Juridiskt och administrativt språk

Kort sagt

Juridisk och administrativ svenska ska uttrycka regler, villkor, rättigheter och beslut så exakt som möjligt. Därför används ofta fasta uttryck, passiv form, nominaliseringar och tätt sammanfogade villkorssatser. För att förstå texten behöver man framför allt hitta vem regeln gäller, vad som krävs eller tillåts, under vilka villkor och vilken följd som inträder.

Översikt

Juridiskt språk finns i lagar, föreskrifter, avtal och domar. Administrativt språk möter man bland annat i myndighetsbeslut, blanketter, försäkringsvillkor och kommunala riktlinjer. Texttyperna överlappar, men de har inte samma mål. En lagtext måste fungera tillsammans med andra bestämmelser och kunna tolkas rättsligt, medan ett brev från en myndighet också ska vara begripligt för den person som berörs.

På nivå C2 handlar lärandet därför inte bara om ovanliga ord. Det handlar om att se hur grammatiska val fördelar ansvar, avgränsar ett villkor och binder ihop flera regler. En nominalisering gör om en handling eller egenskap till ett substantiv, alltså ett ord för en sak eller företeelse: myndigheten prövar ansökan blir myndighetens prövning av ansökan. En passiv konstruktion lägger fokus på det som sker snarare än på den som handlar: myndigheten avslår ansökan blir ansökan avslås.

Äldre myndighetsspråk kunde vara tungt och ålderdomligt. Nutida svenska myndigheter eftersträvar ofta klarspråk: korrekt, enkelt och mottagaranpassat språk. Det betyder inte att juridiska precisionskrav försvinner. Som avancerad språkbrukare behöver man både kunna tolka traditionella formuleringar och skriva tydligare när texttypen tillåter det.

Så fungerar språket

Börja med regelns kärna

En lång bestämmelse blir lättare om den delas upp i fyra frågor:

Del	Fråga	Typiska signaler
Adressat	Vem gäller regeln?	sökanden, arbetsgivaren, den som, vederbörande
Handling	Vad ska, får eller kan ske?	ska lämna, får besluta, kan beviljas, åligger
Villkor	När gäller regeln?	om, under förutsättning att, såvida, förutsatt att
Rättsföljd	Vad blir resultatet?	ansökan avslås, avtalet upphör, avgift tas ut

I meningen Om sökanden inte kompletterar ansökan inom föreskriven tid, får ärendet avgöras i befintligt skick är sökanden den berörda personen, utebliven komplettering villkoret och möjligheten att avgöra ärendet följden.

Passiv form döljer eller nedtonar aktören

Svenskan bildar ofta passiv med -s: beslutar → beslutas, betalar → betalas. Den kan också bildas med bli eller vara och ett particip (en verbform som beskriver ett resultat eller tillstånd): beslutet blir fattat, villkoren är uppfyllda.

Aktiv formulering	Passiv formulering	Vad som hamnar i fokus
Myndigheten prövar ansökan.	Ansökan prövas av myndigheten.	ansökan och processen
Arbetsgivaren betalar ersättningen.	Ersättningen betalas av arbetsgivaren.	ersättningen
Parterna har uppfyllt villkoren.	Villkoren är uppfyllda.	det uppnådda tillståndet

Passiv är praktisk när aktören redan är känd, saknar betydelse eller anges någon annanstans. Men utan en uttryckt aktör kan ansvarsfördelningen bli oklar. Kontroll ska genomföras före utbetalning säger inte vem som ska kontrollera.

Nominal stil packar information

Nominaliseringar gör det möjligt att behandla en hel process som en avgränsad företeelse. Verb som ansöka, pröva, betala, upphäva motsvaras exempelvis av ansökan, prövning, betalning, upphävande.

Verbcentrerad formulering	Nominal formulering
När myndigheten har prövat ansökan …	Efter myndighetens prövning av ansökan …
Om parten inte betalar i tid …	Vid utebliven betalning …
Nämnden upphäver beslutet.	Nämnden beslutar om upphävande av beslutet.

Den nominala varianten kan vara kompakt och passar när processen är ett definierat rättsligt begrepp. Flera nominaliseringar i rad gör däremot relationerna svårare att se: genomförandet av bedömningen av efterlevnaden av kraven. Kontrollera därför vem som utför varje handling.

