel-me-n.

5. Behandla -im som om det alltid betydde ”mitt”

• Fel tolkning: Üretim arttı = ”Min produktion ökade.”
• Rätt tolkning: Üretim arttı = ”Produktionen ökade.”
• För ”min produktion”: Üretimim arttı.
• Varför: I üretim hör -im till själva ordet. Ytterligare -im behövs för att ange ”min”. Samma bokstäver kan ha olika uppgifter beroende på var ordgränsen och suffixgränsen ligger.

Användning och stil

Nominalisering är inte automatiskt formell. Bakış açısı, ”perspektiv”, och Onun gelmesine sevindim, ”Jag blev glad över att hen kom”, passar bra i vanliga samtal. Däremot gör flera handlingsnamn inuti varandra ofta texten tätare. I en rapport är det användbart att kunna behandla ”beslutets genomförande” som en enhet; i samtal kan två korta meningar vara tydligare.

Samma val finns på svenska: ”Genomförandets försening medförde problem” är tyngre än ”Beslutet genomfördes sent, och det skapade problem”. När du skriver turkiska behöver du därför inte alltid välja den längsta substantivkedjan bara för att du kan. Välj den när handlingen ska vara ämnet för nästa upplysning eller när sammanhanget kräver koncentrerad sakprosa.

Översätt inte heller alla handlingsnamn med svenska substantiv. Onun gelmesini istiyorum blir naturligt ”Jag vill att hen kommer”, inte ”Jag vill hens kommande”. Den svenska att-satsen är ofta den bästa översättningen även när den turkiska formen ser ut som ett substantiv.

Fördjupning: flera lager och abstrakta begrepp

Läs långa uttryck från huvudordet och inåt

Huvudordet är det ord som resten av uttrycket preciserar. Det kommer ofta sist i en turkisk substantivkedja. Börja därför längst till höger när du ska reda ut ett svårt uttryck:

Kararın uygulanmasının gecikmesi — ”Förseningen av beslutets genomförande”.

1. Karar betyder ”beslut”; kararın betyder ”beslutets”.
2. Uygulanmak betyder ”att genomföras”. Det är passiv form, vilket innebär att något sker med beslutet utan att utföraren behöver nämnas.
3. Uygulanması betyder här ”dess genomförande”.
4. Uygulanmasının får genitiv eftersom genomförandet i sin tur hör ihop med nästa handling.
5. Gecikmesi betyder ”dess försening, att det blir försenat”. Det är hela uttryckets huvudord.

Det är alltså inte en lång rad ändelser med samma betydelse. Varje lager gör en ny uppgift: först bildas en handling, sedan anges sambandet till nästa handling. En begriplig omskrivning är Karar geç uygulandı. Bu, sorun yarattı — ”Beslutet genomfördes sent. Det skapade problem”. Omskrivningen är särskilt användbar som kontroll av att du förstått kedjan.

Abstrakta substantiv med -lik

Ett abstrakt substantiv betecknar något som en egenskap, möjlighet eller idé snarare än ett föremål. -lık/-lik/-luk/-lük kan bilda sådana ord från bland annat adjektiv, ord som beskriver egenskaper, och från redan sammansatta stammar.

Turkiska	Svenska	Hur ordet är byggt
güzellik	skönhet	Güzel, ”vacker”, blir ett begrepp.
özgürlük	frihet	Özgür, ”fri”, blir ett begrepp.
belirsizlik	ovisshet, oklarhet	Belirsiz, ”oklar”, får -lik.
anlaşılabilirlik	begriplighet	Egenskapen ”som går att förstå” blir ett substantiv.
uygulanabilirlik	genomförbarhet	Egenskapen ”som går att genomföra” blir ett substantiv.

Uygulanabilirlik kan packas upp i tre betydelsesteg: ”genomföras” → ”som kan genomföras” → ”genomförbarhet”. I uygulanabilirliğini tillkommer sedan ändelser som knyter genomförbarheten till något och gör ordet till ett bestämt objekt. Då ändras slutets k till ğ före en vokal. Ett liknande mönster syns i güzellik → güzelliği, ”dess skönhet” eller, beroende på konstruktionen, ”skönheten” som objekt.

Ändelsen -lik betyder inte alltid en abstrakt egenskap: den förekommer också i andra slags ordbildning. Här räcker det att känna igen hur den gör en egenskap till något man kan bedöma, jämföra eller diskutera.

Handlingen eller upplysningen om den?

En viktig fortsättning från enklare nominalisering är skillnaden mellan -ma/-me och -dık/-dik/-duk/-dük, med motsvarande t-varianter efter vissa konsonanter. Den senare formen kan bära innehållet i en bisats, alltså en sats som är en del av en större mening.

• Onun gelmesini istiyorum. — ”Jag vill att hen kommer.”
• Onun geldiğini biliyorum. — ”Jag vet att hen har kommit.”

Den första meningen handlar om en önskad handling. Den andra presenterar en upplysning som talaren vet. Det är dock inte bara en skillnad mellan framtid och dåtid: -dik anger inte i sig alltid dåtid. Onun burada çalıştığını biliyorum betyder ”Jag vet att hen arbetar här”. Formen väljs tillsammans med resten av konstruktionen och huvudverbets betydelse.

Samma stavning kan dölja olika strukturer

Okuma kan vara substantivet ”läsning”, men också uppmaningen ”Läs inte!”. Negation, alltså att säga att något inte sker, använder också -ma/-me. För att bilda ”att inte läsa” kan båda ändelserna behövas: okumama.

• Okumaması beni şaşırttı. — ”Jag blev förvånad över att hen inte läste.”
• Okuma! — ”Läs inte!”

Även okumadan behöver läsas i sitt sammanhang. I Okumadan keyif alıyorum — ”Jag tycker om att läsa” — är det handlingsnamnet plus -dan. I Metni okumadan imzaladı — ”Hen skrev under utan att läsa texten” — uttrycker -madan i stället att en handling inte utfördes före en annan. Likheten i skrift betyder inte att formerna fungerar på samma sätt.

Slutligen ska -iş som substantivbildande ändelse inte blandas ihop med ett verbbildande -(I)ş, där vokalen också följer vokalharmonin. I exempelvis görüşmek, ”träffas, samtala”, ingår det i verbet. Om du vill namnge själva mötet kan du sedan använda görüşme, ”möte, samtal”. Identifiera först ordets stam och dess roll i meningen; tolka inte varje förekomst av bokstäverna iş som en nominalisering.

Tips för egen träning

1. Träna betydelseskillnader med ett fåtal verb. Jämför okuma och okuyuş i hela meningar: är det själva läsningen eller framförandet som bedöms? Samla ord på -im, som seçim och ölçüm, separat med sina vanliga betydelser. Försök inte bilda en ny sådan form till varje verb.
2. Bygg ett uttryck i tre steg. Börja med okuma, fortsätt med okumanın önemi och använd sedan okumanın önemini i Okumanın önemini biliyorum — ”Jag vet hur viktigt det är att läsa”. Skriv bredvid varje steg vad den nya ändelsen gör.
3. Packa upp och bygg ihop. Ta ett långt uttryck ur en turkisk text, hitta huvudordet längst till höger och skriv om innebörden med två korta meningar. Bygg därefter tillbaka kedjan. Om det inte går att förklara innebörden enkelt är det bättre att reda ut sambanden än att memorera hela ordformen.

Relaterade begrepp

• Grunden: Substantiviska bisatser — hur en handling eller upplysning får fungera som en del av en större mening.
• Fortsättning: Avancerad ordbildning — fler sätt att bilda ord för egenskaper, personer och tillstånd med turkiska suffix.