Infinitiv med att på svenska

Kort sagt

Infinitiv är verbets grundform, till exempel läsa, bo och förstå. Framför infinitiven står ofta infinitivmärket att: Det är roligt att läsa. Efter modala hjälpverb som kan, vill, ska och måste används däremot inget att: Jag kan läsa.

Översikt

Infinitiven är den form som brukar stå som uppslagsform i en ordbok: arbeta, skriva, gå, vara. Formen visar inte vem som gör något eller när det händer. Jämför jag arbetar med att arbeta: arbetar är presens, medan arbeta är infinitiv. Ordet att framför en infinitiv kallas infinitivmärke (ett litet ord som markerar att nästa verb står i grundform).

Det här är en central del av grammatiken redan på A1-nivå. Infinitiv med att förekommer bland annat efter uttryck med adjektiv — Det är svårt att vänta — och som namn på en handling — Att simma är bra motion. Samtidigt måste man lära sig några vanliga verb som följs av infinitiv utan att, framför allt modala hjälpverb.

Eftersom svenska är både målspråk och förklaringsspråk i den här artikeln kan mycket kännas självklart för den som redan hör vad som låter naturligt. För den som lär sig svenska som vuxen är det ändå värdefullt att se mönstren tydligt. Valet mellan att och inget att är nämligen inte helt fritt, och efter vissa verb varierar bruket.

Så fungerar det

Grundmönstret

En infinitivfras är en grupp ord med ett verb i infinitiv som kärna. Den kan vara mycket kort, som att sova, eller innehålla fler delar, som att läsa tidningen på tåget varje morgon.

Del	Exempel	Förklaring
Infinitivmärke	att	markerar infinitiven
Infinitiv	läsa	verbets grundform
Övriga led	en bok	hör till handlingen
Hela frasen	att läsa en bok	handlingen uttryckt som en helhet

Infinitiven är densamma oavsett vem som utför handlingen:

• Jag försöker att förstå.
• Hon försöker att förstå.
• Vi försöker att förstå.

Det första verbet böjs efter tid: försöker, försökte, har försökt. Det följande verbet står kvar i infinitiv: förstå.

När att normalt används

Efter många verb

Många verb kan följas av att + infinitiv. Vanliga exempel är försöka, börja, fortsätta, glömma, lova, hoppas och planera:

• Jag försöker att förstå.
• Hon börjar att springa.
• De planerar att flytta.
• Han lovade att ringa.

Efter flera av dessa verb kan att också utelämnas. Det behandlas närmare under Bruk och stil. För en nybörjare är att + infinitiv ett tydligt och användbart grundmönster, så länge verbet inte tillhör en grupp som kräver infinitiv utan att.

Efter uttryck med det är

Konstruktionen det är + adjektiv + att + infinitiv är mycket vanlig:

• Det är bra att veta.
• Det är svårt att förklara.
• Det är viktigt att komma i tid.

Det är här ett formellt subjekt (ett ord som fyller subjektets plats utan att syfta på en bestämd sak). Själva handlingen kommer senare i meningen.

När handlingen står som subjekt

En infinitivfras kan vara subjekt, alltså det som meningen handlar om:

• Att läsa tar tid.
• Att lära sig ett språk kräver tålamod.
• Att cykla till jobbet är bra motion.

I sådana meningar är att normalt med. Ofta kan samma innehåll uttryckas med formellt det: Det tar tid att läsa.

Efter substantiv och andra uttryck

Infinitivfrasen kan förklara vad en plan, möjlighet eller önskan gäller:

• Vi har en plan att öppna ett kafé.
• Det finns möjlighet att arbeta hemifrån.
• Hennes mål är att bli läkare.

Här hjälper att läsaren att se var beskrivningen av handlingen börjar.

När att inte används

Efter modala hjälpverb

Ett modalt hjälpverb är ett verb som uttrycker till exempel möjlighet, vilja, krav eller avsikt och som hjälper ett annat verb. Efter de vanligaste modala hjälpverben står infinitiven utan att.

Modalt hjälpverb	Betydelse	Exempel
kan	möjlighet eller förmåga	Jag kan simma.
vill	vilja	Hon vill äta.
ska	plan, avsikt eller framtid	Vi ska resa i morgon.
måste	nödvändighet	Du måste gå nu.
får	tillåtelse	Ni får komma in.
bör	råd eller lämplighet	Du bör vila.

Mönstret är alltså subjekt + modalt hjälpverb + infinitiv: Jag kan läsa, inte Jag kan att läsa.

Behöva fungerar ofta på samma sätt, särskilt i nekande meningar och frågor: Du behöver inte vänta och Behöver vi boka? Konstruktionen behöver att följs inte direkt av en infinitiv. I Jag behöver att du hjälper mig inleder att i stället en hel bisats med ett eget subjekt, du.