Modala ord anger skyldighet och möjlighet

Små verb kan ha stor rättslig betydelse. De ska inte behandlas som utbytbara stilvarianter.

Form	Vanlig funktion	Exempel
ska	krav eller föreskriven följd	Ansökan ska vara undertecknad.
får	tillåtelse eller befogenhet	Myndigheten får begära komplettering.
får inte	förbud	Uppgifterna får inte lämnas ut.
kan	möjlighet eller möjlig följd	Tillståndet kan återkallas.
bör	rekommendation eller utgångspunkt, beroende på texttyp	Beslut bör fattas skyndsamt.
är skyldig att	uttrycklig skyldighet	Arbetsgivaren är skyldig att informera.
äger rätt att	formell, ofta äldre motsvarighet till har rätt att	Parten äger rätt att yttra sig.

I vardagsspråk kan ska också handla om framtid, men i regler uttrycker det ofta ett krav. Den exakta rättsverkan bestäms alltid av sammanhanget och den aktuella texttypen.

Villkor och undantag byggs in i meningen

En bisats är en sats som är beroende av en annan sats. I juridiska texter kan flera bisatser ligga inuti varandra för att avgränsa huvudregeln:

En sökande som har lämnat de uppgifter som myndigheten har begärt får, om övriga villkor är uppfyllda, beviljas stöd.

Meningen kan vecklas ut så här:

1. Det finns en sökande.
2. Myndigheten har begärt vissa uppgifter.
3. Sökanden har lämnat uppgifterna.
4. Även övriga villkor måste vara uppfyllda.
5. Då får stöd beviljas.

Vanliga sambandsuttryck är om, endast om, under förutsättning att, i den mån, såvida … inte, trots att och utan hinder av. Skillnaderna är viktiga:

• endast om anger ett nödvändigt villkor: utan villkoret gäller inte följden.
• under förutsättning att presenterar ett villkor för att något ska gälla.
• i den mån betyder ungefär ”så långt som” och kan ange en gradvis begränsning.
• såvida … inte betyder ”om inte”: Avtalet förlängs, såvida det inte sägs upp.
• utan hinder av markerar att en regel gäller trots en annan regel eller omständighet.

Såvida utan inte förekommer också i betydelsen under förutsättning att, exempelvis Såvida villkoren är uppfyllda kan stöd lämnas. Konstruktionen kan kännas ålderdomlig eller mindre omedelbar. I vanlig myndighetsinformation är om eller under förutsättning att ofta tydligare.

Hänvisningar och formella bestämningar

Juridiska texter undviker ibland upprepning genom hänvisningsord. Läsaren måste då aktivt hitta vilket led ordet syftar på.

• denna förordning och föreliggande förordning syftar på den aktuella förordningen
• nämnda belopp betyder det belopp som redan har nämnts
• vederbörande person betyder den person som är aktuell i sammanhanget
• ovan angivna villkor syftar tillbaka på villkor som angetts tidigare
• i enlighet med 5 § binder påståendet till en särskild bestämmelse

Långa bestämningar framför ett substantiv är också vanliga: den av nämnden den 12 mars beslutade ändringen. Kärnordet är ändringen. Resten anger vem som beslutade och när. I tydligare nutida prosa kan detta bli ändringen som nämnden beslutade om den 12 mars.

Opersonliga konstruktioner uttrycker regler

Konstruktionen det åligger någon att … anger att någon har en skyldighet. I Det åligger den anställde att anmäla bisysslor är den anställde den som måste handla. Formen den anställde är bestämd och syftar generellt på varje person i den kategorin, inte på en enda namngiven anställd.

Andra vanliga mönster är:

• Det ankommer på nämnden att … — nämnden har uppgiften eller ansvaret.
• Det förutsätts att … — något tas som ett villkor eller antagande.
• Härmed meddelas att … — själva dokumentet utför eller förmedlar meddelandet.
• Av handlingarna framgår att … — uppgiften kan utläsas ur handlingarna.

Exempel i sammanhang

Juridisk eller administrativ formulering	Innebörd på enklare svenska	Kommentar
Föreliggande förordning träder i kraft den 1 januari.	Den här förordningen börjar gälla den 1 januari.	Föreliggande syftar på den aktuella texten.
Såvida villkoren är uppfyllda får bidrag lämnas.	Bidrag får lämnas om villkoren är uppfyllda.	Formellt villkorsuttryck utan inte.
Vederbörande person ska underrättas skriftligen.	Den person som berörs ska få ett skriftligt besked.	Kontexten måste visa vem personen är.
Det åligger den anställde att anmäla jäv.	Den anställde måste anmäla om det finns risk för jäv.	Åligger uttrycker skyldighet.
Ansökan ska ha inkommit senast den 30 april.	Myndigheten måste ha fått ansökan senast den 30 april.	Perfektformen betonar att mottagandet ska vara avslutat.
Tillstånd får beviljas endast om kraven i 4 § är uppfyllda.	Tillstånd kan ges, men bara när kraven i paragraf 4 är uppfyllda.	Endast om inför ett nödvändigt villkor.
Vid utebliven betalning utgår dröjsmålsränta.	Om betalningen inte kommer i tid tas dröjsmålsränta ut.	Nominal stil: utebliven betalning.
Beslutet kan överklagas hos förvaltningsrätten.	Den som berörs kan begära att förvaltningsrätten prövar beslutet.	Passiv form; vem som får överklaga måste framgå av sammanhanget.
Avtalet upphör att gälla, såvida det inte förlängs skriftligen.	Avtalet slutar gälla om det inte förlängs skriftligt.	Såvida … inte motsvarar om … inte.
Uppgifterna får, utan hinder av sekretessen, lämnas till tillsynsmyndigheten.	Sekretessen hindrar inte att uppgifterna lämnas till tillsynsmyndigheten.	Uttrycket inför ett undantag från ett hinder.
Ersättning lämnas i den mån kostnaden bedöms som skälig.	Ersättning ges för den del av kostnaden som anses rimlig.	I den mån avgränsar omfattningen.
Den av kommunen utsedda ledamoten ska föra protokoll.	Ledamoten som kommunen har utsett ska skriva protokollet.	Tät bestämning före huvudordet ledamoten.

Vanliga misstag

Att läsa får som framtid

• Fel tolkning: Myndigheten får begära komplettering betyder att myndigheten kommer att göra det senare.
• Rätt tolkning: Myndigheten har rätt eller möjlighet att begära komplettering.
• Varför: I regler uttrycker får normalt tillåtelse eller befogenhet, inte framtid.

Att blanda ihop om och endast om

• Fel: Stöd ges om ansökan är komplett återges som att en komplett ansökan alltid garanterar stöd.
• Rätt: Fullständigheten kan vara ett villkor utan att vara det enda villkoret.
• Varför: Om anger ett samband i meningen. Endast om säger uttryckligen att följden inte kan gälla när villkoret saknas.

Att tappa bort aktören i passiv form

• Otydligt: Efter kontroll ska beslut fattas och meddelas.
• Tydligare: Handläggaren ska först kontrollera uppgifterna. Nämnden ska därefter fatta beslut och meddela sökanden.
• Varför: Passiv kan dölja vem som ansvarar för varje steg. I instruktioner bör aktören anges när ansvarsfördelningen har betydelse.

Att stapla nominaliseringar

• Tungt: En bedömning av behovet av genomförande av en ändring ska göras.
• Tydligare: Myndigheten ska bedöma om ändringen behöver genomföras.
• Varför: Verb visar handling och aktör tydligare än en kedja av substantiv.

Att använda högtidliga ord utan precis funktion

• Onödigt formellt: Vederbörande äger att inkomma med yttrande.
• Tydligare: Den berörda personen har rätt att lämna ett yttrande.
• Varför: Vederbörande, äger att och inkomma med kan göra texten svårare utan att öka precisionen. Använd dem bara när texttypen eller en etablerad formulering kräver det.

Att skriva såvida när sambandet blir tvetydigt

• Oklart: Såvida avtalet gäller ska avgiften betalas.
• Tydligare: Om avtalet gäller ska avgiften betalas.
• Varför: Många förknippar främst såvida med mönstret såvida … inte. Ett enkelt om minskar risken för felläsning.