Efter vissa andra verb och konstruktioner

Några vanliga verb följs normalt av infinitiv utan infinitivmärke:

• Jag brukar äta klockan 18.
• Hon tänker söka jobbet.
• De råkar känna varandra.
• Vi lärde oss simma.

Även efter låta används infinitiv utan att: Låt barnet sova. Efter sinnesverb som se och höra kan samma mönster beskriva en uppfattad handling: Jag såg henne gå och Vi hörde någon ropa.

Att som infinitivmärke och att som bisatsinledare

Samma stavning har två olika grammatiska uppgifter. Framför en infinitiv är att infinitivmärke:

• Jag gillar att läsa.

Framför en fullständig bisats är att en subjunktion (ett ord som inleder en bisats):

• Jag vet att hon läser.

Ett enkelt test är att titta på ordet efter att. Grundformen läsa visar infinitiv. Ett eget subjekt, här hon, följt av det böjda verbet läser visar en bisats. I tal uttalas infinitivmärket ofta ungefär å, men bisatsordet brukar uttalas att. I skrift stavas båda alltid att.

Placering av inte och andra småord

När en infinitivfras nekas står inte normalt efter att men före infinitiven:

• Jag försöker att inte skratta.
• Det är skönt att inte behöva stressa.

Utan infinitivmärke står inte vanligen före infinitiven men efter det modala verbet:

• Jag kan inte komma.
• Du behöver inte vänta.

Skillnaden kan påverka betydelsen. Jag försöker inte att skratta kan betyda att jag inte gör något försök att skratta. Jag försöker att inte skratta betyder att jag försöker låta bli att skratta.

Exempel i sammanhang

Svenska	Betydelse med enklare ord	Kommentar
Jag försöker att förstå.	Jag gör ett försök att förstå.	att efter försöker
Det är bra att veta.	Kunskapen är nyttig.	det är + adjektiv + infinitiv
Hon börjar att springa.	Hon sätter i gång och springer.	att kan utelämnas efter börjar
Vi brukar att äta klockan 18.	Vi äter vanligen klockan 18.	Förekommer, men brukar äta är vanligare i nutida standardsvenska.
Att laga mat tillsammans är roligt.	Det är roligt när man lagar mat tillsammans.	Infinitivfrasen är subjekt.
De planerar att flytta i höst.	Deras plan är en flytt i höst.	Handlingen följer efter planerar.
Jag glömde att låsa dörren.	Dörren blev inte låst eftersom jag glömde det.	att låsa anger vad jag glömde.
Hon lovade att ringa efter mötet.	Hon gav ett löfte om ett samtal.	Vanlig verbkedja med att.
Vi kan träffas på fredag.	Det är möjligt för oss att ses på fredag.	Inget att efter kan.
Du måste inte bestämma dig nu.	Det är inte nödvändigt att fatta beslut nu.	Inget att efter måste.
Jag brukar läsa på bussen.	Jag läser vanligen när jag åker buss.	bruka följs normalt direkt av infinitiv.
Han kom för att hjälpa oss.	Syftet med att han kom var att hjälpa.	för att uttrycker syfte.
Försök att inte väcka barnet.	Gör ett försök att låta barnet fortsätta sova.	inte hör till väcka.
Jag såg henne öppna fönstret.	Jag såg handlingen när hon öppnade fönstret.	Sinnesverb + objekt + infinitiv utan att.

Vanliga misstag

Att efter ett modalt hjälpverb

• Fel: Jag kan att simma.
• Rätt: Jag kan simma.
• Varför: Kan följs direkt av infinitiv. Samma grundregel gäller vill, ska, måste, får och bör.

Böjt verb efter att

• Fel: Det är roligt att läser.
• Rätt: Det är roligt att läsa.
• Varför: Efter infinitivmärket behövs grundformen läsa, inte presensformen läser.

Att utelämnas där det behövs

• Fel: Det är viktigt komma i tid.
• Rätt: Det är viktigt att komma i tid.
• Varför: I grundmönstret det är + adjektiv + infinitiv används att.

Infinitivmärke efter brukar

• Mindre neutralt: Vi brukar att äta klockan 18.
• Vanligast: Vi brukar äta klockan 18.
• Varför: Varianten med att förekommer och finns i konceptets exempel, men bruka konstrueras vanligen med infinitiv utan att i modern standardsvenska. Den kortare formen är det säkraste valet i neutralt språk.

Fel plats för inte

• Otydligt eller annan betydelse: Jag försöker inte att störa.
• Tydligt när störandet ska undvikas: Jag försöker att inte störa.
• Varför: Placeringen visar vad som nekas. I den andra meningen hör inte tydligt till störa.