Bruk och stil

Juridisk svenska är inte en enda oföränderlig stil. Lagtext, ett domskäl och information på en myndighets webbplats har olika mottagare och funktioner. En fast term bör inte bytas ut om bytet förändrar den rättsliga innebörden, men omgivande förklaringar kan ofta skrivas enklare. I ett beslut kan den formella beslutsmeningen exempelvis följas av en tydlig motivering och konkreta instruktioner om vad mottagaren kan göra.

Skillnaden mellan juridisk precision och kanslispråk är viktig. Kanslispråk är ett traditionellt, ofta opersonligt myndighetsspråk med ord som föreligga, erlägga och vederbörande. Sådana ord förekommer fortfarande, men de är inte automatiskt mer korrekta än finnas, betala och den berörda personen. Klarspråk innebär att välja den enklaste formulering som fortfarande är sakligt och juridiskt riktig.

Var också försiktig med generiskt bestämda uttryck som den enskilde, den försäkrade och den skattskyldige. De betecknar en roll eller kategori. I direkt information kan du vara naturligare, men i en allmän regel kan rollbeteckningen behövas för att avgränsa vem bestämmelsen gäller.

Fördjupning

Räckvidd och negation

I komplexa meningar måste man avgöra vad ett nekande ord gäller. Jämför:

• Myndigheten får inte lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess.
• Myndigheten får lämna ut uppgifter som inte omfattas av sekretess.

I den första meningen är utlämnandet förbjudet för en viss grupp uppgifter. I den andra tillåts utlämnande av uppgifter utanför den gruppen. Placeringen av inte ändrar alltså regelns räckvidd.

Även alla, någon, endast och utom kräver noggrann läsning. Alla handlingar behöver inte lämnas in betyder normalt att det inte är nödvändigt att lämna in varenda handling, inte att inga handlingar behöver lämnas in.

Definitioner styr resten av texten

Juridiska texter ger ofta ett ord en särskild betydelse: Med leverantör avses i denna lag … Efter en sådan definition ska ordet läsas enligt definitionen, även om vardagsspråket är bredare eller smalare. Formuleringen i denna lag begränsar definitionens räckvidd till just den lagen.

Hänvisningar som första stycket, andra meningen och 4 § 2 är en del av grammatiken i vidare mening: de visar hur regler kopplas samman. Läs först huvudregeln, markera sedan undantagen och kontrollera till sist hänvisningarna. Ett undantag kan annars råka uppfattas som en fristående regel.

Avsiktlig opersonlighet och ansvar

Opersonlighet kan vara funktionell. Avgift tas ut framhäver att följden gäller regelmässigt och oberoende av en viss tjänsteperson. Men samma form kan också försvåra ansvarsutkrävande. Vid egen textproduktion är en bra kontrollfråga: Blir regeln mer exakt av passiven, eller slipper meningen bara nämna den ansvariga?

Tydligare omskrivning utan betydelseförlust

Att skriva klarspråk är inte att förenkla bort villkor. Arbeta i denna ordning:

1. Ring in huvudregeln.
2. Lista varje villkor och varje undantag separat.
3. Skriv ut aktören där ansvaret annars blir oklart.
4. Byt nominalisering mot verb när inget definierat fackbegrepp går förlorat.
5. Kontrollera att ord som ska, får, kan och endast har behållit sin funktion.

En lång mening kan delas i flera meningar, men sambandet måste fortfarande synas. Om Stöd får beviljas om A och B, utom när C delas upp, får undantaget C inte presenteras som en oviktig kommentar.

Övningstips

1. Gör en fyrdelad analys. Ta en mening från ett myndighetsbeslut och markera adressat, handling, villkor och följd med olika färger. Skriv sedan om meningen utan att ändra modalverb eller undantag.
2. Växla mellan aktivt och passivt. Skriv om fem passiva meningar i aktiv form. Om aktören inte går att hitta har du upptäckt information som texten lämnar underförstådd.
3. Bygg en termlista i par. Samla formella uttryck och tydliga motsvarigheter, exempelvis erlägga – betala och föreliggande – den här. Anteckna också när facktermen måste behållas.

Relaterade begrepp

• Förkunskap: Formellt skriftspråk — ger grunden i passiv, nominal stil och täta skriftliga konstruktioner.