Sammanblandning av infinitiv och bisats

• Fel: Jag vill att gå hem.
• Rätt: Jag vill gå hem.
• Också rätt, med annan struktur: Jag vill att du går hem.
• Varför: Efter vill kommer en infinitiv utan att när samma person både vill och går. Om någon annan ska gå behövs en bisats med eget subjekt: att du går.

Bruk och stil

Efter flera verb är att valfritt. Man kan säga både börja läsa och börja att läsa, liksom försöka förstå och försöka att förstå. Den kortare varianten är ofta vanlig i samtal, men båda kan vara neutrala. Rytm, tydlighet och personlig stil påverkar valet.

Alla verb med liknande betydelse följer dock inte exakt samma mönster. Det är därför klokt att lära sig hela verbförbindelser: kan komma, brukar äta, försöker att förstå och planerar att resa. En ordboks exempel visar ofta vilken konstruktion som är vanligast.

Infinitivmärket uttalas ofta reducerat, ungefär som å, i ledigt tal: Det är kul å ses. Den stavningen kan förekomma när någon återger talspråk, till exempel i chattar eller dialog. I vanlig sakprosa, mejl och formell text ska man skriva att: Det är kul att ses. Skriv inte och bara för att uttalet låter likadant; och binder ihop led, som i Vi åt och pratade.

Fördjupning

Följande mönster behöver man inte behärska på A1-nivå, men de förklarar former som dyker upp senare.

För att, utan att och i stället för att

Att ingår i längre infinitivkonstruktioner:

• Hon tränar för att må bättre — anger syfte.
• Han gick utan att säga hej då — handlingen uteblir.
• Vi tog tåget i stället för att köra — anger ett alternativ.

Här hör prepositionen eller uttrycket ihop med hela infinitivfrasen. Dessa mönster behandlas mer utförligt under infinitivkonstruktioner.

Vem utför handlingen?

Infinitiven har vanligen inget utskrivet subjekt. Man förstår utföraren från resten av meningen:

• Sara lovade att ringa. — Sara ska ringa.
• Sara bad Amir att ringa. — Amir ska ringa.

I den andra meningen fungerar Amir som objekt till bad och samtidigt som den person som ska ringa. Detta kallas ibland kontroll: ett led i huvudsatsen hjälper oss att förstå det outtalade subjektet i infinitivfrasen.

Kommer att och andra särskilda verbkedjor

Kommer att används ofta om framtid, särskilt för en förutsägelse eller något som väntas ske: Det kommer att regna i kväll. Konstruktionen är viktig eftersom att står kvar trots att kommer här fungerar hjälpverbslikt. Jämför rörelsebetydelsen i Hon kommer för att hjälpa, där för att anger syftet med att hon kommer.

Det finns också formella uttryck som har att göra med och du har att följa reglerna. Det senare uttrycker skyldighet och låter myndigt eller ålderdomligt. I vardaglig svenska säger man oftare du måste följa reglerna.

Sammansatta och passiva infinitiver

Infinitivfrasen kan innehålla flera verb:

• att ha glömt — perfekt infinitiv, alltså en handling som redan är avslutad
• att bli vald — passiv betydelse med bli
• att kunna hjälpa — ett modalt verb inne i infinitivfrasen
• att inte ha kunnat komma — nekad handling med flera verb

Bara det första ledet föregås av infinitivmärket: att ha kunnat komma, inte att ha att kunnat att komma. Även en s-passiv kan stå i infinitiv: Frågan måste lösas eller Det är svårt att höras i oväsendet.

Att kan ibland påverka tolkningen

I verbkedjor kan närvaro, frånvaro och placering av att göra strukturen tydligare. Jämför:

• Hon lovade att försöka komma.
• Hon lovade att försöka att komma.

Båda betyder i stort sett samma sak. Det första att hör till lovade, och ett möjligt andra att hör till försöka. Svenskan undviker ofta upprepning när meningen ändå är tydlig.

Övningstips

1. Lär in två korta listor. Skriv först kan, vill, ska, måste, får, bör och bygg en mening utan att med varje verb. Skriv sedan meningar med försöka att, planera att, lova att och det är viktigt att.
2. Markera verbkedjan när du läser. Stryk under det böjda verbet en gång och infinitiven två gånger: Hon planerar att resa. Kontrollera sedan om att finns eller saknas och fundera på varför.
3. Öva på kontraster. Säg par som Jag vill gå / Jag hoppas att kunna gå och Jag försöker inte ringa / Jag försöker att inte ringa. Då tränar du både valet av att och placeringen av inte.

Närliggande grammatik

• Förkunskap: Presens — hjälper dig att skilja ett böjt verb som läser från infinitiven läsa.
• Fortsättning: Infinitivkonstruktioner — tar upp bland annat för att, utan att och i stället för att.